Steiner, $20 per gallon (2009)

Christopher Steiners jobbar till vardags som journalist på affärstidningen Forbes och beskriver sin bok ”$20 Per gallon: How the inevitable rise in the price of gasoline will change our lives for the better” (2009) som ett tankeexperiment. Priset på olja och bensin kan på sikt bara gå åt ett håll och det är uppåt. Vad kommer då att hända med våra (amerikanska) hus, bilar, transporter, jobb, semestrar, mat?

Bokens grundläggande berättartekniska grepp är kraftfullt - Christopher skruvar upp bensinpriset med 2 dollar per gallon (4 kronor litern) från ena kapitlet till nästa. Utgångspunkten är toppriset från 2008 och sedan bär det av. Vid 6 dollar kör stadsjeeparna i diket, vid 8 dollar töms himlen på flygplan, vid 12 dollar vissnar förorterna - men snart blomstrar småstäderna igen. Konceptet är bra och boken börjar starkt, men osäkerheten blir större ju längre det lider.


I kapitel $8 ger sig Christopher på flyget. De sista åren på 1990-talet var fantastiska men därefter har det gått sämre och 2008 klättrade bränslepriserna långt över smärtgränsen. På fem år gick flygbränslet från att utgöra 13% till hela 40% av flygbolagens totala kostnader. Med stigande priser kommer ”legacy airlines” i USA och ”flag carriers” i Europa (SAS, British Airways, Lufthansa, Iberia, Air France) att ett i taget gå i konkurs. Pigga uppstickare med pressade priser (Ryanair) kommer att klara sig bättre. Flygnätet kommer att krympa och medelstora städer förlorar de flesta av sina flygningar. Istället för 25 flygningar per dag mellan två stora städer kommer det att finnas två, och planen kommer att vara stora.



Eftersom flygplan bränner extra mycket bränsle i början och i slutet av en flygning kommer andra färdsätt ta över på ”kortare” sträckor (Stockholm – Malmö). Den transatlantiska trafiken kommer att fortsätta, men minskar i takt med att biljettpriserna klättrar mot 15 000 kronor. I kölvattnet av stängda flygplatser och konkursade flygbolag kommer även närliggande branscher att förlora jobb och intäkter (flygplansmat, taxfree-butiker, biluthyrning, hotell, resebyråer, taxi och buss).

Minst lika intressanta är de beteendemässiga implikationerna. Med högre priser blir avlägsna släktingar avlägsnare och familjer kommer att i högre utsträckning välja att bo i samma region. Framtiden för ”destination resorts” (Disneyland, Kanarieöarna, skidorter i Alperna) ser dyster ut. Bostadsmarknaden för andrahem kommer att dyka. Vem vill betala multum för hus i Thailand när det kostar skjortan att flyga dit? Och glöm chartersemestern.



Det finns dock två stora problem med denna bok. För det första känns innehållet lite slumpmässigt, som att det lite för mycket beror på vilket eller vilka företag eller experter han råkade få tag på. Känslan infinner sig av att Christopher inte hade någon speciellt bra plan på förhand. Analysen blir ibland lite tunn och vissa tankar och formuleringar återkommer ett flertal gånger i boken; ”när priset når X dollar per gallon kommer det att fungera som en väckarklocka som visar att sättet vi konsumerar energi på idag är ohållbart”. 



Ett större problem är dock Christophers glättiga attityd. Det finns inget ”om”, utan så fort vi betalat av ”den enorma” kostnaden för att gå över till elbilar så kommer varje körd kilometer att bli avsevärt billigare än idag (hurra!). Att det skulle kunna uppstå komplikationer med att skaka fram pengar för att byta ut bilparken, eller att höga olje- och bensinpriser skulle kunna påverka resten av ekonomin finns inte på kartan.



När bensinpriserna stiger till extrema $18 per gallon kommer hundratals miljarder dollar att allokeras till att fixa USAs järnvägsnät. Alltså, när oljan blir mångdubbelt dyrare kommer det plötsligt att gå att skaka fram pengar för att fixa problem som vi ”inte har råd” att fixa idag…



Hans slutsats är istället att amerikanerna står inför tuffa tider, men att de kommer att klara utmaningen och också bli lyckligare på kuppen. De kommer att äta bättre mat, röra på sig mer, andas in färre gifter och minska sitt ekologiska fotavtryck. Bokens nisch blir i slutänden att predika om hur allt kommer att bli bättre och bättre när oljan blir dyrare och dyrare. Det låter som önsketänkande - särskilt med tanke på hur hårt många amerikaner nyligen drabbades av de i sammanhanget relativt små höjningarna av bränslepriset.

Som vanligt finns det en betydligt längre version av denna text på min blogg.