Enough is enough -radikala förslag för en jämviktsekonomi

I juni i år hölls Enough is enough-konferensen i Storbritannien. Det var dock inte den gamla discodängan som avhandlades. 250 ekonomer, forskare, medlemmar från frivilligorganisationer, företagsledare, statsanställda och medborgare arbetade tillsammans fram tio radikala förslag för en övergång från dagens tillväxtekonomi till en jämviktsekonomi. 

De som har följt den ökande debatten kring tillväxtens gränser känner nog igen en del av de som var huvudtalare på konferensen, t.ex. Tim Jackson (författare till Prosperity without growth) och Andrew Simms (new economics foundation).

Syftet med konferensen var förutom att ta fram konkreta förslag också att öka medvetenheten kring tillväxtens gränser, det vill säga att den varken är miljömässigt hållbar eller inte leder till ökad livskvalitet i redan utvecklade länder. Snarare leder fortsatt ekonomisk tillväxt i utvecklade länder till att utrymmet att växa för de fattigare länderna minskar.

En jämviktsekonomi innebär att ekonomins storlek håller sig inom hållbara gränser, att resurser fördelas rättvist och effektivt och att fokus flyttas från tillväxt till livskvalitet.

De tio förslagen som arbetades fram i tio workshops är (mycket kortfattat):

1. Begränsa resursanvändning och förebygg avfall genom att sätta utsläppstak.

2. Begränsa befolkningstillväxt genom att uppmuntra medborgare att inte skaffa för många barn och genom att utbilda människor i fattiga länder i familjeplanering.

3. Begränsa ekonomiska orättvisor genom att demokratisera lönesättningen på arbetsplatser

4. Reformera finanssystemet genom att inte tillåta dagens ränteekonomi driven av privata banker och uppmuntra lokala valutor.

5. Mät utveckling på andra sätt än med BNP. BNP är på sin höjd ett medel för att nå målen om det vi egentligen ska fokusera på och mäta, som ekologiskt fotavtryck, inkomstgap, livslängd och livskvalitet.

6. Säkra full sysselsättning genom att minska arbetstiden och statliga garantijobb.

7. Skapa en annan bild av affärsverksamhet och produktion genom att definiera en optimal storlek på affärsverksamheter och på olika sätt få de att sluta växa när de nått optimium. Nya former av affärsverksamheter, som ej vinstdrivande kooperativ, bidrar också.

8. Öka internationellt samarbete. Det är svårt för ett enstaka land att ställa om till en jämviktsekonomi om alla andra fortsätter växa. FN, Världsbanken, IMF och WTO bör därför demokratiseras och jobba för att ställa om till jämviktsekonomi. Varor och tjänster bör produceras lokalt och bistånd ska ges till fattiga länder för att hjälpa de utvecklas mer hållbart.

9. Ändra medborgarnas beteenden från "mer" till "tillräckligt" och andra värden som vänskap, kärlek, kreativitet. Kan åstadkommas genom enstaka personers eller organisationers insatser och ändrade strukturer.

10. Engagera politiker och media genom att skapa forum för dialog, genom att arbeta mer med jämviktsekonomimodellering, genom att inkludera tillväxtens gränser i ekonomiutbildningar. Till sist behövs ett slagkraftigt namn, bild och kanske en bra film om jämviktsekonomin.


I rapporten är författarna tydliga med att förslagen är radikala och inte kommer gillas av alla. Och visst är det så, det är en hel del som jag spontant känner mig tveksam till. MEN, det är konkreta förslag, och jag tror att det är en viktig utgångspunkt för att diskussionen om hur tillväxtekonomin kan lämnas ska komma igång på allvar.