Så här är världens tuffaste jobb

En ojämställd vardag med ansvar för precis allt. Att hushållskassan räcker till mat åt familjen. Att barnen kan gå i skolan. Att lösa problemet om vattnet tar slut eller när skyfallen som drabbar området förstör hela skörden. Ett tungt ansvar som hela tiden kantas av oron för framtiden. Så ser livet ut för cirka 700 miljoner bondekvinnor i världens fattiga länder. Jag har sett det med egna ögon. Som deltagare i Kooperation Utan Gränsers kampanj ”Världens tuffaste jobb”, bodde och arbetade jag i tre veckor tillsammans med Elizabeth Maigua, en kenyansk bondekvinna i byn Kirwara.

I området kring byn Kirwara produceras en stor del av landets kaffe. Men kaffekooperativets cirka 2 000 medlemmar är besvikna. De häftiga regnen har slagit av kaffebuskens blad och kaffebönan har inte utvecklats som den ska. Förutom kaffebuskar har flertalet medlemmar en liten grönsaksodling, ofta bara för husbehov.  En nödvändighet när kaffeskörden halveras och inkomsten uteblir.  Hos min värdinna växer även majsen dåligt. Kanske beroende på vädret eller näringsbrist eller både och. Elizabeth har ett par höns. Gödslet från hönsen använder hon till grönsakerna. Men det räcker inte alltid, ibland får hon köpa gödsel. Ett dyrt alternativ eftersom priserna stigit rejält de senaste åren.

Även utsädet är dyrt. I de flesta hushåll tar man tillvara egna frön. Ofta blir resultatet klena plantor och sämre skörd. Elizabeth säger att den dåliga skörden hänger ihop med att klimatet förändras. Hon menar att hon i framtiden förmodligen får odla andra grödor, kanske till och med nya grödor. Högt upp på Elizabeths önskelista står subventionerat utsäde. En önskan som hon inte tror kommer att gå i uppfyllelse.  Hon, som i huvudsak producerar för eget behov, är inte intressant för marknaden. Att hon med hjälp av bättre utsäde skulle kunna utveckla sitt jordbruk är inte intressant. Att hon, som afrikansk bondekvinna, redan idag står för 80 procent av maten som produceras lokalt är heller inte intressant. Inte ens det faktum att barnen får mer näring, bättre hälsa och kan gå i skolan verkar vara intressant. Märkligt tycker Elizabeth, eftersom en satsning på kvinnliga bönder är ett bra sätt att både bekämpa fattigdomen och trygga livsmedelsförsörjningen.

Elizabeth har två barn, tre och fem år gamla. Hon menar att ett problem för många kvinnor i byn är att de, utöver det hårda arbetet, också har många barn att försörja. Att de saknar kunskap om hur barnafödandet kan begränsas. Elizabeth har fått information om hur hon kan skydda sig. Men det handlar inte bara om kunskap. Elizabeth menar att det också har med den äldre generationens förväntningar att göra. Att många barn innebär en trygg ålderdom för föräldrar och mor- och farföräldrar. Men då måste man också ha råd att ta hand om dem, ge dem bra mat och möjlighet att utbilda sig. Det går inte bara att tänka att de blir en bra hjälp i odlingen, de måste också gå i skolan.

Hur trygg blir Elizabeths egen ålderdom?  Elizabeth hör till de kvinnor som organiserat sig. Hon har genom sitt kooperativ fått möjlighet till utbildning, utveckling och inflytande. Med den kunskapen hoppas jag att hon tillsammans med andra kan göra sin röst hörd. Att de tillsammans med starka bondeorganisationer, lokala och globala, kan lyfta de kvinnliga böndernas viktiga roll. Fattigdoms-, rättvise- och klimatfrågor är nämligen mer angelägna än någonsin. Inte minst för kvinnorna.

Åsa Slobodnik,
lammproducent som i Kooperation Utan Gränsers kampanj
provat ”Världens tuffaste jobb”
 
 

Intressant att höra att det är utsädet som är den kritiska faktorn i Elizabeths odling! Hur går tänket annars kring konstgödsel och ekologisk odling?