Lastcykel Göteborg-Kinnekulle

Jag ska vara med på till biosfärkonferensen EuroMAB 2011 och har bestämt mig för att kombinera konferensen med min första cykelsemester. Jag cyklar delvis på Cykelsällskapets Sverige- och Västgötaled, så den sträcka som med bil är ca. 15 mil kommer nog här hamna på drygt 20.

Jag har rustat upp cykeln en del inför resan. Anders på Veloform har byggt två nya hjul åt mig. Ett 20-tumshjul var skevt och i bakhjulet (med elmotor) gick det ekrar titt som tätt. Jag kör nu på ett bahjul utan eldrift. Till hösten ska Anders få bygga om elhjulet, så byter jag till det när kylan, regnet och blåsten kommer. 

Locket till lådan är nytt, har haft ett högre kapell innan som är till för att köra barn. Nu tar den betydligt mindre vind.

Styret är nytt också (ej bytt än på detta foto, men på första syns det). Handtaget pekar här bakåt, vilket är naturligare för handlederna.

Jag kom iväg från Göteborg mycket senare än jag egentligen hade tänkt, 17.30. Med tanke på att det är nio mil till första anhalten Prässebo så var jag medveten om att det skulle bli nattcykling... Här passerar jag Ostindiefararen Götheborg som för tillfället ligger på södra Älvstranden.

Efter ca. två mil kom jag äntligen ut på landet i nordöstra Göteborg!

Rätt stor andel av Västgötaleden var grusväg, vilket jag inte riktigt var beredd på. Här är vad jag tror en gammal banvall på väg mot Gråbo. Lyxigt med bilfri väg och medvind iaf!

På locket syns en inverter. Den är kopplad till ett 24-volts elcykelbatteri (tack EcoRide) så jag ska ha ström till iPhonen där jag har musik, RunKeeper, karta, surf, kamera m.m. iPhonens batteri tog slut efter två timmars cyklande...

Sen middag vid sjön Mjörn.

Cykeltunnel!

Andra halvan av resan gick i mörker. Jag fick provisoriskt montera belysning som jag hade med med men inte hunnit fixa innan. En lärdom var att detta var lite väl tufft... Nio mil var ett för långt dagspass för mig, och mörkret gjorde det inte lättare. Plus att det var väldigt backigt. Det blev tufft pass och jag var framme i Prässebo cirka kl. 03.00. Idag tänker jag köra ett kortare pass! Och komma iväg tidigare.

Här är länk till RunKeepers loggning av första sträckan. Jag hade iPhonen i byxorna andra halvan, och då tappade den kontakt med satelliterna en hel del. Får skaffa en iPhonehållare så jag kan ha den på styret...
http://runkeeper.com/user/johanerlandsson/activity/41475134

Så spännande! Har du tält med dig? Beskriv din utrustning! 80 km på en dag är inte dåligt, vad säger din kropp om det?

Jag tror Västgötaleden följer fd Västgötabanan. Den grusvägen ser inget vidare ut. Grusvägar behöver inte vara så dåliga men den där ser inte kul ut.

Japp, jag har tält med mig. Mest som nödlösning faktiskt. Jag hade tänkt tälta från början, men jag cyklar ju själv och det känns skönt att komma till lite bekvämligheter. Har just checkat in på Golfmotellet i Grästorp. Nybyggt med kök, toalett och dusch. Det finns till och med tvättmaskin, tvättmedel och torktumlare här, och det kostar 220 spänn. Dyrare än att tälta, men prisvärt jämfört med hotell! Och det är inte vildmarken jag cyklar i heller, så den poängen med att tälta faller också.

Ja, det blev till och med 90 km tror jag. RunKeeper säger 85 km, men den har räknat med fel väg när den tappade satellitkontakten och jag lyckas inte korrigera ordentligt i efterhand. Jag var ordentligt trött i natt, orkade inte cykla uppför backarna till slut utan fick leda cykeln. Idag är orken tillbaks men höger vad börjar kännas lite överansträngd. Domningar i händer och skrev är på helt acceptabla nivåer. Jag använder cykelbyxor med stoppning.

Nej, så är det, det finns grusvägar som är helt OK. Men de flesta jag åkt på igår och idag har inte varit det.

Utrustningen, ja det är väl inga märkvärdigheter direkt. Nihola med utanpåliggande växlar ibak (sjuväxlat men jag har bara sex tillgängliga på grund av att ramen är lite trång). Schlumpf MountainDrive som skramlar olycksbådande i fram. Den ska jag byta ut till en vanlig tredelad växel. Norskt tält. Små gasbehållare med brännare till samt kastrull och panna i aluminium. Nyinköpt kylväska av märke "Thermos" som jag håller kyld med fryst vattenflaska och ett frysblock. Sen är det ett 24 volts elcykelbatteri med inverter så jag har ström till iPhonen förstås, det är väl lite unikt. Väldigt nöjd är jag med den lösningen! Utstyrseln är cykelbyxor, skjorta, sandaler och solglasögon! :-)

Ja, till slut kom jag ju fram till Prässebo. Jag tog en rejäl sovmorgon och kostade sedan på mig en titt i omgivningarna. En gång i tiden fanns järnvägsstation i Prässebo. Nu investeras det i dubbelspårig järnväg mellan Trollhättan och Göteborg och jag har hört rykten om att Prässebo skulle få en station. Men nu hör jag att det verkar hamna en station i Lödöse en mil söderut och då minskar chanserna såklart.

Fin badsjö. Bodasjön alt. Prässebosjön.

Här står föreståndare (eller "kommendant" som han föreslog) Magnus Carlsson vid vandrarhemmet. Han tyckte det var synd att turisterna som kommer till Västra Götaland mest stannar i Göteborg, och funderade på att ordna hästskjutsar med guider i Prässebo för att locka. Notera skylten "Lapp-August".

Lapp-August skulle under fyrtio års tid ha samlat sten för att bygga sitt hus i skogen. Jag följde skylten men allt jag hittade var det här... Antagligen fel hus, eller så var August rätt slö! :-)

Det var ett klassiskt vandrarhem i enkelt utförande men med rejält tilltaget kök och sällskapsrum, och gott om bord ute i trädgården med utsikt mot sjön.

Jag har inte fotat något från dagens cykling mellan Prässebo och Grästorp. Det gick bra, men jag råkade ut för en riktigt dålig grusväg samt några skräckfyllda kilometrar på 44:an.  Jag kom iväg kl. 15 och cyklade i 4,5 mil. Betydligt behagligare längd jämfört med gårdagens 9 mil! Och skönt att komma fram i tid så man får lite kväll. Det går nog att cykla lite längre som dagspass om man kommer iväg lite tidigare. Här är dagens statistik:
http://runkeeper.com/user/johanerlandsson/activity/41555371

Avfärden från Grästorp inleddes med en sträcka längs Nossan.

Närmare än så här kommer vi inte en pyramid i Sverige. Outforskad stengrav i Tun.

Blomman för dagen hos min pappa i Norra Kedum. Idag var ett förhållandevis lätt pass. Jag kom iväg innan elva och tog rejäla lunch- och fikapauser och är nu i Lidköping efter 4,6 mil. Det har varit motvind men platt, vilket är väldigt mycket bättre än tvärtom!



Imorgon når jag slutmålet Kinnekulle. Dagens statistik:
http://runkeeper.com/user/johanerlandsson/activity/41658105

Ny biogasanläggning för fordonsbränsle utanför Lidköping. Undrar vad de gör biogasen av? Anläggningen ligger en bra bit från avloppsreningsverket.

Möte med Kinnekulletåget.

Hej Johan. Jag har precis kommit tii Lundsbrunn. Dock åkte jag (etanol)bil...
I onsdags blev Blekinge Arkipelag utsedda av UNESCO, så nu är vi också biosfärområde!

Grattis Kenneth! Ska bli kul att ses i morgon! Jag bor på Kinnekulle, två mil från Lundsbrunn så jag kommer in med cykeln imorgon bitti.

Stötte på en massa folkdräkter vid Husaby kyrka. Här självaste Kinnekulledräkten!

Och här har vi Husabydräkten. Notera skinnbrallorna.

Alldeles innan folkdräktsfestivalen så hade denna informationsplats om sevärdheter på Kinnekulle invigts. Notera det avklippta bandet.

Leaderfinansierade skyltar.

Framme! 20 mil blev det ganska exakt. Här har jag bara några kilometer kvar:


Mycket trevligt pensionat här i Gössäter, Kinnekulle. Cykelsemester ger definitivt mersmak. Frihet, motion, känslan av att klara av dagens utmaning, bra musik i lurarna när det vackra landskapet åker förbi... Men jag vill gärna testa liggcykel, det är faktiskt inte särskilt skönt att sitta på en sadel i längden. Men jag kan tänka mig att uppförsbackarna inte är till liggcykelns fördel.

Niholan har ju ett rejält lastutrymme som jag ändå fyllde till brädden. Jag skulle nog behöva ett rätt stort släp till en liggcykel.

Höll på att glömma dessa burmeser som var med och visade upp sina kläder i Husaby.

Och naturligtvis ska vi ha statistiken för sista sträckan...
http://runkeeper.com/user/johanerlandsson/activity/41786076

Om cirka en vecka cyklar jag hem igen!

Biogasen i Lidköping görs av framförallt drank (eller rättare sagt stärkelse) från etanoltillverkningen i stan samt från restprodukter från livsmedelsindustrin och -producenter i och omkring Lidköping. Till hösten kommer biogasen att göras flytande och användas av nya Volvo-lastbilar som tankar vid Stigs Center i Göteborg. Ett jättespännande projekt, tycker jag som är delaktig i den!

Erik. Läste just på er hemsida om biogasplanerna i V Götaland. 1 TWh till 2020. Imponerande och mycket bra. Utgår ni ifrån att all denna produktion ska försörjas med olika typer av avfall, eller vill ni röta "vanliga" jordbruksprodukter också? Enligt en rapport från Pål Börjesson mfl så räcker den totala mängden lämpligt avfall i hela landet till 4-5 TWh biogas per år.

Ursäkta att cykeltråden kapas för en liten diskussion om biogas...

Det var ju jag som började med biogasen, mycket intressant att höra mer om detta! :-) Kommer all biogas gå till lastbilar? Hur stort tryck behövs för att få biogasen i flytande form? Vad blir räckvidden på en biogaslastbil jämfört med en dieseldriven?

Nu är jag hemma igen. Jag lät bli att logga all cykling jag gjorde på Kinnekulle och på hemresan, men ett grovt överslag är att hela resan blev drygt 50 mil lång. Så här kunde cykeln se ut efter att jag hamnat på små grusvägar. Ingen höjdare med trehjuling med 20-tums framhjul. Efter det körde jag hellre omvägar på asfalt.

Målet med resan var dels att testa cykelsemester, dels att delta på biosfärkonferens. Jag har skrivit en del om konferensen här, men kanske mer på Ecoprofile International. Foton från konferensen som jag tog finns här:
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.185602014829055.56443.158762604179663

Även Skaraborgs Bild tog många foton, de finns här:
http://skaraborgsbild.com/index.asp?pageid=index&obj=aktuelltarkiv&sub=euromab2011&kat=lev3

Djur har jag sett många på resan. Kor, hästar, hundar och katter naturligtvis. Men också räv, fasan, skogsmus, flera olika rovfåglar, rådjur och ett stort djur som jag aldrig kunde förstå vad det var... Här är en charmig ko/tjur/kviga (jag är ingen expert!).

Ytterligare djurliv, en vinbärssnäcka tror jag det är. Och jag tror att det är denna som fransmännen avnjuter med vitlök.

Här är en mysig köksträdgård jag såg nära Råbäcks hamn. Jag passerade även Hannu Sörenstams trädgård ett par gånger, men man såg den inte så bra från vägen.

Och så här fint kan det vara en kväll på Kinnekulles västsida.

Men denna vackra kväll inträffade också resans otäckaste/tristaste händelse. Jag mötte två hästar på en mindre bilväg, de red efter varandra på sin högersida och jag cyklade på min högersida. En yngre tjej rider den första hästen och en lite äldre tjej som jag uppfattar som den som ansvarar för ridturen kommer strax efter. Jag hör den äldre säga något i stil med "Sakta ned!" och antar att hon pratar med antingen den andra ryttaren eller hästen. Sen går det fort, den första hästen får spel och faller på eget grepp så att gnistorna sprutar när hästskor dras mot den hala asfalten. Ryttaren far i backen också. Båda två är fort uppe på fötter och drar sig snabbt undan från situationen in på en grusväg. Jag har blivit stående på vägen en bit ifrån, jag hann aldrig möta dem innan hästen föll och jag stannade. Jag frågar hur det gick, men de hör mig inte när de snabbt drar sig undan, båda till synes utan haltande. Jag ville heller inte följa efter eftersom hästen ju fick panik av att se mig. Omskakad far jag vidare, det var en väldigt speciell syn att se häst med ryttare gå i backen. I efterhand så förstår jag att det antagligen var mig de ropade på att sakta ned när de insåg att hästen fick spel.

Efter ett par dagar kommer då denna artikel i lokaltidningen, där man kan läsa att jag ökade farten när jag såg hästen och inte frågade hur det gick... Den äldre, som kontaktat tidningen, stod med namn i artikeln så jag fick tag på henne på telefon för att höra hur det var med den ryttare som föll och för att ge min version. En öm höft och armbåge verkar ha blivit resultatet. Jag berättade min version, men fick väl inte så värst mycket gehör. "Du är inte ensam", fick jag höra, och det var tydligt att hon ville att artikeln skulle vara en inlägg mot alla hänsynslösa cyklister som hon mött. Jag frågade hur de gör när de möter snabbare fordon, t.ex. de två motorcyklar som jag själv mötte strax efter olyckan. "Då får vi rida ut på åkern". Ja, jag vet inte jag. Jag ser gärna hästar på vägen, och jag kommer nog att själv sakta ned i fortsättningen. Men samtidigt undrar jag ju över om det är en god strategi att ta ut sådana hästar som inte klarar att möta cyklar i normalfart på bilvägar... Alla kommer ju inte att sakta ned till krypfart när de möter hästar på bilväg.

När jag lämnar konferensen kör jag förbi dessa filurer...

Hemfärden började bra med fint väder och platt mark. Motvind var det, men det gör inget så länge det är platt. Men snart började det hacka och skriva oroväckande i ena hjulet, samt komma en massa uppförsbackar.

Jag tar loss hjulet och konstaterar att ett lager har gått sönder. Hittar ingen reparatör under vägen utan hoppas att det håller till denna dags slutdestination Alingsås, där jag hoppas kunna reparera dagen efter. Jag når dit, efter nio mil. Det är ett för långt dagspass med denna typ av cykel... Men det blir en trevlig kväll i Alingsås där jag får sällskap av en bror. Trevligt vandrarhem var det också.

Efter lite detektivarbete hittar jag denna firma i ett industriområde i Alingsås! En väldigt fin symbol när man har ett trasigt lager som man måste få bytt! En hjälpsam dam ordnade snabbt fram rätt lager till rimlig kostnad, och jag fick dessutom betala på faktura. Hon passade också på att vädra sitt missnöje över vindkraftverksplanerna i Alingsås och bad mig göra något åt det. Hmmm, är inte SKF tungt inne i vindkraftbranschen?

Grabbarna på Stampens Cykelaffär i Alingsås bytte sedan lager åt mig. De hade vett att ta betalt, men det var det värt för att få det fixat direkt.

Sista sträckan från Alingsås till Göteborg var tung, trots nya fräscha lager. Rätt kraftig motvind och ett helt gäng enorma uppförsbackar. I den värsta uppförsbacken bestämde jag mig för att nästa cykelsemester blir med elassistans och liggcykel med bekvämt säte... Jag orkade inte trampa upp för alla uppförsbackar utan fick leda cykeln. Det är tråkigt och går långsamt. Jag skulle iofs ha kunnat packa mycket lättare, men ändå...

Med elassistans, bekvämt säte och ett extrabatteri tror jag att en bekväm dagsetapp för mig kan bli upp mot 10 mil, jämfört med fem mil som var rimligt under denna resa. Samt att det blir roligare när det inte går så förbålt långsamt i uppförsbackarna.

Väl hemma kunde jag tack vare snäll tomatvakt skörda detta.

Japp, cykelsemester kommer det bli igen, men nästa gång med lite fräckare grejer! Jag är inte missnöjd med Niholan, den har väckt enormt mycket uppmärksamhet och tjänat mig väl. Men det finns bättre anpassade grejer att åka på långtur med.

Kul att du och cykeln kom hem välbehållna hem till slut! Hoppas ryttarna och hästen vågar sig ut snart igen, och vänjer sig vid att det kan komma cyklister och motorcyklister.

Du kanske ska skicka en insändare till tidningen med din berättelse? Tidningen blir nog glada för en uppföljning på artikeln.

Jag tänker ibland på att man borde ha trafikundervisning i skolan eftersom folk väntar allt längre med att ta körkort. Det behöver inte bara handla om tråkiga regelverk utan även om mer intressanta saker som psykologi och hur man läser av trafiken. Hästkunniga elever skulle kunna ta med hästen till skolan!

Det är inte en vinbergssnäcka (Helix pomatia) du tänker på i inlägg #18420 ovan? Läste för ett tag sedan om en svensk som satsat på självhushållning och som bland annat födde upp snäckor. Intressant, även om jag själv är måttligt intresserad av att äta dessa.

Erik, jag övervägde att kontakta tidningen, men kände sen att det bara blev löjligt att hänga på hästägarens exempel. Jag har pratat direkt med henne istället, det får räcka så.

Ja, det vore nog inte fel med en trafikutbildning för hästägare som vill ta ut havremopeden på bilväg. En annan häst jag mötte hade en ryttare som klev av och ställde sig bredvid hästen när den fick möte. Det kanske kan vara en lösning om man har en nervös häst men ändå vill ge sig ut på bilväg.

Jo Eleonora, du har säkert rätt, vinbergssnäcka heter det nog... Jag har ätit sniglar. Lite segt... Men god smak eftersom de var dränkta i olja och vitlök.

Angående hästar och cyklar så är det väl i grunden ryttaren/hästförarens ansvar att djuren är "trafikdugliga". Jag har haft min beskärda del av hästkontakter i olika sammanhang och en och annan av hästarna jag träffat på har haft ganska svårt att hantera sådant de inte är vana vid. Visst ska man visa hänsyn som cyklist, men om det är fråga om väg som är öppen för allmänheten att framföra fordon på så ligger huvudansvaret hos ryttaren/hästföraren.

Idag åkte jag och handlade mat och annat med Niholan, och vad lätt det gick! Jag känner att jag blivit starkare i benen.