Biologisk mångfald Samhällsplanering
Planera för biologisk mångfald och kulturhistoria i biosfärområden
Heidi Paltto, SLU
Idag var det workshopdag på biosfärkonferensen EuroMAB 2011. Jag följde med på en exkursion på Kinnekulle.
Först blev det en besök i en ekhage i Hjelmsäter. Förekomsten av många stora, gamla ekar är viktigt för att de är värdar för växter, insekter och djur. Mellanhackspetten är ett exempel på en art som har tagit stryk av att många ekskogar har försvunnit. I området kring Hjelmsäter fanns ursprungligen i storleksordningen 10-20 gånger fler ekar innan de togs ned för att bereda plats för jordbruk.
Nu bedrivs arbete för att skydda ekarna och också i viss utsträckning plantera nya. Vi fick höra om att olika markägare är olika intresserade av att skydda ekarna. Någon ville röja bort alla för att bedriva lönsam tallodling. En annan planeringsfråga är om man ska tillåta bebyggelse av fritidshus på områden där det kan vara lämpligt att återbygga ekskogen. Och om man ska planera för ett fortsatt jordbruk eller inte.
Vi tog oss sedan vidare till Råbäcks hamn där vi fick höra om stenhuggeriernas historia på Kinnekulle. Det fanns ett tjugotal stenhuggerier en gång i tiden som använde Kinnekulles många lager av olika stensorter. Idag finns bara ett kvar. I Råbäck finns dock många gamla maskiner och verktyg bevarade.
En diskussion fördes sedan om planerna på att bygga ett antal fritidshus för uthyrning i området kring Råbäcks hamn. En del menade att man då riskerar att få ett område som inte går att utveckla, att man inte kan göra kulturhistorien tillgänglig. Det fanns t.ex. idéer om att göra alla stenbrott mer tillgängliga, ordna vandringsleder så att man kan få se alla stenlager på berget och sedan koppla ihop det med museal verksamhet vid nedlagda stenhuggerier. Andra menade att det väl var bra om det blir stugor tillgängliga för uthyrning så att turisterna har någonstans att bo.
|
