Perfekt järnväg för 100 kr/mån

Miljöpartiet gick nyligen ut med att de vill satsa 100 miljarder under 10 år på ett rejält lyft för järnvägen. Det motsvarar cirka 100 kr/mån per invånare.
Någon mer än jag som vill vara med och satsa?

100 miljarder kronor under tio år. Så mycket vill Miljöpartiet satsa i vad som säkert skulle vara en "unik" satsning på järnväg.

Det är 10 miljarder kronor per år. Vi är cirka 9 miljoner invånare i Sverige, vilket ger drygt 1100 kr/år eller knappt 100 kr/mån per person.

Jag tror att den tidigare myndigheten SIKA (ingår nu i Trafikverket) föreslog sponsring av infrastruktur tidigare, medan de flesta andra bara pratar om att staten borde låna pengar.

100 kr/mån tycker jag låter fullt överkomligt för en storsatsning på järnväg. Nån mer som vill vara med och bidra lite extra?

http://www.dn.se/nyheter/politik/mp-100-miljarder-till-tagen

Assar Lindbeck är inne på att sälja av statliga företag för att bygga upp järnvägen, med argumentet att det är en större statlig angelägenhet att tillhandahålla infrastruktur än att bedriva näringsverksamhet.

Medan det naturligtvis finns en viss rimlighet i det påståendet är det inte säkert att det är aktuellt att göra jämförelsen. Man måste nog se till vilka finansieringsalternativ som kan ge positiva sidoeffekter först och därigenom en hög avkastning. Tex att det är en statlig angelägenhet att flytta resurser och investeringar från dålig infrastruktur (vägnätet) till god infrastruktur (järnvägen).

Nästa steg vore att i större utsträckning punktbeskatta bilism och flyg för att finansiera uppbyggnad av tex järnväg, i alla fall återuppbyggnad, och aldrig för drift och underhåll. - Är man inte försiktig här riskerar man ju att göra sig intäktsmässigt beroende av det man beskattar.

Därefter börjar det bli svårare, intäkter från statligt ägda företag eller samhällsekonomiska vinster av utökad infrastruktur? Det är nästan omöjligt att beräkna jämförelsen och frågan får snarast sägas vara idealistisk.

Men jag tycker att det är olyckligt att det hävdas att en allmän skattefinansiering (som du räknat ut, ungefär 100 kr extra i månaden per person i skatt under de tio åren) av de direkta investeringarna skulle vara orättvist då det flyttar investeringskostnaderna i sin helhet till oss som betalar skatt de närmsta tio åren. En lika stor del av oss kommer att få åtnjuta fördelarna av investeringarna under resten av vårt liv som den del av oss som har sluppit från att betala för dessa satsningar hittils.

Att finansiera genom upplåning garanterar bara en sak, att de som har sluppit betala hittils och därigenom har "skuld" i de problem vi står inför idag, kommer att få betala en mycket liten andel av kapitalkostnaderna framledes och skjuta över merparten av dem på yngre generationer.

Till slut ska inte förglömmas att oavsett vilket så är det ju meningen att investeringar ska bära frukt. Det är alltså en stor skillnad på investeringar och kostnader. Investeringar är inte kostnader, de är förutsättningen för att göra vinster.

Det jag egenligen är ute efter är möjligheten att fler - privatpersoner, företag och organisationer - kan se ett extra bidrag till jänvägen just som en investering eftersom det skulle underlätta deras verksamhet. 100 kr/person och månad är bara ett jämförelsetal. Låt säga att det finns företag som är beredda att betala 10 000 kr/månad...

David, jag förstår vad du menar men jag tror det blir marginell påverkan och ger upphov till en del principiella tveksamheter. Jag tror säkert att det finns någon liten andel av individer och företag som kan vara beredda att investera i bättre järnvägsinfrastruktur. Så var det för hundra år sedan, då vi på något decennium från ingenting fick ett järnvägsnät mångdubbelt större än det vi har i dag och som var mestadels privat. Viljan finns säkert kvar men sedan dess har det blivit tiopotenser dyrare med järnväg i förhållande till mjölk. Medan det fortfarande är en god investering kräver det en finansiell ansträngning som i princip bara staten kan klara.

Järnvägsintresserade gör kanske en klokare investering i att använda hundralapparna till någon form av lobbying i syfte att prioritera fram nödvändiga mångmiljarder till järnvägen. Att ge pengarna till eller aktivera sig i partiet du redan nämnt till exempel. (Så gör jag ;-)

Hundra miljarder på tio år är inte så hemskt mycket. Trafikverket gjorde under 2010 av med 24 miljarder kronor. Miljöpartiets tågsatsning motsvarar alltså hälften av Trafikverkets årliga budget. Jag tycker det borde gå att få fram en stor del av pengarna genom att prioritera om det Trafikverket gör idag, det vill säga att man slutar bygga ut vägtrafiken. Se Trafikverkets årsredovisning 2010 sidan 68

En annan finansieringsmöjlighet är att sluta förbjuda hus utan parkeringsplatser (parkeringsnorm). Om man gör det samtidigt som man satsar på tåg kommer marken vid järnvägsstationer öka i värde. Det ökade värdet skulle kunna gå till järnvägsbygge genom försäljning av statlig och kommunal mark eller kanske genom en skatt.

Nja Erik, årsredovisningen meddelar att ca 12 miljarder kr spenderas på banhållning, vilket alltså nästan skulle kunna fördubblas under tioårsperioden (s. 70).

Kanske löses det långsiktiga problemet om man under dessa 10 år gradvis för över allt mer av de 16,5 miljarderna som väghållningen kostar om året till järnvägen.

Jag har inte längre inställningen att vägar är dåligt, även om jag inte tycker att det borde byggas så mycket ny motorväg. De vägar vi har ska vi förvalta och underhålla. Det är väldigt stora områden som aldrig kommer att kunna få riktigt attraktiv spårbunden kollektivtrafik.

Därmed tror jag att det kommer att krävas rätt mycket nya pengar. Och jag ser gärna att fler får möjlighet att bidra på frivillig grund, även om det kan vara lämpligt att överföra mer pengar skattevägen också.

@David
Med nuvarande politik tror jag vägtrafiken kommer fortsätta öka, särskilt i storstadsregionerna. Möjligen kan oljepriset hindra det, å andra sidan faller efterfrågan på olja när den blir dyr och ekonomin svalnar.

För att dämpa efterfrågan på vägtrafik tror jag man måste sluta tvinga fram parkeringsplatser genom kommunala parkeringsnormer. Jag tycker också man borde dämpa lastbilstrafikens tillväxt genom att sänka maxvikten från dagens 60 ton till EU-nivån på 48 eller kanske ända ner till 36 ton, som tillämpas i USA. Det minskar slitaget på beläggning och broar. Vi har diskuterat detta i två trådar tidigare:

Miljarder satsas på tung lastbilstrafik i Sverige

Parkeringsnormer, den största bilsubventionen

Erik, tänkte svara dig innan angående parkeringens roll. Jag håller givetvis med dig om att parkeringen är ett oerhört problem och representerar stora värden. Jag har dock svårt att tro att det går att få loss siffror i den storleksordning som krävs för att finansiera järnvägsprojekt. Kan du utveckla?

Därtill är det lite problematiskt eftersom det är kommunpolitiker som bestämmer över p-normerna, så det kan vara lite varierande intresse för den saken minst sagt...