Vi har blivit nomader men har vi råd med det?

Förra året reste vi den sträcka som ljuset tillryggalägger på tre år! 

För några tusen år sedan var våra föfäder nomader av nöden. De måste söka mat till sig själva och sin familj. Någon upptäckte att man kunde så och skörda utan att förflytta sig och man blev bofasta. Man började samla sig i byar, och mindre samhällen där man samarbetade för byns fortlevnad. Nu har dessa byar växt till större städer och i många fall enorma storstäder där man inte odlar utan går till köpcentrat för att hämta sina råvaror och i många fall halvfabrikat av tveksam kvalitet. Och vi har blivit nomader på nytt. Förra året reste vi en sträcka som motsvarar den sträcka som ljuset tillryggalägger på tre år. Har vi råd med det? Svaret måste bli nej av många skäl. I varje stund är flera tusen flygplan på väg med resenärer som reser för sitt nöjes skull. I en värld där snart sagt allt sinar. Vi går mot en energikris som kommer att få det mesta att stanna men vi fortsätter att använda allt som om det skulle räcka för evigt. Vi använder 160,000 liter olja i sekunden och vi har passerat toppen av den produktion som finns. Flygplatserna byggs ofta på perfekt odlingsbar mark i en tid då
2 miljarder människor saknar vatten och mat för dagen. Om man tänker lite på att vi blir 100 miljoner fler människor varje år som skall ha mat, vatten och drägliga levnadsvillkor finns det behov av eftertanke. Hur skall vi fixa det? Det är vi som lever nu som måste fixa det för vi kan väl inte vara så otacksamma att vi lämpar över det på våra barn och barnbarn.
Det är hög tid att överge nomadlivet, det hör forntiden till.
Varför har vi behov av att resa i denna otroliga omfattning? Jag har inget svar på det men är tacksam för svar utifrån.
Med Vänliga Hälsningar
Anders Westin