Besök på Velomobilcenter utanför Köpenhamn

Efter några velomobiltrådar på Ecoprofile blev jag nyfiken så jag åkte till Velomobilcenter.dk utanför Köpenhamn, som öppnade i september. Där fanns två velomobiler till utprovning, en WAW och en Mango Red Edition. I framtiden ska det finnas flera modeller att testa. Jag och Yoann på Velomobilcenter gjorde en kort landsvägsrunda i 50 km/h med dem. 

  En avklädd Leitra med barnstol

Jag provade också en Leitra på parkeringen. Leitra ingår inte i Velomobilcenters sortiment men eftersom de delar lokaler med Leitras fabrik så fanns några att trampa omkring i. Det trevligaste intrycket fick jag av Leitran för den gick mjukast och tystast, var lättast att komma i och ur och var smidigast eftersom den hade minsta svängradien. Vad som är bäst är mycket en smaksak. En velomobil kan lätt ledas genom att man lyfter bakdelen, så svängradien är inte avgörande för exempelvis parkering i trånga utrymmen. Att Leitran är lättare att komma i innebär också lite högre luftmotstånd.

I Mangon och i synnerhet WAW:en sitter man betydligt lägre och i den senare är det till och med trångt för fötterna (jag har storlek 43). På de två provturerna blåste det ordentligt, 10 sekundmeter. Det är såklart inga stora problem med luftmotståndet, men jag tyckte styrningen var lite väl känslig i hög fart (50 km/h) och blåst. Förmodligen vänjer man sig vid styrningen. Jag har fortfarande inte kört två mil i velomobil. Då det är svårt att peka med armen när man sitter i en velomobil, är många av dem utrustade med blinkers och speglar.

En annan sak som slog mig var att jag inte fick någon fartkänsla förrän det gick riktigt fort, över 50 km/h. Mellan 10 och 30 km/h fick jag titta på hastighetsmätaren för att få reda på om det gick fort eller långsamt. Det säger en del om min brist på erfarenhet i velomobiler, men också om bullret från kedjan som ju inte påverkas av hastigheten i en växlad cykel.

Vägbullret från hjulen var inte så högt som jag hade föreställt mig, däremot väsnades kedjan väldigt påtagligt. Hela velomobilen är som en resonansburk och man sitter med huvudet nära bakhjulet där kedjan går runt dreven. När man slutar trampa hör man istället frihjulet ljudligt. Kanske skulle bullret minska om man bytte till remdrift. Remmar är svåra att justera längden på, men man skulle kunna ha en kortare kedja fram som sen driver en rem på bakhjulet.

På de snabba turerna körde vi utan tak eller vindruta. Det blev väldigt blåsigt, och när det är kallt vill man nog ha en vindruta. Det finns till WAW:en och till Mangon arbetas på en lösning. Leitran har en vindruta inbyggd. Sätet i Mangon kan fällas upp och då kommer man åt lastutrymmet bakom och vid sidan av stolen. Min iPod Touch (som en mobiltelefon) ligger i botten som en storleksjämförelse.

Alla tre velomobiler har ganska generöst med lastutrymme bakom stolen och på sidorna. Ungefär två papperskassar med mat får plats. Till Leitran finns en barnstol.

Jag frågade Yoann på Velomobilcenter om stöldskydd. Velomobiler är dyra, 50 000 kr, men Yoann tycker inte de är så stöldbegärliga eftersom de är sällsynta och svåra att sälja vidare. Lägger man ut ett meddelande på ett velomobilforum så får man snart tillbaka sin stulna velomobil. De säljer även en ljusgenomsläppligt skynke som minskar glansen och gör den mindre iögonfallande. Sen finns också stöldskydd med GPS och alarm baserat på vibrationsdetektor.

Det höga priset skulle kunna minskas en del genom att tillverka skalet på ett billigare sätt, vilket man gör på vissa kajaker. En sån velomobil tillverkas i Australien av Rotovelo. Men för att det lägre priset ska få genomslag utanför Australien måste man göra stora beställningar för att inte transportpriset ska äta upp kostnadsbesparingen.

Ibland sägs att velomobiler inte passar korta eller långa människor, men Yoann säger att några av dem som bygger velomobiler själva är två meter långa holländare. Yoann menar att det är viktigt med en utprovning där proffs finns med och kan göra de justeringar som behövs. Det är en del av Velomobilcenters affärsidé.

Mitt sammantagna intryck är att velomobiler är lika snabba som i reklamen. Man kommer lätt upp i 30-40 km/h. Nerför kommer man upp i 50. De är klumpigare än en cykel, men ändå mycket smidigare än en bil. De utmanar ens syn på vad ett fordon är.

Efter några snabba turer bakåtlutad i velomobilerna var det dags att åka hem på min fällbara Bromptoncykel. Det kändes lustigt att sitta på den höga sadeln och luta mig fram över styret. Velomobiler är bekväma, särskilt Leitran som är lagom låg men tillräckligt upprätt för att ge bra sikt. Det tog två timmar att cykla från Stenløse till Helsingør, samma som med kollektivtrafiken enligt rejseplanen.dk. Halvvägs stannade jag på Rungsted Kro för stekt rödspätta och glass.

 Här är en diskussion på HPVS Forum om remdrift och hur man får kedjan att bli tystare. Flevobikes velomobiler ska ha kedjan inkapslad vilket kan minska bullret.
Besök på Velomobilcenter - remdrift?
 
Se även tråden Nu kan du köpa velomobil i Sverige!