750 000 småhus med eget avlopp står för nästan hälften av fosforutsläppen

Det finns cirka 750 000 fastigheter i Sverige som inte är anslutna till kommunalt avloppsnät. Många av dessa har bristfälliga reningsanläggningar, till exempel endast slamavskiljning med trekammarbrunn där mycket av näringsämnena passerar rakt igenom. 

Hus som är byggda de senaste 30 åren har normalt någon ytterligare reningsmetod och uppfyller därmed miljöbalkens krav i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. De enskilda avloppen släpper dock idag ut nästan lika mycket fosfor som den resterande svenska befolkningen tillsammans, via de kommunala reningsverken. Här finns väldigt mycket kvar att göra.
 


Som jag förstår det så uppfyller inte fastigheter med enbart slamavskiljare (t.ex. trekammarbrunn) eller som har stenkista eller rensbrunn miljöbalkens krav och är därmed olagliga. Det är 29 % av fastigheterna med enskilt avlopp, det vill säga cirka 217 000 fastigheter. Detta gällde iaf 2005.

Enligt Naturvårdsverkets allmänna råd för små avloppsanläggningar från 2008 är det dessutom nu upp till miljö- och hälsoskyddsnämnden i respektive kommun att bedöma i vilka områden som det ska ställas strängare reningskrav. Behoven av rening kan variera i landskapet, både utifrån hälsoskydd och miljöskydd. Ett enskilt avlopp med normal skyddsnivå bör rena fosfor till minst 70 %. I områden som kräver hög skyddsnivå så ska reningsgraden vara 90 %.

Markbäddar och infiltrationslösningar, som är en vanlig lösning efter slamavskiljaren, har i studier visat sig kunna ha bristfällig funktion. Reningsgraden på fosfor kan ligga under 10 %.

När jag nämnde detta för en infiltrationsbäddsleverantör så menade han att man måste se den omkringliggande jorden som en del av avloppslösningen. Fosfor fastnar i jorden och om det är tillräckliga avstånd till det som behöver skyddas så är det inga problem. Det går dessutom att komplettera med en fosforfälla som sätts innan infiltrationsbädden för att klara den höga skyddsnivån.

Beroende på hur man ser på infiltrations- och markbäddslösningars funktion så kan 435 000 fastigheter som idag har markbädd och infiltrationslösningar behöva uppgradera sitt reningssystem för att klara Naturvårdsverkets allmänna råd. Totalt ihop med de som har ännu sämre lösningar är det alltså cirka 650 000 fastigheter som kan behöva nytt eller uppgraderat reningssystem.

Detta har medfört att försäljningen av prefabricerade minireningsverk nu börjar ta fart i Sverige, med en total försäljning på 1200-1500 verk per år. Minireningsverk är en mer spridd lösning i Europa enligt minireningsverkförsäljaren Evergreen Solutions, Sverige har legat efter på detta område. http://www.evergreensolutions.se/

Medelkostnaden för installation av en reningsanläggning är 75 000, enligt Naturvårdsverket. Om man räknar med att samtliga 650 000 fastigheter behöver göra en sådan investering så hamnar marknadsvärdet för detta på 50 miljarder kronor, enbart i Sverige. I en del fall så kanske det kommer räcka med kompletterande lösningar, så räknar vi lågt så kan vi halvera marknadsvärdet, dvs. 25 miljarder. Utspritt på en 25-årsperiod så är det en marknad på 1 miljard per år.

Baga, som är en svensk minireningsverksleverantör, menar att kostnaden inklusive allt för valfritt minireningsverk ligger på 120 000-130 000. Marknaden kan då bli så stor som 2 miljarder per år, förutsatt att investeringstakten kommer upp i sådan nivå (ca. 15 000 minireningsverk per år) att vi börjar bygga bort utsläppsproblemen. Och att det bara är minireningsverk som det investeras i. 

Naturvårdsverkets allmänna råd:
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-0153-7.pdf

Jag deltog på delar av seminariet om Små avlopp på konferensen Vatten Avlopp Kretslopp, rapport nedan.

Erik Kärrman från Kunskapscentrum Små avlopp berättade att centrat nu kommer att avvecklas, det ska slutredovisas 30 juni 2012. Han föreslår att Avloppsguiden borde kunna ta över en del av verksamheten.

Målet har varit att ge information och tillhandahålla utbildning samt samordna nätverk.

Chalmers Industriteknik, Urban Water, Avloppsguiden, JTI och ekolagen har varit genomförare.

Ida Sylwan från Kunskapscentrum Små avlopp berättade om ett av de projekt som har genomförts, att ta fram checklistor för funktionskontroll av små avloppsanläggningar. I första hand får man naturligtvis denna information från leverantörer, men checklistor kan behövas när anläggningar är gamla och instruktioner saknas.

Joanna Björkman från Falu kommun har använt Idas checklistor på 35 av Faluns 80 minireningsverk. Det är väldigt många fler minireningsverk på gång i kommunen.

Det är svårt för fastighetsägaren att veta vad man har för utrustning och hur man kan kontrollera den. Egenkontrollen är dock otroligt viktig. Om detta funkar samt underhållsservice så fungerar utrustningen.

Tyvärr så var det bara i 25 % av fallen som det fanns en fungerande egenkontroll. Tre anläggningar fick förbud direkt, och åtta hade problem. En fastighetsägare som hade köpt huset för två år sedan hade ingen aning om att fällningskemikalier behövde fyllas på.

I ansökningsprocessen så ingår därför nu att man måste redovisa för hur man kommer sköta sin anläggning, och det blir också en tillsyn från kommunen ett år efter driftstart.

Maria Hübinette, Havs- och vattenmyndigheten, HaV, konstaterade kort att de inte kommer att ge några råd om vilka tekniska lösningar som är godkända och inte.

Bertil Jönsson från Boverket berättade att CE-märkning av prefabricerade minireningsverk kommer bli obligatoriskt från 1 juli 2013.

Det är EU-förordning och –direktiv som styr detta, och det står över svensk lag.

Boverket har på sin hemsidan tagit in synpunkter från VA-branschen om man vill ha föreskrifter eller inte om avloppsanläggningar. De flesta har sagt att det behövs föreskrifter.

Boverket kommer begära att Socialdepartementet utser en utredare när det gäller små avlopp för hur man ska göra med föreskrifter. Vill fortfarande få in synpunkter, det kan Avloppsguiden hjälpa till med, föreslår Bertil.

Det finns idag inga lagkrav på reningsnivåer.

Ola Palm från JTI, Institiutet för jordbruks- och miljöteknik förklarade att certifiering och CE-märkning är olika saker. En CE-märkning innebär inte att produkten klarar något visst utsläppskrav, och är därmed ingen garanti för att produkten klarar nationella eller kommunala krav.

JTI har en frivillig produktcertifiering på gång, om branschen håller med om att de har något att vinna på det.

Ett problem med CE-märkningen är att de flesta reningsanläggningar kan inte CE-märkas, eftersom det inte är prefabricerade produkter när det handlar om markbäddar och infiltrationsbäddar.

Förslaget till frivillig certifiering är just nu, för förtillverkade anläggningar att produkten ska:

• vara CE-märkt
• klara tekniska krav, bla reningskrav
• klara granskning av underlag för drift m.m.
• klara uppföljning av serviceorganisationen

Kostnaden hamnar troligen runt 35 000 kronor, systemet troligen igång 2013. Ola tar gärna emot synpunkter.

Jag gick en sväng i utställningen. BAGA är en svensk minireningsverkstillverkare med halva svenska marknaden, som är 1200-1500 verk per år.

Allt avlopp går in i en trekammarbrunn. Ett "flockningsmedel" tillsätts, polyaluminiumklorid, som binder till sig fosforet och sjunker till botten som slam.

Vätskan som blir över går till markbädd eller en inkapslad anläggning för hantering av BOD och bakterier.

Anders Enfors på FANN gav mig en bra lektion om deras infiltrationssystem. När avloppsvattnet släpps på i systemet bildas en "biohud" som är en blandning av bakterier och svampar. Dessa bryter ned avloppet biologiskt. Det som blir kvar släpps ut i jorden runtomkring, där fosforet binds till jorden. Det går inte att på ett enkelt sätt kontrollera infiltrafionsanläggnings funktion, utan man får lita till forskningsresultat som visar på att denna mycket spridda avloppslösning verkligen fungerar. Vid slutet av livslängden på anläggningen blir biohuden för tjock och då blir det stopp i avloppet.  

Det som jag tyckte var roligast med FANN var deras vakuumtoalettlösning. Med en helt vanlig våtdammsugare som bara går igång 10 sekunder varje gång man spolar, och en toalett med vattenlås har man lyckats få till en billig och robust vakuumtoalettlösning som bara drar 50 kWh per år. 

Mängden vatten vid varje spolning är bara 0,5 liter vilket betyder att septitanken bara behöver tömmas en gång per år eller varannat år vid fast boende. Detta kombineras med en infiltrationsbädd för BDT-vattnet.

Här är Lars Ahlin från Ecotech i Övertorneo som berättade om "Framtidens avlopp". En allt-i-ett lösning som inte kräver någon elektronisk styrning. Slammet hämtas med lastbil och fosforen fastnar i poloniten i mitten som byts med jämna mellanrum. Funktionen kontrolleras med lackmuspapper vid utflödet.

Så här ser fosforfällan polonite ut. Här från Aquatrons monter.

Dessa glada gossars avloppslösning skiljer sig från övrigas i och med att de har en genomtänkt plan för hur näringsämnena från deras avloppslösning ska återföras till jordbruket. Genom Maskinringen så har de ordnat mottagare för deras fosforrika m-kalk.

Här finns nu föredragshållarnas presentationsmaterial:
http://vak.avloppsguiden.se/fredag-233/sma-avlopp/

Naturvårdsverket har gett ut en färsk rapport om småskaligt avlopp:
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6484-6.pdf