|
 Forum för hållbarhet och resiliens |
|
|
|
Ekonomisk tillväxt Klimatfrågan Grundsyn på hållbarhet Nuvärdesmetoden och kortsiktighet
 Denna text skrevs ursprungligen som en kommentar till dokumentären "Lightbulb conspiracy" som sändes i SVT söndagen den 13:e maj 2012.
Jag har hela mitt yrkesliv (16 år) på olika sätt jobbat med produkt- och processutveckling inom industrin, främst inom utrustning och slitdelar för gruv- och anläggningsindustri. Idag arbetar jag med mjukvara för ingenjörer och produktutvecklare inom tillverkande industri, och våra kunder finns inom alla möjliga branscher; både konsumentprodukter och industri-produkter.
Just inom slitdelar så finns egentligen inget incitament att förbättra produkterna; det har visat sig mycket svårt att förlänga livslängden på en krossmantel till en stenkross och samtidigt höja priset i motsvarande grad. Alltså låter man bli att utveckla dem. Det som "räddar" situationen är att det råder konkurrens tillverkare emellan. Karteller av det slag som antyds i filmen är sällsynta vad jag vet. Jag känner till vissa specifika delar i bergborrar där det finns idéer och innovation som man lägger i byrålådan, eftersom det sänker lönsamheten, och man vet att konkurrenterna har samma idéer i sina byrålådor. Med andra ord en tyst överenskommelse mellan konkurrenter.
Det är ju allmänt känt, inte minst inom bilindustrin, att det är eftermarknad, slitdelar, reservdelsförsäljning etc. som är lönsamt, inte tillverkning av själva fordonen eller vad det nu är för maskin det handlar om. Tetra Pak skulle kunna skänka bort sina förpackningsmaskiner och ändå vara lönsamma, det är kartongmaterialet som ger lönsamheten. Nestlés kaffemaskiner är ett annat exempel: man säljer själva kaffemaskinerna mycket billigt och tar bra betalt för kaffet, och där är man tvungen att köpa deras kaffebehållare.
En underliggande, systematisk orsak till varför saker och ting har begränsad livslängd, är att man använder en positiv, och ganska hög kalkylränta i nuvärdeskalkyler. Inom industrin så verkar 10% kalkylränta vara något av en naturlag. Varför har en bil 10-20 års livslängd? Varför har en byggnad 20-40 års ekonomisk livslängd? Varför är det "billigare" med direktverkande elvärme än att installer vedpanna + solvärme? Allt handlar om vilken kalkylränta man använder i nuvärdekalkylen. Detta tankesätt påverkar och genomsyrar allt i vår tillvaro.
En ett "värde" (positivt eller negativt) som ligger långt in i framtiden, får ett försumbart "nuvärde" med positiv kalkylränta. Det är de närliggande kostnaderna/intäkterna som avgör, Det kanske mest slående exemplet är kärnkraft. Kärnkraften orsakar en kostnad som kommer bestå i många tusen år. Även med en mycket låg kalkylränta så blir kärnkraftens långsiktiga kostnader försumbara, samtidigt som de kortsiktiga vinsterna ges mycket större vikt. Med kalkylränta = 0 så är kärnkraften chanslös, för då kommer den långsiktiga kostnaden under alla tusentals år få större nuvärde än de kortsiktiga vinsterna.
Bruket av nuvärdesmetoden bygger på det underliggande antagandet att tillväxten alltid kommer fortsätta, och att man alltid kommer att kunna få "ränta" på pengar. När ekonomin växt X ggr så kommer kärnkraft-avfallet, utfiskade hav etc. vara ett litet, obetydligt problem. Problemet med detta resonemang är att jordklotet är ändligt, det finns bara ett, och det växer inte. Den långsiktiga "tillväxten" hos jordklotet är noll. Den långsiktigt hållbara nivån på kalkylräntan är noll.
Bruket av nuvärdesmetoden med positiv ränta, genomsyrar allt omkring oss. Fundera ett slag på vad det innebär att kostnader och intäkter långt in i framtiden betraktas som betydelselösa, medan överskottet de närmaste åren är långt mer betydelsefulla. Så här skrev min favoritekonom Bernard Lietaer om ränta:
“Ränta på pengar utgör en av de mest systematiska orsakerna till förstörelsen av den globala miljön. Betrakta, som en metafor, livet hos ett träd (eller någon annan levande organism): På grund av ränta, så är nuvärdet av varje inkomst långt in i framtiden försumbar. Så, bokstavligt talat, lönar det sig att hugga ned ett träd och sätta in förtjänsten på ett sparkonto istället för att låta trädet växa i ännu ett decennium eller århundrade.
På samma sätt, de enda träd som kommersiellt lönar sig att plantera är de snabbast växande, såsom tall. Ingen planterar “redwood” av kommersiella skäl. Så till och med när vi planterar träd, så förlorar vi systematiskt biologisk mångfald.”
Bernard Lietaer är något så sällsynt som en ekonom som ser igenom dogmatismen bakom ekonomisk teori och penningsystemet, samtidigt som han har modet/integriteten att vara kritisk mot det.
En annan sådan är Steve Keen som också kritiserar det rådande neoklassiska paradigmet. I videon nedan förklarar han på ett nästan begripligt sätt vad som är det grundläggadne felet med Krugman/Bernanke/Lars E.O. Svensson et. al.'s teoretiska bas. Ca 4 minuter in i videon:
Det hela är på gränsen till komiskt. Ekonomer som försöker vara lojala mot paradigmet, har genom åren tweakat den urpsrungliga "General Equililbrium Theory" via Keynes m.fl. till att numera kallas "Dynamic stochastic equilibrium theory". (Sv: från "Jämviktsteorin" till "dynamisk stokastisk jämvikts-teori." För er/oss som är naturvetenskapligt utbildade vet att system som är i "jämvikt" och "dynamiska stokastiska" system, är varandras totala motsatser.
Krig är fred, okunnighet är styrka,
/Mats Lindqvist/ASPO Sverige/Nätverket Steg 3/Tekn. Dr.
Mycket bra inlägg Mats! Ett annat sätt att uttrycka det problematiska med en diskonteringsränta >0 är att man då värderar sig själv högre än sina barn. Är det rimligt? Ligger det i linje med hur föräldrar agerar i andra beslut i vardagen? Kopplingen till tillväxtens gränser tycker jag också är intressant. Ponera att vi efter 10 års nedväxt (t.ex. pga brist på billig fossil energi) skulle kunna komma överens om att ekonomin kommer att fortsätta att krympa med några procent om året under överskådlig tid. Hur skulle man då räkna på investeringar? Det får ju inte att göra på samma sätt, fast med en negativ diskonteringsränta - resultaten blir uppåt väggarna. Men hur gör man istället?
Jag brukar fråga mig varför jordklotet i framtiden är värt mindre än jordklotet idag... "-För att värdet idag ger ränta på banken"... tja, men tillväxten drivs ju inte av ett ständigt ökande inflöde av energi till jorden utifrån, utan vi gräver upp resurser ur jordens ändliga inre och bränner upp dem. Hållbart i längden? Nja... Min förhoppning, nu när vi upplever tillväxtens sista dagar är att industrin börjar anpassa sig till verkligheten och skruva ner sina krav/förväntningar på avkastning, och sänker sina kalkylräntor vid beslutsfattande. Dagens 10% tror jag är en slags standard inom industrin. Om denna skruvades ned till rimliga 1 eller 2% så skulle vi bli klart mer långsiktiga i allt beslutsfattande. En "dyr" led-lampa skulle plötsligt bli billigare i längden. Vedpanna+solpanel skulle vinna över direkt elvärme. Och så vidare. Så det skulle ju innebära ett uppvaknande... Men som du säger, noll tillväxt i ekonomin, och noll kalkylränta vänder upp och ner på allt. Om du ärligt har evigheten som tidsperspektiv och hittar ett oljefält, med lätt utvunnen olja. Väljer du då att utvinna fältet? Nordamerikas ursprungsfolk förstod för 150 år sedan att den vite mannens väg var ohållbar.
Jätteintressant. Men har du någon idé om hur vi ska komma ifrån räntan, eller åtminstone "ockerräntan"? Hur ska vi förmå den som har kapital att inte ta ut en hyresavgift, eller hur ska vi som vill hyra pengar kunna stå på oss för att pressa priset? Och snart kommer vi att driva planeten med ett ständligt inflöde av solenergi, samtidigt som jag tror att det finns betydande effektiviseringar att göra i vår strävan efter att vara lyckliga. Vilket jag egentligen tycker att tillväxt handlar om; lyckotillväxt. Ekonomisk tillväxt är dock bara en del av detta, eftersom bara en del av det som gör oss lyckliga kan köpas för pengar.
Glöm inte att för den största delen av jordens befolkning så handlar lycka just om sådant som bara kan köpas för pengar: utbildning, malariaprofylax, rent vatten, el, äganderätt till land etc etc.
Jag tror på två åtgärder: penningreform, och en reform av hur skatt tas upp. När det gäller penningreform, så kan man tänka sig olika långtgående reformer. Det enklaste är att komplettera nuvarande med WIR som man har i Schweiz. Detta är kort och gott ett bytesnätverk för företagare. Eftersom WIR endast är ett bytesnätverk, där värdet hos transaktioner mäts i vanliga Schweiziska franc, men inga bank-fordringar byter ägare, så är det svårt att beskatta. Det finns alltså inga "pengar" som byter ägare och som man kan beskatta. Därför är det begränsat till företag, vars transaktioner sinsemellan ändå är skattefria. WIR minskar företagens likviditetsbehov, och det kan sägas vara en sorts räntefria "pengar" backade mot de varor och tjänster som företag producerar. WIR minskar företagens likviditetsbehov, och företagen görs mindre beroende av bankernas skadliga självförstärkande cykler av kreditexpansion och kreditkontraktion. Det är en no-brainer att införa WIR som jag ser det. Oavsett om man implementerar WIR eller inte, så kan man tänka sig att reformera resten av penningsystemet, så att pengar inte måste skapas i utbyte mot räntebärande skuld. "Vad som helst" vore bättre än det vi har nu. Somliga penningreform-förespråkare förordar att staten skall ges rätt att skapa skuldfria pengar ur tomma intet. Staten skapar pengar utan att försätta sig i skuld, och tar pengar ur cirkulation genom att ta upp skatt. Statens budget behöver mao. inte vara i balans. Detta skulle kräva att staten, istället för centralbanken, ges ett prisstabilitetsmål. En sån lösning skulle troligen kräva att man begränsar statens äganderätt, eftersom man annars skulle ge staten oinskränkt makt att köpa allt. Statens roll bör kanske begränsas till att förse allmänheten med vissa välfärdstjänster och inget annat. Idag brukar man säga att staten ägnar sig åt finanspolitik, och centralbanken åt penningpolitik, och att staten inte skall blanda sig i penningpolitiken. Men varför måste det vara så? Ett annat alternativ till "penningreform" är att passivt låta det nuvarande självdö, och sedan låta marknaden skapa sina betalningsmedel. Det brukar sluta med guld och silver. Detta med "fria pengar" förordas av libertarianer och ekonomer ur Österrikiska skolan, och skulle innebära en försvagning av statens makt. Det som Österrikarna brukar framhålla som positivt med detta, är att "räntan" sätts på en fri marknad. Därmed elimineras de skadliga konjunktyrcyklerna som orsakas av en ränta som inte sätts på en fri marknad i balans mellan sparare och investerare. Denna analys är korrekt, men förkastas av vänstern som inte accepterar att löner sätts på en fri marknad. Vad Österrikare inte brukar nämna är att fractional reserve banking är precis lika ohållbart under guldmyntfot utan centralbank, som det är under nuvarande system. Penningutlåning mot ränta är även här ett pyramidspel som måste växa eller kollapsa. I någon bemärkelse mer "rättvist" kan jag tycka; man får skylla sig själv om man lånar ut sitt silver till en bank som sedan går omkull. "Räntan" i en sådan ekonomi, kommer inta bara att återspegla tillväxten i ekonomin, utan även den risk det innebär att bedriva FRB i en värld utan tillväxt. Jag tror inte FRB kommer att förekomma alls på sikt; det är en ohållbar verksamhet, som är meningslös om det inte finns tillväxt. Kapital kommer i framtiden att behöva tillhandahållas av sparare, inte av banker som skapar kredit ur tomma intet.
Demurrage låter klart intressant. Har du nåt boktips från Bernard Lietaer?
Jag har läst "The future of money - creating new wealth, work and a wiser world" , vilken var en ögonöppnare. Mkt bra bok. Han har skrivit flera sen dess, men jag skulle rekommendera att börja med läsa några av texterna på hans hemsida: http://www.lietaer.com/category/monetary-literacy/ http://www.lietaer.com/2010/09/effects-of-interest-based-currencies/ http://www.lietaer.com/birdseyeview/ Adam Smith (1700-talsekonomen) hävdade att "pengar" är ett värdeneutralt bytesmedium. Hela etablissemanget av mainstream ekonomer har utgått från detta antagande, alla etablerade "sanningar" inom ekonomi bygger på det. Problemet är att detta är ett felaktigt antagande. Hur man designar penningsystemet formar de ekonomiska drivkrafterna, vilka beslut som fattas etc. Lietaer har insett detta, och djupanalyserat ämnet. En annan grupp ekonomer som insett detta är ekonomer ur Österrikiska skolan, och Steve Keen som du ser i videon ovan. Österrikarna brukar förknippas med libertarianism. Jag delar inte den politiska åskådningen, men jag köper helt Österrikarnas syn på vad som orsakar konjunkturcykler, bubblor etc. Med en ränta som bestäms på en fri marknad stiger räntan på marknadsmässiga villkor, om många vill låna till spekulation t.ex. Detta dämpar/eliminerar bubblor och konjunkturcykler, vi blir mer sparsamma och långsiktiga. Hela kapitalförvaltningsindustrin t.ex. bygger på att belåna tillgångar till en ränta som inte påverkas av efterfrågan på kredit, för att öka hävstången. Nu vet jag inte om finanssektorns skulder utgör en betydande del av kreditmarknaden eller inte, men med marknadsräntor skulle sådant beteende straffas med höjda räntor och gynna sparande istället för lånedriven spekulation. Jag minns inte historiken exakt men jag vill minnas att Fed grundades 1913, till viss del som ett svar på 1907 år bankpanik. Efter 1913 kunde tex. JP Morgan utnyttja Fed's billiga kredit för att belåna sig och köpa upp konkurrenter. Utan tvekan har denna möjlighet bidragit till ökad makt-centralisering. Billig kredit ger pengar hävstång, och accentuerar skillnaden mellan rik och fattig. Det besynnerliga är att vänstern älskar detta. Bernard Lietaer var f.ö. en av de anonyma arkitekterna bakom Euron. Jag vet inte om det är en bra eller dålig merit dock...
JAK tar upp diskonteringsräntans problematik i Almedalen: "Vilken roll spelar räntan vid en investering? Påverkar den om vi är långsiktiga eller kortsiktiga? Vi tar upp vad diskonteringsränta är och hur det hänger det ihop med tillväxtkravet i samhället." http://www.jak.se/events/ Logga in för att svara |
Miljökonsult (1) Magasin (3) Böcker (2) Återanvändande/upcycling (1)
|