Har vi glömt den sociala dimensionen av hållbar utveckling?

Hållbar utveckling handlar inte bara om miljöfrågor. Det finns även en social dimension där arbetsvillkoren för anställda och producenter i utvecklingsländer är en central del. Men har vi glömt denna sociala dimension? Forskningen där man ställt miljö- och sociala aspekter mot varandra visar på att den sociala dimensionen uppfattas som minst lika viktig, eller viktigare, än miljödimensionen. 

Miljömärkningar, som t.ex. KRAV (www.krav.se), omfattar utöver villkor om miljövänlighet även krav på att sociala och arbetsrättsliga villkor skall vara uppfyllda. ”En produkt kan inte KRAV-märkas om det förekommer brott mot mänskliga rättigheter eller social orättvisa i samband med produktionen. KRAV-företag får till exempel inte använda ofrivillig arbetskraft eller agera diskriminerande”. Den mest kända sociala märkningen, Fairtrade (www.fairtrade.se), omfattar ett villkor om miljövänlighet vid produktion av de märkta varorna. Ett av kriterierna som måste vara uppfyllt för att en produkt skall få Fairtrade-märkas är att ”Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas”. Trots detta är det rimligt att anta att KRAV-märkningen oftast förknippas med miljövänlighet och att Fairtrade-märkningen förknippas med sociala aspekter som att producenter i utvecklingsländer får skäligt betalt och kan arbeta under rimliga villkor.

Jag vill påstå att i det allmänna medvetandet har miljöfrågor ett större utrymme än frågor om arbetsvillkoren för arbetare i utvecklingsländer.  Miljövänlighet tycks ha kommit att bli, om inte viktigare, så åtminstone mera framträdande, än att varor som kaffe, bananer och annat är producerade under socialt acceptabla arbetsformer.

Varför det kommit att bli så kan man fundera över.

I några studier har man ställt miljöaspekter mot sociala och arbetsrättsliga aspekter förknippade  med produktion av en vara. Syftet har varit att undersöka  hur viktiga de olika aspekter upplevts vara relativt sett. I en undersökning  deltog studenter vid en handelshögskola i Australien, studenter vid ett stort universitet i Hong Kong, samt ett antal medlemmar i Amnesty  (Auger, Burke, Devinney & Louviere, 2003). I en annan undersökning var deltagarna representativa urval av personer från medelklassen i Tyskland, Spanien, USA, Turkiet, Indien, och Sydkorea.  (Auger, Devinney & Louviere, 2007). I den tredje studien var deltagarna anställda vid två stora universitet i Belgien, samt anställda vid ett stort tryckeri i samma land (De Pelsmacker, Janssens, Sterckx,& Mielants, 2005). I samtliga dessa studier framkom att det ansågs vara lika viktigt, eller viktigare, att grundläggande sociala och arbetsrättsliga aspekter förknippade med produktion av en vara var tillgodosedda jämfört med att varan hade producerats på ett miljövänligt sätt.

Några liknande undersökningar har, så vitt jag vet, inte genomförts i Sverige, men eftersom dessa tre undersökningar, med ett stort antal respondenter från flera länder, kommit till samma resultat så är det är rimligt att anta att man skulle få liknande resultat även i hos oss.

Att KRAV-märkingen är något äldre är Fairtrade-märkningen kan möjligen vara en delförklaring till att miljöfrågor kommit att få en mer central plats i såväl media som i det allmänna medvetandet.

En annan aspekt är att miljöfrågor handlar om sådant som kan drabba oss själva. Gifter i naturen som letar sig in i maten vi äter är ett konkret exempel på hur miljöproblem och miljöfrågor kan ha en direkt koppling till oss själva och vår hälsa. De sociala och arbetsrättsliga aspekterna handlar däremot om villkoren för människor långt bort. Problemen rör inte oss på samma direkta sätt, och det är lätt att glömma bort att någon försöker leva ett drägligt liv genom att arbeta med att odla de bananer eller det kaffe vi köper i närmsta varuhus. Och hur ofta tänker vi på arbetsvillkoren för alla de som är delar i produktionen av all den billiga elektronik vi omger oss med?

Oavsett skälen till att miljöfrågor kommit att stå mera i centrum så kan det vara dags att den sociala dimensionen i hållbar utveckling får större utrymme i vårt medvetande.
Sannolikt är vi svenskar ganska lika de som deltog i studierna som nämndes ovan. Därför är det troligt att vi, om vi stannade upp och tänkte efter, skulle uppfatta de sociala aspekterna förknippade med produktion av våra vanliga, importerade, varor som minst lika viktiga som miljökonsekvenserna förknippade med dessa varor.

Källor:
Auger, P., Burke, P., Devinney, T. M., & Louviere, J. J. (2003). What will consumers pay for social product features? Journal of Business Ethics, 42, 281-304.
Auger, P., Devinney, T. M., & Louviere, J. J. (2007). Using best-worst scaling methodology to investigate consumer ethical beliefs across countries. Journal of Business Ethics, 70, 299-326.
De Pelsmacker, P., Janssens, W., Sterckx, E., & Mielants, C. (2005). Consumer preference for the marketing of ethically labeled coffee. International Marketing Review, (22) 5, 512-530.

Såväl sociala som miljömässiga aspekter är viktiga faktorer att beakta vid konsumtion av varor. Vilket av dessa som har den största vikten är dock av underordnad betydelse så länge som priset så hårt dominerar konsumenternas val. Som komplement till priset ligger en kvalitetsuppfattning vilket är konsumentens starkaste motiv att välja en vara som kostar lite mer. I många fall utgör även detta ett starkt ekonomiskt incitament. Låt säga att man väljer ett klädesplagg som kostar 1000 kr istället för ett för 200 kr. 1000 kronorsplagget kan mycket väl visa sig vara det billigaste eftersom det både håller ihop och håller stilen för 10 gånger så många användningstillfällen.

För många människor finns en extrem fixering vid att köpa så "billigt" som möjligt och detta tycks i många fall helt överskugga eventuell social och miljömässig hänsyn. Det krävs ofta ganska starka sociala eller miljömässiga incitament för att vi ska vara villiga att betala mer för en "dyrare" vara som endast skiljer sig ur dessa aspekter. Kaffe och bananer är exempel på varor där sådana starka skäl kan anses föreligga. Man bör dock här fråga sig om det verkligen är det sociala och miljön som är det som motivera konsumentetn eller som det finns andra motiv. När det gäller kaffe så finns ett stort mått av att vara politiskt korrekt i ett sammanhang där kedjor som säljer snabbmat respektive kaffe gör en stor grej av att man har miljömärkt kaffe och där många kaféer också profilerar sig med miljömärkt kaffe. När det gäller bananerna så har den egna hälsan en viktig roll med tanke på oron att man ska kunna få i sig bekämpningsmedel vid ätandet. 

När jag läser ditt inlägg så är det ett flertal saker jag kommer att tänka på, först den globala solidariteten. Tittar vi tillbaka så har vår solidaritet expanderat från vår egen stam till nu global. Kan det vara så att utvecklingen har gått för fort och empatin för de utsatta arbetarna inte sker i samma takt? Att vi helt enkelt inte kan relatera till de männsikorna och därmed håller oss till den enklare vägen. Att vi sedan inte kan relatera eller se den direkta förändringen vi gör av valet kan också vara en faktor. Det miljövänliga valet är lättare att motivera då den lovar ett bättre val för konsumentens hälsa.

Eller för att se bortom individperspektivet, kan det vara så att vår solidaritet är att ingen skall fara illa på grund av vår handling men att strukturen inte tillåter något annat?

För det som jag tänker på kring kommentaren från Magnus är att, alla människor har inte råd att välja det etiskt rätta alternativet. Så borde det istället inte diskuteras om vad som subventioneras och inte, alltså vad är standarden på kvalitén? Om normen var att produkter eller tjänster var etiska och miljövänliga och allt annat var undvikande hur hade detta påverkat samhället?

Jag var för något tid sedan på en föreläsning om CSR, denna ekonom menade att det bästa med CSR var att det var så flexibelt så företaget själva kunde välja vad de ville satsa på och därmed kunde satsa på det enklaste åtgärderna för att strunta i de komplexa. Detta tror jag är en av orsakerna, den sanna viljan att arbeta för ett mer socialt rättvist samhälle saknas. Då hela vårt tillväxtsamhälle bygger på ett förtryck och utnyttjande av producenter och arbetare i "u-länder". Eller ekonomisk kolonialisering om man nu vill kalla de det...

För visst är det underligt att, om du frågar någon om den anser att det är rätt att någon far illa pga deras konsumtion säger de (oftast) nej men den moraliska handlingen är att fortsätta konsumera på samma sätt vilket då helt skiljer sig från etiken. 

Detta blev mest funderingar och massa frågor men men, tack Gunne för inlägget!