|
Utbildning Ekonomisk tillväxt Grundsyn på hållbarhet Dagens skola: Ett hot mot demokratisk och hållbar utveckling
Ska vi tillåta den svenska skolan att kritisera samhället och förmedla kunskap eller ska den likställas med "vägen mot jobben"? Internationella mätningar från PISA (Programme for international student assessment) har de senaste åren pekat på att svenska ungdomar presterar allt sämre i skolan och därför halkar efter i jämförelser med jämnåriga i andra länder. Den nya svenska skolsatsning, med Jan Björklund vid rodret, har som målsättning att vända denna trend och återigen sätta Sverige på kartan som en kunskapsnation. Men hur ser denna mätbara kunskap ut? Många menar att grundläggande medmänskliga och demokratiska värden får lämna plats åt instrumentell kunskap som reproducerar en högst förenklad världsbild där tillväxt, lönsamhet och konsumtion är lag. Att den svenska skolan befinner sig i en kris är någon som både insatta och ointresserade svenskar har blivit uppmärksammade om. Detta har lett till utredningar och diskussioner, om resursfördelning och om lärarprofessionens och utbildningsväsendets kvalitet och status. Skolan var vid riksdagsvalet 2010 en utav de absolut viktigaste frågorna och lär så vara även år 2014. I dagens moderna samhälle har skolan en rad framstående och tydlig funktioner men man kan koka ner dessa till två nyckelfunktioner. Det är här barn och ungdomar fogas in i det industriella samhällets struktur som blivande arbetare men skolan är också som Palme gärna påpekade ”demokratins viktigaste institution” där folkstyret finner sin legitimitet. Många kan säkert enas kring att det krävs ett samspel mellan dessa funktioner då samhället behöver sina arbetare men också sina medmänskliga och tänkande samhällsmedborgare. Många forskare med rötter i skolans idévärld slår nu larm om att dagens skola, med sin tydliga fokus på valfrihet och effektivitet i kombination med mätbarhet, är på väg att tappa sin viktiga emancipatoriska roll, nu när faktakunskaper värderas högre än analytisk förmåga och ”vägen mot ett jobb” överskuggar ”vägen mot djupare förståelse”. Så varför är detta ett problem? Det är ett problem eftersom vi låter kortsiktiga marknadsförhållanden snarare än långsiktiga demokratiska värderingar styra vårt utbildningsväsende och forma våra unga samt vårt samhälle i stort. Vi lever i ett informationssamhälle där det blir allt svårare att skilja det relevanta från bruset och där konsumtion blivit en livsstil snarare än en syssla. Skolan kan och borde utgöra en motpol till allt detta, en fristad där man kan ställa sig kritisk till den struktur vi alla är en del av. Den sortens kunskap och utveckling som premieras i en sådan skola är svår om inte omöjlig att mäta men kanske behöver inte all kunskap utsättas för rationaliserande mätningar. Formell kunskap styr redan ämnen som matematik, språk och naturvetenskap. Därför vill jag se en skola där samhällskunskap och annan humaniora kan få vara fri från nationella prov och godtyckliga bedömningar. En kompetent lärarkår är då lika viktig som den sammes fria spelrum och kreativitet inom professionen. En sådan skola kan skapa självständigt tänkande medborgare som också blir till flexibel arbetskraft på en föränderlig global marknad. Alltså leder en sådan skola inte till att tillväxten uteblir utan till att den tillåts vara balanserad och rättvis samt rimma med en hållbar utveckling. Jan Björklund vill införa mer nationella prov och ordning i leden genom rena yrkesprogram för vissa och akademiska linjer för andra. Det är mål som rimmar väl med ett tydligt klassamhälle som det såg ut innan enhetsskolan infördes för exakt 50 år sedan. Så varför ta flera steg tillbaka när vi istället kan blicka framåt och våga tro på en likvärdig skola där alla ges samma möjlighet till personlig utveckling och där fri kunskap är en grundsten.
Logga in för att svara |
Böcker (2) Miljökonsult (1) Magasin (3) Återanvändande/upcycling (1)
|