Bicycle Diaries av David Byrne

Den här boken har varit med mig ett år nu, och nu är jag äntligen igenom den. David Byrne, konstnär och musiker (förflutet i Talking Heads), har plockat upp sina dagboksanteckningar från sina resor till olika världsstäder och gjort en bok av dem. Han tar alltid med sig en hopfällbar cykel i resväskan eftersom han tycker att cykeln är bästa sättet att uppleva en stad med.

I boken besöks, utöver hemstaden New York, Berlin, Istanbul, Buenos Aires, Manila, Sydney, London och San Francisco. Vi får följa med på vad David nu har för sig. Ofta uppträder han själv, men det är också många konstutställningar och möten med människor. Och en hel del filosoferande kring varför staden han är i är som den är.

För mig har det varit ganska trögt att ta mig igenom boken, eftersom den bygger på mycket dagboksbaserat kulturfilosoferande och inte har någon egentlig berättelse att hålla sig till. Jag är naturligtvis ute efter allt som är cykelrelaterat, men detta är egentligen mer en bok om städer och kultur än om cykling. Även om det gjorde det trögare för mig att läsa boken, så är det också en insikt om hur väl cykling går ihop med stadslivet och stadens kultur. Hur lätt det blir att ta till sig en stads själ, med hjälp av en cykel. Man är mitt i stadslivet, men tar sig ändå runt snabbt.

Bäst tycker jag de avslutande kapitlen är, om hemstaden New York och epilogen om framtidens cykling. New York har förbättrats radikalt på senare år, men fortfarande är det bara på vissa ställen han vill rekommendera för cykling för en besökare.

David cyklar med en organiserad tur genom New York och det låter väldigt kul! Inget tävlingslopp, bara en bana som väldigt många andra cyklister åker samtidigt.  Det är ju en enkel och rolig sak att arrangera för en stad! Stäng av några gator och sen kan alla hänga med! Det arrangerades något sådant i Stockholm i år (dock med hjälmkrav, en biltillverkare som sponsor och hög avgift).

"Corny as it might seem, it feels like I am participating in an uplifting civic event. People in Queens, Brooklyn, and Staten Island put signs in their yards and cheer the the crowds of bikers as we whiz by -like they do for the runners in the marathon -only in this tour no one is racing. No one is keeping track of who comes first."

David har träffat Jan Gehl, mannen bakom Köpenhamns omvandling till en cykelstad av rang. När han satte igång med att göra om staden fick han samma reaktioner som när New York skulle sätta igång. Stadsborna sa:

"We Danes will never agree to this - Danish people won't ride bikes. "

Lite svårt att tänka sig idag va? Vi får också se en "efter"-bild på Nyhavn. Den som har varit där vet att det är så tjockt med folk och uteserveringar att man knappt tar sig fram. Vad var det där innan Jan Gehl satte igång? Bilparkering. Gehls nyckel till framgång är små, inkrementella förbättringar. Och efter några decenniers målmedvetet arbete så cyklar nu en tredjedel av Köpenhamnsborna till jobbet och fortsätter mot 50 %. Jan Gehls framgångar har naturligtvis inte gått obemärkt förbi och han har blivit anlitad av New York stad för att föreslå förbättringar där.

David har anordnat ett och annat cykelevent för att diskutera förutsättningar för cyklister och öka intresset för cykling. Jag tar till mig det här:

"If the advocacy is going to be boring, then forget about it"

Därför blandar han seriösa föredrag och diskussioner med kultur och humor. Det här har börjat smyga sig in i miljörörelsen i Sverige på senare år, och jag tycker det är helt underbart, det gör det mycket lättare att diskutera viktiga frågor om man får ha roligt och trivas samtidigt.

Enrique Peñalosa var borgmästare i Bogota och är känd för sina framgångar med trottoarer, cykelbanor och väl fungerande kollektivtrafik med bland annat separata busskörfält. I hans bok "The Politics of Happiness" kan en hel del klokskaper hittas. Som att en cykelbana som inte är säker för en åttaåring inte är värd att kallas cykelbana, och det här:

"One common measure of how clean a mountain stream is is to look for trout. If you find the trout, the habitat is healthy. It's the same way with children in a city. Children are a kind of indicator species. If we can build a sucessful city for children, we will have a successful city for all people."

David får möjlighet att gå och lyssna på Peñalosa, och det är mycket fokus på jämlikhet och demokrati. En stad som har god biltillgänglighet men är sämre för fotgängare, cyklister och kollektivresenärer är ojämlik och odemokratisk.

Efter åtgärderna i Bogota har kriminaliteten gått ned. Det sägs bero på att det är mer folk på gatorna, och då blir gatorna automatiskt säkrare. Att sitta i en bil kan upplevas säkert, men när alla sitter i bilar blir gatan osäkrare.

Så här säger Peñalosa om bilköer, extra intressant för Göteborgare så här dagarna innan trängselskatten:

"Traffic jams are not always bad. The priority should not always be to relieve them. They will force people to use public transportation."

Läs boken Cycle Chic nästa gång, mindre text och fler bilder! :)