Syntetisk diesel?

Syntetisk diesel är möjligtvis på gång i Sundsvall. Det här pratas det mycket om utanför Sverige, tror Volkswagen är ganska inne på det spåret.

Den syntetiska dieseln verkar ha potential att faktiskt kunna produceras i sådan mängd att den kan ersätta nuvarande fossila bränslen. I kombination med Toyotas nya katalysator för dieselbilar borde detta kunna leda till riktigt "rena" bilar.

Har du några bra länkar om syntetisk diesel, Magnus?

Kolla den här artikeln i Piteå-Tidningen den 3 november 2004: "- Svartlutsförgasning har potential att tillgodose cirka 30 procent av Sveriges behov av drivmedel till fordon, så det är inget marginellt vi håller på med här. Det framhåller Ingvar Landälv, teknisk chef på Chemrec AB, och Rikard Gebart, vd för ETC i Piteå."

En definition av vad syntetisk diesel är hittade jag idag på www.miljoportalen.se: "Om man förgasar kol, biomassa, avfall, naturgas eller andra gaser får man syntesgas. Av syntesgas kan man tillverka metanol, syntetisk diesel (Fischer-Tropsch-diesel) eller DME, dimetyleter. Använder man en förnybar råvara till syntesgasen blir bränslet bra från miljösynpunkt och bidrar i liten grad till växthuseffekten."

Mer om svartlutsprojektet i Piteå: "Bränslet som utvinns genom förgasningen av svartlut blir en slags metanol (DME), dimetyleter eller syntetisk diesel, som kan användas till att driva bilmotorer. Den är dessutom klassad som miljövänlig. Volvo har till och med utvecklat en lastbilsmotor anpassad för drivmedel framställt av svartlutsförgasning. Den har tidigare bara visats i Paris men finns på plats i Piteå denna vecka. Försöksanläggningen i Piteå blir i skala 1:15. En fullstor variant vid exempelvis kappa skulle kunna producera mellan 200 och 400 ton syntetisk diesel per dygn. - Då har vi även pappersfabriker i Munksund och Karlsborg, påminner Rikard Gebart. SCA är för övrigt en av deltagarna i projektet. Visar sig tekniken fungera finns en enorm potential. - Genom svartlutsförgasning kan pappersbruken få dubbla intäkter. De skulle kunna sälja både papper och drivmedel eller el, menar Gebart. ... Om landets alla pappersbruk hade en svartlutsförgasningsanläggning skulle Sveriges oljeberoende minska med 30 procent. Enbart produktion av el vid samtliga svenska massabruk hade tillgodosett 6-8 procent av svenskarnas elkonsumtion. Det motsvarar vattenkraften i en av våra utbyggda storälvar."

DN tar upp anläggningen i Piteå också: "Kostnaden blir jämförbar med petroleumbaserade drivmedel och därmed billigare än etanol. ... När ska vanliga bilar kunna köras på drivmedel från förgasad svartlut? - Från 2008. Vi börjar bygga två anläggningar nästa år och planerar tillverkning av förnybara drivmedel för bensin- och dieselmotorer, totalt runt 100 ton per dag och anläggning, säger Jonas Rudberg."

Företaget Oroboro menar att det är billigare att göra syntetisk diesel av biogas istället för att rena den. Dessutom kan man använda den i vanliga dieselbilar istället för specialbyggda biogasbilar: "Det är billigare att göra syntetisk diesel av den svenska biogasen än att göra fordonsgas av den. Priset kan bli hälften av kostnaden för rening av gas, hävdar utvecklingsföretaget Oroboros som vill upphandla tio pilotanläggningar. Per Hedemalm - Det är en enkel teknik och enkla lättillgängliga material. Är det många som delar på de kostnaderna så blir det relativt billigt, säger Per Hedemalm, vd på företaget Oroboros i Göteborg. Det produceras 1,4 TWh biogas vid runt 200 anläggningar i Sverige, enligt Johan Rietz vid Svenskt Gastekniskt Center. De flesta av anläggningarna är avloppsreningsverk. Gasen består av brännbar metan, koldioxid samt små mängder andra gaser. Många kommuner har byggt ut sina reningsverk med teknik som renar och komprimerar gasen. Den blir då ett koldioxidneutralt drivmedel som kan tankas i bilar anpassade för gasdrift. Men en sådan anläggning är jämförelsevis dyr och drivmedlet kan bara användas av speciella gasfordon. En reningsanläggning kostar runt tio miljoner kronor, beroende på storlek, enligt Carl Liliehöök, vd på företaget Svensk Biogas i Linköping. Själva tankstationen kostar mellan två och fyra miljoner kronor. Att i stället göra syntetisk diesel av den orenade biogasen kostar bara runt fem miljoner kronor, hävdar Per Hedemalm. Slutprodukten är en syntetisk diesel som är lika bra för miljön och kan tankas i vanliga dieselbilar. Även själva tankstationen är traditionell och kostar runt en halv miljon kronor, beroende på dess storlek. "

Kul att "vanliga tidningar" börjar ta upp DME också: "Snart kan vi köra både "hembränt" och miljövänligt. En ny metod gör att pappersbruken kan tillverka ett slags dieselbränsle, kallat DME, vid sidan av sin produktion av pappersmassa."

Shell ska börja tillverka syntetisk diesel från biomassa: "Oljekoncernen Shell satsar tillsammans med ett tyskt teknologiföretag på storskalig produktion av biologisk dieselolja under varunamnet Sun-Diesel. Den tillverkas av biomassa."

Go Shell Go!

Företaget Oroboro, som nämns i ett inlägg ovan, har fått in en fot i Södertälje. Visserligen med syntetisk diesel gjord av naturgas, men ändå: "Södertälje tankar alla kommunala dieselfordon med ett miljövänligt bränsle som görs på naturgas. De miljöfarliga utsläppen sjunker till en bråkdel. I framtiden ska bränslet tillverkas av biomassa - kanske av matrester från hela Södertälje med omnejd."

Hur ligger det till med produktion av rapsdiesel ?

Hej Conny och välkommen till Ecoprofile! Jag läste idag om att Vitryssland är en ny producent av rapsdiesel. Så här skriver dock miljöfordon.se om RME: "Tillgången och potentialen för att odla raps som råvara till drivmedel är mycket begränsad. Endast några procent av dagens dieselanvändning kan teoretiskt ersättas av RME. "

En ny förstudie om produktion av syntetisk diesel i Södertälje finns på:

Jag tittade lite i sammanfattningen av rapporten och hittade en kul målsättning: "Inom BioFuel Region (Västernorrland/Västerbotten) har man en målsättning att bli självförsörjande på drivmedel till år 2030, vilket innebär ett tiotal anläggningar för tillverkning av biodrivmedel."

I senaste numret av automotorsport (nr 3 2007) finns en artikel som jämför olika allternativ till "konventionell" bensin och diesel. Man ka hoppas att artikel också kommer ut i digital form, men jag tar några uppgifter som jag tycker är värda kommentarer: "År 2000 släppte 900 miljoner bilar ut 1 miljard ton CO2. Prognosen för 2050 är över 2 miljarder bilar som släpper ut 2-3 miljarder ton CO2." Jag ser det mycket osannolikt att prognosen skulle slå in, det är dock intressant att spekulera lite i hur prognosmakarna har resonerat. Etanolen får sig en känga med argumenten att en stor andel idag tillverkas av potentiella livsmedel samt att effektiviteten är låg i termer av km per hektar odlad mark och insats i forma av energi och arbete. Dessutom kräver bränslet att motorer modifieras. Liknande tveksamheter visar man mot biodiesel. Till andra generationens bioetanol ställer man högre förhoppningar, men den klara vinnaren är syntetisk diesel (därav placeringen av inlägget under denna rubrik).

Att förgasa biomassa till syntesgas är energikrävande. Sundrop fuels använder koncentrerande solfångare för att skapa så höga temperaturer att det går att göra syntesgas. Låter smart att använda solenergin direkt!

Domsjö Fabriker hade tillsammans med Chemrec planer på att bygga en storskalig anläggning för att producera fordonsbränslen från svartlut i en anläggning i Örnsköldsvik. Nu har dock de nya ägarna valt att avbryta projektet.

Man skulle börja producera DME, grön biologisk "diesel", och biometanol av svartlut. Årsproduktionen skulle motsvara bränslebehovet för 2 000 lastbilar.

Anläggningen skulle kosta drygt 3,5 miljarder kronor. Uppslutningen och stödet bakom satsningen var stor meddelade företagsledningen: regeringen, EU-kommissionen, ett flertal riskkapitalister, Volvo, en miljöfond i London, och så vidare.

Även Energimyndigheten gillade projektet. Domsjö Fabriker beviljades ett stort investeringsstöd om en halv miljard kronor.

Den viktigaste anledningarna verkar vara att de nya ägarna inte var särskilt intressade och hellre vill fokusera på att utveckla sin produktion av cellulosaprodukter. Dessutom medför svartlutsprojektet en viss osäkerhet, dels eftersom teknologin ännu inte är testad i fullstor skalaoch dels eftersom man är beroende av en politiskt understödd marknad, åtminstone i uppstartsskedet.

Lars Wilderäng (Cornucopia?) pekar på att den här formen av storskaliga och omvälvande investeringar för att ställa om energisystemen i mer hållbar riktning kan behöva en ännu större grad av statlig medverkan: