Fuglesangs hälsning

Jag hörde Christer Fuglesangs hälsning till svenskarna som han gjorde på sin rymdpromenad inatt. Av det jag hörde så tackade han för möjligheten att vara med om sitt livs häftigaste ögonblick samt hoppades att få se fler svenskar i rymden, bland annat på den kommande månbasen. Hur fascinerad och imponerad jag än är av detta fantastiska projekt så kan jag ändå inte i mitt hjärta känna att det är rätt att lägga så mycket intellektuella och finansiella resurser på att kolonialisera rymden. Åtminstone inte med de akuta problem vi har nu. Om vi lyckas stabilisera klimatförändringarna och andra oroväckande utvecklingar på jorden så kan vi väl ägna oss åt sådana lyxprojekt som bemannade rymdfärder, men tills dess skulle jag hellre se att dessa smarta tjejer och killar ägnar sig åt något som bättre gagnar mänskligheten. Det har nog haft sina poänger med att låta människor få se vår ömtåliga jord från rymden och delgett denna känsla för oss andra. Men tänk om Christer istället för att efter 14 års förberedelser för att skruva fast en ny modul på en rymdstation samt fixa världsrekord i frisbeekastning inatt hade kunna hälsa svenskarna: "Jag tackar för möjligheten att få vara med att lösa klimatproblemen. Växthusgaserna är nu tillbaks på samma nivå som innan industrialiseringen. Jorden bör kunna återhämta sig."

Filosofen Torbjörn Tännsjö försvarar bemannade rymdfärder med att vi måste kolonialisera rymden eftersom jorden ändå är dömd att gå under. Och ju fler som får leva, desto bättre.

Instämmer helt i att detta är vansinne. Vi har klimatförändringar HIV vattebbrist i stora delar av världen och översvämningar i andra. Så skickar USA upp raketer tydligen med svensk bistånd för Maud och Lars vardär och log. JAg får det inte att gå ihop. Ragnvald Nilsson

Var i rymnden anser Torbjörn Tännsjö att skulle bo i så fall? Inom vårt solsystem finns ingen annan plats än jorden som är beboelig och bemannade rymdfärder till andra solsystem kommer inte att vara möjliga på många hundra år. Bättre att stanna kvar på jorden och satsa pengarna på att försöka stoppa miljöförstöringen så att jorden inte går under i stället.

Torbjörn tänker i ett mycket långt tidsperspektiv tror jag, typ att jorden går under när solen slocknar. Ur det perspektivet är det då enligt hans resonemang bra om vi har börjat befolka andra planeter.

Men om det handlar om att solen kommer att slockna har vi flera miljarder år på oss. När det gäller växthuseffekten har vi kanske 100 år på oss. Därför är det i dagsläget viktigare att lösa dagens miljöproblem än att oroa oss om den dagen solen kommer att slockna om 4 miljarder år.

Ja jag håller såklart med dig, Torbjörn gjorde väl en filosofisk reflektion snarare än en praktisk... :-) Sen kan man iofs (rent filosofiskt) fråga sig om jorden verkligen går under av växthuseffekten. Det beror kanske på hur man definierar "går under".

Nej jorden går knappast under av växthuseffekten men förutsättningarna för dagens civilisation kan bli kraftigt försämrade. svår torka och höga temperaturer med ökenspridning som följd skulle kunna medföra att det blir svårt att klara livsmedelsförsörjningen i framtiden. Risken finns att vi får stora flyktingströmmar norrut till dom regioner där det fortfarande går bra att bo. Någon total utplåning kan nog klimatförändringar dock inte orsaka.

Jag kollade Torbjörns artikel igen, och exemplen på undergång är våra egenorsakade miljökatastrofer, kärnvapenkrig och meteornedslag. Och detta anser han alltså motiverar rymdkolonisation. Liiiite långsökt kan jag tycka. Varför inte se till att vi undviker miljökatastrofer och kärnvapenkrig och att vi skaffar utrustning för att skydda oss mot meteornedslag istället? Jag ska inte säga att jag är helt emot bemannade rymdfärder, det är ju ganska coolt och ger nog ganska liten miljöpåverkan per krona. Men den här hjälteförklaringen och uppfattningen om att det är någon storslagen uppgift man löser, nja...