|
Ekonomisk tillväxt Ekonomisk tillväxt -problem eller möjlighet?
![]() Världens ekonomier är alla uppbyggda kring förväntningar att de ständigt ska växa. Ekonomisk tillväxt är kopplad till ökad konsumtion, vilket i sin tur är starkt kopplad till ökad miljöpåverkan. Politiker och ekonomer, kanske särskilt de på högerflanken, brukar argumentera att vi behöver tillväxt för att ha råd att lösa våra miljöproblem. Med tillväxt blir det pengar över till åtgärder. Håller du med?
Här är du inne på ett av naturvetare ofta ifrågasatt mantra: "(Evig) ekonomisk tillväxt".
Det har ofta slagit mej hur många människor blint litar på tillväxtens fortlevnad och hur lite tilltro man i sammanhanget ställer till något så fundamentalt som exponentialfunktionen som beskriver denna tillväxt.
Jag skulle vilja vända ditt resonemang lite till att konstatera att den ekonomiska tillväxten i många hundra år drivits av tillgången på energi. Man glömmer dock att historiskt sett finns många både lokala och regionala exempel på när en ekonomi "gått in i väggen" på grund av att man helt enkelt tömt sin energiresurs. En egenskap hos en global ekonomi är att den inte alls är lika känslig för lokala energibrister. Exeponentialfunktionen säger oss dock att även den globala ekonomin kommer att "gå in väggen" förr eller senare, där "senare" verkar ligga bara alldeles runt husknuten. Förutsatt förstås att vi inte lyckas att hitta ett nytt sätt att få fram energi alternativt hushålla med den samma så att vi skjuter "väggen" ytterligare en tid framför oss.
På din fråga så håller jag alltså inte med. Jag vill hävda att en lösning på miljöproblemen har bäst chans om vi lyckas släppa idén om evig tillväxt.
Fast vad är alternativet? Det är lätt att kritisera ekonomer (och tekniker/naturvetare älskar som bekant att göra det :-) ). Men om jag inte tar helt fel så bygger västvärldens hela ganska intrikata ekonomiska system på just tillväxttanken. Om ekonomierna slutar växa - vad händer då? Finns det en alternativ ekonomisk modell att tillgå?
Ja, det är ju en mycket bra fråga! :-) Säg att världens alla ledare mot förmodan inser att oändlig tillväxt inte är en höjdare. Hur skulle man gå tillväga?
Å andra sidan, om man kunde vara säker på att ingen använder mer resurser och orsakar mer utsläpp än vad som är hållbart så kunde man ju i princip tillåta oändlig tillväxt. Det finns ju problem som man lyckats lösa, freoner till exempel. De utsläppen har man ju nästan lyckats få bort. Även om ozonlagret är allvarligt skadat och kommer förstöras mer de närmsta årtiondena, så har tillförseln av ozonförstörande ämnen tagits bort och på lång sikt kan ozonlagret återgå till ursprungsläget.
Ett alternativ vore att tillämpa lite grundläggande populationsekologiska teorier. Inom dessa är tillväxttanken en central och viktig beståndsdel, men även gränser för tillväxten och hur systemets dynamik kan påverkas av "systemkomponenternas agerande".
Johan, du har rätt när du säger att tillväxt och produktion inte alltid förutsätter större resursurtagande av fysiska, miljöfarliga ting.
Tex, utbyggnad av kompletta datorsystem som styr allt hemma som video, spel, tv, radio, internet, foto hushållsmaskiner, väremreglering, etc är produktivt med mycket lite resursutnyttjande. Allt styrs ju av en enda burk... Man installerar bara programvara på sin hårddisk.
ENrgisnålare hus, säger ju sig själv vad det innebär. Ett annat exempel är it-teknik som videokonferens istället för att resa och släppa ut skit. Ytterligare ett exempel är super-infrastruktur i framtiden, som möjliggör och gör kollektivtrafik bekvämare än bilism, så bra att att ingen ens vill ta bilen till jobbet.
Det finns förmodligen tusentals andra exempel på hur ekonomisk tillväxt (genom teknisk utveckling) inte behöver innebära resursslöseri...
Problemet hittills är ju tyvärr att man tar det som är enklare och billigare att ta ut på kort sikt, än att utveckla något riktigt hi-tech på lång sikt för att spara på miljön.
Kan man tänka sig att världens försäkringsbolag kan få en betydande roll när det gäller att begränsa klimathotande verksamhet? Försäkringsbolagen är en del av en tillväxtekonomi och när premierna för klimathotande verksamheter stiger, då självregleras marknaden till viss del. Tillväxten kommer då att ske inom klimatriktiga verksamheter
Som en del andra här så tycker jag att den här debatten (precis som de flesta andra) ofta blir för polariserad. Det måste rimligtvis gå att ha en tillväxt utan ökande energi- eller resursbehov. Det beror väl på vad vi sätter pris på? Vad vi mäter tillväxten i?
Om jag fattat rätt så får vi en ekonomisk tillväxt om jag målar grannens hus och han målar mitt (om vi betalar varandra för det givetvis ...), men inte om vi målar våra egna respektive hus. Uselt exempel på sina sätt kanske, men det pekar på att vi måste veta vad vi menar med ekonomisk tillväxt också.
Sen kan man ju förvisso undra i vilken utsträckning dagens etablerade ekonomiska aktörer kommer att "tillåta" att vi bygger om vårt ekonomiska system ...
Kim, visst finns det många goda exempel på tillväxt som inte ökar resursutnyttjande i samma grad. Jag måste dock ställa frågan om det totalt sett är realistiskt med sådan selektiv tillväxt?
![]() Göran Greider på Dalademokraten föreslår att vi överger kapitalismen och inför "Demokratisk planhushållning". Han är emot marknadsorienterade lösningar såsom att sätta ett pris på vad en art är värd och handel med utsläppsrätter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=643051
![]() Lyssnade precis på Fredrik Reinfeldt på P1. Han var mycket tydlig med att vi behöver "släppa 70-talets idéer" om att en god miljö är oförenlig med ekonomisk tillväxt. Han vill att vi ger näringslivet möjlighet att fullfölja den tekniska utveckling den påbörjat för att lösa problemen. Regeringar ska inte misstänkligöra företag, utan snarare samarbeta med dem, "hand i hand".
Greiders "Demokratisk planhushållning" kanske inte är så dumt begrepp. Vi har ju redan våra utsläppsmål. De sätts demokratiskt och uppnås till stor del marknadsekonomiskt. Det finns koldioxidskatt.
Jag har svårt att se hur tillväxten skulle sluta på grund av miljön. Om Ikea säljer exakt samma saker i samma antal i år som förra året, samtidigt som de minskar sina utsläpp, ja då har man uppnått ekonomisk tillväxt, eftersom de minskade utsläppen är ett mervärde som inte fanns året innan.
Om vi ska minska våra utsläpp med 80% till 2050 så motsvarar det en årlig minskning på 4% om jag räknar rätt. Så bara Ikea fortsätter som vanligt samtidigt som man minskar utsläppen med 4% om året, ja då har man ekonomisk tillväxt, precis som vanligt.
Ett av problemen med världens överkonsumtion är väl att vinsterna knappast plöjs ner i miljöförbättrande åtgärder.
Om man som konsument väljer att handla produkter hos företag med ex. etiska vinstmål så borde vinsterna till slut hamna på rätt plats.
Hur skall detta kunna mätas och påvisas egentligen ?
Erik, jag hänger inte med på ditt resonemang. Du verkar ha en alternativ definition på ekonomisk tillväxt? Ekonomisk tillväxt=minskade utsläpp?
Så här definieras ekonomisk tillväxt på Wikipedia:
"Ekonomisk tillväxt, vanligen det samma som det samlade värdet av ett samhälles produktion av varor och tjänster, bruttonationalprodukten (BNP), och dess relativa ökning med närmast föregående period (till exempel månad, år)."
Ja just det. Jag tänker att om man bara sätter ett pris på klimatet som vilken råvara som helst, så kan man fortsätta som vanligt. Om jag kan konsumera samma saker i år som förra året fast med 4% lägre klimatpåverkan, så tänker jag att det är ekonomisk tillväxt, eftersom värdet på sakerna jag konsumerar har ökat. Varor och tjänster som förstör miljön har ju ett lägre värde för mig.
Så BNP fortsätter att öka, det är bara att man mäter det lite annorlunda jämfört med förr.
Nu bortser jag från svårigheten att ställa om till en hållbar utveckling, men om man klarar det, så borde fortsatt ekonomisk tillväxt vara möjlig.
Funkar inte det?
Att mäta samhällets utveckling i andra termer än bruttonationalprodukt har föreslagits av en del, och görs väl redan till viss del också. Är det inte danskarna som sägs ha det bäst, trots att de inte har högst BNP/capita?
Men då får man nog kalla det något annat än BNP, eftersom det är så hårt förknippat med det monetära värdet av alla sålda tjänster och produkter.
Eller du menar att "klimatskatterna" räknas in i värdet av allt som säljs, och att vi får tillväxt tack vare höjda skatter? Jag har fortfarande lite svårt att hänga med...
Nej skatter räknar jag inte med. Men jag kan ju köpa utsläppsrätter. Då har jag köpt en tjänst och då borde det räknas in i BNP.
Sen tänker jag att skatterna kan ändra på konsumtionen utan att stoppa upp den. T ex har vi hög bensinskatt i Europa, men samtidigt en högre andel kollektivtrafik än i Nordamerika. Därigenom konsumerar man miljövänligt genom skattsedeln (eftersom lokal kollektivtrafik ofta är subventionerad). Projekt för biologisk mångfald är också ett exempel på kollektiv konsumtion som gynnar miljön.
Om jag går tillbaka till exemplet med Ikea så har man kanske inte uppnåt tillväxt eftersom man producerar samma saker till samma värde. Men eftersom man minskar sitt resursuttag i form av klimatutsläpp så borde man iaf ha ökat sin produktivitet.
Mitt enklaste argument är nog att miljövänliga varor och tjänster har ett större värde för mig; alltså är minskad miljöpåverkan värd pengar och då borde det så småningom hamna i BNP utan att man behöver ändra så mycket på BNP-måttet. Tänk på alla som köper dyr ekologisk mjölk och åker tåg även om flyget råkar vara billigare den dagen. Det finns en efterfrågan på miljövänlighet, alltså kan det räknas in i BNP.
Ett annat argument för att BNP kan öka utan att belasta miljön är att de flesta varor och tjänster innehåller en allt högre andel intellektuellt kapital. Man betalar folk för att tänka efter. En lådcykel eller en vikbar cykel har inte så mycket hårdvara, men desto mer mjukvara, konstruktören måste tänka till för att få det att fungera. Om jag köper mjukvara på internet så har jag betalat någon för att tänka.
Fast jag undrar om man kan räkna in utsläppsrätter som försäljning av tjänster i BNP. Hmmm...
Sen nämner du att flytta över konsumtionen från dåliga grejer till bra grejer. Det är väl den allmänna uppfattningen hos politiker fortfarande att det ska räcka med det. "Hållbar tillväxt" kallar de det. Det kan man dock diskutera. Här behövs Erik Pihl, han har tänkt på det här. Erik, var är du?
![]() Den tyske miljöpartisten, och före detta utrikesministern, Joschka Fischer skriver på DNs ledarsida idag om att slutsatser från 70-talet återigen börjar bli aktuella.
"Från att ha varit en modell som berörde en minoritet av världens befolkning håller det västerländska konsumtionssamhället på att bli en ekonomisk modell som dominerar världen - och i allt mindre grad finns något alternativ. Vid mitten av seklet kan sju miljarder människors liv vara styrda av dess lagar.
När Romklubben på 1970-talet gav ut sin berömda rapport "Tillväxtens gränser" mottogs den med oro. Men med åren, i takt med att världsekonomin fortsatt att växa - och nu i globaliseringens tid till synes utan gränser - har Romklubbens fruktansvärda profetior i allt högre grad kommit att bli förlöjligade. Och ändå har Romklubbens fundamentala insikt - att vi lever och arbetar i ett ändligt globalt ekosystem, med ändliga resurser och möjligheter - återkommit för att ännu en gång utmana oss.
...
Självklart kommer dessa förändringar att skapa många mäktiga förlorare. Dessa kommer inte att ge upp sin makt utan kamp. För närvarande ser de fortfarande ut att ha övertaget, vilket bekräftas av att det är så mycket prat och så lite handling. Det är just detta som måste förändras." http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=716923
Det ser ut som att den finasiella eliten äntligen fått upp ögonen för miljöteknik och klimatfrågan. Om det riktigt stora kapitalet går över till aktier i miljöteknikföretag så kan vi få se en mycket snabb utveckling av klimatriktig teknik. På så sätt så kan vi förhoppningsvis få en ekonomiskt tillväxt som samtidigt räddar vårt klimat.
Länken nedan från Dagens Industri är läsvärd.
Det är roligt att Tanfield Group som tillverkar plug-in lastbilar är med på listan över köpvärda aktier.
http://di.se/Index/Nyheter/2007/11/26/258452.htm?src=xlink
Tyvärr så pekar väl historien på att tekniska förbättringar inte räcker för nå hållbarhet. De stadiga konsumtionsökningarna äter till slut upp alla tekniska förbättringar.
Ja, så är det nog. Men det är ändå en finansiell rörelse i rätt riktning. Kanske blir nästa steg för den finansiella eliten att upptäcka vikten av att investera i långsiktigt hållbara system där kvaliteten värderas högre än kvantiteten. De är ju trots allt en elit så de kan väl inte vara hur dumma som helst.
Mikael, jag gillar verkligen inte dina nedvärderande, generaliserande kommentarer om "eliten", "de intellektuella" och "de rika". Bristande insikt och god insikt finns överallt i samhället.
Angående bristande insikt så är det alltid lättare att få individer att investera i miljövänlig eller human teknik om de samtidigt kan berika sig (få avkastning på insatt kapital). Det finns de som helt ideellt lägger pengar på andra områden men de är inte många och ibland är de oerhört smarta som ser framtiden i bättre dager än vi andra (dvs de har insett möjligheten att få en god avkastning i framtiden). Varför köpte jag inte aktier i Vestas?
I Miljörapporten idag så kan man läsa en artikel där Ernest-Antoine Seillière, ordförande för Business Europe, en paraplyorganisation för unionens näringslivsorganisationer som representerar mer än 20 miljoner europeiska företag, har åsikter om EU:s energipolitik. Svensk Näringsliv ingår där också.
Business Europe menar att en energieffektivisering av Europas industrier är bästa sättet att tackla klimathotet.
Detta visar på att e_ten är beredd att ta sitt ansvar för vårt klimat. Jag tackar för det.
En sådan energieffektivisering av industrin leder till att miljöteknikföretagen måste öka sin produktion av varor och tjänster. Vi får då en ekonomisk tillväxt samtidigt som vi minskar vår energiförbrukning. Frågan är om den ekvationen går ihop. Om det är tillräckligt.
http://www.miljorapporten.se/article.jsp?article=20917
19-20 november höll EU en konferens om BNP-måttet och alternativa sätt att mäta välstånd. Bland talarna fanns miljökommissionären Stavros Dimas, parlamentets miljötalesman (?) Anders Wijkman, samt representanter från Club of Rome och WWF. Program, en liten intro-video, ljudfiler med tal och presentationer, samt inom kort video från konferensen finns på länken. http://www.beyond-gdp.eu/
![]() Nu tänker jag ge mig i den här debatten, tillväxt är ett av mina favorit gå-och-fundera-på-ämnen. Svårt veta bara var jag skall börja...
För att svara på en av huvudfrågorna:
Fortsatt tillväxt är möjligt! ...men inte som vi har den idag. Om tillväxten i Sverige fortsätter i samma takt som idag, så kommer landets ekonomi om tusen år vara värd över 500 gånger jordens vikt i guld. På hundra år kommer den 50-dubblas. Detta är omöjliga resp svåra mål.
Däremot går det att tänka sig en "asymptotiskt" tillväxt, som går i oändligheten mot den högsta teoretiska nivå som en världsekonomi kan ha med de resurser som finns på jorden. Under denna linje går en flyttbar linje som är det maximala värdet som ekonomin kan ha vid given teknik-/effektivitetsnivå. Idag är vi ÖVER den nivån, dvs vår ekonomi är större än vad resurserna tillåter, och en del av resursbasen håller på att utarmas. Att då fortsätta låta ekonomin växa är inte så klokt. Istället borde vi minska tillväxttakten globalt sett (dock öka i fattiga länder), och ordna samhället mer effektivt så att linje för "max ekonomi vid givet tillfälle och effektivitet" höjer sig och vi hamnar innanför det utrymmet.
(Detta är mina egna funderingar, med inspiration från H. Daly, D. Meadows och andra ekonomer)
"Vi måste ha fortsatt tillväxt för att ha råd med att ställa om till ett hållbart samhälle".
- Bullshit! Bullshit! Bullshit! Resurserna finns idag, inte minst i Sverige. Det som behövs är "hållbarhetstillväxt" istället för "hållbar tillväxt", dvs att den hållbara delen av ekonomin ökar. En större andel av alla investeringar måste ske i hållbara lösningar. Att investera i "hållbara tekniker" är inte ett skvatt värt om vi investerar lika mycket i "ohållbara tekniker".
Det finns mer att säga men jag slutar där, för nu...
Fortsätt med din intressanta utredning. Den stöder min teori som jag kallar "peak economy". Det är inte omöjligt att vi befinner oss i närheten av den just nu.
Dagens ekonomi baseras fortfarande till stor del på produktion av fysiska varor. Tror du att en ekonomi kan fortsätta att växa där varuproduktion succesivt byts ut mot tjänsteproduktion och upplevelseproduktion? Sådan produktion kräver ju inte lika mycket naturresurser.
Tidigare fanns det vad en kallade "the iron law" mellan ekonomisk tillväxt och energianvändning. Den bröts lite efter 70-talet, men nu syns åter samma trend. Utrymmet att öka tjänstesektorn har minskat.
I Sverige jobbar vi mer än någonsin tidigare. Visst är några arbetslösa, men andra jobbar övertid. Upplevelseproduktion i ekonomiska termer är väl i princip samma sak som tjänsteproduktion, att betala för andras jobb (t ex reseguide, skådespelare etc) istället för prylar. Det finns en stor potential att byta dagens ekonomiska omsättning från materiall produktion till mindre materialintensiv produktion (gå mer på teater!), MEN däremot inte så stort utrymme för fortsatt tillväxt på detta sätt.
Utrymmet att jobba mer är inte så stort. Naturresurser kan vi inte utvinna mer, åtminstone inte utan stor miljöpåverkan. Det som återstår om vi vill ha tillväxt är att öka energianvändningen...
Reinfeldt och hans ideologer talar om "decoupling", att frikoppla tillväxten från miljöpåverkan, och att vi håller på att lyckas med detta. Visst går det, om all produktion flyttas till Kina... Sveriges ekologiska fotavtryck per capita är därmot bland världens högsta. Jag tror inte "decoupling" är långsiktigt möjligt, och kraftig tillväxt därmed inte ett bra politiskt mål för den som värnar om miljön.
Bloggaren och Trivector-VD:n Christer Ljungberg skriver ett bra tillväxtinlägg på sin blogg idag. Rekommenderas! http://ljungbergsblogg.blogspot.com/2008/02/tillvxtens-grnser.html
Många är vi som under mycket lång tid förfasats över det dumdristiga samhällsbyggandet som skett. Det känns som att de minst intelligenta människorna har fått styra vår utveckling.
Men man kan faktiskt nu börja se artiklar, till och med i finanstidningar, där miljörörelsen ges kredit för sin tidiga förståelse för nödvändigheten av ett hållbart samhälle där vi inte belastar ekosystemet mer än vad det tål.
Erik P, du skriver
Om tillväxten i Sverige fortsätter i samma takt som idag, så kommer landets ekonomi om tusen år vara värd över 500 gånger jordens vikt i guld. På hundra år kommer den 50-dubblas. Detta är omöjliga resp svåra mål.Varför kan inte Sveriges ekonomi vara mer värt än jordens vikt i guld? Det intellektuella värdet kan stiga hur mycket som helst och alltså gå långt högre än kilopriset på guld. En musikskiva har t ex väldigt högt pengavärde i förhållande till vikten, precis som bärbara datorer. En bärbar dator kostar lätt 20 000kr/kilo, med extra mjukvara lätt 30 000kr/kilo och sen tillkommer internetuppkopplingen. Sen kan du ha i princip obegränsat med nerladdad (och betald) musik på datorn, som alltså ökar kilopriset på datorn i och med att musiken inte finns på skiva. En Nokia Communicator E90 mobiltelefon väger 0,21kg och kostar 7000kr, det blir 33 000kr/kilo. Okej att guld kostar 185 000kr/kilo, men ändå. Vem kunde tro för 20 år sedan att en vardagspryl som en bärbar dator skulle ha ett kilopris på 30 000kr? Lite kul att räkna kilopris: en fällbar cykel kostar 10 000kr och väger tio kilo, alltså 1000kr/kilo. En bil kostar 100 000kr och väger 1000 kilo, det blir hundra kronor per kilo. En supersportträningscykel i kolfiber kostar 40 000kr och väger knappt tio kilo, alltså 4000kr/kilo. En tågresa med X2000 till Stockholm kostar 1100kr med orabatterad normalbiljett, det blir 2:40/km eller 400kr/timme. Vem kommer på den dyraste nyttoprylen, i kr/kilo räknat? Dyraste sysselsättningen i kr/timme räknat? Inga utsvävningar, utan sånt som medelsvensson kan täknas konsumera då och då.
Några politiker börjar vakna upp från den drömvärld som de flesta levt i
Andrew McNamara, miljöminister i Queensland i Australien, tar till kraftfulla ord nu när han har vaknat upp och börjat leva i verkligheten. Han har plötsligt insett vilka begränsningar och vilket ANSVAR det innebär att leva på en planet som jorden. Att naturresurser faktiskt är ändliga och att vi inte kan belasta ekosystemen mer än vad det tål.
Tänk om vi kunde få höra samma sak från de som representerar det kapitalistiska systemet. Då skulle jag kunna börja tro på en framtid för människan.
"In the 21st century, the human race must finally confront the reality that in the closed system that is planet Earth, there are limits to growth."
"No matter how clever we are, there is no escaping the physical limits of the world’s resources. The laws of physics trump the laws of economics every time."
"We are meeting current demands by consuming the Earth’s natural assets, setting the stage for decline and collapse."
http://www.thedaily.com.au/blogs/bill-hoffman/2008/mar/12/future-kids/
Erik S:
Det är inte bara vikten på datorn som räknas utan även allt arbete som är nedlagt på den, i form av arbetstid, energi i produktionen, maskiner etc. Dessutom innehåller datorn ju ädelmetaller...
Visst kan ekonomin bli värd hur mycket som helst i o m inflation. Men jag talar om faktisk värdeökning, och det måste ha någon motsvarighet i verkligheten.
Om vi inte producerar 50 gånger mer varor om 100 år så måste vi istället arbeta mer än 50 gånger så mycket. Tycker det låter lite jobbigt...
![]() Erik P, visst är arbetstid en stor del av kostnaden för datorn, och det är min poäng. Att någon sitter och ritar kretskort och programkod kan inte rimligtvis räknas som miljöbelastande, i alla fall om man inte jämför med andra arbeten som t ex lärare eller bibliotekarie. Programmeraren bygger dessutom sitt arbete på dennes föregångare i tusentals år. När man köper ett nytt dataprogram så bygger det på arbete och kunskap som utvecklades redan av de gamla arabiska matematikerna före vår tideräknings början.
Det handlar inte om att jobba mer, det handlar om att jobba smartare.
En stor del av värdet i datorn är alltså immateriellt. Svensk musikexport uppgår till över sex miljarder kronor om året. IT-branschen är också väldigt stor. Musik och IT har det gemensamt att man visserligen använder hårdvara, men i förhållande till den förbrukade energin är det totala produktvärdet mycket högre än miljökostnaden för hårdvaran.
En musikstudio använder knappast mer energi än vilket kontor som helst. En dator kanske drar 100 watt, några förstärkare kanske drar lika mycket.
Att en dator kostar 30 000 kr per kilo är inte beroende på inflationen, det är beroende på det immateriella värdet. En fällbar cykel kostar 10 000 kr/kilo och en bil kostar 100 kr/kilo. Det är inte inflation utan ett ökande varuvärde i förhållande till resursuttaget. Ökande varuvärde är precis motsatsen till inflation.
Vi måste inte alls jobba 50 gånger mer för att få 50 gånger mer värde. Dagens musiker når en miljonpublik utan att anstränga sig mer än den musiker som för 100 år sen kunde nå tusentals åhörare. Dagens musiker producerar alltså tusen gånger mer utan att anstränga sig mer.
Läs gärna tråden bilkulturen avtar som handlar om att dagens ungdomar väljer bort bilar för it-prylar och it-tjänster. De får alltså ett större varuvärde samtidigt som de får lägre resursförbrukning.
Det är väldigt bra att resurseffektiva arbeten byts mot sådana som inte betyder lika mycket resursanvändning. Om vi lade alla våra pengar på teater istället för prylar så kunde vi få minskad resursanvändning inom en oförändrad ekonomi (och kanske misnkad arbetslöshet?)
Men vad är "värdet"? Om vi alla blev världsartister och tjänade miljoner, skulle vi ha mer värde då? Nej, värdet sätts emot varor av "kontant pris", hur mycket du får för pengarna. Om vi blev mångmiljonärer allihop men varuutbudet och arbetet var konstant så skulle det räknas som inflation. Alltså, ingen reell tillväxt.
Idag tjänar vi (svenskar) mycket mer än för 30 år sedan. Det är både inflation och värdetillväxt. Vi kan köpa mer varor för pengarna. Vi förbrukar också mer resurser.
"Immateriellt värde" i sin rena form finns egentligen inte. Det ligger alltid arbete eller resurser bakom, eller i en förväntad avkastning. Visst, vårt ekonomiska system gör att något som egentligen knappt finns, som ett patent, kan få enormt värde. Men - i slutändan vill vi till stor del ha ut "värdet" i form av prylar. Varför skall vi ha tillväxt, om det inte ger oss något? Rika människor/länder konsumerar mer än fattiga dito.
De marknadsliberalt skolade förespråkar ju fortsatt hög tillväxt för att lösa miljöproblemen. Saken är bara den att hög tillväxt innebär att människor får mer och mer pengar över när basala behov är tillfredsställda. Detta borde dock inte vara något problem ur ett miljöperspektiv så länge som tjänster och arbetsintensiva konsumtionsvaror (som exempelvis handtillverkade armbandsur)efterfrågas i högre grad.
För att med någorlunda säkerhet nå dit så måste dock konsumtionen styras på något vis. Exempelvis så kan man beskatta förbrukning av energi och råvaror hårdare så att produkter som kräver mycket resurser blir dyrare att köpa. Samma marknadsliberaler som är för ständigt hög tillväxt brukar dock vara mot sådana regleringar av marknaden. (Regleringarna kan ju hota tillväxten så den blir något lägre.) Detta torde väl vara en indikation på att evig tillväxt inte kommer att gå att förena med hållbar utveckling på miljöområdet.
Christer Ljungberg skriver om att till och med chefredaktören på Veckans Affärer har börjat fundera på om det här med evig tillväxt verkligen är så käckt.
Jag skrev ett inlägg här ovan, #4678, om en minister i Australien som börjat tvivla på evig tillväxt och den utarmning av jordens resurser som det för med sig. Sedan luftade jag en tanke: Tänk om vi kunde få höra samma sak från de som representerar det kapitalistiska systemet. Då skulle jag kunna börja tro på en framtid för människan.
Innebär chefsredaktörens uttalande att jag nu kan börja tro på en framtid för människan?
Det här kommer att bli spännade. Kanske skulle man kunna kalla insikten om på jorden begränsad ekonomisk tillväxt för mental tillväxt.
Eric: "Detta torde väl vara en indikation på att evig tillväxt inte kommer att gå att förena med hållbar utveckling på miljöområdet."
Det är egentligen inte den eviga tillväxten som är problemet, utan den exponentiellt ökande. Tillväxten kan i teorin öka hela tiden genom ökad effektivitet (om resursbasen är konstant), men med en ständigt minskad tillväxttakt och inte en som hela tiden ökar. Nya uppfinningar kan göra system effektivare, men vinsten blir hela tiden lägre. Ekonomin kan sägas gå asymptotiskt mot ett teoretiskt maximum, ja, se mitt inlägg med grafer högre upp.
Ett exempel nära till hands (för mig) är kraftverk. De på 1800-talet hade en verkningsgrad på några få procent. Enkla, smarta investeringar kunde fördubbla effektiviteten. Idag finns kraftverk som har 60% verkningsgrad och ligger nära teoretiska carnotverkningsgraden, det är omöjligt att bara dubbla verkningsgraden, men den kan öka lite grand.
Jag förstår vad du menar (Eric) och poängen i övrigt är bra. Ville bara göra ett liten klargörande.
Erik P: Eftersom vi redan nu överutnyttjar jordens resurser så borde väl ekonomin minska i storlek istället för att växa? En av poängen med en växande ekonomi är väl att vi får mer pengar att konsumera för? Konsumtion leder i allmänhet till att resurser exploateras och att ekosystemen belastas. Sedan skulle jag gärna se att en omfördelning av inkomster från rika till fattiga länder kom till stånd på något sätt. Marknadsliberalerna påstår ju att när ekonomin växer så kommer alla få det bättre tillslut. Jag tror varken vi har tillräckligt med tid (innan jorden i mycket hög grad skadas oåterkalleligt) eller resurser för detta.
Eftersom jag inte är någon ekonom så kanske jag blandar ihop vissa begrepp? Kan det kanske råda ekonomisk tillväxt samtidigt som den totala storleken på ekonomin minskar? Jag inbillar mig i och för sig att vi kan ha nolltillväxt samtidigt som inflationen höjer priset på varor och tjänster. I så fall måste ju produktionen minska om nu inte jordens totala BNP skall öka??
Nu hade jag ju kunna fråga en ekonom för att få lite klarhet i detta men risken är väl att denne förklarar för mig att jag inte är insatt och därför har fel när jag ifrågasätter tillväxtekonomin samtidigt som han/hon själv gärna avfärdar påståendet att ekosystemen på jorden är hotade trots att personen i fråga inte har läst en enda poäng ekologi.
Till att börja med: Tillväxten brukar anges netto, dvs med inflationseffekter borträknade. Har jag för mig i alla fall, borde logiskt sett vara så. Så det monetära värdet av all ekonomisk aktivitet ökar snabbare än nettotillväxten, eftersom inflation är inräknat. Hur som helst så antar jag i dessa abstrakta diskussioner att vi inte räknar med inflation, utan endast "reell värdeökning", vilket dock i sig är väldigt svårt att konkret bestämma. Om jag säger nolltillväxt så menar jag att värdet som omsätts i ekonomin är samma, men det kan fortfarande vara lite inflation som gör att det monetära värdet ökar.
Nåväl, det finns olika sätt att se på det. Det bästa för miljön är sannolikt att ha negativ tillväxt, men det är samtidigt svårast att implementera socialt. Att ha en global nolltillväxt är fortfarande svårt att genomföra socialt (speciellt om vissa skall minska medan andra tillåts öka). En nolltillväxt skulle påfresta miljön, men om ny teknik implementerades och mer av ekonomin utgjordes av tjänster, så skulle påverkan successivt minska och till sist nå en nivå där det är hållbart. Därifrån skulle vi kunna ha en försiktig tillväxt, allt som vi effektiviserar, inom ramen för vad som är hållbart. Att nå en hållbar nivå är däremot mer eller mindre omöjligt i en starkt växande ekonomi, där alla effektiviseringar "äts upp" av ökad produktion.
För att komplicera det hela så kräver en förändring av energisystem mm - för att minska miljöpåverkan - en omfattande investering, vilket ger miljöpåverkan och kan hålla uppe ekonomins omfång. Massiva satsningar i "greentech" skulle kunna ge tillfälligt kraftig tillväxt, men inte ens detta är hållbart i längden. Det är också önskvärt att investeringar i teknik, som inte syftar till direkta minskningar av miljöpåverkan, krymper. Vi bör alltså styra över mer av samhällets resurser till de investeringar som behövs för att skapa hållbarare system. I det perspektivet är det jättebra om energiföretag tar ut överpriser och gör jättevinster - förutsatt att de pengarna investeras i vindkraft och annan "grönare" energiteknik.
Har jag krånglat till det nog nu? ;)
MvH Erik
(som läst både teknik, ekologi, biologi och ekonomi ;)
Karin M Ekström pratar om hållbar konsumtion och vill inrätta ett råd för detta, men hon är inte inne på att vi behöver göra något åt tillväxts- och konkurrenskraftträsket:
"Lösningen på klimatproblemet ligger inte i att ”sluta konsumera”. Konsumtionen är viktig för vår ekonomiska tillväxt och för att behålla och utveckla internationell konkurrenskraft. Istället för att sluta konsumera kan människor konsumera miljövänliga produkter, service och kultur och minska miljöovänlig konsumtion. " http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article314224.ece
Noll-tillväxt - en hållbar väg framåt mot högre välfärd?
När det gäller tillväxt så har jag funderat runt begreppet noll-tillväxt. Noll-tillväxt innebär inte att all tillväxt avstannar utan det skulle innebära en omfördelning av tillväxt från "dåliga" sektorer till "goda" sektorer. Där dåliga sektorer är sådana sektorer som inte bygger långsiktigt hållbara system.
En god omfördelning av tillväxt skulle kunna vara att inrätta vår bebyggelsestruktur på ett sådant sätt att vi inte behöver så många fordon för våra transporter. Så att transporter till största delen kan elektrifieras för minsta möjliga energiåtgång. Ökningen av tillväxt sker då i en ny bebyggelseinfrastruktur medan minskningen sker i antal fordon och i dess energiomsättning.
En annan omfördelning av tillväxt inom begreppet noll-tillväxt skulle kunna vara en utbyggnad av storskalig solkraft. Den tillväxt som sker i solkraftsanläggningarna motsvaras då av en minskning av tillväxt inom den fossila bränsleindustrin. (Det finns uppgifter om att energiutbytet vid kolbrytning i vissa länder sjunkit från 30:1 till 3:1. Kol men även olja och naturgas ger alltså mindre och mindre nettoenergi från år till år. Och ännu mindre nettoenergi blir det när man går över till CCS. Att minska tillväxten inom den fossila sektorn till fördel för utbyggnad av solenergi är alltså en bra balansåtgärd i ett samhälle med noll-tillväxt.)
Är man riktigt tillväxtfientlig så skulle man kunna byta ut balansinstrumentet noll-tillväxt mot minus-tillväxt. Med minus-tillväxt så skulle man fortfarande ha en expansiv tillväxt inom vissa "goda" sektorer men en något större nedmontering av tillväxten inom "dåliga" sektorer.
Bygger man upp långsiktigt hållbara system så kan en stor del av dagens tillväxt minska i framtiden utan att vi får sämre levnadsvillkor. Solkraftsanläggningar liksom smarta bebyggelsestrukturer är exempel på sådana system, anser jag.
Olja, naturgas och kol har gett oss människor en engångschans att skapa ett bra samhälle för framtiden. Men vi har snart slösat bort den möjligheten genom att bygga dåliga bebyggelsestrukturer och system med hög energiförbrukning.
Det är inte bara här på Ecoprofile som tillväxt diskuteras. Det diskuteras allt flitigare i utländsk press. Nedan så kan man läsa en artikel i New York Times med rubriken: Running Out of Planet to Exploit.
Kommer hela den ekonomiska modellen som marknadsliberalerna står för att falla som en sten till backen för att sedan måsta sopas upp av statliga system för att undvika ett Mad Max scenario?
Har den marknadsliberala högern haft fel hela tiden? Är det kapitalista systemet en fälla som leder till sämre villkor för människan än någonsin tidigare.
http://www.nytimes.com/2008/04/21/opinion/21krugman.html?_r=3&hp&oref=slogi
Tunga ekonomer vill slopa inflationsmålen till förmån för tillväxt
Tänk om alla dessa ekonomer har fel. Tänk om det egentligen är så att vi skulle få högre välfärd om vi minskade på tillväxten. Det är tillväxten som driver upp priserna på råvoror. Och det är de högre priserna på råvaror som framöver kommer att minska vår välfärd.
Jag tror att ekonomerna behöver nya beräkningsmodeller. De lever i svunnen epok och förstår inte vad som händer.
|