Ekonomisk tillväxt -problem eller möjlighet?

Världens ekonomier är alla uppbyggda kring förväntningar att de ständigt ska växa. Ekonomisk tillväxt är kopplad till ökad konsumtion, vilket i sin tur är starkt kopplad till ökad miljöpåverkan. Politiker och ekonomer, kanske särskilt de på högerflanken, brukar argumentera att vi behöver tillväxt för att ha råd att lösa våra miljöproblem. Med tillväxt blir det pengar över till åtgärder. Håller du med?

Här är du inne på ett av naturvetare ofta ifrågasatt mantra: "(Evig) ekonomisk tillväxt". Det har ofta slagit mej hur många människor blint litar på tillväxtens fortlevnad och hur lite tilltro man i sammanhanget ställer till något så fundamentalt som exponentialfunktionen som beskriver denna tillväxt. Jag skulle vilja vända ditt resonemang lite till att konstatera att den ekonomiska tillväxten i många hundra år drivits av tillgången på energi. Man glömmer dock att historiskt sett finns många både lokala och regionala exempel på när en ekonomi "gått in i väggen" på grund av att man helt enkelt tömt sin energiresurs. En egenskap hos en global ekonomi är att den inte alls är lika känslig för lokala energibrister. Exeponentialfunktionen säger oss dock att även den globala ekonomin kommer att "gå in väggen" förr eller senare, där "senare" verkar ligga bara alldeles runt husknuten. Förutsatt förstås att vi inte lyckas att hitta ett nytt sätt att få fram energi alternativt hushålla med den samma så att vi skjuter "väggen" ytterligare en tid framför oss. På din fråga så håller jag alltså inte med. Jag vill hävda att en lösning på miljöproblemen har bäst chans om vi lyckas släppa idén om evig tillväxt.

Fast vad är alternativet? Det är lätt att kritisera ekonomer (och tekniker/naturvetare älskar som bekant att göra det :-) ). Men om jag inte tar helt fel så bygger västvärldens hela ganska intrikata ekonomiska system på just tillväxttanken. Om ekonomierna slutar växa - vad händer då? Finns det en alternativ ekonomisk modell att tillgå?

Ja, det är ju en mycket bra fråga! :-) Säg att världens alla ledare mot förmodan inser att oändlig tillväxt inte är en höjdare. Hur skulle man gå tillväga? Å andra sidan, om man kunde vara säker på att ingen använder mer resurser och orsakar mer utsläpp än vad som är hållbart så kunde man ju i princip tillåta oändlig tillväxt. Det finns ju problem som man lyckats lösa, freoner till exempel. De utsläppen har man ju nästan lyckats få bort. Även om ozonlagret är allvarligt skadat och kommer förstöras mer de närmsta årtiondena, så har tillförseln av ozonförstörande ämnen tagits bort och på lång sikt kan ozonlagret återgå till ursprungsläget.

Ett alternativ vore att tillämpa lite grundläggande populationsekologiska teorier. Inom dessa är tillväxttanken en central och viktig beståndsdel, men även gränser för tillväxten och hur systemets dynamik kan påverkas av "systemkomponenternas agerande".

Johan, du har rätt när du säger att tillväxt och produktion inte alltid förutsätter större resursurtagande av fysiska, miljöfarliga ting. Tex, utbyggnad av kompletta datorsystem som styr allt hemma som video, spel, tv, radio, internet, foto hushållsmaskiner, väremreglering, etc är produktivt med mycket lite resursutnyttjande. Allt styrs ju av en enda burk... Man installerar bara programvara på sin hårddisk. ENrgisnålare hus, säger ju sig själv vad det innebär. Ett annat exempel är it-teknik som videokonferens istället för att resa och släppa ut skit. Ytterligare ett exempel är super-infrastruktur i framtiden, som möjliggör och gör kollektivtrafik bekvämare än bilism, så bra att att ingen ens vill ta bilen till jobbet. Det finns förmodligen tusentals andra exempel på hur ekonomisk tillväxt (genom teknisk utveckling) inte behöver innebära resursslöseri... Problemet hittills är ju tyvärr att man tar det som är enklare och billigare att ta ut på kort sikt, än att utveckla något riktigt hi-tech på lång sikt för att spara på miljön.

Kan man tänka sig att världens försäkringsbolag kan få en betydande roll när det gäller att begränsa klimathotande verksamhet? Försäkringsbolagen är en del av en tillväxtekonomi och när premierna för klimathotande verksamheter stiger, då självregleras marknaden till viss del. Tillväxten kommer då att ske inom klimatriktiga verksamheter

Som en del andra här så tycker jag att den här debatten (precis som de flesta andra) ofta blir för polariserad. Det måste rimligtvis gå att ha en tillväxt utan ökande energi- eller resursbehov. Det beror väl på vad vi sätter pris på? Vad vi mäter tillväxten i? Om jag fattat rätt så får vi en ekonomisk tillväxt om jag målar grannens hus och han målar mitt (om vi betalar varandra för det givetvis ...), men inte om vi målar våra egna respektive hus. Uselt exempel på sina sätt kanske, men det pekar på att vi måste veta vad vi menar med ekonomisk tillväxt också. Sen kan man ju förvisso undra i vilken utsträckning dagens etablerade ekonomiska aktörer kommer att "tillåta" att vi bygger om vårt ekonomiska system ...

Kim, visst finns det många goda exempel på tillväxt som inte ökar resursutnyttjande i samma grad. Jag måste dock ställa frågan om det totalt sett är realistiskt med sådan selektiv tillväxt?

Göran Greider på Dalademokraten föreslår att vi överger kapitalismen och inför "Demokratisk planhushållning". Han är emot marknadsorienterade lösningar såsom att sätta ett pris på vad en art är värd och handel med utsläppsrätter.

Lyssnade precis på Fredrik Reinfeldt på P1. Han var mycket tydlig med att vi behöver "släppa 70-talets idéer" om att en god miljö är oförenlig med ekonomisk tillväxt. Han vill att vi ger näringslivet möjlighet att fullfölja den tekniska utveckling den påbörjat för att lösa problemen. Regeringar ska inte misstänkligöra företag, utan snarare samarbeta med dem, "hand i hand".

Greiders "Demokratisk planhushållning" kanske inte är så dumt begrepp. Vi har ju redan våra utsläppsmål. De sätts demokratiskt och uppnås till stor del marknadsekonomiskt. Det finns koldioxidskatt. Jag har svårt att se hur tillväxten skulle sluta på grund av miljön. Om Ikea säljer exakt samma saker i samma antal i år som förra året, samtidigt som de minskar sina utsläpp, ja då har man uppnått ekonomisk tillväxt, eftersom de minskade utsläppen är ett mervärde som inte fanns året innan. Om vi ska minska våra utsläpp med 80% till 2050 så motsvarar det en årlig minskning på 4% om jag räknar rätt. Så bara Ikea fortsätter som vanligt samtidigt som man minskar utsläppen med 4% om året, ja då har man ekonomisk tillväxt, precis som vanligt.

Ett av problemen med världens överkonsumtion är väl att vinsterna knappast plöjs ner i miljöförbättrande åtgärder. Om man som konsument väljer att handla produkter hos företag med ex. etiska vinstmål så borde vinsterna till slut hamna på rätt plats. Hur skall detta kunna mätas och påvisas egentligen ?

Erik, jag hänger inte med på ditt resonemang. Du verkar ha en alternativ definition på ekonomisk tillväxt? Ekonomisk tillväxt=minskade utsläpp? Så här definieras ekonomisk tillväxt på Wikipedia: "Ekonomisk tillväxt, vanligen det samma som det samlade värdet av ett samhälles produktion av varor och tjänster, bruttonationalprodukten (BNP), och dess relativa ökning med närmast föregående period (till exempel månad, år)."

Ja just det. Jag tänker att om man bara sätter ett pris på klimatet som vilken råvara som helst, så kan man fortsätta som vanligt. Om jag kan konsumera samma saker i år som förra året fast med 4% lägre klimatpåverkan, så tänker jag att det är ekonomisk tillväxt, eftersom värdet på sakerna jag konsumerar har ökat. Varor och tjänster som förstör miljön har ju ett lägre värde för mig. Så BNP fortsätter att öka, det är bara att man mäter det lite annorlunda jämfört med förr. Nu bortser jag från svårigheten att ställa om till en hållbar utveckling, men om man klarar det, så borde fortsatt ekonomisk tillväxt vara möjlig. Funkar inte det?

Att mäta samhällets utveckling i andra termer än bruttonationalprodukt har föreslagits av en del, och görs väl redan till viss del också. Är det inte danskarna som sägs ha det bäst, trots att de inte har högst BNP/capita? Men då får man nog kalla det något annat än BNP, eftersom det är så hårt förknippat med det monetära värdet av alla sålda tjänster och produkter. Eller du menar att "klimatskatterna" räknas in i värdet av allt som säljs, och att vi får tillväxt tack vare höjda skatter? Jag har fortfarande lite svårt att hänga med...

Nej skatter räknar jag inte med. Men jag kan ju köpa utsläppsrätter. Då har jag köpt en tjänst och då borde det räknas in i BNP. Sen tänker jag att skatterna kan ändra på konsumtionen utan att stoppa upp den. T ex har vi hög bensinskatt i Europa, men samtidigt en högre andel kollektivtrafik än i Nordamerika. Därigenom konsumerar man miljövänligt genom skattsedeln (eftersom lokal kollektivtrafik ofta är subventionerad). Projekt för biologisk mångfald är också ett exempel på kollektiv konsumtion som gynnar miljön. Om jag går tillbaka till exemplet med Ikea så har man kanske inte uppnåt tillväxt eftersom man producerar samma saker till samma värde. Men eftersom man minskar sitt resursuttag i form av klimatutsläpp så borde man iaf ha ökat sin produktivitet. Mitt enklaste argument är nog att miljövänliga varor och tjänster har ett större värde för mig; alltså är minskad miljöpåverkan värd pengar och då borde det så småningom hamna i BNP utan att man behöver ändra så mycket på BNP-måttet. Tänk på alla som köper dyr ekologisk mjölk och åker tåg även om flyget råkar vara billigare den dagen. Det finns en efterfrågan på miljövänlighet, alltså kan det räknas in i BNP. Ett annat argument för att BNP kan öka utan att belasta miljön är att de flesta varor och tjänster innehåller en allt högre andel intellektuellt kapital. Man betalar folk för att tänka efter. En lådcykel eller en vikbar cykel har inte så mycket hårdvara, men desto mer mjukvara, konstruktören måste tänka till för att få det att fungera. Om jag köper mjukvara på internet så har jag betalat någon för att tänka.

Fast jag undrar om man kan räkna in utsläppsrätter som försäljning av tjänster i BNP. Hmmm... Sen nämner du att flytta över konsumtionen från dåliga grejer till bra grejer. Det är väl den allmänna uppfattningen hos politiker fortfarande att det ska räcka med det. "Hållbar tillväxt" kallar de det. Det kan man dock diskutera. Här behövs Erik Pihl, han har tänkt på det här. Erik, var är du?

Den tyske miljöpartisten, och före detta utrikesministern, Joschka Fischer skriver på DNs ledarsida idag om att slutsatser från 70-talet återigen börjar bli aktuella. "Från att ha varit en modell som berörde en minoritet av världens befolkning håller det västerländska konsumtionssamhället på att bli en ekonomisk modell som dominerar världen - och i allt mindre grad finns något alternativ. Vid mitten av seklet kan sju miljarder människors liv vara styrda av dess lagar. När Romklubben på 1970-talet gav ut sin berömda rapport "Tillväxtens gränser" mottogs den med oro. Men med åren, i takt med att världsekonomin fortsatt att växa - och nu i globaliseringens tid till synes utan gränser - har Romklubbens fruktansvärda profetior i allt högre grad kommit att bli förlöjligade. Och ändå har Romklubbens fundamentala insikt - att vi lever och arbetar i ett ändligt globalt ekosystem, med ändliga resurser och möjligheter - återkommit för att ännu en gång utmana oss. ... Självklart kommer dessa förändringar att skapa många mäktiga förlorare. Dessa kommer inte att ge upp sin makt utan kamp. För närvarande ser de fortfarande ut att ha övertaget, vilket bekräftas av att det är så mycket prat och så lite handling. Det är just detta som måste förändras."

Det ser ut som att den finasiella eliten äntligen fått upp ögonen för miljöteknik och klimatfrågan. Om det riktigt stora kapitalet går över till aktier i miljöteknikföretag så kan vi få se en mycket snabb utveckling av klimatriktig teknik. På så sätt så kan vi förhoppningsvis få en ekonomiskt tillväxt som samtidigt räddar vårt klimat. Länken nedan från Dagens Industri är läsvärd. Det är roligt att Tanfield Group som tillverkar plug-in lastbilar är med på listan över köpvärda aktier.

Tyvärr så pekar väl historien på att tekniska förbättringar inte räcker för nå hållbarhet. De stadiga konsumtionsökningarna äter till slut upp alla tekniska förbättringar.

Ja, så är det nog. Men det är ändå en finansiell rörelse i rätt riktning. Kanske blir nästa steg för den finansiella eliten att upptäcka vikten av att investera i långsiktigt hållbara system där kvaliteten värderas högre än kvantiteten. De är ju trots allt en elit så de kan väl inte vara hur dumma som helst.

Mikael, jag gillar verkligen inte dina nedvärderande, generaliserande kommentarer om "eliten", "de intellektuella" och "de rika". Bristande insikt och god insikt finns överallt i samhället.

Angående bristande insikt så är det alltid lättare att få individer att investera i miljövänlig eller human teknik om de samtidigt kan berika sig (få avkastning på insatt kapital). Det finns de som helt ideellt lägger pengar på andra områden men de är inte många och ibland är de oerhört smarta som ser framtiden i bättre dager än vi andra (dvs de har insett möjligheten att få en god avkastning i framtiden). Varför köpte jag inte aktier i Vestas?

I Miljörapporten idag så kan man läsa en artikel där Ernest-Antoine Seillière, ordförande för Business Europe, en paraplyorganisation för unionens näringslivsorganisationer som representerar mer än 20 miljoner europeiska företag, har åsikter om EU:s energipolitik. Svensk Näringsliv ingår där också. Business Europe menar att en energieffektivisering av Europas industrier är bästa sättet att tackla klimathotet. Detta visar på att e_ten är beredd att ta sitt ansvar för vårt klimat. Jag tackar för det. En sådan energieffektivisering av industrin leder till att miljöteknikföretagen måste öka sin produktion av varor och tjänster. Vi får då en ekonomisk tillväxt samtidigt som vi minskar vår energiförbrukning. Frågan är om den ekvationen går ihop. Om det är tillräckligt.

19-20 november höll EU en konferens om BNP-måttet och alternativa sätt att mäta välstånd. Bland talarna fanns miljökommissionären Stavros Dimas, parlamentets miljötalesman (?) Anders Wijkman, samt representanter från Club of Rome och WWF. Program, en liten intro-video, ljudfiler med tal och presentationer, samt inom kort video från konferensen finns på länken.

Nu tänker jag ge mig i den här debatten, tillväxt är ett av mina favorit gå-och-fundera-på-ämnen. Svårt veta bara var jag skall börja... För att svara på en av huvudfrågorna: Fortsatt tillväxt är möjligt! ...men inte som vi har den idag. Om tillväxten i Sverige fortsätter i samma takt som idag, så kommer landets ekonomi om tusen år vara värd över 500 gånger jordens vikt i guld. På hundra år kommer den 50-dubblas. Detta är omöjliga resp svåra mål. Däremot går det att tänka sig en "asymptotiskt" tillväxt, som går i oändligheten mot den högsta teoretiska nivå som en världsekonomi kan ha med de resurser som finns på jorden. Under denna linje går en flyttbar linje som är det maximala värdet som ekonomin kan ha vid given teknik-/effektivitetsnivå. Idag är vi ÖVER den nivån, dvs vår ekonomi är större än vad resurserna tillåter, och en del av resursbasen håller på att utarmas. Att då fortsätta låta ekonomin växa är inte så klokt. Istället borde vi minska tillväxttakten globalt sett (dock öka i fattiga länder), och ordna samhället mer effektivt så att linje för "max ekonomi vid givet tillfälle och effektivitet" höjer sig och vi hamnar innanför det utrymmet. (Detta är mina egna funderingar, med inspiration från H. Daly, D. Meadows och andra ekonomer) "Vi måste ha fortsatt tillväxt för att ha råd med att ställa om till ett hållbart samhälle". - Bullshit! Bullshit! Bullshit! Resurserna finns idag, inte minst i Sverige. Det som behövs är "hållbarhetstillväxt" istället för "hållbar tillväxt", dvs att den hållbara delen av ekonomin ökar. En större andel av alla investeringar måste ske i hållbara lösningar. Att investera i "hållbara tekniker" är inte ett skvatt värt om vi investerar lika mycket i "ohållbara tekniker". Det finns mer att säga men jag slutar där, för nu...

Fortsätt med din intressanta utredning. Den stöder min teori som jag kallar "peak economy". Det är inte omöjligt att vi befinner oss i närheten av den just nu. Dagens ekonomi baseras fortfarande till stor del på produktion av fysiska varor. Tror du att en ekonomi kan fortsätta att växa där varuproduktion succesivt byts ut mot tjänsteproduktion och upplevelseproduktion? Sådan produktion kräver ju inte lika mycket naturresurser.

Tidigare fanns det vad en kallade "the iron law" mellan ekonomisk tillväxt och energianvändning. Den bröts lite efter 70-talet, men nu syns åter samma trend. Utrymmet att öka tjänstesektorn har minskat. I Sverige jobbar vi mer än någonsin tidigare. Visst är några arbetslösa, men andra jobbar övertid. Upplevelseproduktion i ekonomiska termer är väl i princip samma sak som tjänsteproduktion, att betala för andras jobb (t ex reseguide, skådespelare etc) istället för prylar. Det finns en stor potential att byta dagens ekonomiska omsättning från materiall produktion till mindre materialintensiv produktion (gå mer på teater!), MEN däremot inte så stort utrymme för fortsatt tillväxt på detta sätt. Utrymmet att jobba mer är inte så stort. Naturresurser kan vi inte utvinna mer, åtminstone inte utan stor miljöpåverkan. Det som återstår om vi vill ha tillväxt är att öka energianvändningen... Reinfeldt och hans ideologer talar om "decoupling", att frikoppla tillväxten från miljöpåverkan, och att vi håller på att lyckas med detta. Visst går det, om all produktion flyttas till Kina... Sveriges ekologiska fotavtryck per capita är därmot bland världens högsta. Jag tror inte "decoupling" är långsiktigt möjligt, och kraftig tillväxt därmed inte ett bra politiskt mål för den som värnar om miljön.

Bloggaren och Trivector-VD:n Christer Ljungberg skriver ett bra tillväxtinlägg på sin blogg idag. Rekommenderas!

Många är vi som under mycket lång tid förfasats över det dumdristiga samhällsbyggandet som skett. Det känns som att de minst intelligenta människorna har fått styra vår utveckling. Men man kan faktiskt nu börja se artiklar, till och med i finanstidningar, där miljörörelsen ges kredit för sin tidiga förståelse för nödvändigheten av ett hållbart samhälle där vi inte belastar ekosystemet mer än vad det tål.

Erik P, du skriver

Om tillväxten i Sverige fortsätter i samma takt som idag, så kommer landets ekonomi om tusen år vara värd över 500 gånger jordens vikt i guld. På hundra år kommer den 50-dubblas. Detta är omöjliga resp svåra mål.

Varför kan inte Sveriges ekonomi vara mer värt än jordens vikt i guld? Det intellektuella värdet kan stiga hur mycket som helst och alltså gå långt högre än kilopriset på guld. En musikskiva har t ex väldigt högt pengavärde i förhållande till vikten, precis som bärbara datorer. En bärbar dator kostar lätt 20 000kr/kilo, med extra mjukvara lätt 30 000kr/kilo och sen tillkommer internetuppkopplingen. Sen kan du ha i princip obegränsat med nerladdad (och betald) musik på datorn, som alltså ökar kilopriset på datorn i och med att musiken inte finns på skiva. En Nokia Communicator E90 mobiltelefon väger 0,21kg och kostar 7000kr, det blir 33 000kr/kilo. Okej att guld kostar 185 000kr/kilo, men ändå. Vem kunde tro för 20 år sedan att en vardagspryl som en bärbar dator skulle ha ett kilopris på 30 000kr? Lite kul att räkna kilopris: en fällbar cykel kostar 10 000kr och väger tio kilo, alltså 1000kr/kilo. En bil kostar 100 000kr och väger 1000 kilo, det blir hundra kronor per kilo. En supersportträningscykel i kolfiber kostar 40 000kr och väger knappt tio kilo, alltså 4000kr/kilo. En tågresa med X2000 till Stockholm kostar 1100kr med orabatterad normalbiljett, det blir 2:40/km eller 400kr/timme. Vem kommer på den dyraste nyttoprylen, i kr/kilo räknat? Dyraste sysselsättningen i kr/timme räknat? Inga utsvävningar, utan sånt som medelsvensson kan täknas konsumera då och då.

Några politiker börjar vakna upp från den drömvärld som de flesta levt i Andrew McNamara, miljöminister i Queensland i Australien, tar till kraftfulla ord nu när han har vaknat upp och börjat leva i verkligheten. Han har plötsligt insett vilka begränsningar och vilket ANSVAR det innebär att leva på en planet som jorden. Att naturresurser faktiskt är ändliga och att vi inte kan belasta ekosystemen mer än vad det tål. Tänk om vi kunde få höra samma sak från de som representerar det kapitalistiska systemet. Då skulle jag kunna börja tro på en framtid för människan. "In the 21st century, the human race must finally confront the reality that in the closed system that is planet Earth, there are limits to growth." "No matter how clever we are, there is no escaping the physical limits of the world’s resources. The laws of physics trump the laws of economics every time." "We are meeting current demands by consuming the Earth’s natural assets, setting the stage for decline and collapse."

Erik S: Det är inte bara vikten på datorn som räknas utan även allt arbete som är nedlagt på den, i form av arbetstid, energi i produktionen, maskiner etc. Dessutom innehåller datorn ju ädelmetaller... Visst kan ekonomin bli värd hur mycket som helst i o m inflation. Men jag talar om faktisk värdeökning, och det måste ha någon motsvarighet i verkligheten. Om vi inte producerar 50 gånger mer varor om 100 år så måste vi istället arbeta mer än 50 gånger så mycket. Tycker det låter lite jobbigt...

Erik P, visst är arbetstid en stor del av kostnaden för datorn, och det är min poäng. Att någon sitter och ritar kretskort och programkod kan inte rimligtvis räknas som miljöbelastande, i alla fall om man inte jämför med andra arbeten som t ex lärare eller bibliotekarie. Programmeraren bygger dessutom sitt arbete på dennes föregångare i tusentals år. När man köper ett nytt dataprogram så bygger det på arbete och kunskap som utvecklades redan av de gamla arabiska matematikerna före vår tideräknings början. Det handlar inte om att jobba mer, det handlar om att jobba smartare. En stor del av värdet i datorn är alltså immateriellt. Svensk musikexport uppgår till över sex miljarder kronor om året. IT-branschen är också väldigt stor. Musik och IT har det gemensamt att man visserligen använder hårdvara, men i förhållande till den förbrukade energin är det totala produktvärdet mycket högre än miljökostnaden för hårdvaran. En musikstudio använder knappast mer energi än vilket kontor som helst. En dator kanske drar 100 watt, några förstärkare kanske drar lika mycket. Att en dator kostar 30 000 kr per kilo är inte beroende på inflationen, det är beroende på det immateriella värdet. En fällbar cykel kostar 10 000 kr/kilo och en bil kostar 100 kr/kilo. Det är inte inflation utan ett ökande varuvärde i förhållande till resursuttaget. Ökande varuvärde är precis motsatsen till inflation. Vi måste inte alls jobba 50 gånger mer för att få 50 gånger mer värde. Dagens musiker når en miljonpublik utan att anstränga sig mer än den musiker som för 100 år sen kunde nå tusentals åhörare. Dagens musiker producerar alltså tusen gånger mer utan att anstränga sig mer. Läs gärna tråden bilkulturen avtar som handlar om att dagens ungdomar väljer bort bilar för it-prylar och it-tjänster. De får alltså ett större varuvärde samtidigt som de får lägre resursförbrukning.

Det är väldigt bra att resurseffektiva arbeten byts mot sådana som inte betyder lika mycket resursanvändning. Om vi lade alla våra pengar på teater istället för prylar så kunde vi få minskad resursanvändning inom en oförändrad ekonomi (och kanske misnkad arbetslöshet?) Men vad är "värdet"? Om vi alla blev världsartister och tjänade miljoner, skulle vi ha mer värde då? Nej, värdet sätts emot varor av "kontant pris", hur mycket du får för pengarna. Om vi blev mångmiljonärer allihop men varuutbudet och arbetet var konstant så skulle det räknas som inflation. Alltså, ingen reell tillväxt. Idag tjänar vi (svenskar) mycket mer än för 30 år sedan. Det är både inflation och värdetillväxt. Vi kan köpa mer varor för pengarna. Vi förbrukar också mer resurser. "Immateriellt värde" i sin rena form finns egentligen inte. Det ligger alltid arbete eller resurser bakom, eller i en förväntad avkastning. Visst, vårt ekonomiska system gör att något som egentligen knappt finns, som ett patent, kan få enormt värde. Men - i slutändan vill vi till stor del ha ut "värdet" i form av prylar. Varför skall vi ha tillväxt, om det inte ger oss något? Rika människor/länder konsumerar mer än fattiga dito.

De marknadsliberalt skolade förespråkar ju fortsatt hög tillväxt för att lösa miljöproblemen. Saken är bara den att hög tillväxt innebär att människor får mer och mer pengar över när basala behov är tillfredsställda. Detta borde dock inte vara något problem ur ett miljöperspektiv så länge som tjänster och arbetsintensiva konsumtionsvaror (som exempelvis handtillverkade armbandsur)efterfrågas i högre grad. För att med någorlunda säkerhet nå dit så måste dock konsumtionen styras på något vis. Exempelvis så kan man beskatta förbrukning av energi och råvaror hårdare så att produkter som kräver mycket resurser blir dyrare att köpa. Samma marknadsliberaler som är för ständigt hög tillväxt brukar dock vara mot sådana regleringar av marknaden. (Regleringarna kan ju hota tillväxten så den blir något lägre.) Detta torde väl vara en indikation på att evig tillväxt inte kommer att gå att förena med hållbar utveckling på miljöområdet.

Christer Ljungberg skriver om att till och med chefredaktören på Veckans Affärer har börjat fundera på om det här med evig tillväxt verkligen är så käckt.

Jag skrev ett inlägg här ovan, #4678, om en minister i Australien som börjat tvivla på evig tillväxt och den utarmning av jordens resurser som det för med sig. Sedan luftade jag en tanke: Tänk om vi kunde få höra samma sak från de som representerar det kapitalistiska systemet. Då skulle jag kunna börja tro på en framtid för människan. Innebär chefsredaktörens uttalande att jag nu kan börja tro på en framtid för människan? Det här kommer att bli spännade. Kanske skulle man kunna kalla insikten om på jorden begränsad ekonomisk tillväxt för mental tillväxt.

Eric: "Detta torde väl vara en indikation på att evig tillväxt inte kommer att gå att förena med hållbar utveckling på miljöområdet." Det är egentligen inte den eviga tillväxten som är problemet, utan den exponentiellt ökande. Tillväxten kan i teorin öka hela tiden genom ökad effektivitet (om resursbasen är konstant), men med en ständigt minskad tillväxttakt och inte en som hela tiden ökar. Nya uppfinningar kan göra system effektivare, men vinsten blir hela tiden lägre. Ekonomin kan sägas gå asymptotiskt mot ett teoretiskt maximum, ja, se mitt inlägg med grafer högre upp. Ett exempel nära till hands (för mig) är kraftverk. De på 1800-talet hade en verkningsgrad på några få procent. Enkla, smarta investeringar kunde fördubbla effektiviteten. Idag finns kraftverk som har 60% verkningsgrad och ligger nära teoretiska carnotverkningsgraden, det är omöjligt att bara dubbla verkningsgraden, men den kan öka lite grand. Jag förstår vad du menar (Eric) och poängen i övrigt är bra. Ville bara göra ett liten klargörande.

Erik P: Eftersom vi redan nu överutnyttjar jordens resurser så borde väl ekonomin minska i storlek istället för att växa? En av poängen med en växande ekonomi är väl att vi får mer pengar att konsumera för? Konsumtion leder i allmänhet till att resurser exploateras och att ekosystemen belastas. Sedan skulle jag gärna se att en omfördelning av inkomster från rika till fattiga länder kom till stånd på något sätt. Marknadsliberalerna påstår ju att när ekonomin växer så kommer alla få det bättre tillslut. Jag tror varken vi har tillräckligt med tid (innan jorden i mycket hög grad skadas oåterkalleligt) eller resurser för detta. Eftersom jag inte är någon ekonom så kanske jag blandar ihop vissa begrepp? Kan det kanske råda ekonomisk tillväxt samtidigt som den totala storleken på ekonomin minskar? Jag inbillar mig i och för sig att vi kan ha nolltillväxt samtidigt som inflationen höjer priset på varor och tjänster. I så fall måste ju produktionen minska om nu inte jordens totala BNP skall öka?? Nu hade jag ju kunna fråga en ekonom för att få lite klarhet i detta men risken är väl att denne förklarar för mig att jag inte är insatt och därför har fel när jag ifrågasätter tillväxtekonomin samtidigt som han/hon själv gärna avfärdar påståendet att ekosystemen på jorden är hotade trots att personen i fråga inte har läst en enda poäng ekologi.

Till att börja med: Tillväxten brukar anges netto, dvs med inflationseffekter borträknade. Har jag för mig i alla fall, borde logiskt sett vara så. Så det monetära värdet av all ekonomisk aktivitet ökar snabbare än nettotillväxten, eftersom inflation är inräknat. Hur som helst så antar jag i dessa abstrakta diskussioner att vi inte räknar med inflation, utan endast "reell värdeökning", vilket dock i sig är väldigt svårt att konkret bestämma. Om jag säger nolltillväxt så menar jag att värdet som omsätts i ekonomin är samma, men det kan fortfarande vara lite inflation som gör att det monetära värdet ökar. Nåväl, det finns olika sätt att se på det. Det bästa för miljön är sannolikt att ha negativ tillväxt, men det är samtidigt svårast att implementera socialt. Att ha en global nolltillväxt är fortfarande svårt att genomföra socialt (speciellt om vissa skall minska medan andra tillåts öka). En nolltillväxt skulle påfresta miljön, men om ny teknik implementerades och mer av ekonomin utgjordes av tjänster, så skulle påverkan successivt minska och till sist nå en nivå där det är hållbart. Därifrån skulle vi kunna ha en försiktig tillväxt, allt som vi effektiviserar, inom ramen för vad som är hållbart. Att nå en hållbar nivå är däremot mer eller mindre omöjligt i en starkt växande ekonomi, där alla effektiviseringar "äts upp" av ökad produktion. För att komplicera det hela så kräver en förändring av energisystem mm - för att minska miljöpåverkan - en omfattande investering, vilket ger miljöpåverkan och kan hålla uppe ekonomins omfång. Massiva satsningar i "greentech" skulle kunna ge tillfälligt kraftig tillväxt, men inte ens detta är hållbart i längden. Det är också önskvärt att investeringar i teknik, som inte syftar till direkta minskningar av miljöpåverkan, krymper. Vi bör alltså styra över mer av samhällets resurser till de investeringar som behövs för att skapa hållbarare system. I det perspektivet är det jättebra om energiföretag tar ut överpriser och gör jättevinster - förutsatt att de pengarna investeras i vindkraft och annan "grönare" energiteknik. Har jag krånglat till det nog nu? ;) MvH Erik (som läst både teknik, ekologi, biologi och ekonomi ;)

Karin M Ekström pratar om hållbar konsumtion och vill inrätta ett råd för detta, men hon är inte inne på att vi behöver göra något åt tillväxts- och konkurrenskraftträsket: "Lösningen på klimatproblemet ligger inte i att ”sluta konsumera”. Konsumtionen är viktig för vår ekonomiska tillväxt och för att behålla och utveckla internationell konkurrenskraft. Istället för att sluta konsumera kan människor konsumera miljövänliga produkter, service och kultur och minska miljöovänlig konsumtion. "

Noll-tillväxt - en hållbar väg framåt mot högre välfärd? När det gäller tillväxt så har jag funderat runt begreppet noll-tillväxt. Noll-tillväxt innebär inte att all tillväxt avstannar utan det skulle innebära en omfördelning av tillväxt från "dåliga" sektorer till "goda" sektorer. Där dåliga sektorer är sådana sektorer som inte bygger långsiktigt hållbara system. En god omfördelning av tillväxt skulle kunna vara att inrätta vår bebyggelsestruktur på ett sådant sätt att vi inte behöver så många fordon för våra transporter. Så att transporter till största delen kan elektrifieras för minsta möjliga energiåtgång. Ökningen av tillväxt sker då i en ny bebyggelseinfrastruktur medan minskningen sker i antal fordon och i dess energiomsättning. En annan omfördelning av tillväxt inom begreppet noll-tillväxt skulle kunna vara en utbyggnad av storskalig solkraft. Den tillväxt som sker i solkraftsanläggningarna motsvaras då av en minskning av tillväxt inom den fossila bränsleindustrin. (Det finns uppgifter om att energiutbytet vid kolbrytning i vissa länder sjunkit från 30:1 till 3:1. Kol men även olja och naturgas ger alltså mindre och mindre nettoenergi från år till år. Och ännu mindre nettoenergi blir det när man går över till CCS. Att minska tillväxten inom den fossila sektorn till fördel för utbyggnad av solenergi är alltså en bra balansåtgärd i ett samhälle med noll-tillväxt.) Är man riktigt tillväxtfientlig så skulle man kunna byta ut balansinstrumentet noll-tillväxt mot minus-tillväxt. Med minus-tillväxt så skulle man fortfarande ha en expansiv tillväxt inom vissa "goda" sektorer men en något större nedmontering av tillväxten inom "dåliga" sektorer. Bygger man upp långsiktigt hållbara system så kan en stor del av dagens tillväxt minska i framtiden utan att vi får sämre levnadsvillkor. Solkraftsanläggningar liksom smarta bebyggelsestrukturer är exempel på sådana system, anser jag. Olja, naturgas och kol har gett oss människor en engångschans att skapa ett bra samhälle för framtiden. Men vi har snart slösat bort den möjligheten genom att bygga dåliga bebyggelsestrukturer och system med hög energiförbrukning.

Det är inte bara här på Ecoprofile som tillväxt diskuteras. Det diskuteras allt flitigare i utländsk press. Nedan så kan man läsa en artikel i New York Times med rubriken: Running Out of Planet to Exploit. Kommer hela den ekonomiska modellen som marknadsliberalerna står för att falla som en sten till backen för att sedan måsta sopas upp av statliga system för att undvika ett Mad Max scenario? Har den marknadsliberala högern haft fel hela tiden? Är det kapitalista systemet en fälla som leder till sämre villkor för människan än någonsin tidigare.

Tunga ekonomer vill slopa inflationsmålen till förmån för tillväxt Tänk om alla dessa ekonomer har fel. Tänk om det egentligen är så att vi skulle få högre välfärd om vi minskade på tillväxten. Det är tillväxten som driver upp priserna på råvoror. Och det är de högre priserna på råvaror som framöver kommer att minska vår välfärd. Jag tror att ekonomerna behöver nya beräkningsmodeller. De lever i svunnen epok och förstår inte vad som händer.

Carl Bildt talar med nattmössan på Bildt är en många gånger ironiskt underfundig person som då och visar en förbluffande ödmjukhet. Han ser både skarpsinning och djupt intellektuell ut. I ett tal i länken nedan så vurmar han för tillväxt genom globalisering och väntar på tredje vågen av globalisering. Framför mig så ser jag Bildt stående på fartygets fördäck talande om tillväxtens helande kraft med armarna i stora gestikulerande rörelser. Bakom fartygets akter så ramlar världen samman av brist på olja, naturgas, kol, vatten, metaller, biomassa och livsmedel samtidigt som den stegrande växthuseffekten förändrar det geologiska landskapet. Detta till följd av världens alltför ohämmade tillväxt som Bildt och hans intellektuella kapitalistiska gelikar vurmat för. Kanske kommer Bildt en dag att sitta i en gungstol och fundera över hur fel vi intellektuella tänkte. Fast jag känner den typen av människor med pannben tjocka som tegelstenar - de flinar bara över hur roligt de hade det på den tiden.

Köp USA - ett fynd för den med gott om pengar? Den här intervjun med Allan Sloan och Gretchen Morgenson rekommenderar jag att se. Aldrig har jag sett så talande ansikten som här. Av någon anledning så tycks inte ens de skarpaste ekonomerna förstå vad som händer eller veta vad som borde göras. Konstigt? När ett företag överskrider budgeten så skär man ned på utgifterna. Är det någon här som har svårt att räkna ut saker som USA skulle kunna skära ned på? Vill man få ned inflationen så bör man utlysa ett liknade projekt som medelhavsunionens "The Solarplan". Det lugnar ned finansmarknaderna när de ser att det satsas på produktion av energi som nästan inte har någon begränsning och som dessutom räcker i tusentals år. Men till att börja med så tycker jag att amerikanerna ska börja äta upp sin mat och inte slänga 50 procent i soporna.

Al Gore utlyser gigantisk plan för att producera 100 procent förnyelsebart till 2018 Rätt kul. Det kom nästan som svar på mitt tidigare inlägg. Al Gores satsning är helt rätt. När finansmarknaden inser att det kommer att byggas mycket storskaliga energiproduktionsanläggning med utgångspunkt i energiråvaror som nästan är oändliga och som dessutom räcker i tusentals år, då kommer inflationen att dämpas och delar av aktiemarknaden att stärkas. De delar av aktiemarknaden som stärks sker dock på bekostnad av andra delar av aktiemarknaden enligt principen om resursbalans, noll-tillväxt och minustillväxt. Al Gores tal finns nu på You Tube Vad jag kan utläsa av politikers och proffsekonomers uttalanden är att de flesta hjärnor fortfarande har ett stort spinn inuti skallbenen. Men en del snurrar lite långsammare. Några har till och med stannat men i fel läge. Det här kommer att ta tid.

Jag håller fortfarande inte riktigt med om att hela vårt ekonomiska system är fel. Felet är inte marknadsekonomin i sig. Felet är att man inte värderar ekosystemtjänster som Isabella Löwin berättade om i sitt sommarprogram i P1, t ex att fiska sönder fiskbestånden eller ta slut på ändliga resurser. Det är också för billigt att smutsa ner miljön. Kommuner tvingar byggherrar att bygga för många p-platser osv. Det finns mängder med detaljfel i vårt ekonomiska system, men i grund och botten handlar marknadsekonomin om något väldigt sunt, nämligen att hushålla med begränsade resurser. Det kan jag ta en gång till, marknadsekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser. Nu när oljan blir dyr och det anses alltmer töntigt med överdimensionerade bilar så ser vi ju att biltillverkarna och flyget får det svårt, samtidigt som cyklingen växer i många städer, folk köper ekologisk mjölk, osv. Då är det en stor kontrast att verkstadsbolaget Sandvik fortfarande håvar in grova stålar. Sandvik jobbar smartare. De säljer inte prylar som är onödigt stora och törstiga, de säljer rationella saker som sparar tid och naturens resurser. De har ingen grön profil, de bara följer marknadsekonomins grundregler: spara tid och pengar åt kunderna, så blir du rik! Sandviks aktie dök efter rapport 3,3 miljarder kronor i vinst, ner 16% mot förra året. Försäljningen däremot steg med 12 procent, till 24 miljarder kronor.

Visst Erik, men målet för en fri marknadsekonomi är samtidigt att åstadkomma så stor tillväxt som möjligt. Därför så blir det i verkligheten ingen hushållning. Det blir en maximal exploatering av planetens alla råvaror tills de tar slut. Den här fria marknadsekonomins expansion kommer inte att bromsas förrän den ena råvaran efter den andra tar slut. Och då kommer människan att befinna sig i ett sämre utgångsläge än vad människan gjorde på 1800-talet. En fri marknadsekonomi är att jämföra med intelligensen hos en jästbakteriekultur i en degbunke. Den växer så länge det finns näring och dör när näringen tar slut. För att kulturen ska överleva behövs en intelligens som kan inse hur situationen är och planera för framtiden.

Marknadsekonomi är inte ett mål, det är ett verktyg som samhället måste använda på ett klokt sätt. Det är naturligtvis inte hållbart att en kollapsad torskstam inte medför ett stort tapp i BNP, eller vilken indikator man nu vill ha.

Jag skrev inte att marknadsekonomin är ett mål. Jag skrev att målet för en fri marknadsekonomi är ... Och det kan du väl inte bestrida. Det råder ju nästan depression i finanskretsarna nu när de ser tillväxten bromsas in. Visst, marknadsekonomin är ett verktyg som måste användas på ett klokt sätt. Inte till att förstöra vår framtid. Med andra ord så behöver marknadsekonomin kompletteras med nya instrument. Dessa instrument kallar jag för resursbalans, noll-tillväxt och minus-tillväxt. När jästbakterierna upptäcker att tillväxten i degbunken inte kan fortsätta därför att råvarorna tar slut, då måste de väl tänka om? Men man kan ochså se det som att det är mest naturligt att de till slut dör. Någon rackare överlever säkert och kan starta en ny kultur i en annan familjs degbunke. Är det så vi människor ochså bör resonera? För mig så känns ett sådant resonemang väldigt primitivt.

Jag tror många av dagen problem med "marknadsekonomin" skulle kunna rättas till genom att bara börja mäta rätt saker. Det är ju en erkänd management devis att "what gets measured gets done". Genom att bygga ekonomin på BNP som mått mäter vi flöden och produktion men det säger ingenting om dem befintliga eller framtida "lager" av naturresurser. Det är klart att vi utarmar resurser om vi inte mäter eller värdesätter dessa resurser. Genom att inkludera ekosystemtjänster och naturresurser i kalkylen skulle det teoretiskt kunna bli svindyrt att bedriva många av dagens mest lönsamma och resurskrävande verksamheter. Det handlar om att internalisera externaliteter som vi har skrivit om förr. Många tycker att detta är socialism och vänsterpolitik, att genom ganska stora ingrepp gå in och påverka ekonomin med styrmedel och skatter. För mig är detta inget annat än att göra marknadsekonomin mer rättvisande och hållbar. Däremot tror jag att vi måste ta till betydligt större styrmedel än vad vi har lyckats göra hittills. Inte minst när det gäller biologisk mångfald. Inte minst Sverige har ju visat att detta är en väg som faktiskt funkar. Genom bla. koldioxidskatten har vi lyckats betydligt bättre än dem flesta andra länder att komma bort från ett fossilberoende samhälle.

Jag tror inte man måste skrota begreppet BNP, bara komplettera det med andra mått. Vi har ju redan måtten statsskuld, arbetslöshet, inflation, sjukfrånvaro, barnadödlighet, mm. Man borde kunna komplettera med flera mått, t ex ändliga resurser, förnyelsebara resurser som riskerar att kollapsa t ex torsk, etc. Det behöver inte bli så komplicerat, man bara räknar försäljningsvärdet av den torsk som inte kan säljas på grund av att den är slut. Summan av detta läggs på att omskola fiskare t ex. Sen kan man utvidga det till människors betalningsvilja som Isabella Löwin pratade om i sitt sommarprogram. Det räknesättet brukar ge betydligt högre värden på naturtillgångar. Att räkna på biologisk mångfald vore intressant, men det verkar som att forskarna inte har full koll på ekosystemet, så där kan beräkningarna lätt slå fel. Sen vill jag bemöta synen på ekonomisk tillväxt som ett jäsande bröd. I en marknadsekonomi är det alltid så att gamla branscher lämnar plats till nya. I Sverige hade vi t ex varven förr, nu har vi it-branschen istället. Det är inget märkvärdigt med det. Jag ser inte behovet för några nya termer.

Fast dessa andra mått finns väl redan idag? I Sverige har vi tex. våra miljömål. Huvudproblemet är väl att dessa saker inte finns inräknade i BNP som ändå är det mått som hålls som "heligt" världen över. Många av dem måtten du nämner brukar ju tas upp i relation till just BNP. Fallande barnadödlighet gentemot BNP etc. Kan man inte baka in jordens välmående i det mest centrala måttet på välfärd så blir det helt enkelt inte centralt. Så enkelt är det tror jag. Visst finns det också många svårigheter med att göra detta men idag har vi ju så pass avancerade kunskaper om miljön och vad som är miljöförstörande att vi skulle kunna förbättra vårat mått på välfärd och välstånd ganska dramatiskt. Vi skall också komma ihåg att BNP som mått, tillsammans med många av dem klassiska ekonomiska måtten, utvecklades och institutionaliserades under en tid när våra kunskaper om människans påverkan på jorden var betydligt mer begränsade och inte alls hade vinnit gehör. Hade vi utvecklat ett liknande mått idag är jag övertygad om att det hade sett annorlunda ut. Detta går också tillbaka till diskussionen om att komplexitet och spridning gör saker så svåra att förändra för att alternativkostnaden blir så hög.

Erik, det är definitivt på sin plats med nya ekonomiska termer när vi nu går mot en definitiv nedgång i världsekonomin. Jag har valt de ord och termer som är mest talande men man skulle kunna använda andra ord som markerar ett nytt ekonomiskt tänkande. För det behövs ett nytt ekonomiskt tänkande om vi vill behålla vår välfärd. Idag går nämligen alla ekonomer, politiker och näringsidkare och tror att det är den ekonomiska tillväxten som ska göra världen rikare. Men i verkligheten så är det precis tvärtom. Tillväxten kommer att urholka vår välfärd, öka arbetslösheten och öka fattigdomen i världen. Tänk bara vad som händer när vi får brist på silver. Silver som är en vital del i världens all elektronik. Tänk när vi får brist på fosfor. Fosfor som är en vital del i konstgödsel och i vårt DNA. Olja, naturgas och kol ... Ju högre tillväxt desto snabbare kommer nedgången i välfärden. Med insikten om resursbalans och lägre tillväxt eller minus-tillväxt så ökar möjligheterna att bibehålla mer av vår välfärd. Tillväxtens avigsidor har ju redan börjat ge utslag världen över. Ni läser väl om vad som händer i resten av världen? Varför blunda för verkligheten. Det kommer bara att bli värre och värre om vi inte lyckas förändra synen på tillväxt. Vi kan inte längre fortsätta att leva i en falsk vision.

En intressant men lång allmän diskussion om kapitalismens framtid från Tällberg Forum.

Har nu lyssnat igenom inslaget från Tällberg Forum. Konferensen skulle lika gärna ha kunna ägt rum för tio, tjugo eller trettio år sedan. Fann inget speciellt nytt. Ett uttalande som jag reagerade på var en kille som bad en svensk tjej definiera ordet oss. Tjejen som jobbade på en investmentbank menade att kapitalismen hade gett oss så mycket. Naturligtvis så har kapitalismen gett henne och ett fåtal rika i världen mycket. Det är ju just det som kapitalismen går ut på. Men resten av världen då? Ett annat uttalande som jag reagerade på var en kille som menade att kapitalismen börjar få slut på kunder. Och det är just det jag skrivit så mycket om. Den ekonomiska tillväxten gör att vi går mot den ena resursbristen efter den andra. Råvarukostnaderna och inflationen stiger till sådana nivåer att köpkraften urholkas vilket leder till minskad välfärd och arbetslöshet. Den nuvarande kapitalismen befinner sig alltså i en återvändsgränd.

Minus-tillväxten ser ut att fungera bra i USA USA ser nu ut att vara inne i en positiv minus-tillväxt. Nyligen sammanställda siffror från 2007 visar på en minus-tillväxt. Samtidigt så växer branscher som vindkraftsindustrin, solkraftsindustrin, biobränsleindustrin och elbilsindustrin så det knakar. Nya moderna jobb ersätter gamla smutsiga jobb. Konsumtionen av olja minskar och infrastrukturen börjar moderniseras. (Anledningen till att jag tog med biobränsleindustrin är att jag vill se deras produkter användas till produktion av plaster och industrikemikalier när tiden är kommen. Inte till drivmedel.) Vi får bara hoppas att de gamla konservativa gubbarna med smutsiga kalsonger inte lägger allt för många krokben. Fortsätter utvecklingen på det här sättet med minus-tillväxt så har vi en chans att bibehålla en stor del av vår välfärd eller kanske till och med öka välfärden. En fortsatt hög tillväxt kommer däremot att göra oss alla fattiga och hungriga. Undantaget de rika med stora gods och herrgårdar förstås.

Australien närmar sig minus-tillväxt Konsumtionen går ned kraftigt i Australien. För att landet ska kunna dra ekonomisk vinning av minus-tillväxten så är det nödvändigt med stora offensiva satsningar inom solenergi, järnvägsinfrastruktur, elfordon, energieffektivisering och annan miljöteknik. De länder som inte klarar av att åstadkomma en positiv minus-tillväxt kommer att få se sin välfärd sjunka.

Sverige lyckas prestera noll-tillväxt Alltfler länder verkar gå in i en epok med noll-tillväxt eller minus-tillväxt. Resultatet av den utvecklingen är att världens alla råvaror kommer att räcka lite längre innan de tar slut. Därför kan vi nu börja förvänta oss en något högre välfärd framöver än om vi hade fortsatt i samma fotspår som tidigare. Nu återstår bara att skapa en positiv minus-tillväxt så att vi kan närma oss en långsiktigt hållbar resursbalans.

Hej allihopa. Intressant diskussion. VAd menas med noll-tillväxt, och varför är ni så glada för den?

Hej Adam. Jag vet inte om man kan säga att alla här på Ecoprofile är så glada över noll-tillväxt och minus-tillväxt. Det är nog främst jag som skrivit om just det. Däremot så råder det väl någon slags enighet om att världens totala tillväxt inte kan fortsätta i all evighet. Tillväxten gör att utsläppen av växthusgaser ökar. Den gör ochså att utsläppen av övriga miljöförstörande utsläpp ökar. Men tillväxten gör ochså att världens förråd av råvaror inklusive energiråvaror minskar i en allt snabbare takt. Tillväxten gör ochså att vi ökar vårt uttag av biomassa i en allt snabbare takt. Därför så leder tillväxten till råvarubrist och stigande priser på alla råvaror. När råvarorna stiger i pris så stiger så småningom priserna på alla produkter som tillverkas och prisökningarna når till slut konsumenterna. Vill man krångla till det så kan man säga att även produktionskostnaderna stiger genom att produktionsutrustningen stiger i pris. Tillväxten gör alltså att vi får en inflation som överstiger värdet av de producerade varorna. Det urholkar vår köpkraft och vår välfärd. Till slut så kommer vi inte ens ha råd att köpa en tändsticka för att tända lägerelden med. För att bibehålla vår välfärd så måste vi minska uttaget av råvaror, återvinna råvaror eller byta till råvaror som i princip är oändliga. Och det är här som begreppet noll-tillväxt kommer in. Med noll-tillväxt i ekonomin så saktar industrin in och priset på råvaror sjunker samtidigt som inflationen dämpas. Då befinner vi oss i ett läge där de flestas köpkraft består. Men det räcker inte för trots allt så fortsätter världens alla råvarutillgångar att minska. Därför så måste vi gå in i ett läge som heter minus-tillväxt för att undvika att priset på råvaror skenar med kanske en tvåsiffrig inflation som följd. Minus-tillväxt innebär alltså mindre industriproduktion i första hand. När vi befinner oss i ett stabilt läge med minus-tillväxt så är det viktigt att man planerar för en positiv minus-tillväxt. Positiv minus-tillväxt innebär att man ersätter gamla strukturer med strukturer som kräver mindre råvaror inklusive energiråvaror. Denna samhällsombyggnad gör att sysselsättningen till största delen kan bibehållas. Målet är att arbeta med positiv minus-tillväxt fram tills att man får ett samhälle där resursbalans infinner sig. Det innebär bl.a. att man byter ut ändliga energiråvaror mot "oändliga" energiråvaror som t.ex. vindkraft och solkraft, att man återvinner i stort sett alla råvaror och naturligtvis att man energieffektiviserar alla företelser i samhället. Man bygger nya transportinfrastrukturer, nya bebyggelseinfrastrukturer och går över till eldrift för alla fordonstyper.

Fortsätter med del 2. En ekonom från handelshögskolan skulle nog inte gilla den här modellen, tänker jag. Men det finns ekonomiskt självgående mekanismer även i den här modellen. En av de drivande mekanismerna är att priserna på världens alla råvaor inklusive energiråvaror kommer att falla relativt snabbt och relativt mycket under en forhoppninsvis tillräckligt lång tid så att länderna hinner uppnå resursbalans. Och väl framme vid resursbalans så utgör råvarubrist inte längre något ekonomiskt hot. I och med att råvarorna blir billigare så blir även ländernas omstruktureringskostnader lägre. Räcker det med att t.ex. Sverige skulle anamma en sådan här modell? Det skulle räcka för vårt eget lands skull rent teoretiskt. Men så har vi ju näringslivet med alla dessa hypereffektiva tävlingsmänniskor. De skulle få magsår efter en månad. Därför så anser jag att en sådan här modell bör tillämpas i global skala. Om merparten av världens länder genom någon typ av överenskommelse strävar efter att uppnå positiv minus-tillväxt så infinner sig ett tävlingsmoment där vinnaren kan visa upp den högsta minus-tillväxten och samtidigt den högsta graden av omstrukturering i landets totalinfrastruktur. Den slutlige vinnaren är det land som först uppnår resursbalans. Och det landet anser jag har ett av världens klokaste befolkning. Samtidigt kommer det landet att ha världens högsta välfärd som är framtidssäkrad. Kommer länder som Kina och Indien att gå med på positiv minus-tillväxt? Om Europa och USA väljer den här modellen så kommer Kina och Indien att gå med vare sig de vill eller inte. De har helt enkelt inget val eftersom deras länder redan nu närmar sig noll-tillväxt. De letar förmodligen redan nu febrilt efter framtida modeller för att klara av sin tillväxtproblematik. Så jag tror att de skulle ställa upp helt frivilligt på denna modell för att bli ett av de länder som först uppnår resursbalans. Innebär minus-tillväxt egentligen inte en risk för stagflation med stor arbetslöshet? Okontrollerad minus-tillväxt leder förmodligen till stagflation med stor arbetslöshet. Det är därför det är så viktigt att åstadkomma positiv minus-tillväxt. Landets totalomstrukturering kräver att alla jobbar så mycket som möjligt. Börjar folk bli arbetslösa så ökar man bara takten. Huruvida staten eller den fria marknaden ska lösa den ekonomiska problematiken med löner är mest av politisk karaktär. I ett land som Kina skulle antagligen staten vara en stor aktör. I ett land som Sverige skulle man kunna tänka sig en blandmodell mellan stat och näringsliv. Finns det några problem med en modell som strävar efter resursbalans? Ja. Det finns hur många problem som helst. Därför så måste man sikta på målet och inte på problemen om man vill lyckas. Skulle vanliga människor ställa upp på detta? Eftersom modellen är så enkel i grunden så är den enkel att förklara för människor. Du behöver inte ha gått på handelshögskolan för att förstå varför den införs eller vad målet är. Det räcker att du är över tolv år och är normalbegåvad. Så jag tror att folk skulle ställa upp på en sådan modell. Alternativen är nämnligen så otroligt ruskiga.

Fortsätter med del 3. Bestämde mig för att skriva del 3 innan jag tar min semester. Som jag avslutade del 2 så är alternativen till en global modell som strävar efter resursbalans väldigt ruskig och hemsk. Varför är alternativet så hemskt? Alternativet är att de mäktigaste länderna tar till åtgärder som minskar förbrukningen av råvaror inklusive energiråvaror i resten av världen. Och åtgärderna kommer att bestå av finansiella styrning, slug handelspolitik, söndrande av länder och eventuellt ett antal anfallskrig. Svält och sjukdom i megaformat kommer att utgöra vardagen under en lång tid tills det blir tyst. Under den tidsperioden så kommer stora delar av världen att gå in i en djup recession men framtidsutsikterna för ett fåtal länder är ändå ljus eftersom färre länder då kommer att dela på kvarvarande råvarureserver. Den här modellen är den lates modell. Det är lättare att sätta en kula i de som utgör "problemet" än att genomföra en modell och ett program där alla länder strävar efter resursbalans genom minus-tillväxt. Även den lates modell kan en normalbegåvad tolvåring förstå. Men hans livsuppfattning får sig nog en smäll och jag kan tänka mig att han frågar sin far om vi verkligen måste döda så många människor för att kunna fortsätta att leva ett liv i lyx och överflöd. Så vilken modell som än väljs så kommer den vanlige vardagsmänniskan att få genomleva en hyfsat lång period med negativ tillväxt.

Ett hundratal rör Den kapitalistiska modellen som baseras på tillväxt skulle faktiskt kunna fortsätta att fungera om någon hittade mynningen till ett hundratal grova rör. Ett hundratal rör som sveper iväg mot yttre rymden. Ett hundratal rör där det i var och ett av rören flödar unika grundämnen samt helst olja och naturgas i några av dem. Om ingen hittar dessa rörmynningar så har vi inget annat val än att ställa om samhället så vi får resursbalans i alla system.

Mikael, är det säkert att den kapitalistiska modellen inte fungerar utan ändliga resurser?

Du menar utan oändliga resurser. Nä, det kan den nog göra och det hoppas jag ochså att den kan göra i viss mån eftersom vi känner oss någorlunda bekväma i den modellen. Däremot så kan man inte förvänta sig oändlig tillväxt. Men en planekonomisk modell kan inte heller förvänta sig oändlig tillväxt. Därför så kommer även Kina snart att nå sin maximala tillväxt för att sedan vandra nedåt mot resursbalans. Själv ser jag ett samhälle som befinner sig i resursbalans som det mest begåvade samhället.

Birger Schlaug är tydlig med vad han anser om evig ekonomisk tillväxt: Grundproblemet är inte att tillväxten sviktar, grundproblemet är att politiska och ekonomiska beslutsfattare inbillar sig att det är möjligt med ständigt ökande ekonomiska volymer. Grundproblemet är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite, grundproblemet är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser. Grundproblemet är inte att vi har en ökande arbetslöshet, grundproblemet är att man envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att vi ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar. Grundproblemet är inte att vi genom ökad arbetslöshet minskar skatteinkomsterna, grundproblemet är att det är arbetstiden, och inte produktionen som helhet, som finansierar välfärden.

New York Times: When Consumers Cut Back: An Object Lesson From Japan New York Times säger att det är dåligt för ekonomin när medborgarna varken konsumerar eller sparar. Jag undrar om det inte helt enkelt är så att japanerna helt enkelt är nöjda med sin materiella standard? Det borde inte medföra minskat sparande iofs.

Schlaug har fyllt på sin långa "Grundproblemt är inte"-lista.

Denna vecka frågar radioprogrammet Klotet om ekonomisk tillväxt går att förena med minskade utsläpp (av växthusgaser mm). Bland annat så intervjuas Fredrik Bergman som är skribent här på Ecoprofile. Länken nedan går till klotets hemsida. Väl där kan man klicka till höger på "Ekonomisk tillväxt och klimatet" under "Veckans program" för att lyssna på just detta inslag.

Eller så laddar man ner hela programmet som podradio. (VR Klotet 090325)

Mina tankar om denna fråga. Finns utvecklade (se länken nedan). Jag utgår här från två grundsatser: 1) Vårt nuvarande ekonomiska system bygger på och kräver ekonomisk tillväxt för att må bra (inte stagnera, krisa, kollapsa). 2) Ekonomisk tillväxt har fram tills nu byggt på att vårt resursutnyttjande har ökat, och den viktigaste resursen av alla är billig energi/olja. Om man kan frikoppla ("decouple") ekonomisk tillväxt från ökad energianvändning skulle det rent teoretiskt kunna vara möjligt med fortsatt tillväxt även när energin blir knapp och/eller dyr. I väst (OECD) har vi under de senaste 40 åren blivit nästan dubbelt så duktiga på att klämma ut ökad ekonomisk aktivitet (BNP) ur den energi vi förbrukar. Trots detta har vår energiförbrukning hela tiden ökat samtidigt som utvecklingsländerna blivit sämre på att klämma ut ekonomisk aktivitet (BNP) ur den energi de förbrukar. I värsta fall har vi i väst bara exporterat energiförbrukande verksamheter utomlands, e.g. Kina får tillverka prylarna som vi importerar till Sverige och vi lyckas därmed trolla bort energi- och CO2-kostnaderna för denna tillverkning. Förutom de två första grundsatserna ovan läggar jag till ett tredje grundsats: 3) När tillgången till billig energi/olja minskar så kommer den ekonomiska aktiviteten (BNP) också att minska. I klarhet: efter oljetoppen kommer den globala ekonomin att krympa. Jag är visserligen inte är ekonom, men det jag skriver ovan är inte direkt "rocket science". Dessutom misstänker jag att för mycket (traditionell national-)ekonomisk skolning kan vara ett hinder för att ifrågasätta grundläggande sanningar. Överhuvudtaget är de flesta ekonomer snabba på att hävda att "marknaden" är svaret på alla tänkbara och otänkbara problem, men dåliga på att resonera utifrån begränsade naturresurser. Som Ken Deffeyes kärnfullt uttryckt det, "The economists all think that if you show up [...] with enough currency, God will put more oil in the ground". Men ibland kan faktiskt en resurs ta slut och inte ens ett högt pris kan trolla fram några större volymer av en knapp vara (fosfor, olja, litium, grundvatten). Fallet Nauru förskräcker och belyser kopplingen mellan naturresurser och ekonomi. Efter att man i hundra år brytit fosfater på ön (för att tillverka konstgödsel) tog de slut. Öns 13 000 invånarna har gått från att ha varit rikast i världen för 25 år sedan till att tillhöra sista divisionen i den globala inkomstligan. Dessutom är ön bara 21 kvadratkilometer stor och "A century of mining has stripped and devastated four-fifths of the land area". Kanske är Nauru ett litet mikrokosmos av varthän det bär för hela jordklotet; överbefolkat och med en frenetisk exploatering av ändliga resurser. För att sammanfatta; jag är förvissad om att vissa resurser så som olja och fungerande ekosystem är grovt undervärderade i alla nuvarande ekonomiska modeller. Först när en resurs är uttömd inser vi dess värde. Att frivilligt hushålla med resurser kommer dock i konflikt med ökad ekonomisk tillväxt. När den ekonomiska tillväxten tar slut får vi hoppas att vi inte hunnit förstöra för mycket av det som i verkligheten betyder något - en fungerande miljö.

Amen to that.

Daniel. Jag har själv fått min beskärda del av traditionell (s.k. neoklasskisk) nationalekonomisk skolning. Jag håller med dig om att vårt nuvarande ekonomiska system förmodligen är beroende av tillväxt och att fortsatt tillväxt blir väldigt svår att upprätthålla med minskande fossilbränsleanvändning och andra naturresursbegränsningar. Det är dock svårt att uttrycka sig om hur en marknadsekonomi utan tillväxt, eller med negativ tillväxt, kommer att se ut eftersom vi inte har någon direkt erfarenhet av det under längre perioder. Vissa regioner har upplevt negativ tillväxt under kortare perioder (Öststaterna i samband med Sovjets kollaps, Sverige under 90-talskrisen, Sydostasien runt år 2000, och just nu i stora delar av västvärlden), men vi har i modern tid inte upplevt noll-/negativ tillväxt under längre perioder. Frågan om hur vi lever i en nolltillväxtsamhälle behöver undersökas närmare, om inte annat som en ren försäkringsåtgärd så att vi på något sätt är förberedda om/när det inträffar. Några av de centralla frågorna är: Hur påverkas bankväsendet och andra finansiella institutioner? Vad händer med bostadsmarknaden? Vilka skattebaser kan stat och kommuner nyttja? Hur påverkas de offentliga försäkringssystemen (a-kassa, sjukersättning etc)? Det här kan mycket väl bli vår tids största politiska frågor, tillsammans med klimat-, miljö-, naturresursproblemen.

Hej Mattias. Jag håller med om att det är svårt att utrycka sig om hur en ekonomi utan eller med negativ tillväxt kommer att se ut och det är därför jag inte uttalar mig om det i texten ovan. Det kommer här istället. I bästa fall: vi hanterar utmaningen men inte utan umbäranden (Kuba efter Sovjets fall). Vi hittar lösningar för att hantera de frågor du ställer i ditt sista stycke. Inte nödvändigtvis lösningar som vi är nöjda med, men åtminstone lösningar som fungerar (hjälpligt). I sämsta fall: vi måste hantera flera av Orlovs "five stages of collapse" (se länk nedan). Förslag på några slumpmässigt nedtecknade åtgärder som kan vidtas redan idag: - Stöd lokala ekonomier/lokal resiliens. - Beskatta energi/co2-utsläpp. - Minska kostnader på arbete jämfört med produktion. - Uppmuntra, stöd kunskapsspridning och verksamheter som kan fungera som "försäkring" i ett worst-case scenario, t.ex. hantverk av olika slag, energieffektivisering, hållbara transporter (cykel istället för bil), biobanker för växter etc.

Hej Daniel, kul att se dina skriverier här. Jag tror olika länder drabbas olika av oljetoppen. Frankrike, Italien och Storbritannien använder hälften så mycket olja per capita som USA och Kanada. Wikipedia: Petroleum Consumption En viktig skillnad mellan Nordamerika och Europa är att vi har en bensinskatt på 100% (koldioxidskatt, energiskatt och moms på det). Om samma förhållande gäller olja till jordbruk och uppvärmning (?) så är Europa mycket bättre rustat för oljetoppen än vad Nordamerika är. Vi är oljesnålare och kan dessutom välja att lätta på energiskatterna om det verkligen kniper. Ekonomifakta: Konsumtionsskatter på bensin Det är bra att en del går före och ser över möjligheterna att öka sin självförsörjning. Men vi får samtidigt inte tappa siktet på andra viktiga förändringar. Vi vet hur man minskar energikonsumtionen. Gör storskaliga satsningar på isolering, passivhus, och förtätning av städer. Inga påtvingade parkeringsplatser, avskaffa därför kommunala parkeringsnormer. Ingen utbyggnad av flygtrafik, biltrafik eller externa köpcentrum. Minska köttkonsumtionen. Bygg ut järnvägen (här är många europeiska länder, bl a Sverige på god väg sedan några år tillbaka). I veckans Klotet rapporterades om att Kina börjar anta mål om att minska energi-intensiteten, det vill säga att energikonsumtionen ska öka långsammare än tillväxten. Så vi kan få andra länder med oss. Klotet: Kinas trumfkort i klimatförhandlingarna

Jag tror också att vi (Europa) är bättre rustade än USA och att detta faktiskt kan vara ett skäl till att oljepriset förra året drabbade dem snabbare och tyngre än oss. Däremot tror jag inte att vi är *bra* rustade. Ifall priserna åter skulle klättra mot förra årets höjder och stanna där skulle vi få Stora Problem. Jag håller med dig om alla de åtgärder du föreslår. Mina förslag var respons när Mattias ovan nämnde "försäkringsåtgärder". Att jag har en hemförsäkring innebär inte att jag förväntar mig (eller hoppas) att mitt hem ska brinna ner, men jag förbereder mig inför möjligheten. Om man dessutom gör kopior på foton/hårddiskar, lägger värdesaker i bankfack etc. (inte lägger alla ägg i samma korg) så är man bättre förberedd...

Här kommer en starkt förkortad version av en text från min egen blogg (se länken nedan). -------- I höstas snubblade jag över en inspirerande text, "Community Currencies: A new tool for the 21st century", av Bernard Lietaer. Bernard har jobbat med valutor i Belgiens nationalbank, i multinationella företag, i utvecklingländer och inom den akademiska världen. I texten knyter han ihop den funktion pengar har med de mänskliga/ekonomiska beteenden som därigenom uppmuntras. Pengar har idag flera parallella funktioner och är bland annat ett sätt att bevara värde och ett verktyg för spekulation. Men dessa funktioner är inte essentiella. De enda funktioner som alla typer av pengar måste klara är att: - vara en effektiv standard för att mäta värde och jämföra priser (priset på både äpplen och bilar uttrycks i kronor och kan lätt jämföras). - vara ett effektivt sätt att handla/byta varor (bättre än byteshandel där man både måste klura ut hur många ägg en gris är värd och hitta en grisägare som går med på att få betalt i ägg). Nästa fenomen Bernard skjuter in sig på är räntan (som hänger ihop med att bevara värde). Om räntan är 7% fördubblas pengarna på 10 år. Det betyder att det är rationellt att samla på sig så mycket pengar som möjligt på sitt bankkonto och låta pengarna växa av sig själva där. Det finns ingen resurs i naturen som kan fördubbla sitt värde på 10 år och som sedan på nytt fördubblar sitt värde igen och igen. Alltså blir det “rationellt” att exploatera allting som inte växer tillräckligt snabbt i naturen och omvandla det till pengar idag och incitament att inte bry sig om långsiktiga effekter av våra handlingar finns “inbyggda” i det nuvarande ekonomiska systemet. Räntan bidrar till att förkorta vår tidshorisont och ju högre ränta desto större tryck på att ta kortsiktigt lönsamma beslut. Att plantera ek är aldrig en bra idé ur ett kommersiellt perspektiv eftersom ek är mogen att avverkas först efter 150 år. Bara de mest snabbväxande träden är intressanta ur ett krasst ekonomiskt perspektiv. Resurser som finns i marken (mineraler, fossila bränslen) växer inte alls och ”borde” alltså exploateras så snabbt som möjligt. När jag i somras fick en broschyr från ”Kraftsamling skog” i mina händer häpnade jag över perspektiven. Målet var visserligen ökad lönsamhet i skogsbruket men de fem skogsägare som kommer till tals ger uttryck för tankar och ett tidsperspektiv som är ovana att höra: “Det tar lång tid häruppe. Från planta till slutavverkning får man väl räkna med så där 100 – 110 år. Då är inte jag med längre…” (uttalat av en nyss fylld 20-åring skogsbonde). Svarte: “Mycket av det man gör har bäring på så oerhört lång sikt” […]. Andra åtgärder, till exempel röjning, är mer “direkt” lönsamma, vilket med Svartes synsätt betyder att han tar kostnaderna idag och räknar hem investeringen på 10-15 års sikt, då han får både ökade intäkter och längre kostnader.” Det är tur att dessa skogsägare inte hugger ner allt som står upp och investerar pengarna i aktiefonder. En av skogsägarna nämner till och med sitt ansvar mot samhället: Mia: ”Jag måste skapa så god tillväxt att våra barn kan tjäna pengar på gården, samtidigt som jag stöder de ambitioner landet har i ett vidare, samhälleligt perspektiv”. När hörde man sist en storföretagare, bankdirektör eller kapitalförvaltare ge uttryck för sådana tankar?

Brittiska regeringens rådgivare Sustainable Development Commission har nyligen publicerat en rapport med titeln "Prosperity without Growth?" och vill med den starta upp en diskussion om tillväxt och välstånd. "While modernising production and reducing the impact of certain goods and services have led to greater resource efficiency in recent decades, our report finds that current aspirations for decoupling environmental impacts from economic growth are unrealistic. The report finds no evidence as yet of decoupling taking place on anything like the scale or speed which would be required to avoid increasing environmental devastation. Prosperity without growth? proposes twelve steps towards a sustainable economy and argues for a redefinition of "prosperity" in line with evidence about what contributes to people’s wellbeing." På länken kan rapporten laddas ned och man kan även höra en 7-8 minuters intervju med en av rapportens författare.

Birger Schlaug är lite sent ute med det som Mattias hade koll på för över en månad sedan, om Sustainable Development Comissions konstaterande om att evig tillväxt inte funkar. Känns som en rapport jag borde läsa i alla fall!

Stockholm Environment Institute verkar tror på evig tillväxt. Mårten kommenterar sin rapport "A European eco-efficient economy" så här: Vi har tagit fram en rapport som handlar om hur man möter klimat- och energiresursutmaningarna från europeiskt håll - samtidigt som man värnar om välfärd, industrins framlevnad, konkurrenskraft och framväxt av nya företag Det står inte explicit att tillväxten värnas, men Andreas Carlgren säger så här när han kommenterar rapporten: Sverige kan föregå med gott exempel genom att visa hur klimatutmaningen kan förenas med insatser för att stärka ekonomin.

Johan Erlandsson: Det står väl i och för sig inget om att den ska vara evig. Det verkar trots allt inte nödvändigt att öka utsläppen samtidigt som ekonomin växer (Sverige under senare årtionden, fast utsläppen kanske bara har flyttat?). Dock kan man fråga sig hur långt man egentligen kan dra det hela och samtidigt leva hållbart. Finns det några undersökningar angående det?

WWF, i en rapport delvis producerad av Stockholm Environment Institute (var står de egentligen i tillväxtfrågan, se ovan), tvivlar på det hållbara i evig tillväxt: This report leads us to the conclusion that it’s not just about consuming differently, but it might be that we could consume less. Whilst we are exercising greener choices, our efforts are being offset by our increasing levels of consumption.

Den här figuren, från sidan 19 i rapporten i föregående inlägg, visar hur ökad konsumtion har drivit en ökning av utsläppen från svenska industrier från 1993 till 2003. Ökningen var 6,8 miljoner ton CO2-ekv, (16%) över perioden. • Carbon-efficiency: The contribution of changes in sectoral carbon intensity (tCO2/SEK sectoral output); • Procurement: The contribution of changes in sectoral supply chains; • Consumer choices: The contribution of changes in the average consumption basket; • Exports: The contribution of changes in the contribution of exports to final consumption; • Consumption levels: The contribution of changes in the levels of final consumption per capita; • Population: The contribution of changes in Sweden’s total population

Ah, tack, jag ställde just en fråga till David Jonstad på effektmagasin.se om detta. Därmed är det väl bevisat att alliansens tjatande om att vi har haft ökad tillväxt och minskade utsläpp de senaste 15 åren inte stämmer?

Figuren ovan gäller industrins utsläpp. Ser man på alla utsläpp inom Sverige så har de minskat med knappt 10% sen 1990. Räknar man in internationella transporter så har utsläppen legat i stort sett still, eller ökat något.

Här är mer info om vad som händer när man räknar i transporterna i utsläppsstatistiken.

Det här tyckte jag var kul! Poängen kommer på slutet.

Svante Axelsson, Naturskyddsföreningens generalsekreterare, har en sund och intressant inställning till detta om ekonomisk tillväxt tycker jag. Han håller med rent teoretiskt om att vi inte kan ägna oss åt en expansiv ekonomisk politik i all oändlighet. Det är dock inte tid att lägga om kursen just nu. Med den enorma omställning vi står inför världen över kommer vi att generera lika enorma ekonomiska värden och därför en betydande tillväxt. När vi har kommit över denna "puckel" av investeringar, då kanske vi kan prata om "steady state economy" eller "zero growth". Men att göra det innan allt detta arbete är gjort riskerar bara att låsa in oss än mer i det i grunden ohållbara system vi befinner oss i.

Fantastiskt, då kan vi ändra rubriken på tråden till "Ekonomisk tillväxt -problem och möjlighet!" :-)

Svante Axelsson är alltid, ALLTID!, värd att lyssna på tycker jag. Och han har säkert en poäng i det han säger, men även om han skulle ha rätt i att det just nu kanske är bättre att fortsätta "generera välstånd" mha traditionell tillväxt, så håller han säkert/troligen också med om att det är mer nödvändigt än någonsin att fortsätta ifrågasätta själva tillväxtbegreppet och debattera hur traditionella nationalekonomiska dogman för att nånstan "på andra sidan" av den debatten kunna komma ut i en ekonomi där "externaliteterna" i mångt och mycket har "internaliserats". Så att t.ex. fungerande ekosystem värderas någorlunda rätt. För B A U är ju inget alternativ på sikt. Det har de flesta miljöfolk klart för sig, men sannolikt inte så många ekonomer...? Fast visst finns det embryon till sådana diskussioner redan i förhandlingarna inför Köpenhamnsmötet. Och klimatfrågan har tack vare just resonemang om just sådant som att regnskogen fungerar som kolsänka på så sätt även kommit att bli ett sätt för vattenrening, lokal nederbörd och biologisk mångfald att "uppgraderas" ekonomiskt.

(Detta har kanske redan tagits upp i annan tråd senaste veckan iofs, men här kommer i så fall en repris.) I förra veckan, i samband med att kungen och "miljö"ministern (ni vet - han med sveriges största motorvägssastsning genom tiderna) invigde den första marina nationalparken utanför Kosteröarna, var det också en konferens om biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster i Strömstad. "Den indiske ekonomen Pavan Sukhdev presenterede sin rapport om det ekonomiska värdet ekosystemtjänster. — Förstörelsen av naturkapital uppgår till mellan 1,7 och 3,1 biljoner dollar varje år – räknat enbart på tropisk regnskog. Det är mer än den globala ekonomiska krisen. Och så har det sett ut de senaste 20 senaste åren, sade Pavan Sukhdev. Pavan Sukhdev är till vardags ekonom på Deutsche Bank och arbetar i detta fall på uppdrag av UNEP, EU och de tyska och engelska miljöministrarna. Hans forskargrupp har sammanställt över 100 tidigare forskningsrapporter och koncentrerat sig på det ekonomiska värdet av tjänster från tropisk regnskog och korallrev. Ekosystem som är artrika men också spelar en viktig roll för att dämpa växthuseffekten. Den tropiska regnskogen står idag för en fjärdedel av marktäckets kapacitet att lagra kol. Det ekonomiska värdet av denna funktion uppgår till 2000 dollar per hektar. Om man inkluderar värdet av livsmedelsförsörjning, vattenrening och genetiska resurser är värdet minst 6000 dollar per hektar. — Det gäller att förvalta hela systemet och inte bara en del av det. Vi är nära att hitta en modell för att förvalta det ”gröna” kolet i skogen. Dess funktion som kolsänka bör vara ett centralt tema i klimatförhandlingarna i Köpenhamn, sade Pavan Sukhdev." Som vanligt: kunskapen om sånt här finns redan och har funnits länge. Nu är det bara att agera.

Stefan Edman ifrågasätter inte evig tillväxt utan tycker att det räcker att flytta över från produkter till tjänster. Vad är svenskens favorittjänst? En långresa såklart. Samtidigt säger han att "vi måste köpa ny bil ibland". Hmmm, där steg han inte graderna direkt.

Edman känns väl inte som den fräschaste och mest nytänkande miljödebattören år 2009 direkt... (Lyssnade på honom i en kyrka för ett knappt år sedan och blev förvånad över hur "lamt" det kändes... Han riktade sig då till en välmående church-going medelklass, som kanske inte vill höra några obekväma sanningar direkt.) (vill dock inte på något sätt "ta ifrån" honom allt han gjort under tidigare år - var ju under lång tid, speciellt i mitten/slutet av 90-talet, en av få personer i offentligheten som pratade miljö överhuvudtaget och var ju som Perssons consigliere i miljöfrågor en av arkitekterna bakom den skatteväxling som då påbörjades av sossarna, mha mp. Och pratet om "teknik- och etik-årorna" är också ett bra pedagogiskt verktyg tycker jag.)

Nicholas Stern är tillväxtkritisk i artikel i The Guardian från häromdagen. "Rich nations will need to reconsider making growth the goal of their societies, according to the leading economist who wrote the governments report on climate change. Lord Stern said that although robust expansion could be achieved until 2030 while avoiding dangerous levels of greenhouse gas emissions, rich nations may then have to consider reining in growth. "Will other restraints kick in? Probably, they will," said the former World Bank chief economist and author of the 2006 Stern review on the economic costs of climate change. "At some point we would have to think about whether we want future growth." " När kommer denna diskussion till vårt land...?

Fast ibland känns det som om vi diskuterar denna fråga lite statiskt. Tillväxt eller inte tillväxt. För mig handlar det mycket mer om begreppet utveckling. Så länge vi har en ekonomi i utveckling så kommer vi med stor sannoliket också att generera ekonomiskt tillväxt. Kanske inte i form av materiell tillväxt utan just ekonomisk tillväxt. Ibland är miljörörelsen lite klumpig i detta avsende tycker jag. Man kan lätt få intrycket att stora delar av miljörörelsen är emot ekonomisk utveckling. Detta är ett koncept som inte går att sälja. Åtminstonde inte till fler än en mycket liten publik. Det som måste till är en framtidstro där ständig utveckling är en självklar del. Bilden om att vi en dag skulle vara nöjda med vad vi har och drastiskt dra ned på utvecklingen och sitta nöjda tror jag är en orealistisk utopi. En konstant strävan efter utveckling och ett bättre liv tror jag ligger i människans natur. Sen är det självklart att den version av ekonomisk tillväxt som vi har idag är fullständigt ohållbar. Men det beror ju mest på att vi mäter och värderar helt fel saker.

Men måste utveckling och ett bättre liv med nödvändighet förutsätta ekonomisk tillväxt? Rapporten "Prosperity Without Growth" ligger fortfarande och väntar på mig...

Jag ser fram emot ett referat :) Återigen, det är ju inte den ekonomiska tillväxten som är dålig utan EFFEKTERNA av den. Kommer vi tillrätta med dessa negativa miljöaspekter finns det ju inget skäl att vara emot ekonomisk tillväxt. Om vi värderar rätt saker så innebär ju ekonomisk tillväxt bättre och bättre levnadsvillkor för ALLA på jorden. Det vill säga, mer biologisk mångfald, högre resiliens, mindre koldioxid i atmosfären etc...

Nej, men å andra sidan kanske vi kan få mer biologisk mångfald, högre resiliens, mindre koldioxid i atmosfären även utan ekonomisk tillväxt. Det är ju inget självändamål med ekonomisk tillväxt om den inte gör oss lyckligare. De miljarder som är fattigast på jordklotet behöver sannolikt ha ökat ekonomiskt välstånd för att må bättre, men är det en tillväxtfråga eller en fördelningsfråga? Vi har ju inkomstskillnader på typ en faktor 100 eller 1000 idag mellan de fattigaste miljarderna och västvärlden. Eller 10 000 om vi snackar VD-löner eller Anna Anka.

Vi kan nog säkert åstadkomma dessa saker utan ekonomisk tillväxt. Jag tänker mig dock att detta skulle kräva ett ganska fundamentalt annat ekonomisk system. En slags revolution. Om vi skall röra oss någorlunda inom dagens system så tror jag att den enklaste och mest effektiva vägen framåt är att helt enkelt värdera det som vi bör värdera. Gör vi det kommer det förmodligen att generera ekonomisk tillväxt. Vad gäller lycka så är det ju också svårt att säga att det är den ekonomiska tillväxten som har gjort oss mindre lyckliga. Det är väl snarare effekterna av dagens version av tillväxt. Jag inbillar mig att om vi justerar dessa "defekter" så är det inga problem att kombinera hållbarhet, lycka och tillväxt. Utan hållbarhet och lycka finns det som sagt ingen poäng med tillväxt. Men jag tror att ett koncept som bygger på nolltillväxt eller en minustillväxt blir väldigt svårt eller omöjligt att sälja till den breda massan.

Anton: "det är ju inte den ekonomiska tillväxten som är dålig utan EFFEKTERNA av den" Vissa skulle mena att det inte går att skilja ekonomisk tillväxt från effekterna av ekonomisk tillväxt. Och om man läser föregående mening låter det ju onekligen svårt. En som inte håller med Anton är Björn Forsberg i hans bok Tillxätens sista dagar. Som jag håller på att skriva en text om, återkommer om det senare denna månad. "ett koncept som bygger på nolltillväxt eller en minustillväxt blir väldigt svårt eller omöjligt att sälja till den breda massan." Japp. Och det är därför jag lutar åt att vara negativ vad beträffar våra möjligheter att på global basis lösa de problem vi står inför. Om vi inte "säljer in" och självmant agerar kommer vi i vilket fall att till slut vara tvungna att agera som reaktion på "saker som händer" i miljön och i världen.

Johan Erlandsson: "Det är ju inget självändamål med ekonomisk tillväxt om den inte gör oss lyckligare." Här tror jag att man bör stanna upp och fundera på vad det är som man jämför med. Att vi inte är lyckligare nu än för 30 år sedan (om det är så) är visserligen ett argument för att en högre levnadsstandard i sig inte ger mer lycka än en lägre men jag har svårt att se att det skulle vara ett argument som över huvud taget handlar om tillväxt, eftersom båda jämförelsesamhällena har tillväxt. För att få reda på tillväxtens roll skulle man istället behöva jämföra samhällen med tillväxt med samhällen utan tillväxt. Det säger åtminstone något om tillväxtens betydelse i samhällen i någorlunda nutid. Jag antar att det mesta kommer att visa på att vi är olyckligare utan tillväxt i denna typ av samhällen under den tidsperiod vi mäter.

Det är skillnad mellan tillväxt i t ex Indien och tillväxt i t ex Sverige. Jag utgår från att tillväxten i Indien gör folk lyckligare, men att tillväxten i Sverige inte har den effekten. Samtidigt kan jag tänka mig att våran tillväxt är mer hållbar, om man mäter utsläpp per krona. Om man mäter utsläpp per person lever indierna mer hållbart.

Erik Sandblom: Nu undrar jag om du verkligen läste mitt inlägg. Hur mäter du i så fall att tillväxten inte gör folk lyckligare i Sverige?

Theodor, jag läste ditt inlägg. Men jag har visst en teflonhjärna :)

Christer Sanne - Sveriges ihärdigaste debattör för förkortad arbetstid - skriver i en essä i DN om den brittiska rapporten "Prosperity without growth": "Tillväxt innebär ju konventionellt ökad ”prosperity”, alltså närmast välstånd. Men Jackson och hans kolleger vidgar begreppet till vad jag vill kalla ”välfärd” i det ordets grundläggande mening: att ”fara väl”, att blomstra fysiskt, psykologiskt och socialt genom att delta i samhället och det sociala livet. Man lyfter fram människors förmågor som avgörande snarare än materiell konsumtion. Man visar också att materialistiska människor mår sämre än de som lever i samklang med sin omgivning. Liksom att vårt välbefinnande ökar om vi vet att andra också har det bra. Att måttliga inkomstskillnader och den tysk-fransk-skandinaviska samhällsmodellen med mer statsingripande skapar mindre missförhållanden än den angloamerikanska kapitalismen. ... Så dominerande är tillväxtparadigmet, menar Jackson, att nästan inga moderna ekonomer – och det måste finnas tusentals ekonomiprofessorer i världen – gett sig i kast med frågan hur en ekonomi utan tillväxt skulle kunna fungera. Ett undantag är Peter Victor. Han har utvecklat en modell för låg/noll-tillväxt och skisserat sådana alternativ till den kanadensiska ekonomin de kommande 30 åren. Victor visar att risken för kollaps är reell: ett av hans alternativ leder till skenande statsskuld, ökad arbetslöshet och fler fattiga. Men han beskriver också ett alternativ som förmår hantera alla dessa variabler och minska arbetslösheten, fattigdomen och den offentliga skuldsättningen. Det är ett recept för mindre växthusgaser i ett ekonomiskt och socialt stabilt samhälle; det beskrivs som ”resilient” i analogi med ekologiska system som förmår uthärda störningar och förändringar. Två särdrag utmärker detta goda alternativ: fördelningen av investeringarna och nya mönster på arbetsmarknaden. Privata investeringar minskar kraftigt och den offentliga ekonomin ökar, både investeringar och tjänster. Allra mest avgörande är kanske att arbetsvolymen krymper och arbetet fördelas genom kortare arbetstid per person. Därmed undviker man arbetslösheten och följder som fattigdom och sociala problem. Inkomsten per capita stiger först men planar sedan ut." Är riktigt sugen på att läsa "Prosperity without growth". Har haft den på att-läsa-listan under ganska lång tid, men inte "kommit loss" än. Den här debatten om hur vi kan forma en fungerande samhällsekonomi utan växande marknader (~tillväxt i BNP) är ytterst central för vår framtid. Hur undviker vi växande arbetslöshet och skenande statsskuld i ett sådant samhälle? Av offentliga debattörer i dagens Sverige så är det i stort sett bara Christer Sanne och Birger Schlaug som lyfter dessa frågor. Tyvärr får de ingen större respons. Varken riksdagspartierna eller de viktigaste ledarsidorna vågar ta i den här problematiken. Jag tror att det till stor del beror på att de är tankemässigt fixerade vid tillväxtparadigmet och att de inte har någon tydlig bild av en alternativ samhällsvision.

Tack för detta Mattias. Mycket inspirerande läsning! Jag har ju också rapporten utskriven och klar här sen länge, dumt att jag alltid har massa annat som går före. Tankemässig låsning, javisst är det så. Fick ett exempel på det bara häromdagen när jag pratade med en person på Västra Götalandsregionen om möjligheten att genomföra olika former av miljöprojekt. Hon menade att miljöprojekt välkomnas, men projekten måste också öka tillväxten om VGR ska bevilja anslag... Det är ju kanon om fler ekonomer började intressera sig för att räkna på hur en ekonomi som inte är baserad på tillväxt skulle kunna fungera, som Victor. Det kanske kan bryta den tankemässiga låsningen om man ser att det finns alternativ som kan fungera.

Intressant Mattias! Sanne har ju varit med i en del trådar här tidigare sedan hans bok (Keynes barnbarn) publicerades för ett par år sedan. Helt klart en modig/visionär samhällsdebattör, och det känns andefattigt att inte ett enda politiskt parti tydligt vågar ta i dessa frågor - det har ju konstaterats många gånger på dessa sidor de senaste åren. Hoppas trägen vinner i alla fall och att Sanne m.fl. fortsätter att tjata. Förr eller senare blir det nog offentlig debatt om detta även i vårt land. Och det känns ju ändå som att en form av debatt om tillväxtbegreppet som sådant är på väg att starta. Väl? Stieglitz(-rapporten) och Stern som internationellt erkända ekonomer ifrågasätter tillväxt/BNP-måttets relevans och både FN och EU jobbar på olika sätt med alternativa välfärdsmått och har presenterat rapporter om det. Även att en icke traditionell ekonom som Ostrom i måndags fick ekonomipriset lär väl hjälpa debatten ta fart får man hoppas. Har för övrigt varit intressant att följa kommentarerna under denna tråd under hösten. Visar ju tydligt hur svårt det är att prata om ifall "tillväxt" är Bra eller Dåligt. Det jag, icke förvånande, lärt mig genom att läsa här är väl att det är väldigt svårt att avgöra om den är just Bra eller Dålig beroende på vilken slags tillväxt man pratar om och var (land) tillväxten äger rum... Som vanligt alltså: "Beror på."

Nu får du ta och läsa den där rapporten snart Johan! ;-)

"den brittiska rapporten "Prosperity without growth" Den kommer ut som bok i - har jag för mig - början av nästa år. Jag har den också utskriven och oläst men väntar in boken. Nedan kan ni drägla lite över omslaget så länge.

Ikväll ska David Jonstad och Anders Wijkman debattera tillväxt med Stefan Fölster.

Det var en klart intressant diskussion där skiljelinjerna mellan de olika strategier som finns för att lösa allehanda miljöproblem synliggjordes. Man kan kanske t o m säga att stridslinjerna för en kommande svenska tillväxtdebatt drogs upp? Förhoppningsvis blev detta ett slags startskott för en bred sådan.

Den var riktigt intressant! Jag tycker att det var extra kul att Louise Ungerth (chef för konsumentfrågor KF Sthlm) resonerade kring "Cradle to Cradle"-principerna.

Tack för en intressant tråd. Jag kommer att hämta mycket inspiration härifrån till min nya blogg med ämnet: "Tillväxtens dilemma". Gå gärna in och kolla på http://www.caminomagasin.se/bloggar/ingemar-gustafsson Jag behöver all hjälp jag kan få i form av kommentarer, länk- och boktips. Prenumerera på bloggen genom att följa denna länk: http://www.caminomagasin.se/blog/8/feed Ser fram emot en bra diskussion! /Ingemar redaktör Camino

Jag blev irriterad på att Ullaredstanterna var där och malde på. Men sen kom jag att tänka på att de kanske var en ganska bra representant för det som kallas verklighetens folk. Alla lär ha bekanta med samma blindhet inför miljöproblem och resursfördelning. Dock finns det som tur är antagligen fler personer här i världen som inte är fullt så verkliga.

För det första är det min ringa åsikt att tillväxtparadigmet är väldigt starkt kopplat till ränteekonomin. Ränteekonomin kräver ständig tillväxt, som ett pyramidspel. Tillväxt är inte helt enkel. Det förekommer "naturligt", men i naturliga system med likartad utveckling som det "ekonomiska systemet" så inträffar antingen en utplaning eller en krasch. Eftersom räntan driver på tillväxten så är jag rädd att det enda vi har att se fram emot är en krasch. Tillväxten räknas på den sk ekonomiska aktiviteten (BNP). Vare sig tillväxten är god eller ond så räknas den som plus. Många har kommit med förslag på andra sätt att räkna. Grunden till BNP finns i USA där man ville mäta hur man skulle pressa fram så mycket krigsmateriel som möjligt under 2a världskriget. Då hade man inte så mycket att förlora, så det var logiskt att göra allt, inklusive såga av grenen man satt på, för att vinna kriget. Sedan var det några som tyckte att BNP var ett så bra mått att man behöll det. Vilket leder till nästa punkt, nämligen att "man får det man mäter". Så länge vi mäter tillväxt och likställer det som framgång, så är det tillväxt vi kommer att ha. Jag skulle vilja se ett system som förvisso håller koll på fluktuationer i den ekonomiska aktiviteten, men framför allt siktar på vad vi får för pengarna. Till sist är jag även övertygad om att hierarkiska strukturer är ett ont som bara förvärrar vår syn på "ekonomi". (Jag brukar använda ordet krematistik där ordet ekonomi används, för att skilja på EKONOMI som innebär att man tar hand om resurser, medan KREMATISTIK betyder handskas med pengar.) I förlängningen tror jag det här är en värdefråga som inte kan besvaras utan att man först bestämmer sig för vad som är värdefullt. I krematistiken är det pengarna som är det enda värdefulla, vilket får oss att se på verkligheten i en skrattspegel.

Det är helt otroligt egentligen hur kort period vi har haft det här systemet. Lika otroligt är hur mycket vi har kunnat förstöra för planeten på den tiden. Räntans effekter kommer säkerligen komma upp på tal i bloggen. Kolla gärna in med jämna mellanrum eller prenumerera. Jag kommer att skriva ungefär 1 gång i veckan. Prenumerera genom att följa länken nedan. Om man hellre vill prenumerera via epost kan man använda tjänsten "Feed my inbox". Då får man knappa in bloggadressen: http://www.caminomagasin.se/bloggar/ingemar-gustafsson http://www.feedmyinbox.com/

Intressant debatt. Håller med om det mesta. Själv tror jag att det är det fraktionella banksystemet, tillsammans med räntesystemet, som måste avskaffas eller förändras i grunden. Intresserar mig bland annat för Ellen Browns förslag med delstatsbanker, Dennis Kucinich och Stephen Zarlengas förslag samt sk demurrage. Tror dock inte att Ron Pauls lösning skulle funka så bra, med pengar kopplade till guld. Kom gärna till min blogg och ge synpunkter på det. http://blogg.vk.se/framtidspengar

Jag har inte lyckats bestämma mig än vad pengar bör kopplas till, men att ha ett "fiat-system" där pengar skapas ur intet och uppstår genom skuld är bevisligen bara bra för den som skapar pengarna. Det är den absoluta eliten som skapar dem och det är de som har mest att förlora på att det förändras, därför tror jag att en krasch är nödvändig. Antingen att den sker av systemets egentyngd, eller att tillräckligt många blir tillräckligt medvetna och förstår hur man undviker pengasystem i så stor utsträckning som möjligt, så att det förlorar den massa det behöver för att fortgå. Det finns åtskilliga intressanta författare i pengabranschen. Den största ikonen är väl Margret Kennedy. Hennes "Pengar utan ränta och inflation" finns att läsa gratis på nätet. Även Richard Douthwaite (Shortcurcuit och Ecology of Money kan läsas på www.feasta.org). En grundbult i förståelsen för pengarnas natur är väl Silvio Gesell. Jag fick tag i hans texter, men det var lite i tyngsta, så dem har jag inte läst än, men tom Maynard Keynes menade ju att Gesell var den ende som egentligen var värd att fästa någon större uppmärksamhet på, om jag förstått saken rätt. För övrigt har jag tagit mig igenom Adam Smiths Wealth of Nations, och så vitt jag begriper och tolkar saken, är att det där med den osynliga handen inte på något sätt är en tes han förespråkade, utan bara en metafor han flikade in i en bisats. Han säger däremot (någon sida före den osynliga handen) att han "med risk för att upprepa sig ändå återigen måste påpeka att det inte går att göra pengar på pengar". "Går" i moraliskt hänseende. Så varför de neoklassiska ekonomerna och liberalerna hänvisar till honom som om han vore ett helgon har jag aldrig riktigt begripit.

Om man vill bli en smula upplyft kan man titta på lite av Benjamin Fulfords material. Fulford är ekonom, tidigare platschef för Forbes i Japan och nuförtiden ekonomijournalist och aktiv i Asien, främst Japan. Han blev uppsagd eftersom han kom med alltmer avslöjande material som huvudredaktionen inte ville publicera. Han säger att han blev kontaktad av och är medlem i ninja-organisationen, som lär vara resterna av Ming-dynastins armé och flotta. De är ca 6 miljoner medlemmar (varav de flesta inte är lönnmördare). Han påstår att han har fått dem med sig och hotar öppet västvärldens elit som håller på att totalt förslava oss under pengamakten att abdikera från sin totalitära makt. Det går ca 1000 ninjor av lönnmördartyp på varje elitist i väst, så det är väl bara vänta och se...

Har du någon referens, Stella? Vad är din definition av "elitist"?

Fulford pratar om de kända familjerna Rockefeller (i första hand för han är tydligen en spelare i Japan) och Rotschild med övriga tunga intressen och personer i deras närhet. Men lyssna på Fulford istället om du är intresserad av ämnet.

I söndagens GP (kulturdelen) skrev journalisten Mattias Hagberg (bl.a. känd för "Skräp") en lång artikel om tillväxt, om behovet av en ny ekonomisk modell som inkluderar de där externaliteterna, samt om varför det ännu inte finns en svensk politisk debatt om tillväxtbegreppets brister. Tyvärr finns den inte att hitta på nätet. (Har förtvivlat letat efter länk på GP:s svårnavigerade hemsida, men inte hittat den.) Jag sammanfattar därför på egen hand fritt andemeningen här: Hagberg refererar som många andra nuförtiden till Tim Jacksons rapport (Prosperity without growth) och efterlyser en tillväxtdebatt liknande den i England för att politiken så småningom ska kunna landa i en ekonomi/ett samhällssystem som undviker ohållbar miljöbelastning. Enligt Hagberg går avsaknaden av en livfull svensk tillväxtdebatt att finna i den moderna svenska historien och framväxten av de stora industrierna och de täta banden mellan industri, politik och fackföreningsrörelse. Alla tycker lika. Tillväxt är bra och nödvändig, "för se bara vad bra vi fått det på bara några generationer!". Ungefär. Hagberg skriver som avslutning: "Frågorna om hur framtidens ekonomi skall organiseras måste upp på bordet. Vi kan inte bara hoppas att den ekonomiska tillväxten efterhand skall dematerialiseras och att tekniken skall lösa alla frågor om miljöförstöring. Det är helt enkelt för farligt. Men varför har vi så svårt att prata om detta i Sverige? Vi brukar ju annars berömma oss själva av att vara ett av världens mest moderna länder som ständigt blickar in i framtiden. Förmodligen finns det en enkel förklaring. Det svenska samhället är ovanligt starkt förankrat i föreställningen om ständig industriell tillväxt. I snart hundra år, ända sedan de stora uppgörelserna mellan arbetstagare och arbetsgivare under 1900-talets första hälft, har ökad produktivitet och ökad konsumtion stått högst på såväl arbetarrörelsens som näringslivets agenda. Därmed har i stort sett hela samhället, från höger till vänster, mobiliserats för tillväxt. Så visst, Anders Borg och alla andra tillväxtivrare, nu vänder det och snart kan vi lämna den ekonomiska krisen bakom oss - men vänder det till det bättre?"

SPÄNNANDE! Allt fler aktörer tar upp detta, och hela tiden ansluter sig fler och fler personer som rör sig utanför det traditionella miljöengagemanget. Se t.ex. mitt blogginlägg om att Frankrike överger den ensidiga fokuseringen på BNP, efter ett initiativ av den franske presidenten Nicholas Sarkozy. Länk nedan.

Bolivias president Evo Morales lade skulden på kapitalismen idag för klimatförändringarna, och efterfrågade ett annat ekonomiskt system.

Schlaug konstaterar att det är upp-och-ned-vända världen. Reinfeldt säger dystert att "tillväxten går före allt annat" apropå de klena Köpenhamnsresultaten, medan Wetterstrand säger att BNP kommer att skadas av de klena Köpenhamnsresulteten... Reinfeldt hyllas av Schlaug, vem hade trott det?

En totalsågning av tillväxtbegreppet bjöd GP Debatt på den 3/1 när Jenny Andersson (Docent i ekonomisk historia vid Uppsala Universitet, Verksam som forskare vid Institutet för framtidsstudier, Författare och krönikör i tidskriften Fokus.), skrev en artikel om tillväxtens framtid. Och den är enligt henne minst sagt mörk... "Under de senaste decennierna har tillväxtkurvan pekat brant uppåt. I efterhand ter sig kurvan som en talande bild för den naiva ekonomism som präglar vår samtid. Själva tillväxtbegreppet är i princip inte ifrågasatt. ... Under efterkrigstiden blev konsumtion till ett av de främsta frihetsmedlen för en generation som hade vuxit upp med krigstid, ransonering och brist, en generation som fortfarande mindes och fick berättat för sig om fattigdom. Konsumtionen tjänade som ett slags försäkran om att man kom längre och längre bort från sådana faror. 1990- och 2000-talets tillväxtkurvor har på ett liknande sätt varit ett slags skenbar försäkran om att vi lämnat kristiden bakom oss, att nedgångar hörde till det förflutna och att ekonomin bara kunde gå uppåt. I Sverige avlöste högkonjunkturen från sent 1990-tal kristiden under decenniets första år. Så glömde vi bort massarbetslösheten, glömde köerna utanför arbetsförmedlingarna och Ian och Berts högerpopulism. ... Krisen är på väg att tappa epitetet ”finans” och omstöpas i en större ekonomisk och social kris. Krisen är en tillväxtens kris, en kollaps för den ekonomiska rationalitet som präglat de senaste årtiondena och ett uppenbart bevis på det ohållbara i tillväxtsiffror som drivs av opålitliga finansmarknader. Den är en förnuftskris, eftersom vi trodde på dessa saker och nu inte riktigt vet vad vi ska tro på. En konsumtions- och identitetskris Krisen är även en konsumtionskris, därför att mindre marginaler och större utsatthet under de kommande åren kommer att tvinga människor att prioritera bland sina utgifter. Och eftersom konsumtion är ett av våra grundläggande sätt att uttrycka vår identitet på i dagens samhälle så är krisen också en identitetskris. Då tillväxtbegreppet som få andra begrepp sammanfattar vår bild av framtiden så är krisen också en framtidskris. Och förstås är den också en klimatkris. Eller rättare sagt, den kris som under lång tid präglat människans relation till naturen börjar nu att gå mot sitt absoluta sammanbrott. Krisen är långt ifrån slut. Det som förhoppningsvis lider mot sitt slut är den hejdlösa tillväxtoptimismen, den enorma tilltron till ökande kurvor som lösningen på alla samhällsproblem. Är det ett slags historiens ironi att Romklubbens kurvor, när de först publicerades i början av 1970-talet möttes med kritik om nolltillväxt och domedagsscenarier, i dag fått sitt stora genomslag i klimatpanelerna? Ingen ifrågasätter längre tillväxtens ohållbarhet, och samtidigt är vi så ovilliga att släppa taget. Det gör ont, att byta framtid." Mycket intressant. Läs! Är det faktiskt så att det är på väg att bli en seriös tillväxtdebatt i vårt land? Vilket parti vågar i så fall under självaste valåret 2010 ifrågasätta Tillväxt-kon?

Det har varit lite tyst från mig de senaste veckorna. Jag har fullt upp att färdigställa nya Ecoprofile som släpps innan månaden är slut. Jag kan nog lova att det blir roligare att hänga på Ecoprofile snart! Men det känns inte bra att lämna den här dagen utan att nämna Worldwatch Institutes nya rapport "State of the World 2010: From Madison Avenue to Mad Max?". Här ges konsumismen en känga som heter duga. Konstigt nog ifrågasätts inte evig tillväxt så hårt. Hoppas någon läser rapporten och recenserar!

På Effektbloggen har man sammanställt en mängd material för den som vill läsa mer om tillväxtkritik. En smärre guldgruva för den intresserade att ösa ur. http://www.effektmagasin.se/tillvaxtkritik

Min personliga "tradition" trogen, läser jag just nu årets "Stare of the world" bok (det gör jag varje jan-febr sedan ca 15 år tillbaka). Först en rättelse: Boken heter "2010 State of the World: Transforming Cultures - from Consumerism to Sustainability" och ingenting annat (Johan, det du citerar ovan är Worwatch Institutes press release titel, inte bokens). Jag är bara ca i mitten av boken och att inte tillfrågastätts evig tillväxt så hårt är jag inte så störd av (överraskad av) av två orsaker: 1) rapportens fokus är inte det makroekonomiska systemets analys utan av oss konsumenter, kulturen, beteendet, konsumtionen som fenomen och identitetskapande idag och i historiskt perspektiv. EN del i detta är självfallet dagens dominerade (tillväxtbaserade) macroekonomiska system, men det ät långt ifrån allt! Utöver detta jag har alltid uppskattat State of the World serien även pga rapporternas väluppbyggda balans(relaterat till titeln, urval av tema, osv). Detta är fallet nu också. Det som också tilltalar mig i dessa rapporter är att de går bakom negativitet och alarmism och ger många exempel på positiva trender och lösningar. Denna gången också. 2) idéerna, teorierna , mm kring den eviga tillväxtens ohållbarhet -precis som Fredrik så rätt påpekar- har diskuterats sedan 70-talet och efter en lång period i 'skuggan av den dominerande tillväxttron' kommer nu upp i ljuset (speciellt nu efter/mitt i den sista finansiella krisen) med stor allvar. Det var verkligen dags! Vet inte, bara tror och hoppas att alla (vuxna) som har gått någon form av miljöutbildning under de senaste 20 åren är rätt bekanta med denna fråga. NU ÄNTLIGEN tas detta och alternativen för tillväxtekonomi på djupaste allvar. Tillväxtekonomins fallgropar har iflera tidigare Worldwatch rapporter nämnts och så länge inte en hel ny rapport fokuserar JUST bara på detta (kanske 2011? skulle vara en bra tema för det!) jag ser inte det som en konstighet. Nuligen är många andra rapporter, böcker, mm som har och kommer att ha tillväxtkritiken i fokus. Inte minst din senaste, Johan, från UK SDC "Prosperity without growth?" vars Summary precis bläddrat genom och efter Worldwatch rapporten tänke läsa den i sin helhet. Jag tror nästan att de kommer att ypperligt komplettera varandra.

Paul Krugman kritiserar tillväxtkritiker, och ser omställningen av energisystem med mera som en "tillväxtmotor":

there’s a tendency for some environmentalists to adopt a sort of mechanistic view of the economy, in which there’s a one-to-one correspondence between real GDP and carbon emissions (oddly, people on the right tend to assert the same equivalence, using it to argue that we can’t afford to deal with climate change).

In fact, there’s much more choice and flexibility involved

Birger Schlaug argumenterar i dag i DN Debatt för att vi bör växla över till det socialt och kulturellt goda samhället, istället för att jaga ekonomisk tillväxt. Den som följer Birgers blogg känner igen sig i retoriken.

Rika släpper ut mer växthusgaser, säger Annika Carlsson-Kanyama.

I senaste numret (nr3 2010) av Ingeniören finns en mycket informativ artikel som bland annat diskuterar den ekonomiska tillväxten. Jag rekommenderar start till läsning. Tidningen finns på nätet och hittas via http://www.ingenjoren.se/. Längs upp till höger på sidan finns en bild på tidningen. Klicka på den så öppnas tidskriften.

Det står inget nytt direkt, men det är ju en lättläst och bra sammanfattning av problematiken kring tillväxt och planetens gränser och de aktörer som har höjt rösten. Det intressanta är att artikeln är skriven av redaktionen själv och publicerad i just Ingenjören. Den når därmed ut betydligt bredare. När får vi se liknande artiklar i de stora dagstidningarnas helgtidningar?

Jo, det är CF som bytt namn. Instämmer med det intressanta med att denna typ av artiklar publiceras i en tidning som Ingenjören. Detta är inte alls första gången som Ingenjören fördjupar sig i ämnen som vi är vana att diskutera på ecoprofile, men som än så länge är sällsynta i dagstidningar mm.

I dagens (21/7) SVD skriver Jacob Bursell en krönika om ifrågasättandet av tillväxten. Intressant är de reaktioner på en tidigare artikel som han återger. Bursell hänvisar också till rapporten Prosperity without growt som nämnts tidigare i denna tråd.

Jag hittar inte reaktionerna eller hänvisning till Prosperity without Growth?

Hittade den:

Schlaug har läst Mona Sahlins bok och som väntat blir det ingen direkt hyllning:

Ahh, skrev ett långt inlägg som försvann med ett snett musklick! Hinner inte återskapa nu. Kort bara:

Tack för en lång och mycket intressant diskussion! (Noterar att det bara är män hittills, undrar varför...)

Jag har läst lite ekologisk ekonomi på humanekologen i Lund. Kanske kan här vara några intresserade av följande tips (from the top of my head):

http://www.eoearth.org/article/Herman_Daly_Festschrift:_Socially_Sustainable_Economic_Degrowth

http://www.happyplanetindex.org/explore/global/index.html

2007, Hornborg, A., J.R. McNeill & J. Martinez-Alier, eds., Rethinking Environmental History: World-System History and Global Environmental Change.

I ett globalt perspektiv blir diskussioner om att minska koldioxidintensiteten i ekonomin, hållbar tillväxt, övergång till tjänsteekonomi, osv mycket problematiska. I den lilla, lilla tillväxtdebatt som pågår har nationalekonomiska missar som just fokuset på ett avgränsat område, ekologisk återställbarhet och ekologiskt linjär förändring, bitit sig fast. Inte för att här lär finnas några Lomborg-fans, men han är ändå ett lysande exempel på folk som föreläser om saker som de inte har någon aning om. Han är statsvetare/statistiker men pratar gärna om vilka de allvarligaste miljöproblemen är (absolut inte klimatet) och "förklarade" lugnt för mig en gång att om binas oförklarliga (så jäkla svårförklarad är den faktiskt inte) massdöd fortsätter så kommer marknaden hux flux att hitta på ett mycket bättre sätt att pollinera. Detta av en man som rankats en av världens mest inflytelserika, bjuds in att tala på LTH och har lovordats av högt uppsatta politiker...

Jag får återkomma med ett mer substantiellt inlägg vid tillfälle. :-)

 Bra är också:
Andrén, Sabina (2005), Hållbar tillväxt - möjlighet eller motsägelse? En granskning av aktörer och strategier inom EU och Lissabonprocessen

laddas hem på http://www.hek.lu.se/forskning/publikationer

Har just skrollat igenom denna ganska ohanterliga tråd, och tycker kanske att det är dags att ni alla försöker göra en avstämningspunkt av vad den lett till:

Jag har identifierat och förenklat några vanligt förekommande positioner som jag tror att vi-som-inte-hatar-tillväxt har lite svårt att förstå.

Kan någon hjälpa mig genom att hänvisa till sin favoritforskning som styrker något av följande:

• att tillväxt och konsumtion i praktiken är samma sak


• att merparten av all konsumtion är ekologiskt ohållbar - nu, tidigare eller i framtiden


• att BNP skulle ha någon given övre gräns som på något förklarbart sätt definieras av ekologiska förutsättningar


• att ekonomisk tillväxt i sig leder till miljöproblem


• att omställning från ohållbart till hållbart resursutnyttjande inte skulle öka BNP

Som svar på min förfrågan duger med andra ord inga fler hänvisningar till politisk retorik, egna resonemang utan härledning eller länkar till rapporter utan att nämna varför. Det skulle också vara önskvärt att hänvisningarna vore någotsånär precisa,  åtminstone till kapitelnivå. Jag ber om ursäkt om jag missat något inlägg som gör just något av detta men upprepa gärna i så fall. Är det någon fråga jag missat så bygg gärna på ;)

En återkommande reflektion i diskussioner om tillväxt är att så många tycks oförmögna eller ovilliga att förstå de egentligen mycket enkla sammanhangen som att uttaget av en ändlig resurs kommer att få ett mycket abrupt slut om man tillväxtmässigt ökar uttaget år från år. Jag tror en av förklaringarna till dilemmat med att inte förstå detta enkla samband är att få människor kan relatera till händelser där tillväxten slagit i taket. Historiskt finns det gott om exempel, så även i Sverige. Exempelvis var gruvindustrin hårt pressad av att bränslet (skogen) höll på att ta slut, men räddades av stenkolets intrång på marknaden.
Ett högaktuellt exempel är idrottsanläggningar !!! Under ett antal år har det i många kommuner byggts flådiga anläggningar som inledningsvis kunde vara goda affärer genom att man lockade till sig många av de lokala föreningarna. Problem blir det dock när anläggning nummer två eller tre kommer till i en stad. Då räcker helt enkelt inte föreningarna till för att fylla tider och täcka kostnader.

Magnus, jag vet att mitt förra inlägg kanske är provocerande, men är det verkligen någon av dessa ovilliga och oförmögna som ifrågasätter att man inte kan ta ut naturresurser i all evighet? Är det inte snarare du som är ovillig/oförmögen att förklara det "enkla" sambandet med tillväxt? Och vad menar du att ovanstående exempliferar i relation till den här tråden?

Nej, de flesta av de "oförmögna eller ovilliga" som jag avser tycks inte ha några invändningar mot det enkla sambandet att naturresurser som konsumeras kommer att ta slut. Det jag menar är att man inte tycks förmå att ta till sig dessa insikter på djupet. Man skjuter ifrån sig möjligheten att man själv (eller den verksamhet man företräder) skulle kunna bli föremål för konsekvenserna av att tillväxten går i taket.
Exemplen ovan kanske inte blev så tydliga som jag upplevde dem i mitt trötta huvud igår, min avsikt var att visa på lite närliggande exempel på tillväxt som gått i taket.

Ett inlägg i debatten från Center for the Advancement of Steady State Economy.

Den högintelligente filosofen Georg Henrik von Wright:

"Ständig ekonomisk tillväxt är nödvändig för bekostande av skadorna av ständig ekonomisk tillväxt."

:-)))

Tyska die Grünen har i delstaten Schleswig-Holstein tagit fram ett välfärdsmått med 21 olika parametrar. Länkar och kommentarer på Birger Schlaugs blogg.

Kami Petersen! 

Du ber om hjälp att förstå vissa samband inom relationen I-värld/Jorden. Förstår dig, efter att ha tagit del av din kommentar: 

" Jag har identifierat och förenklat några vanligt förekommande positioner som jag tror att vi-som-inte-hatar-tillväxt har lite svårt att förstå.

Kan någon hjälpa mig genom att hänvisa till sin favoritforskning som styrker något av följande:

• att tillväxt och konsumtion i praktiken är samma sak


• att merparten av all konsumtion är ekologiskt ohållbar - nu, tidigare eller i framtiden
•  
• att BNP skulle ha någon given övre gräns som på något förklarbart sätt definieras av ekologiska förutsättning
•  
• att ekonomisk tillväxt i sig leder till miljöproblem


• att omställning från ohållbart till hållbart resursutnyttjande inte skulle öka BNP

Som svar på min förfrågan duger med andra ord inga fler hänvisningar till politisk retorik, egna resonemang utan härledning eller länkar till rapporter utan att nämna varför."
                                               ***
Svar på din punkt 1/ ekonomisk tillväxt och konsumtion är siamesiska tvillingar, för "liv" helt beroende av varandra. 

2/ du undrar om: "merparten av all konsumtion är ekologiskt ohållbar." Svar: Ja, all konsumtion av industriellt producerade Prylar, alltså merparten av dagens konsumtion, var, är och kommer att vara ohållbar - så länge jorden är en biologisk begränsning. Utvidgning av vårt Klot är kanske svårt att tänka sig?

3/"att BNP skulle ha någon given övre gräns som på något förklarbart sätt definieras av ekologisk förutsättning." Svar: Tömda resurser, felaktigt benämnda Råvaror, är BNP:s givna, övre gräns. Tömt = Tomt = Slut =Död jord!   

4/ "att ekonomisk tillväxt i sig leder till miljöproblem" Svar: Inte ens ekonomisk tillväxt baserad på produktion/konsumtion av agroprodukter vore fri från miljöproblem, då volymen sådan "råvara" även den strax vore förbrukad. Åtminstonen med nuvarande ekonomiska modell för tillväxtberäkning, dvs helt fritt härjande, exponentiellt växande världsekonomi.
 
Ser att du inte litar på fritt tänkande. Du litar enbart på vetenskap/forskning. Just den uppgivenheten är orsaken till att du, jag, vi, hela mänskligheten står vid vägs ände. Hur pass öde jord har vi samvete till att överlämna till våra barn och deras efterkommande, Kami? Vad tycker du?

Sorry, Sven-Erik. Det där kvalificerar inte som fritt tänkande. Fria fantasier måhända men det finns naturligtvis en upplevd erfarenhet i botten av det du skriver. Om du åtminstone hade tagit dig tid att bygga upp resonemang hade det kanske funkat, som ersättning för den vetenskap du inte kan frammana. I stället ödar du min genom att upprepa ett vidskepligt mantra.

Bakgrunden till mina frågor, som jag säkert varit inne på i denna tråd och definitivt i andra är att miljörörelsen på senare tid förirrats in i ett nationalekonomiskt resonemang som man inte klarar av, där man inte ens förstår definitionerna av de centrala begreppen och där inte ens forskarvärlden är i närheten av att ha konsensus om tillväxtbegreppets status. Detta gör man i stället för det man tidigare varit så framgångsrik på: att avtäcka och problematisera det som låter sig konstateras enkelt med blotta ögat verkligheten varje dag: att vi inte förvaltar våra naturresurser långsiktigt.

Detta är tragiskt, för ur ett mycket globalt perspektiv skulle solens "gratisenergi" enkelt kunna borga för biologisk, sociologisk och ekonomisk tillväxt för all praktisk framtid eftersom den ger oss förutsättningar att motverka den entropi avseende ändliga resurser som tex nuvarande konsumtionsvanor ger upphov till. Men i stället för att ständigt förädla materien använder vi den i stället till att skynda på utspädningen av essentiella ämnen. En del av dessa ämnen kommer aldrig att kunna återkoncentreras, en del förgiftar levande organismer, andra påverkar klimatet. Men att överge ekologin (en vetenskap) som samtalsämne och skylla allt på "tillväxt" (humbug-begrepp) är ett stickspår och ett kvalificerat tidsslöseri. Det abstraherar problemet och gör "vanligt folk" misstänksamma.

MEDLEM SOM VALT ATT DÖLJA SITT NAMN I EFTERHAND 2009-11-27  /cmd+V

Håll för öronen, MEDLEM SOM VALT ATT DÖLJA SITT NAMN I EFTERHAND:

APPLÅDÅSKOOORRRRRRRRR!!!

Kami Petersen!

"Sorry, Sven-Erik", säger du. Var inte ledsen, Kami. Du är ju synnerligen verbal, vilket kan vara en tillgång vid rätt tid på rätt plats. Tid, är just det vi nu saknar, om vi inte snart vill sakna framtid - för våra efterkommande.
  Vetenskapen/forskningen/Bankirerna, MARODÖRERNA, som är själva källan till mänsklighetens marsch mot kollektivt självmord, och Du, stammar ur  GEMINO OVO. Mamons Cirkassiskor ägde talan under tvåhundrafemtio år, och talar nu ur andra munnar, men för alltfler stängda öron - som tur är!  

Miljöpartiets ekonomipolitiske nestor Lennart Olsen har i samband med revision av partiprogrammet skrivit några blogginlägg där han pekar på brister i det tidigare programmet. Den viktigaste luckan är det han benämner "det gröna dilemmat", vilket innebär att partiet samtidigt förespråkar sänkt arbetstid och ett antal kostsamma välfärdsreformer. Om man vill göra både och så måste antingen skatter höjas och/eller andra offentliga utgifter sänkas. Inte särskilt revolutionerande, men viktigt att tänka på, och de diskussioner som förs i kommentarstrådarna till inläggen är läsvärda.

Jo, det är kloka ord. Men i grunden skulle jag säga att diskussionen där om hållbart samhälle är lika vilsen i vad som egentligen borde vara sekundära resonemang om hur ekonomin ska fungera. I princip är det en ideologikonflikt på höger-vänsterskalan som har smittat ner miljörörelsen.

Jag håller med Lennart Olsen om att vårt ekonomiska system i stort har förutsättning att fungera, och att det kommer att kunna balansera på en lägre nivå av omsättning av såväl naturresurser som valutaenheter.

Problemet är högst synligt i de diskussioner du hänvisar till. Väldigt få förstår hur ekonomin hänger ihop. Om man därtill skapar sig en målkonflikt mellan kortare arbetstid och bibehållen eller expanderad offentlig sektor så har man ju helt missat att målet inte egentligen är något av dessa, medan den grundläggande frågan är att hushålla med resurserna.

Politiken måste i stället gå ut på att i varje givet ögonblick strypa ohållbart bruk av material och energi. Jag ser snarare kortad arbetstid som en möjlig, och positiv, konsekvens av sådana regleringar, och då som ett klokare alternativ för minskad sysselsättningsgrad än en ökad arbetslöshet.

"Arbetslöshet" är ju ganska intimt förknippat med tillväxttakten (den ekonomiska definintionen), så det är överhuvud taget inget konstigt med den saken. Varje nivå av sysselsättningsgrad har en motsvarande nivå av tillväxt om man förenklar lite.

Vi gör oss alltså en massiv otjänst genom att söka ekonomiska modeller för att mota Olle i grind i stället för att ta tjuren vid hornen och sedan anpassa de ekonomiska systemen till de förutsättningar vi slagit fast ur ett naturresurshållningsperspektiv (allt i ett ordnat tempo). Jag har inget emot att miljöpartiet har en sammanhängande ekonomisk politik, med synpunter om offentlig sektor med mera, men den måste utgå från de viktiga ekologiska hållbarhetsfrågorna, som i sin tur kan sätta ramarna kring hur vi ska få en ekonomisk och social hållbarhet.

SVT kunskapskanalen visade igår filmen "Systemfel som hotar världen". Filmen visas igen den 22/11 och 24/11. Passa på att se den, den ligger också ute på UR play: http://urplay.se/170919.

I filmen får vi bland annat träffa en rad mycket insatta personer som belyser problem med de neoklassiska ekonomiska modellerna. Det blir en intressant slutkläm i filmen när ett antal inbitna kapitalister få säga sina slutord.

Ytterligare en mycket sevärd film (på svenska!) om ekonomins systemfel:

Ett jättekliv för tillväxtrealismen togs i helgen när Miljöpartiets kongress beslutade att de vill utveckla ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt. Så här skriver Carl Schlyter på sin Facebooksida:

"I naturen kallas ohämmad tillväxt för cancer. Den tömmer värdorganismen på resurser och till slut slutar det ofta med systemkollaps; död. För ekonomin är det däremot högsta mål. 

De politiker som strävar efter tillväxt gör det oftast för att den "skapar jobb". Men det är bara nödvändigt om man har en religiös tro på 40-timmarsvecka som det elfte budordet. I redan rika samhällen där kopplingen mellan ökad inkomst och ökad lycka blir allt svagare är det mer rationellt att ta ut rationaliseringsvinster i form av kortare arbetstid samt ökad omfördelning. 

Detta minskar trycket på naturresurserna och sparar dem till de människor på jorden som faktiskt behöver mer materiell välfärd-tillväxt. 

De som till varje pris vill pumpa upp tillväxten gör det oftast med en destabiliserande och ohämmad kredittillväxt. Denna skapar bostadsbubblor och finansbubblor som alltid till slut kollapsar med sociala problem som följd. 

När en tillväxt skapas med ökad utlåning ökar dessutom klyftorna. En allt högre andel av förädlingsvärdet tillfaller de rikaste då kapitalinkomster är mer orättvist fördelat än löneinkomster. Men effekten blir också att en allt mindre del blir lön, hade löneandelen av ekonomin varit densamma som 1980 hade vi idag alla haft 9000 mrr i lön. Sossar som sätter tillväxt först utan att genomföra en kraftig reform av banksystemet och lånen kommer garanterat misslyckas i sina sociala strävanden. 

Vi har idag ett ekonomiskt system som misslyckas ekologiskt, socialt och ekonomiskt är det då så förvånande att miljöpartiet inte vill ha ett ekonomiskt system BASERAT på tillväxt? 

Är det chockerande att vi precis som EU-kommissionen och EU-parlamentet föreslagit mäta och sträva efter minskade klyftor, ökad biologisk månfald, minskad resursförbrukning mm. 

Låt oss mäta och sträva efter det vi vill ha. Om tillväxten tillfälligt ökar när vi bygger om energisystemet, ok; om den minskar när vi väljer att växa som kulturella varelser istället för materiella, ok."