Ich bin ein Radler

Antalet cyklister i den tyska huvudstaden har fördubblats de senaste tio åren. Nu sker 12% av alla resor med cykel, eller Fahrrad på tyska, vilket är en högre andel än både Stockholm och Göteborg. Det handlar om 400 000 resor om dagen, motsvarande femtusen fullsatta spårvagnar! Eller en oändligt lång bilkö.

Hur har man lyckats? Tyska cykelfrämjandet, Allgemeinen Deutschen Fahrradclub eller ADFC, säger att framgången beror främst på att man dubblerade cykelfilerna på vägarna till 80 kilometer de senaste tre åren. Under fotbolls-vm 2006 uppmuntrade man cyklandet särskilt, som en lösning på trafikproblemen. Man satsade på säkra cykelparkeringar vid stora evenemangsplatser. Effekten av det verkar ha dröjt kvar.

Berlinare är vana att ta sig fram utan bil. Det finns såväl tunnelbana som pendeltåg och dessutom ett spårvägsnät. Färre än hälften av berlinarna äger bil enligt CBS, den amerikanska tv-kanalen.

ADFC menar också att man från politiskt håll generellt gått från ord till handling för att öka cyklandet. Förutom de nya cykelfälten har man på åtta år byggt 3000 cykelplatser på 40 pendeltågstationer. Till skillnad från i Sverige är det dessutom tillåtet att ta med cykeln på alla pendeltåg mot en avgift.

Faktum är att man siktar ännu högre. Dagens 12% av alla resor ska ökas till 15% till år 2010, ett mål som ser ut att nås i förtid. Vägen dit nås bland annat via ett nytt stjärnformigt nät med cykelbanor som gör det lätt att cykla in till stan från förorten. Sexton cykelbanor ska ingå i stjärnan, som dessutom länkas ihop med två stycken ringleder.

Men det finns ännu mer berlinsiffror att återge! Såhär ser det ut i dagsläget i Berlin:

630 km cykelbanor
80 km cykelkörfält
70 km busskörfält där även cykling tillåts
100 km delade gång- och cykelbanor
50 km markerad cykelbana på trottoarer.

Läs mer på Die Welt: Immer mehr Berliner satteln aufs Rad um

och på CBS: Berlins Bicycle Boom

samt Treehugger: World Cup 2006 Green Goal Scores

Fotnot: Cykel heter alltså Fahrrad på tyska, vilket direktöversatt blir "åkhjul". Cyklist blir Radler, eller "hjulist" ungefär.

En annan bidragande faktor till Berlins cyklande kan vara utbudet av hyrcyklar. Ett av systemen som jag såg när jag var där för fem år sedan heter "call a bike". Man ser en parkerad hyrcykel, ringer ett nummer med mobilen, anger cykelns ID och cykeln låses upp med fjärrstyrning. Så måste jag bara få komplettera med lite kuriosa: Rubriken är ju lite en lek med det kända citatet ur John F Kennedys tal till berlinarna i juni 1963: "Ich bin ein Berliner". På samma sätt som i citatet är det inte helt grammatiskt korrekt att använda "ein", det ska egentligen heta "Ich bin Berliner" eller "Ich bin Radler" eller "Ich bin Radfahrer". Formuleringen "Ich bin ein Berliner" väcker viss munterhet eftersom tyskarna (kanske främst utanför Berlin) tolkar påståendet som "jag är en syltmunk". Berliner är en ofta använd benämning på syltmunkar. Motsvarande lustighet uppnås när man säger "Ich bin ein Radler". Radler är i södra Tyskland benämningen på en blanddryck bestående av öl och citronläsk.

Call a bike är ett dotterbolag till tyska järnvägen DB och finns i hela Tyskland. En extra finess är att när man är klar med cykeln så behöver man inte lämna den i något särskilt ställ. Man bara låser den till första bästa stolpe och trycker på "lämna tillbaka" på displejen. Sen ringer man till DB och talar om var man lämnat cykeln. Det finns liknande tjänster i Sverige, även om det naturligtvis inte är lika hi-tech som i Tyskland. Man låser upp cykeln med ett SMS, men när man är klar så måste man lämna cykeln i särskilt ställ. Är det någon som har testat denna typ av hyrcykel? En stor fördel är att man kan göra halva resor, till exempel ned för en backe, eller att man tar bussen istället vid regn. DB har en länk till forskning på området: "Eine Hypothese der Mobilitätsforschung am WZB ist, dass es öffentlichen Verkehrsangeboten an Attraktivität mangelt, weil sie die in modernen Gesellschaften selbstverständlichen Bedürfnisse nach Selbstbestimmung, Flexibilität und Privatheit kaum bedienen. Das bleibt dem Auto überlassen und Selbst-Beweglichkeit (Auto-Mobilität) ist in der Folge vor allem Mobilität mit dem eigenen Wagen." På ren svenska menar man alltså att hyrcyklar utgör kollektivtrafikens individualtrafik, som spårtaxi ungefär.

I vilket land har man flest cyklar per invånare? Finns det någon forskning om i vilket land man cyklar flest kilometer per invånare? Kul med era ordlekar, men svara gärna på svenska för oss lågutbildade.

I Kina så producerar man 19 miljoner elektriska cyklar per år. Vardagskinesen är mycket miljövänligare än vardagssvensken. Det bör vi nog tänka på när vi skäller på Kina för deras höga koldioxidutsläpp. För sanningen är faktiskt att det till stor del är de västlänningar som driver produktion i Kina som är den egentliga boven till deras höga utsläpp. Vore inte den eldrivna cykeln ett sätt att öka cyklandet i Sverige så att vi så småningom kan närma oss medelkinesens väldigt låga koldioxidutsläpp?

En eldriven cykel är förstås mycket miljövänligare än en bil. Men elcyklar är ändå lite kontroversiella bland cyklister. Motor och batteri lägger lätt till 10 kilo till cykelns vikt, vilket gör att motorn blir mer permanent och inte så mycket hjälpmotor. Innan man funderar på hjälpmotor anser jag att man ska investera i bra däck, ny kedja och se till att cykeln passar ens kropp. Sadelns höjd är väldigt viktig, benet ska knappt rätas ut när man trampar. Växlar ska också anpassas så att man kan trampa runt 80 varv i minuten, även i brant uppförsbacke. Cyklar brukar annars vara för högt växlade när man köper dem. Bockar man av allt det så är det inte många situationer kvar där man behöver hjälpmotor, om du frågar mig. Hjälpmotor kan vara en god idé om man måste upp för långa, branta backar med mycket baggage, till exempel att man har handlat mat till en stor familj eller har fler än ett barn med sig. Då har man ofta en transportcykel eller vagn för att få plats med allt. Då är det bra att med en motor som går genom cykelns växlar, så att man får kraft i backen där det behövs. Annars har elcyklar ibland direktdrivning på framhjulet, vilket gör att under en viss hastighet så tappar motorn mycket av sin styrka. Om jag får spekulera lite, så är elcyklar populära i Kina på grund av att cykeln ses som fattigmansbilen, eller fattigmansmopeden. Även här hemma i Europa cyklar många omkring med rostiga kedjor, skeva hjul och plastiga däck med högt rullmotstånd. Då är det förstås inte kul att cykla. Det går trögt. Med lite pengar och kärlek blir cykeln mer lättrullande. Med rätt justeringar och rätt teknik så går det ännu bättre. Att man blir svettig håller jag inte riktigt med om. Blir man inte svettig av att gå, så borde man inte bli svettig av cykling heller. Det gäller att ta av sig när man blir varm. Jag undviker också bomull närmast kroppen. På sommaren blir det varmt, då brukar jag ta av mig skjortan och ta på mig innan jag går in. Kvinnor han ha halterneck.

Visst, medelkinesen är inte alls en lika storförbrukare av energi som vi i Väst är. De flesta är fattiga cylister. Därför så bör vi snarast sluta upp med att skälla på kinesernas "höga" koldioxidutsläpp. Alldeles nyligen så fick jag kännedom om en rapport från brittiska University of Sussex. Enligt rapporten så är vi i Väst skyldiga till en fjärdedel av deras koldioxidutsläpp. Så nästan vart man än vänder sig i världen så är det den vita västerlänningen som står för den största förstörelsen av planeten. Det är som att fan själv ingår i den vite mannens gener!? Så, det är verkligen på tiden att vi skärper oss annars kommer världens all övriga miljarder människor att hata oss ända fram tills att västhuseffekten har kokat oss alla till intet.

Mikael, i England är det dom rika som är cyklister. Kan det vara så enkelt att man behöver en viss självkänsla för att välja bort motoriserade transporter? Och välja att transportera sig anspråkslöst?

The richer people become the further they cycle, according to official figures overturning conventional wisdom that the bicycle is largely a poor man’s mode of transport. The richest fifth of the population cycle on average 2½ times as far in a year as the poorest fifth. The Department for Transport’s National Travel Survey indicates that the poorest fifth, despite being five times less likely to have access to a car, are very unlikely to consider cycling as a solution to their transport needs.

Intressant. Undrar hur det ligger till med cyklandet i Sverige? Kanske är det de rika som cyklar mest även här. Själv har jag cyklat, åkt buss och tåg väldigt mycket i mitt liv eftersom jag saknar körkort - inte för att jag är rik. Står nu snart inför valet att köpa en elmoppe till mig själv eller att börja samåka för att ta mig till jobbet. Att cykla till jobbet är förstås en möjlighet men det brukar vara rätt jobbigt när det regnar och blåser och speciellt under vintertid.

Mikael, en vikbar cykel tycker jag är svaret på många problem. Man kan t ex cykla åt ena hållet och åka bil eller buss åt andra hållet, eller samåka halvvägs. Om det är plogat så funkar det att cykla med en vikbar Bromptoncykel på vintern. Om det inte är så bra plogat kan det behövas dubbdäck, och normalstora hjul. En bra stänklapp på framhjulet är bra på vintern. Jag tycker stänklappen ska gå ända ner till 2-5cm från marken, och vara hyfsat styv så den tål vind och stänk. Regn och blåst löser jag såhär. Jag har en undertröja i ull samt långkalsonger i ull eller syntet. Ovanpå det använder jag lagerprincipen, det funkar även med hyfsat formell klädsel. Till yttersta lagret tar jag en tunn jacka med ordentliga ventilationsöppningar under armarna och/eller på ryggen. På benen har jag Rainlegs, och om det behövs även damasker. www.rainlegs.se Det fina med denna utstyrsel är att man kan ha samma kläder på sig hela dagen, man slipper byta. Ull luktar inte illa och drar inte åt sig fukt, jämfört med bomull. Det skadar förstås inte att ha rent ombyte på jobbet ändå, som en försäkring. Sen behöver man en väska på cykeln där man kan stoppa ner kläder när man blir varm eller när det slutar regna. Ett tips är att klä av sig på botten av en backe, istället för på toppen! Ett annat tips är att ta av sig tröja innan man tar på sig regnkläder. Belysning är självklart en viktig säkerhetsdetalj. Cyklar man på upplysta ställen tycker jag det duger med vanlig dynamo och diodlyse, gärna kompletterat med reelights, www.reelight.com. Reelights är blinkande induktionslampor som fungerar i ur och skur. Dom behöver inga sladdar eller batterier. Cyklar man på mörka ställen tycker jag man ska ha en navdynamo. Den ger lite mer ström och mindre motstånd än en vanlig dynamo. Men största fördelen är att den inte behöver justeras och aldrig halkar på däcket, inte ens i regn, snö och lera. Annars är det populärt med kraftiga batterilysen, men då gäller det att inte glömma att ladda dessa. Sen kan man lysa upp sig själv också. Detta är en batteridriven axelrem som lyser tydligt. http://www.exelite.co.uk/recreational.php Ska man köpa allt detta nytt så går det åt en del pengar. En bra vikbar cykel kan kosta lika mycket som en moped. Tänk då på att det är en engångskostnad som man får glädje av i många år. Ska man lita på grejerna varje dag så behöver man en annan tillförlitlighet än om man tar några turer då och då. En annan viktig sak är att en vikbar cykel ger den största flexibiliteten -- du kan aldrig ta med dig en moped på tåget, men en vikcykel är inga problem. För den som inte kan, vill eller får köra bil, ger vikcykeln den största rörelsefriheten.

Du får cyklandet att låta spännande och rent av vetenskapligt. Bra skrivet. Här i södra Sverige så går det oftast bra att cykla året om eftersom det sällan är snö och där kommunerna ofta är väldigt tidigt ute med att ploga cykelvägarna när det kommer snö. När jag cyklade året om till jobbet så var jag inte så vetenskaplig och det kunde hända att jag blev svettigt de gånger jag var sent ute och därför cyklade onödigt fort. Men då får man skylla sig själv. En fördel med att cykla till och från jobbet är att man får sitt dagliga behov av motion på ett enkelt och mer tidsbesparande sätt än om man lägger sin tid för motion på den tidiga kvällen efter att middagsmaten har smält. Att cykla till och från jobbet ger därmed mer tid över för socialt umgänge med familjen. En sak som du inte tagit upp är punkteringsproblematiken. Den cykel jag hade när jag cyklade till jobbet var en tolvväxlad Cresent (halvracer) med rätt smala däck. Med tiden så blev jag kanske världsrekordhållare i snabblagning av punkteringar. Den mest otursdrabbade dagen så fick jag två punkteringar på den sex kilometer långa vägen till jobbet. Men där kommer du säkert att svara att man får skylla sig själv om man har tunna racerdäck - och jag håller med. Ett annat problem är att när man cyklar på isiga vägar så händer det några gånger per år att man stupar med cykeln. Mina erfarenheter är att det oftast sker som att någon plötsligt tar bort cykeln under dig och så ligger du bara där på marken. Men om man jämför med hur tuff en hockeymatch är så kan man knappast klaga över det heller. Och det finns, som du skriver, naturligtvis dubbdäck att ta till.

Min trehjuliga lådcykel klarar halkan bra... Inga vurpor! ;-) Jag har "punkteringssäkra" däck från Schwalbe också, ingen punktering sen jag köpte cykeln för snart två år sen. Men jag har i princip gett upp cyklandet för säsongen nu ändå, priset på månadskort för spårvagn är sänkt och hållplatsen är alldeles i närheten av hemmet. Nu kommer jag väl gå upp fem kilo tills våren kommer igen...

I Berlin finns 317 bilar per tusen invånare. På tre år har antalet p-platser för cyklar vid järnvägs- och tunnelbanestationer ökat från 17 000 till 24 500. En miljon berlinare störs av trafikbuller överstigande 55 db(A). 80% av detta buller kommer från väg- och flygtrafik. Mobilität der Stadt – Berliner Verkehr in Zahlen

Fler cyklister på pendeltågen På ett år har försäljningen av cykelkort ökat med 40% i S-Bahn Berlin, det vill säga pendeltågen. I maj hade man i genomsnitt 60 000 cyklar i tågen varje dag. Det dåliga är att en cykel tar två och en halv ståplatser i anspråk. Men cyklister är fortsatt välkomna och det ska inte bli några begränsningar i "öppettiderna" för cyklar så som det är i Stockholm. Berliner Zeitung: Auf dem Ring reichen sechs Wagen

Antalet cyklister i Prag har vuxit 47% på tre år. Två procent av resorna i Prag görs nu med cykel. Nästa år byggs det 33,5 km cykelbanor. Majoriteten av befolkningen går eller åker kollektivt när de tar sig fram i Prag. Ändå pumpar stan stora pengar in i vägnätet för att underlätta för bilister, säger Michal Křivohlávek på AutoMat, en organisation som främjar hållbart resande. Prague Daily Monitor: Prague on two wheels Fotnot: ja, jag vet att Berlin och Prag är två olika städer. Den här tråden ska ju handla om Berlin. Men man kan ju åka tåg från Berlin till Prag! ;-)

Mellan 1955 och 1975 rasade cyklingen i Berlin med 90%. På bara 20 år! Sen har det ökat igen, men man ligger fortfarande 30% under femtiotalets topp.

Berliner Verkehr. Fuß- und Radverkehr

Jag kan inte låta bli att dra på munnen när jag läser rubriken till denna tråd som fritt översatt betyder "jag är en öldrink". Lite glad blir man också av att cyklingen ständigt tycks öka. För att ytterligare förhöja stämningen delar jag med mig av denna bild ;-)

Cycling Solutions: Why Germany Has All The Answers. European Cyclists' Federation
Cycling already has a 14.5 % mode share up from 9.5 % mode share in 2002 to according to new figures (2011) released by Mobility Panel Germany.

Magnus, enligt wikipedia är öldrinken döpt efter "radler", som på talspråk betyder cyklist.