Kommunen G-torp går över till elektriskt drivmedel

Debatten om växthuseffekten, om stigande råoljepriser och om oljemarknaden som är under avveckling har lett till att man i kommunen G-torp har börjat se över vilka affärsmöjligheter man har om man börjar ta tillvara på sina naturresurser. Kommunen har redan under många år arbetat för att göra sig självförsörjande på förnyelsebar energi. Eftersom man är en liten kommun på den blåsiga Skaraborgsslätten så räcker det med ett tiotal stora vindkraftverk för att täcka hela sin elförbrukning. Beräkningar visar att G-torps rika jordbrukslandskap även kan förse alla personbilar med biogas i ett naturligt kretsloppsbaserat system. Detta kan ske i ett växeljordbruk utan att spannmålsproduktionen blir lidande. Men kommunen har även en möjlighet att bli ännu rikare genom "energiexport". Lösningen är att man successivt går över till plug-in bilar som går på elström från vindkraft. Genom att sätta upp ytterligare ett vindkraftverk på 3 MW så får man elektriskt drivmedel som räcker till 5.000 bilar. Det är fler bilar än vad som finns i G-torp. Genom denna satsning så frigörs en stor mängd energirik och värdefull biomassa vars produkter kan gå på "export". Denna biomassa ger förmodligen mest avkastning om den uppgraderas till biodiesel. Efterfrågan på biodiesel spås öka kraftigt eftersom det kommer att dröja väldigt många år(tionden) innan tunga lastbilar mm. kan drivas med något annat billigt förnyelsebart drivmedel än biodiesel. Men naturligtvis så kommer man inledningsvis att behöva använda en hel del biodrivmedel själva som "övergångsdrivmedel" under något årtionde innan alla bilar hunnit ersättas av rena elbilar med hög prestanda. Investeringen för att producera el till 5.000 bilar från ett 3 MW vindkraftverk hamnar någonstans vid 50 miljoner kronor. I landsbygdskommunen G-torp så har nästan alla redan tillgång till 220 V eluttag och de flesta har redan en skarvsladd så den initiala infrastrukturkostnaden skulle kunna stanna vid några tusenlappar. Några politiker i kommunen menar att man istället bör satsa på bränslecellsbilar. För det alternativet så behövs minst 5 st. elektrolys-stationer för ca. 50 miljoner kronor. Och eftersom energiförlusten vid elektrolysen är ca. 50 procent och energiförlusten i bränslecellen är ca. 40 procent så behöver man minst 2 vindkraftverk för att förse 5.000 bilar med drivmedel. Är det ett bra alternativ med tanke på kostnaderna frågar sig då många? Andra politiker i kommunen menar att man bör importera vätgas från Norge där man kan producera koldioxidneutral vätgas från naturgas genom koldioxidavskiljning. För det alternativet så krävs det att man gräver ned stora trycktankar för vätgas i anslutning till befintliga bensinmackar. Det krävs även en säker transport av vätgas från Norge. Är det ett långsiktigt hållbart alternativ frågar sig då många? Hur länge räcker naturgasen och hur kommer prisutveckling att bli på naturgas efter peak oil? Kommunen G-torp har säkert ett 50-tal kusiner i Sverige med lika goda förutsättningar att bli en liten självförsörjande ö där många gärna önskade att de fick bo.

När det gäller det globala drivmedelspusslet så kan det vara klokt att sätta upp några grundprinciper som bör gälla när vi lämnar över förbränningsmotorn till historieböckerna. 1) Drivmedelsenergin till Sveriges och världens alla personbilar, lättare lastbilar och stadsbussar bör främst komma från vindkraft och solkraft. Anledningen till det är att vi till varje pris måste undvika en mycket farlig rovdrift på biomassa i världen som riskerar att uppstå när vi passerar peak oil. Det leder till att ren batteridrift prioriteras högst och att bränsleceller BARA tillåts att finnas i just denna fordonskategori om vätedrivmedlet produceras med främst vindkraft och solkraft genom elektrolys. 2) Fartyg, tunga lastbilar, vägmaskiner, jordbruksmaskiner, skogsmaskiner och andra liknande fordon, som har ett så stort energibehov att de inte går att göras batteridrivna, bör förses med bränsleceller. Endast en mindre del av deras vätedrivmedel bör ha sin härkomst från biomassa av den anledning som beskrivs i punkt 1 ovan. I det framtida G-torp så bör därför bränslecellen enbart används i fordon enligt punkt 2 där drivmedlet då av praktiska skäl gärna, eller kanske helst, blir den flytande väteprodukt som B-mobil tagit fram. G-torps tankstationer för transittrafiken med tunga lastbilar kan förses med ett hållbart vätedrivmedel. Om det bästa och mest hållbara vätedrivmedlet är vätgas från elektrolys (vindkraft), B-mobils produkt (biomassa) eller ett vätedrivmedel producerat av naturgas med koldioxidavskiljning, återstår att se. Tanken med g-torpsmodellen är att utnyttja G-torps alla naturresurser så att kommunen tjänar mesta möjliga pengar samtidigt som man blir klimatneutral. Och det resultatet når G-torp förmodligen bäst genom att köra så många som möjligt av sina fordon på el från vindkraft för att "ha kvar" biomassan för uppgradering till den produkt som ger bäst ”exportintäkt”. Denna ”exportprodukt” kan mycket väl tänkas vara B-mobils vätedrivmedel.

Några av G-torps politiker hade samlats för ett informellt möte om energi och drivmedel. Satsningen på biogas där man använder stallgödsel, matavfall, avloppsslam och energigröda från det ekologiska växeljordbruket såg lovande ut. Men den senaste debatten om elbilar och bränslecellsbilar oroade. Gör vi rätt med vår 200-miljoners satsning på biogas? Den kunnige Energirådgivaren förklarade att substraten stallgödsel och avloppsslam knappast kan användas på annat sätt än till att tillverka biogas och bör därför inte ifrågasättas. Däremot så kan man diskutera om energigrödan bör rötas till biogas eller om den bör förädlas till andra industriprodukter eller industrikemikalier. Och matavfallet kan även förbrännas i vårt kraftvärmeverk. Låt oss vara lite flexibla. Just nu så ger det bra ekonomi att göra biogas av energigrödan och av matavfallet men efter peak oil så är det troligt att energigrödan ger bäst ekonomi om vi gör industrikemikalier av den istället. Men frågan kvarstår om biogas ska användas som drivmedel. Energirådgivaren förklarade att biogasproduktion av stallgödsel, matavfall och avloppsslam knappast kan bli en felsatsning eftersom biogasen kan bidra till driften av vårt kraftvärmeverk om det visar sig att bilen blir elektrifierad i framtiden. På så sätt är vi både flexibla och nyttjar våra naturresurser optimalt. Men hur ligger det då till med elbilar och bränslecellsbilar, undrar en av politikerna? Energirådgivaren förklarar att om alla våra 5.000 personbilar vore elbilar så krävs det 1 st. vindkraftverk på 3 MW för att förse de med elektriskt drivmedel. Men om de istället vore bränslecellsbilar så behöver vi 2 st. vindkraftverk på 3 MW för att förse de med vätgas. Anledningen till det är att elektrolysprocessen där man producerar vätgas har en verkningsgrad på i bästa fall 70 procent. Vidare så har bränslecellen en verkningsgrad på i bästa fall 60 procent. Räknar man på en energimängd på 100 kWh så ger omvandlingsförlusterna att bara 100x0,7x0,6=42 kWh återstår att driva bilens elmotor med. För den rena elbilen så har batteriet en verkningsgrad på mer än 84 procent vilket ger 100x0,84=84 kWh att driva bilens elmotor med. Alltså behöver vi investera i 2 st. vindkraftverk om vi ska förse 5.000 bränslecellsbilar med vätgas istället för 1 st. vindkraftverk om vi ska förse 5.000 rena elbilar med elektriskt drivmedel. Energirådgivaren fortsatte att förklara för politikerna, när det gäller bränslecellsbilar, att förutom fördubblad energiproduktionskostnad så tillkommer kostnaden för alla elektrolysstationer, kostnaden för alla i marken nedgrävda vätgastankar som är trycksatta till flera hundra bar och kostnaden för tankstationerna där man tankar vätgas vid ett tryck på runt 600 bar. Det ska vi jämföra med kostnaden på 50 spänn för den skarvsladd som behövs för att ladda den rena elbilen med. Energirådgivaren förklarade att de stora oljebolagen planerar att tillverka vätgas av naturgas. Då hamnar vi i den framtida sitsen där stora tankbilar kommer och fyller på våra vätgasmackar. Och priset på vätgasen kommer att styras av den framtida tillgången på naturgas. Och inte nog med det, priset på vätgas kommer även att styras av kostnaden för avskiljning och lagring av den koldioxid som uppkommer i samband med produktion av vätgas från fossila råvaror som naturgas. Politikerna lämnade rummet. De gick och funderade. Vilket alternativ ska vi välja?

Vem var den kunnige energirådgivaren? Är det här en verklig redogörelse för Grästorps energipolitik eller en påhittad historia om den fiktiva staden G-torp?

Vad jag känner till så finns det inte någon biogasanläggning i Grästorp. Det finns nog inte heller någon tankstation för biogas där. Något kraftvärmeverk har de antagligen inte heller. G-torp är kanske egentligen Gröntorp och det ligger kanske i landet Nordland. När politikerna i Gröntorp samlas för att diskutera energifrågor så händer det ofta att de bjuder in sin energirådgivare eftersom de anser att han är mer kunnig än de i energifrågor. Men jag stryker texten med kunnig i inlägget ovan så att läsarna inte missleds på något sätt. Tänkte faktiskt inte på att jag skrev så.

Jag hittade en artikel som styrker G-torps energirådgivares här ovan beskrivna påstående om att bränslecellsbilens energiförbrukning är ungefär dubbelt så stor som den rena elbilens. "It turns out that when compared side by side, an electric vehicle economy will be more than twice as efficient as a hydrogen economy. In other words, the hydrogen economy would require building twice as many new power plants as compared to converting to electric vehicles." Intressant, eller hur?