Kärnkraft och uranbrytning

Med anledning av SVT:s Uppdrag Granskning onsdag den 28 november som handlade om uranbrytning så tycker jag att det vore intressant att fortsätta den debatten här för att klargöra vad storskalig kärnkraftsutbyggnad i världen verkligen innebär. Uppdrag Granskning I Sverige och i världen så finns det en politisk vilja att storskaligt bygga ut kärnkraften. Motivet till det sägs vara att vi då får en elproduktion som inte ger några koldioxidutsläpp. Dessutom så menar många att kärnkraft i övrigt är ett miljövänligt sätt att producera el på. I dokumentären ovan så visade man hur uranbrytning går till och vilka konsekvenser den får för det lokala samhället där den bedrivs. Det framgick att många urangruvor avger radioativitet från de stora restmassorna som blivit över i utvinningsprocessen. Restmassorna lagras vanligtvis i stora vattenbassänger. Problemet är att dessa dammar läcker så att grundvattnet blir radioaktivt. Med tiden så sprider sig därför radioaktiviteten till allt större områden. Andra problem är att dessa vattendammar då och då översvämmas vid stormar med häftig nederbörd så att radioaktivitet även riskerar att spridas över närliggande markytor. I slutet på dokumentären så visade man på vilka uranfyndigheter som finns i Sverige. Vi har tydligen väldigt stora urantillgångar i Sverige för deras sverigekarta var täckt med röda flaggor från norr till söder. Man menade att vi till och med hade Europas största reserver av uran. Nu kommer vi till den intressanta frågeställningen som jag var ute efter när jag började skriva denna artikel. Eftersom vi i Sverige har så pass stor del av världens alla uranreserver, hur länge kan vi då undvika uranbrytning om nu hela världen bestämmer sig för att storskaligt börja bygga ut kärnkraften? Hur många urangruvor är det acceptabelt att ha i Sverige: 1, 10, 50 eller kanske 100 eftersom uranet är utspritt på så många orter? Är det till och med tänkbart att världssamfundet anser det vara värt att "offra" Sverige för att kunna bryta all den uran som finns på samtliga orter i Sverige? Vore inte Ranstad bästa platsen att börja brytning på eftersom området redan är radioaktivt för all framtid? Kommer framtidens skyfall i växthuseffektens spår att orsaka ständiga översvämmningar av dessa förvaringsdammar med radioaktivt avfall? Kommer vi att få höra en svensk regering säga att vi ska ta vårt moraliska ansvar för kärnkraftens miljökonsekvenser och därmed storskaligt börja bryta uran i Sverige? Kommer den regeringen att lagstifta bort den kommunala vetorätten så att man tvångsmässigt kan starta uranbrytning där man vill?

Christian Azar: Öppet brev till Jan Björklund om kärnkraft Vill inte påstå att jag direkt har läst allt som Azar har skrivit men jag har ändå haft uppfattningen att han har sett kärnkraft som ett trovärdigt energialternativ. Nu så har han skrivit ett öppet brev till Jan Björklund (fp) som återges i Miljörapporten enligt länken nedan. I brevet så önskar han ett svar från Björklund angående riskerna med spridning av kärnvapen vid storskalig civil kärnkraft i ett flertal av världens länder samt vilka länder som bör "tillåtas" ha civil kärnkraft på grund av just den risken. Azar betonar potentialen i storskalig vindkraft och solkraft som alternativ till kärnkraft. Genom detta brev så stiger Azar, i mina ögon, flera tiopotenser. En klok man. Det jag tycker Azar missade i sitt brev till Björklund var den frågeställning som jag skrivit om i inlägget ovan. Nämnligen hur många urangruvor han tror att vi kan bli tvugna att starta i Sverige för att förse världens alla kommande kärnkraftverk med uran? Världens alla kommande kärnkraftsnationer kommer att drägla över våra stora urantillgångar. Hur många år kan vi stå emot trycket från att börja storskalig brytning av uran i Sverige? Vad säger människorna som bor i de kommuner där det kan bli aktuellt med brytning? Kommer lagen att ändras så att riksintresset går före kommunernas vetorätt? Kanske är det någon läsare som kan vidarebefodra denna kompletterande fråga till Björklund.