Färdigfiskat

Dagens Nyheter kartlägger nu fiskerinäringen och situationen för världens fisk. Det är en dyster men läsvärd artikelserie. Fiskens sista chans Under förutsättning att den fakta som presenteras är någorlunda korrekt, verkar de negativa konsekvenserna för samhället av ett totalt fiskestopp vara förhållandevis små. Ett politiskt beslut i den riktningen känns dock avlägset, och därför undrar jag om något vet hur man som konsument genom sin konsumtion effektivt kan påverka situationen? Att välja fisk enligt världsnaturfondens fiskguide är relativt enkelt även om det begränsar valmöjligheterna rejält. Likaså avstår jag personligen från östersjöfisk, dels på grund av situationen för fiskebestånden, men också för att jag anser det onödigt att exponera sig för de koncentrationer av föroreningar som den fisken innehåller. Problemet är dock att fiskprodukter används till annat, t.ex. foder, vilket gör att man indirekt konsumerar fisk när man köper andra produkter. Alltså, finns det något enkelt och effektivt sätt att anpassa även den indirekta konsumtionen så att det skadliga utnyttjandet av havens resurser minimeras?

Det bästa borde väl vara att bli vegetarian!? Jag har själv, helt av miljöskäl, varit vegetarian i ca 1.5 år. Var tidigare en stor fisk- och köttkonsument och var osäker på om jag verkligen skulle klara av att vara vegetarian. Jag måste dock säga att problemen har varit mycket små och jag kan inte påstå att jag saknar varken kött eller fisk. Kan man bara lite om näringslära så är det inga problem. Innan dess försökte jag sätta mig in i vad som var hållbart och inte för både kött och fisk men blev galen på denna djungel efter ett tag och beslutade istället att helt bli vegetarian.

:-) Jag är inte vegetarian men äter klart mycket mindre kött det senaste året. Eftersom damen min är fisk- och skaldjursallergiker så blir det mycket lite även av den varan. Typ, endast om vi gör shussi (då hon får göra jättekonstiga varianter) eller unnar oss lite resturang. Och det märkliga är att jag saknar det sällan. Saknar jag det så äter jag lite... men tittar alltid efter nya veg-idéer och på de vegetarianska sidan på resturangers meny. Jag har inte räknat efter hur mycket mindre kött vi äter, men jag skulle uppskatta under hälften av året innan. Och det har varit (och fortfarande är) en väldigt naturlig transition. Gillade att man på många håll i t ex Indien poängterar om en resturang serverar kött. och inte tvärt om. This is a non-vetgetarian resturant, med stora bokstäver... Omvänd bevisbörda ;-)

Kul att du nämner just Indien. Är i Indien just nu och jobbar med vindenergi. Här är ca 80 % vegetarianer, inte ens ägg äter man. Proteinet får man från Dal, olika rätter som består av linser och bönor. Proteininnehållet i många av dessa baljväxter är dessutom högre än i både kött och fisk. På varje produkt man köper finns en markering. Grön ring för vegetariskt och en röd ring för icke-vegetariskt. På mitt företag serveras bara vegetariskt. Icke vegetarisk mat är inte tillåtet under arbetstid. Visserligen är inte detta av miljöskäl men ändå!

Joel, dessvärre så fiskar man idag normalt så länge kvoten räcker. Den fisk som eventuellt skulle väljas bort av miljöskäl i Sverige säljs då istället någon annanstans. Dock anser jag att det är en viktig symbolhandling att inte äta fisk som är hotad. Det är ju exempelvis svårt att framstå som seriös kritiker av fiskepolitiken om man äter fisk utan att reflektera om den är hotad mm. Om sedan tillräckligt många väljer bort ex. torsk (i tillräckligt många länder) så blir det ju tillslut svårt att sälja fisken och alltså ingen idé att ta upp den. Detta måste då vara målet på sikt (dessutom kanske politikerna lyckats göra något verksamt). När det gäller odlad fisk så tycker jag att det borde vara så att tillgången styrs av efterfrågan på ett mer direkt sätt. Som jag har förstått det så är det helt OK att äta exempelvis ekologiskt odlad lax (föds upp på fiskrens)och tilapia (vegetarian). Jag rekommenderar varmt att läsa Tyst hav av Isabella Lövin (om du inte redan har gjort det). Här finns också en lista på slutet med fisk som man kan äta med gott samvete, samt motivering varför. Hon har också en egen hemsida:

Pratade med en kompis igår som är just Torsk-fiskare på Österlen. Han sa att det är ingen efterfrågan på Torsk så deras kvot på 2,1 ton säljs till Polen istället.

Isabella Lövin som författat "Tyst hav" är nominerad till plats 2 på Miljöpartiets lista till Europaparlamentsvalet nästa år. Hon skulle förmodligen driva fiskefrågorna på heltid och kunna göra stor nytta i upprättandet av en hållbar fiskepolitik. Spännande!

Fredrik Moberg på Albaeco har "äntligen" läst "Tyst hav" och vill ha den översatt till engelska. Helst i förrgår, men senast i samband med ordförandeskapet i EU.

Professor Sture Hansson (marin systemekolog) och Björn Carlson ger i DN Debatt välformulerat och vetenskapligt underbyggt svar på tal till de som de senaste veckorna argumenterat enligt yrkesfiskarnas formulär 1 A angående hur mkt torsk det finns i Östersjön ("det kokar av torsk i havet, har aldrig funnit så mkt, forskarna fattar inget!"): "De senaste veckornas uppgifter om att faran är över för Östersjöns torskbestånd är felaktiga. Torsken engagerar allmänheten och medierna rapporterar gärna om både positiva och negativa förändringar i beståndet. Men fokus är nästan alltid på konsumenterna och yrkesfiskarna: Kan fiskarna försörja sig och ska konsumenterna köpa torsk? Vi vill påstå att de flesta som diskuterar torsken i Östersjön förbiser den viktigaste frågan: torskfisket ska ses och behandlas som en miljöfråga. Det är en av de viktigaste miljöfrågorna för Östersjön, och det är en miljöfråga som har en lösning som ger påtagliga effekter inom några få år. Det är dessutom en miljöfråga där alla kan bli vinnare: befolkningen runt Östersjön får ett renare hav, yrkesfiskarna kan få ett lönsamt fiske och konsumenterna kan njuta av lokalt fångad torsk igen. Så länge torskfisket styrs av kortsiktiga näringspolitiska överväganden kan vi aldrig ”blåsa faran över”, det visar tidigare erfarenheter." Det handlar om basala kunskaper i ekologi. Ska dessa visa sig ha nått ända fram till beslutsfattarna denna gång eller kommer det åter att visa sig att politikerna kommer att ge vika för den högljudda fiskelobbyn istället för att basera sina beslut på tidigare erfarenheter och VETENSKAP? Låt "2005:orna" (=den starka årsklassen av torsk från det året) vara i fred några år till! Still i båten. Sen kan vi börja skörda.

Och i dagens Studio Ett debatteras fisk och fiske för fullt. "Strömmingen är god och billig, men innehåller mycket miljögifter, laxen innehåller nyttigt omega-3 men laxodlingar förstör miljön. Östersjötorsken är inte rödlistad längre, men är det verkligen okej att äta den ändå? Att vara fiskkonsument och försöka hitta rätt bland kostråd och miljölarm är inte det lättaste. Hur ska vi göra för att äta fisk som är hälsosam för både människa och miljö? Medverkar gör bl a miljödebattören Isabella Lövin, Mikael Kivijärvi, Ilona Miglavs, marinbiolog och Thomas Sjöberg, kockelev." http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=1637 Snurrigt program. Men det passar ju bra eftersom hela fiskefrågan är snurrig och utan enkla svar. Lövin imponerar dock som vanligt.

Denna dokumentär som gick på svt för en månad sedan missade jag. "Havets fördömda Tusentals marockanska fiskare måste åka långt söderut för att kunna fånga sin fisk. Väl ute på havet, med tomma nät, bevittnar de hur de utländska trålarna bokstavligen dammsuger havet. Den marockanska kuststaden Essaouira, tidigare kallad Mogador, var världens första hamn för sardinfiske. Men idag finns ingen fisk utanför Essaouira. Nu måste de fattiga marockanska fiskarna flytta söderut för att ha en chans att få fisk i näten." Såg någon?

Jag såg den och det var inget muntert. Mindre monetärt bemedlade fiskare fick sitta på stranden och se på när en svensk trålare dammsög havet strax utanför. Marockanerna hade små enkla båtar medan trålarna var rejält mycket större. Myndigheterna hade sålt rättigheter till fiske åt dessa utländska trålare medan marockanerna fick bara ibland fiska. Deras levebröd hade helt plötsligt försvunnit. Enligt dokumentären är det ca 500 miljoner människor på jorden som lever av kustnära fiske. Vet inte hur många som drabbats på detta vis men det sker på fler ställen i Afrika. EU-trålare får dessutom bidrag för detta vilket känns väldigt bedrövligt.

Mer på temat rovfiske längs de afrikanska kusterna: Idag i P1 Morgon togs kopplingen skattesubventionerat europeiskt rovfiske och det ökande pirateriet utanför Somalias kust upp. Gissa vem av EU-parlamentarikerna Hökmark och Schlyter som hade lättast att förstå orsak och verkan och vad som vore lämpliga åtgärder? (Hela problematiken om det europeiska fisket längs afrikas kuster avhandlar Lövin i sin bok. Hon besökte som research t.ex. Kap Verde och beskrivningen av läget där stämmer exakt med vad filmen ovan verkar handla om. Karbonkopia.)

Färdigfiskat? Kanske inte riktigt överallt ännu. Trots allt! Glädjande nyheter idag från WWF som sänker "hotfärg" i den nya upplagan av sin konsumentguide "Fiskguiden" för flera arter/bestånd. Som konsument gället det dock att vara fortsatt vaksam över vilken fisk som hamnar på tallriken. "Exempel på fiskar som har ändrat färg i 2009 års upplaga av WWFs konsumentguide: -Torsk från Barents hav har gått från gult ljus till grönt med en del MSC-märkta -Torsk från östra Östersjön har gått från rött ljus till gult -Rödspätta har gått från rött till gult utom när det gäller bomtrålsfiske -Kolja har gått från gult till grönt och MSC-märkt -Makrill från gult ljus till grönt och MSC-märkning -MSC-märkt albacor-tonfisk har grönt ljus"

Man bör fortfarande tänka på att fisk ger minst lika stora klimatgasutsläpp som griskött. Åtminstone torsk enligt de siffror som jag sett. De flesta andra vanliga fiskar lär väl ligga på samma nivå. Folk borde kanske fiska mer själva, åtminstone om de ändå åker till sommarstugan eller har en sjö i närheten av där de bor. Alla människor kan knappast äta predatorfiskar från haven utan det gäller att börja äta andra sorters fiskar också. Haven står väl visserligen för nästan all fisk internationellt(?) men i Sverige har vi ju väldigt mycket sjöar som ligger mer eller mindre oanvända.

Torsk är nog ett lite elakt exempel eftersom den ofta fiskas med energikrävande bottentrålning. Det kan gå åt upp till en liter diesel per kilo torsk när man drar trålen på botten (och ändrar livssförutsättningarna på botten dessutom). Sill är mer lättfångad, och i många länder äts det karp som också verkar vara lättfångad. På länken står det hur många fler gånger energi man måste sätta in jämfört med hur mycket energi det finns i fisken. Nätfångad insjöfisk borde vara rätt energisnålt tycker jag, men om man ger sig ut själv i en liten fossilbränsledriven båt och får upp några fiskar så blir det nog rätt stora utsläpp per kilo fisk.

SVT:s Dokument utifrån visade i går kväll en Folke Rydén-dokumentär om fiske i allmänhet och östersjötorsk i synnerhet: "Alla torskar". Rekommenderas för den fiskkonsument som vill bli än mer förvirrad/upplyst och deprimerad angående den snårskog de europeiska fiskerifrågorna är. Går i skrivande stund ännu inte att se på SVT Play, men ska finnas där snart om SVT är att lita på.

I vissa länder där i alla fall inte EU:s fiskelobby har så mkt att säga till om görs det försök att rädda de lokala resurserna/fiskbestånden. (MYCKET mer, relativt sett, än i Bäst-i-Världen-Sverige och EU.) I detta fallet hajarna i öriket Palau. Genom dykturism och reservat/fiskeförbud. EN (1) patrullbåt finns det för att övervaka ett enormt territorialvatten. Lycka till...

Studio Ett uppmärksammar Rydén-programmet från i söndags genom att diskutera dumpningsfrågan i dagens program. Gäst ska bl.a. Eskil Erlandsson vara.

Isabella Lövin (numera ju en av Mp:s parlamentariker i EU) arbetar som hon lovade i valrörelsen med just fiskefrågor. Hon berättar glädjande nyheter i Ekot angående det rovfiske europeiska skattesubventionerade trålare utfört under de senaste åren utanför Marockos och Västsaharas (landet som inte finns...) kuster.

Det avtal som hittills funnits med den marockanska regeringen och som möjliggjort den moraliskt mycket tveksamma hanteringen är nu på väg att sägas upp. Bravo!

"EU:s fiskeavtal med Marocko strider mot folkrätten. Det har Europaparlamentets juridiska experter kommit fram till. I dag ska experternas tidigare hemlighållna utlåtande diskuteras i parlamentets fiskeriutskott, där miljöpartisten Isabella Lövin sitter med."

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3461996 

SVT:s Uppdrag granskning kommer att granska fisket utanför Västsaharas/Marockos kust i två program i rad: 3/3 och 10/3.

"Svenska politiker har länge försökt minska fisket på svenska vatten, men vad händer då med båtarna som blir över?

I första programmet besöker reportern Pelle Westman det ockuperade Västsahara där flyktingarna aldrig får se havet och där svenska båtar drar upp tonvis med fisk.

I andra delen (10/3) undersöker vi var fisken hamnar. En europeisk båt kan fiska upp 600 ton varje dag - så varför mättas inte lokalbefolkningen?"

http://svt.se/2.2232/uppdrag_granskning

Apropå att det i förra veckan tyvärr inte blev något förbud mot handel med Blåfenad tonfisk rapporterade Klotet i SR i förra veckan om det och intervjuade fiskeansvariga hos både Greenpeace och WWF.

Jag vill inte äta maneter. Bläk.

” Igår röstade Japan och 71 andra länder emot förslaget att stoppa handeln med Blåfenad tonfisk under CITES-konventionens partsmöte i Qatar. EU och USA och många marinbiologer anser att den blåfenade tonfisken är starkt utrotningshotad och omedelbart måste skyddas, men Japans sug för lyxsushi blev tydligen för stort. Antagligen spelar det också in att en enda tonfisk kan ge över 1 miljon kronor (rekordet 181 000 USD) på en fiskauktion.
– På 80-talet sågs den sista blåfenade tonfisken i Kattegatt. Sen försvann torsken. Nu fiskar vi havskräftor. Vi arbetar oss nedåt i ekosystemet, men vem f-n vill äta maneter, undrar Jan Isaksson, ansvarig för havsfrågor på Greenpeace.”

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=3571118

Även Miljöaktuellt uppmärksammar tonfiskbeslutet på CITES möte och har en annan vinkling än Klotets. EU-parlamentarikern Isabella Lövin är arg på EU – trots att organisationen arbetat för ett handelsförbud. Varför? Jo. Enligt Lövin var det nämligen en massa kryphål i det handelsförbud EU ville införa. Hål lika stora som i ett totalt sönderslitet nät kan man tänka…?

” EU:s parlamentetoch nyligen också en majoritet av medlemsländerna i EU-rådet har redan tidigare ställt sig bakom ett handelsförbud mot blåfenad tonfisk. Men EU-beslutet har varit fullt med förbehåll. Något som kritiserats av EU-parlamentarikern Isabella Lövin (mp).
- Det som oroar är att det i ministerrådets beslut finns alldeles för många kryphål, förbehåll och utrymme för tolkningar. Till exempel ska småskaligt fiske undantas från förbudet utan att man definierar vad småskaligt fiske är, säger hon i ett tidigare pressmeddelande
- Det är också sorgligt att rådet inte vill införa handelsförbud genast utan skjuter upp det. Beslutet borde ha varit förbehållslöst och utan uppskov. För varje dag som går blir läget för den utrotningshotade blåfenade tonfisken värre, fortsätter Isabella Lövin.”

http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.303987/nu-kommer-kritiken-mot-tonfiskbeslutet

Det som händer, eller snarare inte händer, på CITES-mötet i Qatar är oerhört sorgligt för några av världens kvarvarande stora rovfiskarter. Idag var det dags för hammarhaj och vitspetsig oceanhaj att få sina dödsdomar undertecknade. Liksom gällande den blåfenade tonfisken häromdagen gick det nämligen inte heller för dessa arter att enas för världens stater om beslut som skulle kunna rädda dom från sannolik utplåning.

Åter har alltså delar mänskligheten visat upp sin sämsta sida vad det gäller framförhållning och respekt för de medvarelser med vilka vi delar planeten.

När blir planetvård det nationer tävlar i istället för kortsiktighet och girighet?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fortsatt-jakt-pa-hammarhaj-1.1066579

Skriv på mot dumpning av fisk:
http://fishfight.se