Ett samhälle utan sjukdomsinsikt

Samhället beter sig just nu som en lungcancerpatient som inte förstår alvaret med den diagnos denne just har fått. Denne inbillar sig att allt kommer att bli bra, bara han eller hon tar lite vitaminer och eventuellt gör något mindre kirurgiskt ingrepp på lungorna. Patienten kanske inte ens funderar på att sluta röka. Efter det att den första chocken har lagt sig kanske patienten i fråga inser att hälften av lungorna måste skäras bort och behandlingar med cellgifter och strålning måste inledas snarast därefter. Dessutom krävs ett omedelbart rökstopp. Vad har denna liknelse då att göra med samhällsapparaten? Sjukdomen i detta fall är de miljöförändringar som diskuteras mer och mer. Främst då den globala uppvärmningen men även andra globala och lokala miljöproblem. För att dessa problem inte skall bli ohanterbara krävs antagligen ganska drastiska åtgärder. Dessa åtgärden har dock diskuterats tidigare här på Ecoprofile och behöver inte ältas igen. Hur bemöter då samhället denna sjukdomsdiagnos? Så kallat ”vanligt folk” som i detta fall antagligen omfattar minst 90% av befolkningen beter sig ungefär som de brukar. Kör lika mycket bil, fortsätter äta kött i samma utsträckning som tidigare och unnar sig eventuellt en interkontinental semesterresa med flyg ibland. Möjligtvis tar man ”miljöansvar” genom att byta ut en eller annan glödlampa mot lågenergidito eller genom att sopsortera. Politikerna har naturligtvis förstått det alvarliga i diagnosen och föreslår kraftfulla åtgärder? Knappast! Istället subventionerar man inköp av stora bilar utan krav på bränslesnålhet så länge dessa drivs med etanol. Man tänker antagligen också öka på utbyggnaden av motorvägar trots att alla studier klart visar att nya vägar ökar trafiken. Dessutom får jag ett intryck av att många politiker och myndigheter tycker att det är bra om Sverige blir en oljenation (jag tänker givetvis på de positiva signaler som har gått ut apropå oljeutvinning på Östersjöns botten. Borde inte politiker och berörda myndigheter enhälligt ställa sig upp och säga att det är önskvärt att så mycket olja som möjligt borde bli kvar där den hör hemma, nämligen i berggrunden? Borde man inte stoppa alla nya motorvägsprojekt? Och borde man inte tydligt förklara att vi kommer att höja koldioxidskatten varje år tills vi nästan inte använder några fossila bränslen alls? När kommer samhället över chocken och börjar bete sig om det verkligen hade en sjukdomsinsikt? Diagnosen kan väl inte ha missuppfattats …eller?

Det som orsakar fördröjningarna i insikt i ett politiker- och företagarperspektiv heter väl "konkurrens". Att ställa om samhället kostar trots allt pengar, kortsiktigt, och eftersom allt i vårt samhälle är uppbyggt kring ständig tillväxt vill ingen gå ut för hårt och hamna på efterkälken ekonomiskt. Se bara på diskussionen om USA:s och Kinas deltagande i Kyotoprotokollet, det handlar definitivt åtminstone delvis om vem som kommer få störst ekonomisk makt. När det gäller privatpersoner så är det väl lite strutssyndrom det handlar om. Eftersom det är obekväma förändringar om man hela livet ställt sig in på att skaffa den där livsstilen som nu blivit ohållbar så är det inte lätt att tänka om, och därför är det lättare att inte låtsas om problemen ett tag till. Men jag orkar inte tänka pessimistiskt, låt oss hjälpas åt att hjälpa politiker och företag att ta de svåra besluten! Och inspirera privatpersoner till mer hållbara, sköna livsstilar som utgår från vad naturen mäktar med.

Jag är allmänt känd för att vara pessimistisk så jag fortsätter väl med det ett tag till  Jag tror att du har helt rätt Johan. Det handlar mycket om konkurrens. Samma sak gäller för både nationer och företag. Om en miljösmart investering ger god avkastning, eller åtminstone har en kort återbetalningstid så finns det en god chans. Problemet kommer när dem riktigt tunga och drastiska åtgärderna skall göras, om det inte finns en klar finansiell länk så flyger ofta lösningen ut genom fönstret. Man söker frenetiskt efter just denna länk och inom CSR världen brukar den ofta kallas för ”the holy grail”. Och visst finns det väldigt många miljösmarta lösningar som är finansiellt lönsamma och visst är det utomordentligt bra att många företag och nationer implementerar mycket av dessa lösningar. Problemet blir ofta ”rebound” effekten. Dem små miljövinsterna per enhet äts up av ständigt större volymer. I mitt eget fall har jag i det företag jag jobbar lyckats driva på ett antal energieffektiviseringsåtgärder för att bara ett par månader senare se hela åtgärden ätas upp av ökade produktionsvolymer. Detta har gjort att jag blir mer och mer teknikpessimistisk. Visst finns enorm potential för nya tekniker men om vi skall undvika en rebound effekt så tror jag att vi i grund och botten måste förändra vår livsstil. Detta tror jag på sikt inte kan göras genom enorma politiska apparater med långa listor av regleringar och förbud. Marknadsekonomin är ett bra instrument och, tror jag, är det mest effektiva medlet för att uppnå hållbarhet. Om saker och ting får bära sin rätta kostnad tror jag att saker och ting skulle kunne förändras relativt snabbt. Det skulle inte längre vara lönsamt att skäppa mat runt hela jorden utan vi skulle bli tvingade att äta mer närproducerat. Det skulle inte vara lönsamt att pumpa olja i samma kvantiteter utan vi skulle långsamt få anpassa oss till ett mer oljefritt liv med ekologiskt jordbruk, närproducerad förnyelsebar el etc. Om all energi skulle bära sitt riktiga pris så tror jag att mycket av den enorma globalisering vi ser idag skulle bli olönsam. Vi skulle bli tvingade att leva ett mer samanhållet liv, byggt mer på relationer till skillnad från ett upplöst liv byggt på materiella ting. Det fina i kråksången är att mycket lyckoforskning tyder på att det är just dessa typer av liv, mer decentralicerade med relationer i centrum som gör oss mest lyckliga. Den ekonomiska tillväxten tjänar idag inte längre människor (fattiga nationer undantaget då ökad materiell standard faktiskt ökar lyckan till en viss gräns). Om det har gått så långt att ekonomin inte längre är för folkets bästa utan har gått över till att bli ett stort maskineri i sig självt så tycker jag att det är dags att ställa sig upp och fråga vad f##n det är som håller på att hända, både för miljöns och för människors skull!! Vad jag har svårt att klura ut är hur vi skall lyckas ge saker dess rätta pris utan att privatisera varenda kvadratcentimeter av luft, land och vatten. Det finns ju trots allt en del som förespråkar en sådan lösning.

Eric, tyvärr tror jag att diagnosen har missuppfattas av dem flesta människor. Klimatförändringar i all ära men så mycket längre än så har inte media lyckats komma. Se bara på vad som hände med Millennium Ecosystem Assessment. Samma dag som den största studien om jordens tillstånd i mänsklighetens historia lanseras vad händer då? Jo, då dör påven och tar allt utrymme i media. Den största studien om jordens tillstånd i mänsklighetens historia fick i bästa fall en notis på sidan fem.

Konkurrensfrågor behöver inte hämma en utveckling mot långsiktig hållbarhet om man bara kommer ihåg att tänka långsiktigt och inte förolämpar konsumenternas miljötänkande. Det har t ex blivit populärt att byta kläder och köpa begagnat, vilket på sikt är dåligt för bolag som säljer slit-och-släng-kläder. Samtidigt som det är ett bra tillfälle att sälja kvalitetsprodukter som håller i längden. Låt mig ta Clas Ohlson som exempel. Mycket lönsamt bolag som etablerar butiker i stadskärnor dit man inte behöver bil för att komma. Säljer reservdelar till datorer, cyklar och annat som gör att prylarnas livslängd ökar, samtidigt som Clas Ohlson tjänar på detta. CO säljer cykelreservdelar men inte hela cyklar. Jämför CO med Biltema som är i princip samma koncept fast med billigare prylar och butiker längre från stan. Biltema verkar vara privatägt så jag vet inte hur det är med lönsamheten, men de säljer iaf hela cyklar, omonterade i kartong, till lågpris. Jag tippar på att CO får större marginaler på cykeltillbehören än vad Biltema får på kompletta cyklar. Enklast kan man förklara det som att COs kunder bryr sig om cyklarna och kan tänka sig att betala för att hålla dem rullande, medans Biltemas kunder inte gör det. Vilkas kunder tror ni är lönsammast i längden?

Apropå sjukdomar; vilken sjukdom ska vi bota i världen om vi har begränsade resurser? Copenhagen Consensus med omdebatterade Björn Lomborg som ordförande kommer att gå av stapeln 25-30 maj. Denna gång verkar man ha större fokus på klimatfrågan än när det senast begav sig 2004. Då kom klimatåtgärder långt ned på listan som toppades av mer lättdiagnosticerade problem; HIV/AIDS, undernäring, handelshinder och malaria. Det verkar dock inte som att CC2008 kommer att överraska.

Nu är CC 2008 klar med sin prioriteringslista. Det var tio utmaningar/problem vars föreslagna lösningar skulle prioriteras. Som väntat ligger åtgärder mot "Global Warming" långt ned på listan vars topp tre är: 1 Micronutrient supplements for children (vitamin A and zinc), Malnutrition 2 The Doha development agenda, Trade 3 Micronutrient fortification (iron and salt iodization), Malnutrition

Så lösningen på världens problem skall alltså vara att få klart Doha rundan så att vi kan skicka varor ännu friare och obegränsat runt jorden? Det tycker jag låter som en riktig höjdare ur ett miljöperspektiv. Det är ju precis det vi behöver just nu! Mer transporter, mer oljeberoende plast och tygvaror, mer skövling av skog. Mer av allt!

En som ställer bra diagnoser (och frågor) om vårt samhälles sjukdomstillstånd m.h.a. konst är fotografen Chris Jordan. Kolla detta 11 min långa TED-talk från i februari. (handlar iofs mkt om situationen i USA, men känns likafullt relevant även för oss svenskar/europeer) Från minut 7 och framåt "känns det" att han verkligen menar allvar med sina bilder. I alla fall blev jag gripen. Utan tvekan "a man with a mission".

Samma bilder och många därtill finns också på hans hemsida under utställningen "Running the numbers". En titt rekommenderas.

Kan bara instämma i dagens "Schlaugare" som undrar över följande nyhet. "Sjukvårdsrådgivning över telefon på kortast möjliga tid ger bonus åt personalen." Är det så man bygger det (socialt) hållbara samhället? Jaha. Vem ska man då ringa om man vill diagnosticera hela samhället? Det lär ju ta lite tid att få en vettig diagnos och korrekt medicinering fastställd liksom...

Den här tråden utvecklas till en tävling i vem som kan vara mest gnällig och uppgiven. Hur hållbart är det? Uppgivenhet löser inga problem. Jag tycker det är ett sundhetstecken att de här snabbsamtalen blir en förstasidesnyhet. Folk kommer alltid göra dumma misstag och det finns säkert flera företag som arbetar på samma sätt. Nu kan fler anställda våga påpeka hur dumt det är med kontraproduktiv tidspress.

Vem är det som är gnällig Erik...? Jag konstaterar bara vad som sker: hela vårt samhälle är för närvarande uppbyggt på ett sånt sätt att det per automatik verkar köra på mot sin egen undergång. Jag tror att både du och jag vill ha en ok pension t.ex.? Men om man inte orkar hålla koll på de placeringar ens pensionsfonder gör åt en i syfte att få just den där schyssta pensionen så arbetar de där pensionspengarna inte så sällan just med att undergräva planetens bärkraft på olika sätt. I den heliga vinstens namn. Amen. Se bara dagens DN: "Svenska pensionsfonder har satsat över tjugo miljarder kronor i oljebolag som bedriver utvinning av oljesand i ett kanadensiskt indianterritorium, en produktion som hotar ett område stort som England. Det har beskrivits som det största energiprojektet på jordklotet - och det smutsigaste. Ett flertal svenska fondbolag har intressen i projektet. Störst är fem av de statliga AP-fonderna. Vid årsskiftet ägde de tillsammans aktier för drygt 15 miljarder kronor i bolag med intressen i den kanadensiska provinsen Albertas oljesand. De traditionella oljejättarna dominerar placeringarna, men en betydande del av aktierna finns även i bolag som Canadian Natural Resourses, Encana och Suncor. And­ra pensionsbolag med stora oljesandsinnehav är Länsförsäkringar, SEB, AMF och SPP." Förresten var det nog just gnäll och klagande som gjorde att idiotförslaget om bonusar för snabb sjukvårdsrådgivning enligt Ekot redan verkar vara på väg att försvinna. Uppgivenhet är en annan sak. Helt förkastligt. Jag är inte uppgiven. Dock blir jag förbannat irriterad och less emellanåt.

Fredrik, Jag konstaterar bara vad som sker: hela vårt samhälle är för närvarande uppbyggt på ett sånt sätt att det per automatik verkar köra på mot sin egen undergång. Jag tror folk skulle göra misstag även om samhället vore uppbyggt på ett annat sätt. Människor är inte perfekta, så det enda man kan vara säker på är att dåliga beslut fattas. Det är bra att företaget nu har backat från sitt misstag: Medhelp avskaffar bonussystem

Erik: Eller så försöker man folkbilda :) Fast det kanske snarast är de som står över folket som behöver bildas här. Om människor var intresserade av att grunda sina åsikter på faktisk kunskap så vore mycket vunnet.

Valrörelsen och valet 2010.
Fåniga 49 öre mer i bensinskatt framställs som ett hot mot hela landsbygden, ja mot hela Sverige. Istället framställs Supermiljöbilspremien, innebärande att redan välbeställda kan få hela 40.000:- vid inköp av elbil, som lösningen på i princip alla miljörelaterade problem...

Och i VALU:n var "Miljö" rankat som fråga 10 av 19 gällande "Viktighet"...

Enough said.

Ja, miljöfrågan var verkligen obefintlig på slutet bortsett från ett par publikfriande ordväxlingar mellan Maria Wetterstrand och Maud Olofson. Nu kom Maud till SVT-studion i en BMW-SUV förresten.

BMW-SUV? Alliansens gröna röst? Såpass.

I det göteborgska kommunalvalet fick enfrågepartiet Vägvalet - motståndare till trängselskatt - drygt 5 %...