Förbud mot samhällets droger?!?

Droger är förbjudet enligt svensk lag, detta för att det anses skapa mänskligt lidande och samhällsekonomiska problem. Staten griper alltså in i marknaden och förbjuder helt sonika denna produkt. Nu undrar jag: kan man inte tänka sig att förbjuda flaskvatten, färdigmat, bensin, lösnaglar och annat onödigt på samma grundval - att de skadar samhället? Om det finns möjlighet att förbjuda droger måste det rimligtvis gå att hitta kryphål som gör att vi kan förbjuda andra skadliga varor. Hur funkar svensk (och internationell) lagstiftning här egentligen? Hur kan WTO acceptera förbud mot droger men inte förbud mot flaskvatten? Finns där någon jurist eller annan insatt som kan förklara detta för mig? Fram med ett förbud mot samhällets ALLA droger och beroenden - inklusive drogen lyxkonsumtion och beroendet av olja!

Syftet tycks mig förstås gott, men jag tror inte på ett samhälle fullt av massor av förbud. Jag tror inte att ett sådant samhälle skulle bli bättre, faktiskt. Dessutom - vem skulle bestämma vad som ska förbjudas? I en del fall kanske de flesta skulle kunna enas om vad som är lyxkonsumtion, men i andra fall skulle en vara kunna vara nödvändig för en människa samtidigt som det är lyxkonsumtion för en annan. Det är väl i många fall dessutom mera en fråga om skadliga volymer än den enskilda varan? Vilka kriterier tycker du skulle användas för att bestämma vad som ska förbjudas?

Oj oj, ord och inga visor! Jag gissar att du är ute efter att provocera. Det förbudet tror jag i alla fall att du får svårt att få igenom. Det lär vara en politisk omöjlighet, och jag får nog säga att jag själv tycker det känns lite otäckt med en stat som så i detalj bestämmer vad människor får och inte får göra, i alla fall med de exempel som du tar upp. Staten har inte förbjudit en av de mest samhällsfarliga droger som finns, alkoholen. Och inte vill jag att den ska göra det heller.

Jag vill påminna om att Danmark för några år sedan försökte stoppa införandet av aluminiumburkar och engångsflaskor med hänvsning till miljön. Detta gick nu inte EU med på därför att det hotade det fria flödet av varor. Dock var det väl få miljömedvetna som inte tog Danmarks parti och Danmark brukar ju inte heller anses vara en stat som i detalj bestämmer vad dess medborgare får och inte får göra. Jag tycker att Caroline har en poäng här. Sedan kan man ju inte förbjuda allt, men där det finns fullvärdiga alternativ (ex. karnvatten istället för flaskvatten) tycker jag man borde kunna förbjuda det mest miljöbelastande alternativet (om skillnaden är påtaglig). Dock är det inte så troligt att EU går med på detta om Sverige inför en sådan lag.

Fast alla droger är ju inte förbjudna heller. Alkohol ställer ju till mycket skada i vårt samhälle, och skulle det kommit idag så tror jag nog att det skulle ha varit förbjudet...

Ett samhälle fullt av massa förbud? Det har vi redan. Man får inte stjäla, mörda, misshandla och som sagt inte heller använda eller sälja droger (förutom alkohol då). Självklart är det svårt att bestämma vad som ska räknas som samhällsfarlig/miljöfarlig vara. Men någonstans har man ju bestämt att droger räknas som en sådan. Men är spännande att höra hur ni ser på detta, det var lite av mitt syfte (snarare än att provocera faktiskt, denna gång...). Visst skulle det vara svårt att införa ett förbud mot fler samhällsfarliga varor. Men där kan man väl inte börja när man filosoferar - i vad som är svårt (omöjligt") och inte?!

Caroline, vad det gäller vad samhället kan förbjuda eller måste tillåta så finns det en avgörande faktor, nämligen om produkten/tjänsten redan är allmänt accepterad eller inte. Som exempel kan nämnas debatten kring snusets vara eller icke vara. Det snusas mycket mer allmänt i Sverige än i övriga EU, och därav följer debatten och motsättningarna mellan Sverige och resten av EU i frågan. Om man skall ta t.ex. motorbensin som exempel så är det med all säkerhet så att om man försökt få en sådan produkt godkänd på marknaden idag med den kunskap vi besitter om dess egenskaper så hade det inte lyckats. Extremt brandfarlig, cancerogen, omfattande negativa miljöeffekter o.s.v. listan kan göras lång. Inte ens med den relativt tandlösa kemikalielagstiftning vi har idag skulle något sådant sluppit igenom. Nu har vi istället byggt oss fast i ett samhälle som är beroende av bensin och vägen från detta beroende blir så oändligt mycket mer omständlig och komplicerad än om man avstyrt det hela i ett tidigt stadium. Men man skall inte kasta in handduken! Se t.ex. på utvecklingen av antalet som röker i Sverige. Genom debatt och upplysning kombinerat med skatt och styrmedel och till viss del även lagar så visar det sig att förändring inte är omöjlig att uppnå. Ur globalt perspektiv är kanske situationen annorlunda, men det går faktiskt att förändra utan förbud. Visst är det viktigt att samhället tar ställning och visar vad som kan anses vara ok eller inte, men till syvene och sist krävs ändå medborgarnas acceptans.

Tack Joel för dina synpunkter! Jag håller med dig, det kokar alltid ner på värdeingar och vilja att göra (och inte göra) saker och ting. Men jag är verkligen nyfiken på varför det förhåller sig på endera eller andra sättet (tex varför man kan förbjuda vissa samhällsfarliga saker men inte andra). Och visst, du har nog rätt i att det beror mycket på vanor och slentrian. Men som sagt, varför lämna det där - det måste väl inte vara så för alltid? Kanske kan förbud funka i övergångsperioder? Slaveriet förbjöds ju, och idag är det nog ändå få människor som tycker att det är okej med slaveri (sedär, en värdering som förändrats?). Kanske samma sak med barnaga. Eller idiotiska prylar. Jag vet inte. Jag bara funderar...

Just det, alkohol och tobak är bra exempel på viss lagstyrning, tack Joel! Flaskvatten och lösnaglar är kanske svårt att förbjuda, men kommunerna låter ju bygga externa köpcentrum med alibiet att det går en buss varje halvtimme, längst bort på parkeringen så att busspassagerarna måste vandra förbi alla bilar ;-) Köpcentrena motiveras med att om inte "min" kommun bygger så hamnar jobbtillfällen i grannkommunen istället. Så kanske skulle man behöva en lag som säger att man inte får bygga mer än X kvadratmeter butiksyta om det inte finns X antal bostäder inom X kilometer. T ex en kvm butiksyta för varje kvm boyta inom två kilometer. Eller nåt. Idag har man miniminivåer på parkering, sk parkeringsnormer, enligt plan- och bygglagen. Kanske skulle dessa ändras så att nya byggen måste lokaliseras på ett visst maximiavstånd från kollektivtrafik eller annan bebyggelse?

Intressant förslag Erik, jag tror som du på att villkora handelsetableringar. Man skulle också kunna tänka sig en vassare plan- och bygglag som även stipulerar energieffektiva byggnader. Idag läste jag i STF:s tidning (3/08) att ett tiotal svenska städer (bla Gävle, Falun, Visby, Örebro, Ystad, Malmö mfl) inte tillåter plastmöbler på uteserveringar i stan (!). Kanske ett något långt draget exempel på förbud mot "samhällsfarliga" eller i alla fall här ansett "samhällsförfulande" fenomen.