Har konsumenten möjlighet att agera hållbart?

Har konsumenten möjlighet att agera hållbart? Det var titeln på en seminariedag som arrangerades i veckan av Naturvårdsverket och Konsumentverket i samarbete. Syftet med seminariet var att belysa den komplicerade konsumentrollen i hållbar utveckling. Många undersökningar visar på konsumenters vilja att bidra till en hållbar konsumtion. Hur kan glappet mellan denna attityd och det faktiska agerandet minskas? Genom att lägga samman pusselbitar från olika aktuella undersökningar kan hinder och möjligheter identifieras för hur konsumenternas möjligheter att agera hållbart kan underlättas. Så här såg dagens program ut: Moderator: Jessica Cederberg Wodmar, Naturvårdsverket Förmiddagens program Inledning
Gunnar Larsson, Generaldirektör Konsumentverket och Martin Eriksson, avdelningschef Klimatavdelningen, Naturvårdsverket

Bakgrund
Hur påverkar konsumtionen klimatet? Vad driver och motiverar hushållen att agera hållbart? Naturvårdsverket presenterar pågående arbete om klimat och konsumtion samt slutsatser från forsknings programmet SHARP. Eva Ahlner och Jessica Cederberg Wodmar, Naturvårdsverket

Välbefinnande & hållbar utveckling
Kan vi minska vår miljöpåverkan och samtidigt må bättre? Jörgen Larsson, Chalmers och Göteborgs Universitet

”Vardagen och miljön”
Konsumentverkets konsumentundersökning 2009. Hur ser svenska konsumenter på sina möjligheter att agera hållbart? Ingela Dahlin, Konsumentverket Samtal med moderator och kommentarer från Jan Bertoft, Sveriges konsumenter Eftermiddagens program

Regeringens tankar kring konsumentens roll i miljöarbetet
Hur kan hinder och möjligheter tacklas för att minska glappet mellan konsumenternas attityder och faktiska agerande? Anförande av Elisabet Falemo, Miljödepartementet, statsekreterare hos miljöminister Andreas Carlgren med ansvar för bl.a. hållbar utveckling.

OECD:s konsumentundersökning “Household Behaviour and the Environment” i tio OECD-länder 2008 kring attityder och beteende inom miljöområdet. Presentation av slutsatser från studien samt några jämförelser med andra länder. Gunilla Blomquist, Miljödepartementet.

Konsumenten och energianvändning i hemmet
Hur ser konsumenternas förutsättningar ut? Maria Alm, Energimyndigheten.

Paneldebatt: Hur plogas banan?
Vilka miljöinsatser kan vi förvänta oss från konsumenterna? Vilka samhälleliga förutsättningar behövs för att möjliggöra detta? Hur åstadkoms gynnsamma möjligheter? Vilka hinder behöver undanröjas? Individansvar kontra samhällsansvar. Vem gör vad? I panelen satt: • Sofia Arkelsten, riksdagsledamot (m), Miljö- och jordbruksutskottet • Gunvor G Ericson, riksdagsledamot (mp), talesperson i konsument- och folkhälsopolitiska frågor • Jörgen Larsson, forskare, Chalmers och Göteborgs Universitet • Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen • Maria Sandow, Svensk Handel

Man kanske ska börja med att kalla människor för något annat än konsumenter... Det är väl ändå att krympa människan genom att använda den benämningen?

Koldioxidexperiment var på plats men tyckte inte att det var så mycket nytt.

"Man kanske ska börja med att kalla människor för något annat än konsumenter... Det är väl ändå att krympa människan genom att använda den benämningen?" Det är nog inte människor i stort som man menar här, utan just konsumenter.

Men varför översätts "Household Behaviour and the Environment" till konsumentundersökning? Man agerar väl också på andra sätt än genom konsumtion? "Konsumenten och energianvändning i hemmet" kan också ifrågasättas tycker jag. Visst minskar jag energikonsumtionen om jag vidtar åtgärder som att sänka temperaturen och ta på tofflor och tröja, men jag skulle ändå inte främst definiera det som ett konsumtionsbeteende. Många har ju dessutom värme och varmvatten som fast kostnad och också relativt liten möjlighet att påverka husets energiprestanda eller uppvärmningssystem. Min poäng här att det inte är första gången som människa/medborgare blandas ihop eller byts ut mot konsument. Hade de pratat om människor eller medborgare så hade kanske mer intressanta frågeställningar som t.ex minskad arbetstid, hur man väljer att bosätta sig och det hållbara i evig tillväxt kommit med. Det är möjligt att Jörgen Larsson kom in på det, titeln på hans del av dagen pekar på det iaf. Kanske någon som var med kan berätta?

Om människor som konsumenter: När det är konsumtion som diskuteras så är det praktiskt att ha ett begrepp som illustrerar just det perspektivet. Exemplen du räknar upp - minskad arbetstid, hur man väljer att bosätta sig - går alldeles utmärkt att diskutera ur konsumentbeteendeperspektiv. "Visst minskar jag energikonsumtionen om jag vidtar åtgärder som att sänka temperaturen och ta på tofflor och tröja, men jag skulle ändå inte främst definiera det som ett konsumtionsbeteende.", skriver du Johan. Så här definieras konsumentbeteende i boken Consumer behaviour (av Solomon, Bamossy & Askegaard): "it is the study of the processes involved when individuals or groups select, purchase, use or dispose of products, services, ideas or experiences to satisfy needs and desires." Om man utgår från en sådan definition innebär det att processen som studeras kan innehålla (och ofta gör det) flera olika personer med olika roller som inte involverar att plocka fram plånboken. Människor i ens omgivning som påverkar vilken livsstil man vill uppnå till exempel. Eller någon annan som tar besluten åt en vare sig man vill eller inte.

Här får jag inget medhåll märker jag... :-)

Nej, jag ser nog inte riktigt skillnaden du vill åt. Att konsumtionsminskning och liknande ofta saknas i samhällsdebatten tror jag inte har med begreppet att göra. Men förklara gärna hur du tänker.

OK då, jag prövar ett nytt grepp: Kommer Naturvårdsverket även att arrangera "Har medborgaren/människan/privatpersonen möjlighet att agera hållbart"? Om inte tycker jag att de kör för hårt på konsumtionsperspektivet. Bara det faktum att det finns litteratur som Consumer behaviour och att den används i människa-miljösammanhang sätter kursen fel från början menar jag. Man avgränsar mänskligt handlande till konsumtion, och val av konsumtion. Definitionen du anger menar att konsumtion även skulle innefatta införskaffandet av idéer och erfarenheter, det tycker jag bara är helskumt och ett exempel på hur konsumentbegreppet kletas ihop med människan.

Konsumenten ÄR medborgare/människa/privatperson och har dessutom 50-11 andra olika "roller" i ett konsumtionsperspektiv. Förklara vad den avgörande skillnaden är enligt dig. Om idéer: varför tycker du att det är helskumt? "Man avgränsar mänskligt handlande till konsumtion, och val av konsumtion." Nej, absolut inte. Det är bara det som råkar vara i fokus i dessa diskussioner. Ett av flera möjliga perspektiv. Du behöver nog inget nytt grepp för att förklara, bara utveckla mera vad du menar. Jag är idel öra :-)

Den avgörande skillnaden är att jag som människa kan göra val som har stor påverkan på min miljöpåverkan utan att det i första hand, eller alls, behöver definieras som konsumtion. Min egen uppfattning om definitionen av en konsument är en person som köper varor och tjänster, vilket också bekräftas snabbt av en googling: http://www.investorwords.com/1055/consumer.html http://www.thefreedictionary.com/consumer http://mw1.meriam-webster.com/dictionary/consumer http://www.yourdictionary.com/consumer ...och ett helt gäng till.

Jag håller med Johan här. När man definierar människor som i första hand konsumenter tycker jag att man mentalt begränsar handlingsutrymmet till det som ingår i en marknadsstruktur. Har väldigt svårt att se att man skulle säga att 20% av de svenska konsumenterna föredrar det eller det partiet tex. Om ni inte ser någon skillnad mellan konsumenter och medborgare, varför använder man inte alltid konsumentbegreppet? Så som jag ser det så är det stor skillnad mellan den påverkan vi kan göra som konsumenter, dvs. välja vad vi ska köpa och konsumera, och den påverkan vi kan göra som medborgare, dvs. rösta fram lagar och organisera samhällstruktur. / Erik

Johan, jag tittade på den första definitionen du listat och konstaterar att det möjligtvis kan vara en gängse uppfattning, men man inser ganska snart att det finns mängder av situationer där det inte är samma person som gör allt detta. Om du köper byxor till din son till exempel. Du köper, han använder. Vem tog beslutet? Behöver inte ens vara du som förälder som tog 100% av beslutet att köpa. Det kan vara en eller flera i omgivningen som påverkat dig eller din son. Liknande processer kan vara igång när det gäller beslutet att INTE köpa, vilket kanske beror på att du känner ett ansvar för samhället som medborgare till exempel. Eller att du tror att vi blir lyckligare om vi köper mindre (en idé?).

Erik, självklart är det skillnad mellan konsument och medborgare, och man kan naturligtvis inte alltid använda konsumentbegreppet. Det begreppet kan man bara använda när det är konsumtionen och konsumentbeteendet som är i fokus för analysen. Inte annars. Och då innebär konsumentbeteendet att det innefattar en massa psykologiska och sociala mekanismer. En av dem kan vara att man agerar i rollen som samhällsmedborgare. Johan, visst skulle det vara intressant om Naturvårdsverket arrangerade något på temat "Har medborgaren/människan/privatpersonen möjlighet att agera hållbart?". Det skulle dock inte på något sätt stå i motsats eller automatiskt vara bättre/sämre än ett seminarium om konsumentens möjligheter att agera hållbart. Det är bara två olika analysperspektiv och i viss mån olika systemnivåer, men framför allt olika perspektiv. Det ena utesluter inte det andra. Den här gången handlade det om konsumenten. Konsumerar gör vi alla, så det är väl inte fel att analysera konsumentbeteendena?

Ok, jag kan hålla med om att det är relevant att prata om människor som konsumenter i ett seminarium som behandlar konsumenternas möjligheter till hållbart agerande. Det jag dock vill understryka är vikten av att i ett sådant sammanhang framhålla att detta bara är ett sätt att påverka. Det kanske låter trivialt, men man skall inte underskatta den diskursiva kraften av att enbart ständigt och jämt uttrycka problemformuleringar på ett begränsat sätt, bara för att det är just det man diskuterar. Jag studerar Medie- och Kommunikationsvetenskap på JMK i stockholm, så jag är av förståeliga skäl väldigt intresserad av hur hela problematiken framställs och diskuteras. Det jag tycker är skrämmande är att det framför allt framställs som antingen något vi som konsumenter skall engagera oss i eller något som "politikerna" skall lösa. Vart tog medborgaren vägen, hon som röstar fram våra politiker, skapar opinion, påverkar sin omgivning på ett såväl praktiskt som ideologiskt plan.

Ja, det kan jag verkligen hålla med om, Erik! Hur vi ser på ett visst problem, vår mentala bild, har definitivt betydelse för hur vi agerar i olika frågor, och då är det viktigt att belysa dem inte ur bara ett perspektiv utan flera. Absolut. Kul att du som medie- och kommunikationsvetenskapsstudent intresserar dig för denna problematik.

Jag funderar ofta över att det mesta av ansvaret för dagens miljöproblem lämpats över på individen/konsumenten istället för på myndigheter/stater. Orsaken är att jag i mitt arbete som lärare ofta får följande typ av frågor av elever: - "men, vad ska man äta då?" - "men, vad ska man köpa då?" - "men, varför är det tillåtet då?" - "men, hur ska man resa då?" Allt som oftast rör frågorna livsmedels-, pryl- och klädkonsumtion eller transporter. Och de är oftast helt relevanta. Vi är ju reducerade till konsumenter snarare än att vara medborgare. Och politiker (och ekonomer) utgår från att vi alla ska vara upplysta och välinformerade, samt ansvarstagande och empatiska. Då kommer vi att välja "rätt" produkt och de "miljöbra" produkterna och de ansvarstagande företagen kommer att överleva medan de onda och miljösämre kommer att rensas bort från den allvetande marknaden där alltid givetvis både öppenhet och "rätt" prissättning regerar! I den heliga valfrihetens namn. Amen. Hör politikerna inte själva hur löjligt det låter? Eller vilka extremt miljöinsatta och empatiska medborgare detta system kräver för att kunna fungera som ett sätt för att lösa miljöproblem. Särskilt som all historia visar att det enda som hjälper för att komma till rätta med miljöproblem av alla slag är reglering (lagar, förbud), och/eller ekonomiska styrmedel (skatter och avgifter). Jag vill betraktas som en medborgare! Inte som en konsument!

Om man breddar diskussion om människan är konsument eller inte och tittar på vad som kan trigga beteendeförändringar hos människor så finns det en konferens i USA som samlar forskare, föreningar, politiker, admnistratörer, företagare, att diskutera och lära sig om just hur man kan männsikor att leva mer hållbart. Och jag lovar det är inte bara människan som konsument som kommer i fokus utan även som den sociala varelse som hen faktiskt är!
Mer info:
www.beccconference.org
Och vill ni skicka in abstract gör det innan den 15 April!

Svensken som konsument...intressant ny läsning om våra CO2 utsläpp och fotavtryck som konsumenter...

Ny rapport från SEI och Cogito visar stora skillnader för fyra kommuners miljöpåverkan och Sverige i genomsnitt om man använder ett konsumtionsperspektiv.

I veckan publicerade Stockholm Environment Institute tillsammans med tankesmedjan Cogito rapporten Global miljöpåverkan och lokala fotavtryck - analys av fyra svenska kommuners totala konsumtion.