Dags att de offentliga resurserna läggs på åtgärder som gör skillnad

Under de senaste årtiondena har bilen kommit att bli det dominerande transportslaget för personresor, i Sverige liksom i stora delar av världen. Utöver en intensiv energianvändning ger transportsektorn upphov till många andra negativa konsekvenser för samhället såsom miljö- och hälsoskadliga utsläpp, olyckor och ineffektiv markanvändning. Vad borde de offentliga resurserna användas till för att faktiskt ha en möjlighet att minska transporternas negativa samhällspåverkan?

Under senaste halvåret har jag arbetat med ett examensarbete som syftar till att identifiera och uppskatta den samhällspåverkan som framtida transporter i Mälardalsregionen kan förväntas ge upphov till. Mälardalen är en intressant region i det avseendet att den sedan 1970-talet har integrerats allt mer; 20 arbetsmarknadsregioner har reducerats till 7 och flexibiliteten för såväl företag som arbetskraft har ökat i regionen. Antalet arbetsmarknadsregioner förutspås minska ytterligare i framtiden vilket sannolikt kommer leda till en ökad rörlighet inom regionen om inte radikala ändringar görs. Fyra alternativa utvecklingsscenarier har tagits fram och jämförts med Energimyndighetens prognostiserade utveckling som bygger på dagens policys och styrmedel. De alternativa utvecklingsscenarierna är:

1. Fordonen energieffektiviseras mer än dagens styrmedel förutspås leda till,
2. Förnybara bränslen används i större utsträckning än vad som är prognostiserat,
3. Fördubblingsmålet uppnås, utbudet av och resandet med kollektiva medel fördubblas och ersätter tidigare bilresor,
4. Resandet minskar till följd av medveten stads- och samhällsplanering och användande av informations- och kommunikationsverktyg som kan reducera behovet av resor.

En sammanfattning och kvantifiering av de konsekvenser som har behandlats i rapporten visas i tabellen ovan. Den mörkröda färgen indikerar det scenario som bidrar till mest negativ påverkan medan den mörkgröna visar scenariot med minst negativ påverkan för respektive konsekvens. Siffrorna indikerar den påverkan vardera scenario har relativt det scenario som leder till mest negativa konsekvenser (som i sin tur markeras med 1,00).

De resultat som min studie visar på är att både energianvändningen och utsläpp kan förväntas minska enligt Energimyndighetens prognos till följd av en energieffektivisering av fordonen och att förnybara bränslen förväntas användas i större utsträckning, detta trots att trafikvolymerna antas öka. Samtidigt visar undersökningen att andra negativa konsekvenser relaterade till persontransporter såsom omfattande markanvändning och olyckor troligtvis kommer öka i framtiden om prognosen förverkligas. Då de alternativa utvecklingsscenarierna har analyserats visar studien att energieffektivisering och bränslebyte har en begränsad förmåga att minska de negativa transportrelaterade konsekvenserna i och med att de scenarierna bygger på en utveckling där bilen fortfarande är det dominerande färdmedlet och att bilen per passagerarkilometer ofta är ett ineffektivt sett att förflytta sig. Procentuellt sett är bilanvändandet högt även i det fjärde scenariot (minskar resande) men i och med att människor reser mindre minskar trots det de negativa konsekvenserna.

De fyra alternativa scenarierna är hypotetiska och de faktiska möjligheterna för att var och en av dem realiseras har inte studerats i detalj. Det studien dock har lyckats kvantifiera är den stora potential som finns att minska de negativa konsekvenser som kan kopplas till persontransporter; men det kommer sannolikt kräva både mer omfattande insatser och i viss mån även insatser som är annorlunda riktade än exempelvis dagens styrmedel. Det som var och en av oss kan göra tills vidare är att fundera på hur mycket vi faktiskt måste resa och vilket färdmedel som vi väljer då vi faktiskt behöver förflytta oss.

Inte oväntat är Volvo Personvagnar inne på en annan linje och gör ett utspel i frågan:

"Volvo Personvagnar varnar för att EU:s mål för minskade koldioxidutsläpp äventyras av att det saknas harmoniserade skattelättnader för att stimulera den europeiska marknaden.

Dessutom behövs fortsatt stöd för att stimulera fordonsrelaterad forskning och utveckling inklusive stöd till elektrifiering."

https://www.media.volvocars.com/se/enhanced/se-se/Media/Preview.aspx?mediaid=43114

Annika, intressant jämförelse. Kan du ge några konkreta exempel på hur man uppnår scenario fyra?

Hej Erik, bra fråga! Först ska jag väl nämna att jag inte har gått in på det ämnet närmare i min uppsats. Men självklart har jag lite tankar bakom varför jag tycker att det är ett viktigt område att titta på.

Först och främst så tror jag att det på lång sikt finns en stor potential att omstrukturera våra städer och samhällen och på så sätt möjliggöra färre eller kortare resor. Det kan exempelvis handla om att förbättra tillgängligheten till platser som många besöker, förtäta städer och på så sätt minska reslängderna och helt enkelt gå ifrån de stadsmodeller som bygger på att stora ytor av städerna utgörs av vägar och biltrafik. 

Värt att nämna är också att de alternativ som jag har tittat på främst kollar på resor med bil, bus och spårbundna färdmedel och alltså inte resor till fots eller med cykel. Att ersätta många av resorna som idag görs med framförallt bil, men också kollektiva medel, skulle vara ett sätt att nå Scenario 4; dock så kräver nog även en sådan utvecklig att avstånden förkortas.

Slutligen tror jag också att det finns en möjlighet för många att exempelvis jobba hemifrån en eller två dagar i veckan och på så sätt minska de totala reslängderna. Att ersätta vissa fysiska möten med video- och telefonmöten kan också vara en möjlighet.

Det som är viktigt att poängtera är väl att regionförstoringen som sker i Mälardalen inte riktigt talar för en utveckling i den här riktningen. Därför tror jag att det är än viktigare att försöka tänka kreativt kring hur ett sådant samhälle kan se ut och börja ifrågasätta konsekvenserna av att längden på våra resor hela tiden ökar.

Annika, det du presenterar passar bra ihop med nye miljöministern Lena Eks uttalande i januari i år om att "vi måste åka mindre bil". Detta var lite av ett paradigmskifte med tanke på att förre miljöministern Andreas Carlgren ansåg det bra om trafiken ökade.

Scenario 4 med minskat resande skulle jag vilja få lite bättre förklarat. Den tid vi dagligen spenderar på resor har vad jag förtått hållit sig relativt konstant under åtminstone de senaste par hundra åren. Trenden har varit att bättre kommunikationer har gjort att vi kunna resa längre sträckor. Att vi kunna öka sträckorna är i sin tur mycket starkt förknippat med bilen. Är det tiden som ska minska eller sträckan eller båda? Mängden vi reser styrs både av behov eller "måsten" och de val vi gör. Typexempel från mälardalsregionen är stadbon som flyttat ut på landet eftersom denne nu har möjlighet att ta bil till stationen och sedan snabbtåget in till jobbet inom en tid som denna person bedömer balanser lyxen av ett eget hus på landet.

Du nämner att du inte tittat på närmare på en övergång till cykel och gång. Jag tror att potentialen som finns där är kraftigt underskattad. Särskilt om man ser på vilken utveckling som skett med eldrivna cyklar de senaste åren. En pedelec (25 km/h och endast elunderstöd när man trampar) innebär en möjlighet för cyklister att resa med betydligt högre snittfart än vad som kan uppnås kollektivt. Här är jag inne på ett scenario (lite en kombination av 3 och 4) som också borde vara intressant att utveckla: En blygsam minskning av resande, och ett byte av färdsätt till ett trafikslag som i stora delar skulle behöva vidareutvecklas. Det som borde göra ett sådant scenario konkurrenskraftigt är att resenären får behålla de stora fördelar som denna upplever hos bilen: Flexibiliteten, inga byten, slippa trängas kortaste restid  m fl argument som ofta återkommer.

Riksrevisionen är inte särskild nöjd med Trafikverket och inte heler dessa uppdragsgivare vad gäller aktuella satsningar på infrastruktur.
http://www.riksrevisionen.se/sv/OM-RIKSREVISIONEN/Pressrum1/Nyheter1/2012/Satsningar-pa-infrastruktur-kan-motverka-klimatmalen/
Riksdagens klimatmål går helt enkelt inte ihop med infrastruktursatsningar swom bygger på trafikökningsprognoser. Särskilt som dessa satsningar och investeringar är en ytterst viktig komponent i att förverkliga trafikprognoserna.