Den här informationen behöver vi om fisk

Här är en länk till en sida från "Australian Marine Conservation Society", men den funkar nog ganska bra för svenska förhållanden också. De menar att konsumenter famlar i mörkret när de väljer fisk och vill ha: 1. Korrekt och standardiserad märkning av fiskart (detta tror jag funkar ganska bra i Europa) 2. Information om fiskemetod 3. Information om var fisken kommer ifrån (odlad, fångad i våra vatten eller importerad). Detta tror jag står på förpackningen, men det är svårt att utläsa om det är hotade bestånd eller inte. 4. Information om hur hållbara fiskerierna och fiskeodlarna är. (Tack Örjan för tipset!)

Det vore suveränt om man kunde få denna information när man ska köpa fisk, men för att kunna göra aktiva val skulle det krävas lite utbildning av konsumenten - information om informationen. Lättillgängligt, pålitligt, samlat på ett enda ställe och lätt att sätta sig in i även för landkrabbor. En annan sak som borde vara intressant, åtminstone när fisken köps hel, är lekstorleken så att man kan kontrollera att fisken haft möjlighet att reproducera sig. Skulle kunna anges tillsammans med fiskarten.

Konsumenternas makt skall inte underskattas. Nu har ett tjugotal fiskelag bestämt sig för att märka sina torskfångster så att de ska kunna spåras till kvot och var torsken fångats. Det är ett framsteg att man vill visa att man fiskar lagligt, men själv avstår jag från torsk fram till dess (om) beståndet fått återhämta sig ordentligt. Lite mera konsumentmakt och politikeransvar så kanske det skulle finnas en chans.

Jag vet inte hur det är med Östersjötorsken, men i många fall behöver väl inte lagligt fångad vara detsamma som hållbart, eftersom de politiskt satta kvoterna oftast överstiger de vetenskapligt rekommenderade kvoterna?

Ja precis, det är just därför jag inte köper torsk. Lagligt är bättre än olagligt, men fortfarande inte hållbart. Det var vad jag ville ha sagt, men jag ser nu att det kanske inte framgick riktigt av inlägget.

Jodå, det framgick, det är jag som är slarvig... Jag läste artikeln och gjorde helt enkelt samma reflektion som du redan hade gjort! :-) Sverker hade ett par torskar i händerna på Plus häromkvällen där en kvinna från WWF pratade om problemet. Hon föreslog några andra fiskarter om man ville ha lite finare fisk, tror faktiskt en del av det var insjöfisk. WWF sätter tydligen grönt, gult eller rött ljus på populära fiskar, har inte varit inne och kollat. Den kanske kunde vara en start till förbättrad konsumentinformation.

Ett frivilligt ursprungsmärkningssystem för svensk fisk kommer införas vid årsskiftet som ett led i kampen mot svartfiske.

Satt precis och läste i ICAs årsrapport och såg den här delen om fisk där de diskuterar hur de kom fram till att inte sälja frusen östersjötorsk. Gjorde de rätt, är det ett vettigt resonemang och är det upp till affärerna eller oss konsumenterna att göra dessa val? och det verkar som att det inte bara är slutkonsumenterna som har problem med att reda ut vilken information som är trovärdig och relevant. Historien på sid 47 i årsrapporten går: ICA is conscious of the problem of depleted cod stocks in the Baltic Sea and since 2002 has placed requirements on the size and origin of the cod it sells, and that it falls within current quotas. After a discussion with experts and environmental organizations, ICA decided during the year to stop selling frozen cod caught in the Baltic Sea. Since 2002 ICA has offered only one type of frozen Baltic cod in its central product line, corresponding to 1.2 percent of the total volume of frozen cod. Cod sold under ICA’s private label comes from the Barents Sea. During the year ICA was criticized by Greenpeace, which demanded an immediate stop to the sale of Baltic cod. The organization’s studies show that at least one of every three cod from the Baltic Sea is illegally caught and that eastern cod stocks have fallen below sustainable limits.Contributions from stakeholders “We have gathered data and advice on illegal fishing and cod stocks in the Baltic Sea from several sources to make an informed decision that will benefi t all the parties concerned in the long term: customers, the environment and the fi shing industry,” says Kerstin Lindvall, head of environmental and social responsibility issues at ICA AB. Two opposing opinions stood out from the information that was gathered. On the one hand, there were those who recommended that ICA stop selling cod from eastern Baltic stocks, which could help the long-term survival of the Swedish fishing industry. Others felt, however, that a halt to sales is not an effective means to safeguards stocks and that it punishes fishermen who legally fish within the Swedish quota. Only fresh Baltic cod After its decision, ICA will limit the Baltic cod sold in the shared product range to fresh fi sh from Swedish ships, docked in Swedish ports and inspected by Swedish authorities.

WWF och andra förordar ett ursprungsmärkningssystem för fisk. Om det fanns på plats ett obligatoriskt system som verkligen fungerade, med kontroller och straff, så skulle det bli lättare för ICA och andra aktörer att fatta rätt beslut. Och självklart skulle det gynna de aktörer som redan idag är lagliga (som ICA bekymrar sig för).

Mitt förslag till vilken miljöinformation som alltid borde förmedlas vid fiskinköp är: 1. Biologisk resursanvändning 2. Bidrag till växthuseffekten I nummer ett bakas information av typerna som föreslås i det första inlägget samt spårbarhet samman till en bedömd nivå som kan vara t.ex. på en tre, fem eller sjugradig skala. Skalan kan sättas och bedömningen göras av myndigheter, NGO:s (t.ex. WWF) och fristående certifieringsorgan (t.ex. MSC). Nummer två är relevant för att det i många fall går åt stora mängder fossila bränslen för att få upp fisken ur havet. Eventuellt bör man även ha med en nummer tre: 3. Landanvändning (i detta fall havsbotten) med implikationer på livsuppehållande funktion och biologisk mångfald Nummer tre är relevant eftersom havsbotten störs av bottentrålning.

WWFs har bra information om vilken fisk man kan äta med gott samvete, och vad man absolut ska undvika i skriften "Fisk till middag". Hela rapporten (42 s.) finns här: www.wwf.se/source.php/1076398/WWFs_FISKGUIDE.pdf En kortversion av rapporten i fickformat finns här: http://www.wwf.se/source.php/1076399/WWFs_fickguide.pdf Jag brukar satsa på sill och strömming, enligt WWF är de ok. Strömming brukar finnas filead och klar för 50-60 kr/kg. Kanongott att steka! Det har också kommit en ny bok om utfiskningen av Östersjön och andra hav. Den heter "Tyst hav" och är skriven av Isabell Lövin. Länk till DNs recension av boken finns bifogas.

Såg att Tyst hav recenserades av GP och Aftonbladet idag också. Verkar läsvärd!

Det är klart, man kan ju välja miljömärkt också. Det finns två alternativ: MSC - engelsk/global organisation som fokuserar på att beståndet är hållbart men också arbetar med bifångster och annat. I Sverige finns åtm fryst Hoki som är MSC-märkt. Finns också olika typer av färdigprodukter. Läs mer om dem och deras regler på www.msc.org. KRAV - finns regler för såväl vattenbruk som för fiske. Fiskereglerna kräver att beståndet ska vara i god form, att selektiviteten ska vara hög (dvs ingen/lite bifångst) och att metoderna inte ska skada t ex botten. Dessutom en del basregler om hög spårbarhet, allmän redlighet och utbildning för fiskarna. Basreglerna är dessvärre ingen självklarhet i övriga fisket. Det finns KRAV-märkt färsk kokräka, fryst, färsk och inlagd sill. Lax i olika former har funnits ett tag. Fler arter är på gång. Torsk eller inte? Jag vet att det finns odlad torsk i Norge som visades upp på Interfoods eko-del i förra veckan. Kanske kommer den hit snart. Vad jag vet är också Barents-beståndet hållbart. Växthuseffekten - Vare sig KRAV eller MSC tar uttalad hänsyn till detta, även om det finns lite ansatser i KRAVs regler. Däremot jobbar KRAV med klimatregler, som föreslås omfatta även fiske. Se mer om det (klimatmärkning) i separat tråd.

Absolut Johan, tack för det. Läs mer om fisk och information i senaste numret av Camino, där även undertecknad har bidragit med en liten fisktext.

Boken Tyst hav som nämns ovan gav Stora journalistpriset till författaren Isabella Lövin.

Isabella Lövin som skrivit "Tyst hav" var sommarpratare i år. Ni som inte lyssnade då rekommenderas starkt att ta igen det ni missat. Lövin bjuder på en mängd mycket tänkvärda observationenr relaterade till ett långt vidare perspektiv av miljöfrågor än bara fisket. Jag fick en direkt reflektion till programmet när jag läste Robert Vesting inlägg i tråden http://www.ecoprofile.se/40_1166_Australisk_klimatrapport_med_svarsmalt_slutsats.htm#7762. Lövin tar också upp fenomenet att politiker uppmanar organisationer till att bilda opinion i vissa frågor. Hon uttryckte observationen något i stil med att "polititker bildar inte opinion eftersom det är alldeles för riskabelt.

Ja det var ett riktigt bra sommarprogram! Ett av de bästa jag nånsin hört sa jag precis efter. Framförallt var det bra från det att absurd konsumtion exemplifierats mha Elton Johns livsstil på 80-talet halvvägs in i programmet ungefär och framåt. Handlade om HELA miljöproblematiken och absolut inte "bara" om fiske och Isabella hade verkligen mycket vettigt och tänkvärt att säga. Hon har också en hemsida med en del bra läsvärt länkat.

Dagens Kaliber i P1 handlar om EUs miljöpolitiska misslyckanden. En del av programmet handlar om den bissarra fiskepolitiken, med bl.a. Isabella Lövin. Andra områden som behandlas är importtullar på sockerrörsetanol och på kinesiska lågenergilampor. Intressant och ledsamt.

När riksrevisionen dömer ut subventioneringen av yrkesfisket kan jag inte låta bli att känna lite framtidshopp. Det sorgliga i sammanhanget är att det enda som har verkligt genomslag är pengarna.

Findus har satt som mål att all deras fisk ska vara MSC-märkt till 2012. 

Johan Cejie har återupplivat sin blogg och börjar med ett lysande inlägg om hur han fått sin lokala fiskhandlare att förstå vad miljömärkt fisk är och också börjat leverera.

WWF:s fiskguide tappar i förtroende efter att de ändrat i listan efter påtryckningar från Vietnam, enligt SR:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4335720

WWFs nya kategori i fiskguiden, på väg mot certifiering, är lurig.

Det är klart att det är bättre att kommunicera "köp den här fisken hellre än annan" först när förbättringen är konstaterad och dokumenterad av oberoende källor. Samtidigt måste jag säga att det är ju förändringar man vill uppnå. Det är inte säkert att konsumenttrycket är så starkt att undvika fiskar som hamnar på rödlistan. Ärligt talat, hur många plockar fram WWFs fiskguide vid varje lunchbesök innan man väljer lunchrätt, eller checkar av mot fiskguiden vid fiskbilen eller frysdisken?

Jag tänker därför att det kan vara riktigt positivt med den här typen av överenskommelse som WWF har gjort med Thailands regering och fiskeindustri - om förändringarna verkligen kommer till stånd. Överenskommelsen kan vara mer värd i miljönytta än den konsumentmakt kunderna de facto väljer att utnyttja.

Att nå en certifieringsgrad på 75% till 2015 låter som en stor förändring (0,5% idag). Avgörande är då att ha mkt korta delmål och snabba avstämningar. 2012 ska man ha nått 25%. Gör man inte det blir det svårt för WWF. Ska man stanna kvar och fortsätta dialogen och tro på fiskeindustrins löften om att förändringen kommer, "ge oss bara lite mer tid, det var svårare än vad vi trodde", eller ska man dra därifrån och flytta tillbaka pangasius till rödlistan för att öka trycket mot Vietnams fiskeindustri?

Ja, man vill väl ha förändringar, men detta märkningssystem ska ju trots allt användas för köpbeslut?

WWFs slutmål är inte att guida konsumenter, utan man försöker i detta fall ta hjälp av köpguide och intresserade konsumenter i syfte att uppnå konkreta förändringar i naturen. Det är svårt att veta i förväg vad som funkar bäst. Man riskerar sin trovärdighet gentemot konsumenter när man dealar med Vietnam, men kan man å andra sidan visa stor snabb konkret förändring med hjälp av samarbetet med Vietnamns regering och fiskeindustri borde WWFs medlemmar bli rätt nöjda? Ifall kriterierna för certifieringen är tillräckligt bra förstås...

Antalet MSC-certifierade fisk- och skaldjursprodukter ökar snabbt

The growth in the number of MSC-certified products on UK shelves has been significant, from 200 in 2008 to 988 at the end of 2011. The figure is up 41% from 701 in 2010. More than 13,000 seafood products worldwide – from prepared seafood meals to fresh fish – now bear the MSC label in 80 countries, up 50% over the last year.