Vem behöver bil?

Ibland känns det som att det inte är ny teknik vi behöver för att lösa miljöproblemen, det är ett helt nytt tänk. Befolkningen kan t ex delas in i de som naturligt stämmer träff beroende på när tåget kommer fram, och de som först stämmer träff och sedan konstaterar att det inte finns något lämpligt tåg som passar, och därför kör de bil.

Det anses ofta att detta är en fördel med bil, att man har friheten att ge sig av och komma hem precis när man vill. Men ser livet verkligen ut så? Hur många kan komma till jobbet närsomhelst, och kan man verkligen planera ett möte utan att ange en tid?

Och hur mycket tid sparar man egentligen på att sitta fastspänd bakom ratten? Bilen ger dig inte friheten att läsa tidningen, mejla, sova, byta blöjor, och så vidare.

Kollektivtrafiken ger inte bara frihet till den som bor nära tunnelbana och spårvagn. Pendeltågsnäten har byggts ut kraftigt i många regioner under de senaste decennierna. Bortom pendeltågen finns numera snabba regionaltåg på många sträckor.

Orterna nedan ligger långt från tunnelbana och spårväg men har ändå numera bra jobbmarknader på tågpendlingsavstånd, och bra kommunikationer med fjärrtåg. De lokala avstånden är små och cykelvänliga. Ortens diameter är ofta runt 5km vilket gör att alla cykelresor tar max 20 minuter, och de har dessutom en helt okej kollektivtrafik.

Siffran anger biltäthet kommunvis 2006. Riksgenomsnittet är 461. Stockholm 365, Malmö 386, Göteborg 357.

Lund 377
Uppsala 393 
Landskrona 409
Linköping 418
Norrköping 428
Gävle 440
Helsingborg 441
Västerås 442
Eskilstuna 448
Halmstad 478
Eslöv 488
Gnesta 500
Varberg 506
Falkenberg 511
Kungsbacka 513
Ängelholm 529

Med detta vill jag ha sagt att vi redan har ett snabbt, säkert, bekvämt, tillräckligt flexibelt, och energisnålt transportmedel. Men på de många orter det finns så används det inte så mycket som man kunde. Det visar, tycker jag, att miljöproblemen är minst lika mycket en fråga om att använda vad vi har, som att utveckla nya tekniker.

Eller är jag fel ute? Är det helt oacceptabelt att vänta en halvtimme till nästa tåg när planerna ändras och man har barn som måste hämtas på dagis? Är det ett reellt problem? Hur viktigt är det med total rörelsefrihet kontra att barnen inte får leka på gatan, eller att dubbdäcken river upp hälsovådliga partiklar?

Kom gärna med synpunkter! När är det man behöver bil, när man bor i en av de uppräknade tätorterna? Vad kan man göra för att motverka den del av bilismen som inte behövs?

I grunden tycker jag att det ligger ett stort problem i att så många bor så långt ifrån sina jobb. Den ena sidan av detta är var vi väljer att bosätta oss. Jag skulle dock vilja lägga mer fokus på den andra sidan - i synnerhet stora arbetsgivare borde i betydligt större utsträckning kunna husera sina anställda i mer lokala "filialer". Kanske också genom gemensamma arbetsplatshotell. Alltså lokala kontor där man från sin boendeort kan utöva åtminstone en del av sitt arbete. En kritisk aspekt på resande är ställtiden. Den tid som inte är egentligt resande, men som omfattar moment som måste till för att resan ska kunna bli genomförd. Som exempel när jag ska till jobbet en dag (ca 23 km): Tar jag bilen bör jag räkna in moment som att stoppa i motorvärmarsladd, skrapa ruta, sköta bilen (skötsel av bilen utslaget på alla resor), leta parkering osv. Tar jag bussen ska jag ta mej till och vara i tid vid hållplatsen, vänta på buss för byte och sedan ta mej den sista biten till fots. I mitt fall är ställtiden vid kollektivt resande lika mycket som restid plus ställtid för bilresan. Har man dessutom barn som ska lämnas och hämtas på dagis ökar lätt ställtider ganska rejält. En annan viktig aspekt är skillnaden i kvalitetstid mellan alternativen. Med kvalitetstid menar jag nu effektiv arbetstid och tid till familj och fritidsaktiviteter. Säg att man sover 8 av dygnets 24 timmar, är 9 timmar på jobbet (inklusive lunch), ytterligare 2-3 timmar för matlagning, andra nödvändiga hushållssysslor samt ätande, samt 1-3 timmar för resan till och från jobbet (inklusive ställtider, dagis mm). Detta lämnar 2-5 timmar per dygn till familj och fritid. Jag håller med om att det finns ett snabbt, säkert, bekvämt och energisnålt transportmedel, men när det kommer till kritan och samtliga parametrar vägs in kan det i valet mellan egen bil och kollektiv resande handla man har dubbelt så mycket av den tid man värderar mest (den med familjen) om man väljer bilen. Givetvis bör man i en dylik situation också överväga reducerad arbetstid och i vissa fall kan man nog få en bättre totalekonomi om man slipper äga en bil, men det slår olika från fall till fall.

Magnus, man kan också säga att villkoret för att den som anser att han behöver köra sin bil till jobbet i en storstad, för att vinna tid med sin familj, är att väldigt många andra åker kollektivt så att trafiksituationen inte gör att denne istället förlorar familjetid i trafikstockningar. Man kan alltså ställa sig frågan: Vems tid är mest betydelsefull?

Jag tror att det går ganska lätt att argumentera för att många verkligen inte behöver bil av praktiska skäl, i alla fall de som bor i städer och inte har så värst långt till arbete, dagis, affärer osv. Och även för de som har långt till arbete och dagis kan man argumentera att i ett längre tidsperspektiv så kan både samhälle och individ se till att man inte bosätter sig på sätt som resulterar i ett bilberoende. Men bilkörning handlar också om massa andra fluffiga saker som kanske inte alltid kommer upp i diskussionen, även om det är de skälen som egentligen bestämmer om en person kör bil eller inte. Det kan vara saker som motor-/teknikintresse, frihetskänsla, status, passa in i normen, möjlighet till privat zon en stund per dag om man aldrig får vara själv annars, möjlighet att dra på stereon utan att någon blir störd, körglädje, trygghet...

Det finns fluffiga skäl att åka kollektivt också. Det visar Håkan Andréasson i sin bok "Resenärer i bilsamhället". Han intervjuade vanebilister och "vanekollektivresenärer" och båda grupperna tyckte att resan var en skön tid för sig själv. De som åkte spårvagn läste tidningen, sov eller tog det lugnt. Numera knappar man på sin mobil eller sin iPod. Frihet -- du slipper parkera och lämna bilen på service, du har tidtabellen i huvet, du slipper hålla ratten. En del kollektivresenärer läste noveller på väg till jobbet, medans en av bilisterna lärde sig spanska på CD. Tyvärr hade Andréasson den dåliga smaken att inte undersöka cyklister i sin avhandling. Kan vi förlåta honom? ;-)

Nä, det är oförlåtligt... ;-) Angående hur "onödigt" bilresande ska hållas nere så har vi väl varit inne på lite sånt tidigare: -Förbättra och bygg ut spårvägar, t-banor, bussar, pendeltåg och tåg -Förbättra och bygg ut cykelvägar och cykelparkeringar -Låt bilisterna betala de samhällskostnader de ger upphov till Så mycket om praktiska och ekonomiska förutsättningar. Sen handlar det om attityder också. Media har en enorm genomslagskraft. Tänk på hur många tidningsbilagor och teveprogram som handlar om bilar... För att inte tala om all bilreklam. Statlig television har genom åren varit med och bidragit till bilismens utveckling med program som Trafikmagasinet som ytterligare inpräntat bilen som norm. Tänk om vi kunde få höra bara lite om cyklar, nya lyxiga pendeltåg, nästa generation tåg, internationella tågreportage och grejer... Men det säljer man ju ingen lönsam bilreklam på.

Kom på att jag själv är medskyldig till bilfokuset, jag skriver mest om bilar tror jag. Får försöka bättra mig! :-)

Jag tror de flesta är mer bilfokuserade än de är medvetna om. En gammal vän till mig har bott på en massa olika ställen och alltid gått eller cyklat till jobbet. Ändå tyckte han att det är en marginalföreteelse, att jobbpendla för egen maskin! Jag propagerar gärna för mer gång och cykling, men när inte ens gångare och cyklister själva tycker att det är realistiskt egentligen, då, liksom, då är det nåt... Det var först när jag köpte min vikcykel som jag insåg att jag troligen aldrig kommer skaffa egen bil. Det var ganska omvälvande, eftersom jag fram till dess alltid tagit för givet att även jag självklart skulle bli bilägare någon gång. Det var liksom inte behovsprövat. Så fort man tar fram behovsprovet så blir det annorlunda. Sen så småningom börjar man fundera, om jag kan, varför skulle inte andra också kunna?

Jag tror att vi alla som diskuterar här har ganska lika personlig inställning till bil, bilkörande och bilägande. I diskussionen upplever jag dock att miljöförespråkare lätt underskattar eller bortser från svagheter hos alternativt resande. Jag tycker här att det är viktigt att försöka vara så ärlig som möjligt om man ska kunna övertyga och nå resultat.

Jag tror att snålare bilar på andra bränslen är en del av framtiden. Och visst finns det transportproblem som inte löses genom att man går, cyklar, åker kollektivt, eller skickar gods med tåg. Men risken med det synsättet är att man, medvetet eller omedvetet, fortsätter att se bilen som grundbulten i transportsystemet. Det leder till att man ser på vilka enskilda bilresor och biltransporter som kan eller inte kan ersättas. Cykel och tåg kommer naturligtvis alltid att hamna efter om man stoppar in dom i ett system som i grunden är konstruerat för bilar. Jag kom visserligen fram till min nuvarande hållning genom att det var så försvinnande få tillfällen som jag skulle få en kännbar nackdel om jag inte ägde egen bil. Så jag har själv använt det tankesätt som jag nu säger är fel. Omedvetet såg jag bilen som transportsystemets grundbult. Ändå har jag nu kommit fram till att bilar ofta används men sällan behövs. Jag har fått min tes delvis bekräftad av att hälften av alla bilresor i Sverige är kortare än fem kilometer. Jag tror att man löser fler problem genom att, alternativ ett, eliminera onödiga bilresor, än alternativ två, att göra dagens bilpark grönare. Båda lösningar behövs, men det är för stort fokus på den lilla lösningen och för litet fokus på den stora lösningen.

Att jämföra olika transportslag blir alltid lite vanskligt eftersom de uppfyller delvis olika behov. Det är inte särskilt svårt att definiera typresor för vilka antingen bil, buss, tåg, cykel osv är det miljöbästa alternativet. Går det att göra en övergripande summering av fördelar (+), nackdelar (-) och grundförutsättningar (gf) för olika färdmedel? Ett försök här: Bil: + flexibelt, snabbt, effektiv för den enskilde, stor räckvidd, hög bekvämlighet - miljöbelastning, energiåtgång gf tillgång till rikligt med billig energi får framställning och drift Buss: + relativt flexibelt, relativt snabbt, stor räckvidd - som bil, men längre restider och lägre bekvämlighet gf som bil, kräver dessutom visst underlag av resenärer Tåg: + mycket snabbt, stor räckvidd, hög bekvämlighet, energisnålt, låg miljöbelastning - låg flexibilitet, begränsad tillgänglighet, kräver hyfsat stort underlag av resenärer, nyetablering av järnvägslinjer innebär stora och dyra insatser och ingrepp gf bygger på stark finansiär Cykel: + flexibelt, snabbast för korta resor, positiv för hälsan, låga kostnader, energieffektivt - kort räckvidd, lägre bekvämlighet gf ett väl utbyggt och underhållet relevant vägnät Drömmen vore att kunna plocka ut och sätta ihop det bästa från de olika alternativen: Fordon med bilens flexibilitet, tågets snabbhet, cykelns hälsofördel och miljövänlighet osv. Alltså en slags bil med minimalt luft- och rullmotstånd som drivs av an kombination av mankraft och el.

Magnus, jag tycker du har ett tydligt lantligt perspektiv. Inget fel med det, men färdmedlenas egenskaper skiljer sig väldigt mycket mellan stad och land. I stan är det bilvägarna och inte järnvägarna som kräver de största ingreppen. En spårvagn har 80 sittplatser och kan gå varannan minut. Det blir 2400 sittplatser per timme, lika mycket som om alla åker i sina bilar på en fyrfilig motorväg. Sen tillkommer parkering... Likaså har cyklar inte alls någon begränsad räckvidd i stan. Tvärtom, man kan ta genvägar och kommer fram snabbare än med något annat färdmedel. På landet tror jag på velomobiler och andra småbilar. Det är sällan man utnyttjar alla fyra sittplatser i en bil, alltså behövs mindre bilar. En bilpool eller biluthyrning kunde tillhandahålla större (dvs vanliga) bilar vid behov. Velomobilen på bilden heter Aerorider, har plats för en person och har en elektrisk hjälpmotor. Den väger från 80 kilo inklusive motor och batteri. Den sägs vara godkänd för 45 km/h och har en räckvidd på 20-80km. Den har ett baggageutrymme på 120 liter. 45km/h kanske inte är så snabbt jämfört med en vanlig bil landet. Men liten som den är kan det vara aktuellt att hitta genvägar som kanske inte är så lämpliga för vanliga bilar. En annan velomobil heter Mango. Utan motor och motorbatteri väger den 32 kilo, lättare än Aeroridern men ändå för tung för att komma uppför backar utan hjälpmotor i någorlunda hög fart. Leitra är en annan velombil men liknande vikt som mango. Alla tre finns till försäljning, dessvärre inte i Sverige.

Intressant att du tolkar in ett lantligt perspektiv i mitt resonemang Erik. Jag kanske kan passa tillbaka att du har en snävare syn än jag på vad en bil är (eller kan vara). Med bil tänker jag på ett fordon som rymmer flera, men ändå ett fåtal personer samt en viss mängd last. Den har ett framdrivningssytem som gör att den kan gå av sig själv (automobil), men jag utesluter inte ett mer eller mindre stort stöd av muskelkraft. En velomobil är något som definitivt lockar mej och jag har också en ambition att skaffa mej en. I nuläget måste jag dock ta hänsyn till att jag först måste vinna acceptans för detta i familjen. Vid det här laget har bearbetning med viss försiktighet pågått i över ett år och jag lär få hålla på en bra stund till. Aeroridern var ny för mej, medan de andra är bekanta. En annan intressant modell är förstås TWIKE:en som klassas som mc och får köras på A- eller B-körkort. Den mäktar ed högre hastigheter och tar två peroner och lite mer last.

Jag tar mig friheten att tala från hjärtat. Man kan inte ha en vettig diskussion om persontransporter utan att skilja mellan stad och land. Det syns om inte annat på BIL Swedens kampanj "alla bor inte vid tunnelbanan". Och även i Vägverkets konstaterande att i tätorter är cirka 70-80% av bilresorna kortare än 3-4 kilometer. Enligt uppgift är medebeläggningen i bilarna 1,5 personer. Annorlunda uttryckt är det flera bilar med en person i, än alla andra bilar tillsammans! Så i stan är mycket av bilismen helt onödig. Jag tycker det är viktigt att fastslå att bilen alltid kommer vara det miljömässigt sämsta alternativet. Kollektivtrafiken kommer alltid kunna utnyttja fler tekniska landvinningar än privatbilismen kan. Det har t ex funnits naturgasbussar i över ett decennium nu, och SL var tidigt ute med etanolbussar. Det beror på att man har ett integrerat system med skötselhallar, bränsledepå och en standardiserad fordonsflotta. Spårtrafiken kan dessutom dra nytta av den låga friktionen mellan stålhjul och stålräls, plus att man kan välja mellan att överföra elen via batteri eller ledningar. Räls och signaler ger också helt andra säkerhetsmarginaler som gör att man kan anpassa hastigheten (dvs köra fort) utan att vara lika bunden till den mänskliga faktorn. Staden möjlighet till kollektivtrafik plus gång och cykel gör att persontransporter i städer utan vidare kan ske mycket miljövänligare än på landet. Det är en väldigt fundamental skillnad. Velomobiler Magnus, du skrev tidigare att du har 23 kilometer till jobbet och att det inte finns kollektivtrafik. Det är många som pendlar ensamma i sina bilar till jobbet och då tycker jag det är fel att använda fordon med tre tomma säten. Det är så jag landar i velomobilen. Twiken är jag tveksam till på grund av den höga vikten, 230kg. Det är mer än dubbelt så mycket som Aeroridern, som med sina 80kg i sig inte är den lättaste velomobilen. När man arbetar med människokraft har man inte de resurser som behövs till viktmässiga utsvävningar som Twiken. Är man två som ska resa är det kanske bättre med två vanliga velomobiler än en Twike, fast det blir svårt att konversera då. När man ska resa flera tror jag att en bilpool kan vara svaret, även på landet. Om bilen finns inom tre kilometer från bostaden så tar det 20 minuter att hämta den, vilket kan vara helt okej beroende på hur ofta man måste använda den.

Ett par grejer att komplettera Magnus plus och minus-lista med: Positivt med tåg, pendeltåg, buss, spårvagn och t-bana: -Man kan läsa tidning, bok eller till och med jobba ombord, en väsentlig skillnad jämfört med om man måste köra bil och som gör att bilens tidsbesparingsargument faller något. -Man kan stöta på trevliga människor Positivt med bil: -Hög volym på stereon -Man slipper otrevliga människor -Körglädje -Regnorusk-skydd (det är kallt pch regnigt vid spårvagnshållplatsen) Negativt med bil: -Man kan bli tjock. Kolla hur grabbarna på Bensinskatteupproret.se eller vissa motorjournalister ser ut t.ex. De har nog inte gått eller cyklat på länge. Det blir dyrt för oss skattebetalare att ta hand om deras hjärtproblem sen. -Det som Erik S har nämnt några gånger: bilarna stjäl utrymme från människor i stan. Jag som bor i stan utan bil (just nu i alla fall) skulle tycka att det vore otroligt skönt att slippa bilar i stan. -Sitta i bilkö med förbränningsmotorn igång utan att kunna göra ett piss, finns det något meningslösare?

Hur konkurrenskraftig är egentligen kollektivtrafiken? En artikel i dagens dt fick mej att börja fundera. Här kan man bland annat läsa att busstrafiken har en väsentlig andel av sina kostnader skattesubvensionerade. Det framgår dock inte hur stor del av månadskortet i det aktuella fallet som är subvensionerad. En sak som vi snuddat vid ovan är hur restiden ska värderas. Jag gjorde några beräkningar baserade på material från SIKA och kom fram till oväntat höga kostnader för bussalternativet i det aktuella fallet. Om jag löper linan ut och räknar min förväntade totalkostnad för buss (biljett+restid+skattesubvention) kontra bil (totalkostnad per mil baserat på egen noggrann dokumentation+restid) för pendling mellan Falun och Borlänge får jag fram att bussen kostar ca 3300 kr/månad plus skattesubvension mot egen bil för 3100 kr/månad (privatbilismen brukar i sådana här beräkningssammanhang anses bära alla sina kostnader och kanske mer därtill). 

Som vanligt i dessa diskussioner så handlar det inte något om det verkliga grundläggande upphovet till problemet - bebyggelsen. Bilen krävs i viss bebyggelse, framförallt förorter och landsbygd. I stadsmiljöer så som de byggdes fram till 1930 med integrerade funktioner ända ner på kvartersnivå så behövs fortfarande ingen bil, det är istället skitklumpigt. Man hittar ingen parkering och man kan inte köra fortare än typ 30 km/tim för det är gående, cyklande och spårvagnar/bussar överallt. Spårvagnsnätet var helt vinstdrivande vid sekelskiftet! - Täthet och funktionsblandning skapar en kollektivtrafik som går med vinst istället för förlust. Hela lösningen är naturligtvis att bygga så igen! Onödiga bilresor, bilskatter och trängselavgifter är diskussioner som säkert kan spela roll, men löser inte grundproblemet - den utspridda, funktionsseparerade bebyggelsen. Folk tar alltid den snabbaste och bekvämaste vägen mellan A och B, bebyggelsen i rummet skapar förutsättningarna!!

Lokaltidningen här har läst statisktisk årsbok och konstaterar att stockholmarna åker mest bil av oss (i genomsnitt 1596 mil/år) och gotlänningarna minst (1231 mil). Dalfolket nöjer sig med 1359 mil.

Nu har de läst statistiken galet...

Stockholmarna kör 658 km/person - strax under riksgenomsnittet som är 694 km/person. Gotlänningarna kör 706 km/person.
Sundbybergarna kör minst av alla - 411 km bil/person. Solna står ut med hela 1485 km/person - och det beror på att så gott som samtliga landets leasing- och hyrbilsfirmor har sina huvudkontor där - bilarna är alltså registrerade på en adress i Solna, men går överallt i hela landet.

De siffror som du refererar till handlar om km/bil. Där ligger naturligtvis Stockholmskommunerna i täten - eftersom det finns så få privata bilar (272 st per 1000 inv. Rikssnittet är 367) och istället så många taxibilar.

Även här sticker Solna ut långt över alla andra med 2066 km/bil - helt naturligt eftersom det handlar om taxi, företagsbilar och förmånsbilar.

Statistiken finns på http://www.scb.se/Pages/Standard____132382.aspx

Tack för rättelserna och förklaringar Jonas.