Är gratis kollektivtrafik bra för miljön?

Nej, det är det inte, eftersom det leder till att färre går och cyklar. Den genomsnittliga spårvägsresan i Sverige är kortare än fem kilometer, och den genomsnittliga tunnelbaneresan är under sex kilometer. Det tar 15-20 minuter att cykla fem kilometer, samtidigt som cyklisten kan hitta genvägar som gör vägen kortare. Det sker alltså en massa kollektivresor som skulle gå snabbare per cykel.

Det vet städerna Malmö och Linköping av egen erfarenhet. På cykelkonferensen i Göteborg 24 januari, som vi skrev om tidigare, berättade städernas representanter att deras cykelkampanjer varit så framgångsrika att inte bara en del bilister gick över till cykel, utan kollektivtrafiken tappade också resenärer till cykeln. Ungefär en tredjedel av alla resor sker med cykel i de två städerna, en andel som är två-tre gånger högre än de flesta andra svenska städer.

Ett problem är att människor tycks benägna att byta mellan cykel och kollektivtrafik, men bilisterna sällan vill cykla eller åka kollektivt. Varför cyklar folk inte mer? Kanske för att gatumiljön är så ogästvänlig för cyklar. En vanlig förklaring till varför man inte vill cykla är att det inte finns cykelbana. Cyklisterna har helt enkelt skrämts bort av alla bilar. Hälften av alla bilresor i Sverige är kortare än fem kilometer.

Det finns sällan eller aldrig möjlighet att låsa in sin fina cykel. Den som vill cykla måste alltså många gånger hålla sig med en tråkigare och stöldobegärligare cykel än man egentligen vill använda sig av.

Cykel och kollektivtrafik bör vara komplementära

Att cykelresandet sker på kollektivtrafikens bekostnad kräver att man funderar på hur cykel och kollektivtrafik kan komplettera varandra. Resor som är så korta att de lika gärna kan cyklas bör ske med cykel, eftersom det gör folk friska, det minskar bullret och det minskar energiförbrukningen. Negativt är att olyckorna ökar samtidigt som cyklarna kräver betydande parkeringsytor. Totalt sett är hälsoeffekterna större än olycksriskerna, enligt en undersökning från Köpenhamns Teknik- och Miljöfärvaltning.

Spårtrafiken och cykeltrafiken kan komplettera varandra bättre genom att cykeln avlastar trånga tåg i centrum. Å andra sidan är tunnelbanan och spårvägen bra i väldigt täta områden där det inte finns plats att parkera cyklar. En spårvagnshållplats kan motsvara hundratals parkerade cyklar. Om det kommer en vagn varannan minut där det stiger av fem personer genom spårvagnens fem dörrar, så blir det 750 avstigande på en timme. Det behövs bättre möjlighet att ta cykeln på pendeltåget och fler och säkrare cykelparkeringar på stationerna. Från Sikas publikation Bantrafik 2006 kan man räkna ut genomsnittlig reslängd med tunnelbana och spårväg. Sika står för Statens institut för kommunikationsanalys.

Bilden visar en dubbelledbuss som är 24m lång och har drygt 50 sittplatser.

Johan Ehrenbergs idéer om gratis kollektiv trafik är ingen lösning på klimatproblemen. Tricket måste vara att minska bilismen - och skattesänkningar får inte den effekten.

...

I framtiden måste vi inte bara transportera oss hållbart, vi måste även hushålla med de transporter vi gör. Den bästa transporten är den som inte behöver ske alls. Kollektivtrafik är oerhört mycket bättre än biltrafik, men det innebär inte att den saknar miljöbelastning. Att sätta priset till noll, och betala allt via skatten, innebär att de som sparar på sina resor subventionerar andras resande.

På samma sätt så är nolltaxa i kollektivtrafiken ett ineffektivt sätt fördelningspolitiskt. Vi vet att det i högre utsträckning är kvinnor, låginkomsttagare och studenter som nyttjar kollektivtrafiken. Men det innebär inte att det är bara de grupperna, även grupper i andra inkomstskikt åker kollektivt. Hur kan det vara rättvist att låginkomsttagaren som cyklar till sitt jobb eller arbetslösa via skattesedeln ska subventionerar alla som t ex tågpendlar?

Det blir lite missvisande och skevt att ha nolltaxa för en företeelse som i och för sig kanske är 60-80% "miljöbättre" än att ta bilen, men som fortfarande medför betydligt svårare miljöbelastning är gång och cykling.

Jag tänker att varje individ som lockas bort från att förflytta sig för egen kraft innebär ett nederlag. Så här måste finnas ytterligare aktiva incitament för de alterantiven. Dvs att gå och cykla behöver samtidigt bli ett billigare alternativ. Nolltaxa ger i sig en praktisk hantering, men kollektivtrafiken är för den skull inte precis gratis. Finansieringen sker då normalt via skatter och det vore väl vettigt att skattevägen stimulera gång och cykling.

Den kloka skattefinansieringen vore att mycket långtgående ge gång och cykel prioritet i infrastrukturen. Praktist skulle detta kunna genomföras på ganska kort tid, men då på bekostnad av biltrafik vilket förmodligen anses politiskt omöjligt (i Sverige). Ett alterantiv som kanske är svårare att genomföra praktiskt, men som skulle ge väldigt effektiva incitament är skatteavdrag för cyklande. Låt säga ett avdrag med 5 kr per cyklad mil (jfr gärna med det avdrag man får gära för bil-mil).