Binda kol i jorden har stor potential för minskade växthusgasutsläpp, säger Flavin och Rockström

Christopher Flavin från Worldwatch Institute pratar om kol i jorden med SR-programmet Klotets journalist Camilla Widebeck, se länk nedan. Flavin berättar att 30 % av de årliga koldioxidtillskotten till atmosfären kommer från skogs- och jordbruk. Vi behöver nu bygga upp kolet i jorden igen, då kan marken bli en sänka istället för en källa till koldioxid, säger Flavin. Camilla har även pratat med Johan Rockström, och han säger samma sak. Innan vi började bruka jorden så fanns det 4-5 % kol i det översta jordlagret. Idag har kolhalten sjunkit till under 1 %. Med hållbara odlingsmetoder skulle vi kunna binda tillbaks kolet. Jorden blir då dessutom mer produktiv. Det finns många odlingsmetoder som för tillbaks kol till jorden säger Johan, men den viktigaste odlingsförändringen som krävs är att sluta plöja, säger Johan. I samma veva som jag lyssnar på programmet läser jag Karin Janssons utmärkta artikel om nybörjarodling i tidningen Odlaren. Vilka är hennes råd för ekologisk odling? Jo, tillför marken organiskt material genom täckodling, utan grävning. Maskarna drar ner materialet i jorden och resultatet blir efter ett par år en lucker, levande och produktiv jord. Det vill säga exakt vad herrarna Flavin och Rockström rekommenderar: för tillbaks kol till jorden och gräv/plöj inte.

Ett annat sätt är att tillföra jorden kol i form av biokol, det vill säga kol från trä eller annan biomassa som brunnit under syrebrist och därför har ett högt kolinnehåll. Se den intressanta DN-artikel via länken. Det är i och för sig kanske inte något man gör hemma i trädgården såsom man kan med täckodlingen, men på andra lämpliga platser är det en intressant idé som det forskas på.

Gräva är jobbigt.

Jag var och lyssnade på Lars Hylander - som nämns i DN-artikeln som Eleonora länkar till - för ett par veckor sedan. Han föreslår att man kan använda marginella marker, s.k. impediment, för att odla snabbväxande träd (ex asp) som sedan kan kolas och tillföras jordbruksmarken. Vinsten är dubbel; dels binds kolet under lång tid framöver och dels förbättras jordens näringsupptagningsförmåga. I Sverige finns omkring 1 miljon hektar som klassas som impediment. Lars Hylander håller på att utveckla en mobil pyrolysanläggning - finansierad av Mistra - som kan användas för småskalig träkolsproduktion utan att råvaran behöver transporteras. "Projektets ”hjärta” är en en koltröska, dvs en mobil anläggning för pyrolys (upphettning med begränsad syretillgång) av organiskt material som halm, hyggesavfall (GROT), etc. i ett slutet system. Producerade gaser som vätgas, kolmonoxid och metan tas till vara och används som insatskemikalier i kemiindustrier eller för energiutvinning. Återstoden, ca 30 % av ingående biomassas torrsubstans utgör träkol eller annat svartkol. Detta har en god närings- och vattenhållande förmåga, delvis beroende av en mycket stor specifik yta. Det är attraktivt för markmikroorganismers kolonisering och är ytterst resistent i mark. Därmed kan luftens överskott av CO2 långsiktigt (halveringstid 6 000 år) via kolade växter bindas in i marken. Vinsten blir både ett stabiliserat klimat och förbättrad växtlighet, vilket i sig medför ytterligare inbindning av CO2 samt större livsmedelsproduktion. Med pyrolys och återföring av träkol/svartkol kan man alltså ta ut energi på ett uthålligt sätt."

Mer om att binda kol med hjälp av pyrolysteknik: "Turney has built a 5m-long prototype of his microwave, which produces a tonne of CO2 for $65. He plans to launch his company, Carbonscape, in the UK this month to build the next generation of the machine, which he hopes will process more wood and cut costs further. He is not alone in touting the benefits of this type of charcoal, known as biochar or biocharcoal. The Gaia theorist, James Lovelock, and Nasas James Hansen have both been outspoken about the potential benefits of biochar, arguing that it is one of the most powerful potential solutions to climate change. In a recent paper, Hansen calculated that producing biocharcoal by current methods of burning waste organic materials could reduce global carbon dioxide levels in the atmosphere by 8ppm (parts per million) over the next 50 years. That is the equivalent of three years of emissions at current levels." Enligt artikeln kan man genom att tillföra träkolet till jorden även minska avgången av metan och lustgas: "Its porous structure is ideal for trapping nutrients and beneficial micro-organisms that help plants grow. It also improves drainage and can prevent up to 80% of greenhouse gases such as nitrous oxides and methane from escaping from the soil."

George Monbiot går nu till angrepp mot den senaste tidens "hype" kring kolbindning mha pyrolys: "The idea is that wood and crop wastes are cooked to release the volatile components (which can be used as fuel), then the residue - the charcoal - is buried in the soil. According to the magical thinkers who promote it, the new miracle stops climate breakdown, replaces gas and petroleum, improves the fertility of the soil, reduces deforestation, cuts labour, creates employment, prevents respiratory disease and ensures that when you drop your toast it always lands butter side up. (I invented the last one, but give them time). ... None of this is to suggest that the idea has no virtues, simply that they are outweighed by hazards, which the promoters have overlooked or obscured. Nor does this mean that charcoal cant be made on a small scale, from material that would otherwise go to waste. But the idea that biochar is a universal solution that can be safely deployed on a vast scale is as misguided as Mao Zedongs Great Leap Backwards. We clutch at straws (and other biomass) in our desperation to believe there is an easy way out."

Monbiot får svar på tal av Chris Goodall: "George Monbiot is right to tell biochar enthusiasts to calm down. Some of us have been guilty of febrile proselytising for this most unlikely scheme for geo-engineering. ... Nevertheless in his eagerness to get us to tone down our enthusiasm he goes too far. Biochar is a useful and important way to help reduce atmospheric concentrations of CO2. ... No one argues that biochars effects are well understood. Scientific investigation is only just beginning. Next month sees the publication of Biochar for Environmental Management, a book edited by Johannes Lehmann and Stephen Joseph, two of the worlds pre-eminent scientific advocates of biochar. This 400-page book is not the work of gullible fools, it is a resolutely serious attempt to tell the world of the many uncertainties surrounding how best to make and apply biochar. Its chapters on climate change mitigation are not an attempt to minimise the problems but rather to offer realistic and practical ways of utilising biochars beneficial properties for the good of the planet and its poorer people. Yes, we dont yet understand fully why biochar works but this is not an argument to ignore it or rule it out."

Debatten om kolad biomassa fortsätter i The Guardian. Nu svarar Monbiot på sina kritiker: "But at least a debate is taking place. This technology has gone largely unchallenged by environmentalists for far too long, fooled perhaps by Reads cunning rebranding of charcoal as biochar, on the grounds - wait for it - that this stuff is "finely divided". By all means, as Hansen and Kharecha recommend, lets use genuine waste - whether from crops, forestry, sewage or food - to make biochar. But lets stop the charleaders from pyrolising the planet in the name of saving it."

På bifogad länk kan man läsa om att fler och fler bönder lägger av med att plöja.

Artikel i DN om att plöjningsfritt jordbruk blir allt vanligare. "I dag brukas mellan 10 och 20 procent av den svenska åkerarealen med plöjningsfria metoder. Internationellt talar forskare om en jordbruksrevolution. – I USA bedrivs i dag 40 procent av allt jordbruk utan plog, och i Sydamerika, Pakistan och vissa länder i Afrika rör det sig snabbt framåt, säger Johan Rockström, professor vid Stockholms universitet och chef för Swedish Environment Institute och Stockholm Resilience Center." Plöjningsfritt jordbruk leder dock - i alla fall i ett övergångsskede - till ökad användning av bekämpningsmedel. "Baksidan är beroendet av bekämpningsmedel. I Nordamerika har utvecklingen drivits framåt av genförändrade grödor som majs och soja. För utan plöjning blir det mer ogräs – åtminstone i ett övergångsskede. Men företaget Monsanto har exempelvis tagit fram grödor som är resistenta mot ogräsmedlet Round Up. Det gör att bonden kan spruta över hela åkern – och slå ut all annan växtlighet än sina egna grödor. Det har gjort företaget till en av de starkaste förespråkarna för plöjningsfria metoder. – Jag tycker ändå att de har en poäng. Hellre plöjningsfritt och bekämpningsmedel i en övergångsperiod än intensivt plogjordbruk. Men det är förstås som att svära i kyrkan, säger Johan Rockström." Det finns även visst motstånd bland jordbrukare mot att sluta plöja jorden. "Men enligt Adam Giertta handlar det även om att bryta en gammal tradition – och bönderna tillhör ett konservativt skrå. – En riktig bonde plöjer, djupt och rakt. Det är fortfarande själva definitionen på en duktig lantbrukare, säger Adam Giertta."