Skillnaden på ekologisk och konventionell odling

Jag hittade en 7-8 år gammal artikel som tar upp skillnaden mellan ekologisk och konventionell odling ur miljösynpunkt. Författaren var åtminstone på den tiden anställd vid SLU i Uppsala. En av slutsatserna är att debatten om odlingsformer är sund men att den ekologiska odlingen tenderar att ibland bygga mer på ideologi än fakta och därför gör miljön en otjänst.

Det dyker då och då upp artiklar som vill smutskasta den ekologiska odlingen, bl.a. från folk som är knutna till SLU. Jag läste en sådan i Laholms tidning i höstas. Dom artiklarna saknar helt fakta från verkliga jämförelser mellan konventionell och ekologisk odling. Den artikel jag läste påstod bl.a. att den ekologiska odlingen bara fick ut 50% skörd mot det konventionella, verkligheten är 80-85%. Ofta läser man också att förlusterna av näringsämne till vattendrag är högre eftersom skörden är lägre, men det är också fel, vid försök och jämförelser mellan gårdar så ligger förlusterna mycket lägre från ekologiska gårdar. Då jag har en ekologisk mjölkgård så kan jag nämna siffror på kväveförluster (både vatten o luft). Våran gård 65kg kväve/hektar genomsnittet i Halland c.a 160 kg/hektar (de flesta är då konventionella. siffrorna är 3-4 år gamla)

Men skulle SLU ha något intresse av att smutskasta ekologisk odling? SLU måste väl vara den viktigaste institutionen för forskning på det här området i Sverige? Du får gärna länka till artikeln som du pratar om och studierna som visar de siffror du påstår. Att forskare inom jordbruk smutskastar vissa former av odling är ju en väldigt allvarlig anklagelse. Forskare har säkert ofta konstiga åsikter om andra saker, men inom närliggande områden borde de veta vad de pratar om.

Diskussionen kring ekologisk odling handlar mycket om grundläggande värderingar och vilka värderingar som man låter vara tongivande. Man bör hålla i minnet att SLU har en historia med incitament om att maximera produktionen såväl inom jordbruk som skogsbruk. Vare sig jorbruk eller skogsbruk har särskilt myckt tradtion av att vara miljösektorer. Det har mycket mer handlat om att maximera avkastning. I ett sådant perspektiv tycker jag snarare att det är logiskt att det finns forskare på SLU som ifrågasätter ekologisk odling.

Magnus Billberger: Visst handlar det väl på något grundläggande plan om ideologi, som typ allt annat. Men jag har svårt att se varför det skulle finnas plats för mer ideologi inom jordbruksdebatten än inom andra sektorer. Påverkan på miljön är ju något som går att undersöka och som har objektiva svar. Om man har en ideologi som går ut på att vissa saker är fel oberoende av vad dessa saker har för konsekvenser så ser jag det som en stor brist. Jag ser inte varför man inte skulle sträva efter ett så miljövänligt odlande som möjligt utan att på förhand bestämma sig om vilka medel som får användas och vilka som inte får användas, oberoende av dessa medels effekter. Nu vet jag inte om det är så inom ekologisk odling, men det är ett exempel på när ideologin tar för stor plats. En ideologisk fråga kan vara om vi bör agera mot klimatförändringarna eller inte, men det kan inte var en korrekt ideologisk fråga vilka medel som är effektivast för att hindra dem, eftersom detta har objektiva svar, även om de förvisso kan vara komplicerade att finna. Det är möjligt att SLU eller andra har ideologiska skyglappar som gör att de inte tar till sig fakta på ett korrekt sätt. Men det får i så fall visas genom att redogöra för fakta. Universiteten brukar ändå i regel ses som de som i högst grad kan producera korrekt fakta om saker och ting. Dels eftersom de använder sig av de effektivaste metoderna och för att de står fria från särintressen. Åtminstone är det idealet. Verkligheten kan förstås se annorlunda ut, med företag som bekostar forskning osv. Staten har väl dock väldigt begränsad möjlighet att påverka den konkreta forskningen även i verkligheten, skulle jag tro. En annan sak är om forskare uttalar sig om saker som inte alls rör deras område. Då bör de inte tillskrivas någon auktoritet bara för att de råkar arbeta på ett universitet. Här är klimatdebatten det kanske tydligaste exemplet. De frågor som allmänheten ställer sig kan också vara betydligt bredare än vad forskarna arbetar med. Forskare som arbetar inom ett relevant fält kan därför inte nödvändigtvis ses som en auktoritet på helhetsfrågan. Även här är ju klimatfrågan ett bra exempel, där det samlas forskning från mängder av olika områden och där enskilda forskare i många fall har mycket liten kunskap om helheten.

Theodor, jag är inte särskilt förtjust i att tillskriva att SLU har den ena eller andra uppfattningen i en rad frågor. Precis som inom forskarvärlden som helhet finns även inom SLU en rad motstridiga uppfattningar om vad som är sanningen. Jag vill också markera att jag gör skillnad på grundläggande värderingar och ideologi. Man kan ansluta sig till en ideologi trots stora skillnader i grundläggande värderingar och alla med likartade grundläggande värderingar ansluter inte nödvändigtvis till samma ideologi. Grundläggande värderingar som jag anser har stor vikt i denna diskussion är om man har en antropocentrisk eller biocentrisk världsbild. Är människan skapelsens krona eller har allt liv lika värde? Givetvis finns det en mängd nyanser i detta, men jag anser att det är en viktig pusselbit för förståelse i diskussionen ovan. Jag rekommenderar exempelvis Paul Taylors "Respect for nature".

Fortsättning från föregående inlägg: Den västerländska lagstiftningen har under långa tider starkt präglats av kristna värderingar och kristen grundsyn. Tittar man på miljörelaterad lagstiftning fram till ca 1990 så är hänsynen till naturen klart underordnad. Rachel Carsons "Silent spring" (1962) brukar få stå som symbol för den moderna miljömedvetenheten, men det är egentligen först i och med EU:s habitatdirektiv (1992) som det börjar tydliggöras att naturen ska skyddas för dess egen skull - oavsett som vi (människorna) har nytta av detta skydd. Den ekologiska odlingen måste betraktas ur ett perspektiv av betydande förändringar i omvärldens syn på miljön. Ekologisk odling som den ser ut idag är en väldigt ung företeelse och behöver tid för att mogna och komma i balans. Artiklar som skriv och debatter som förs blir i delar snabbt inaktuella. En del observationer har dock mer statisk karaktär. Exempelvis den att de ekologiska jordbruken idag generellt har lägre avkastningspotential.

Jag har kommit en bit i boken Mat och Klimat. Bland annat tas utsläppen av växthusgaser upp på sid. 46: "[...] Om du köper ekologiska produkter minskar du ofta dina utsläpp av växthusgaser. När det gäller grönsaker och mjöl så kan skillnaderna i utsläpp vara så stora som 50 procent. Det beror bland annat på att handelsgödsel som orsakar höga utsläpp, inte används inom ekologisk odling. När det gäller mjölk och kött är det nästan ingen skillnad alls mellan ekologisk och konventionell produktion. Det beror på att utsläpp från handelsgödsel och importerad foder i en konventionell produktion vägs upp av att utsläppen av metangas och lustgas blir högre per kilogram kött och mjölk i en ekologisk produktion. De ekologiskt uppfödda djuren växer långsammare och ger mindre mängd mjölk per djur, men orsakar ändå lika stora utsläpp som de konventionellt uppförra djuren."

Men har man i jämförelsen mellan konventionellt och ekologiskt kött tagit hänsyn till uppehållstien i atmosfären? Metangas bryts väl ner på ca 10-20 år medan fossil CO2 stannar i hundratals, kanske tusentals år? Därför borde ekologiskt kött och mjölk vara bättre en konventionellt om man ser på lång sikt.

Theodor, handelsgödsel är just ett sådant område där det hänt mycket. I "klimatfrågan på bordet" som vi diskuterat (se länken i mitt förra inlägg) så tar flera av bidragsgivarna upp att handelsgödseltillverkningen drastiskt minskat sina bidrag av växthusgaser. Angående ekologisk så instämmer jag till fullo med Johan Erlandsson om att "3. Stor oenighet råder kring klimat(o)nyttan med ekologisk odling." Jag vill också passa på att kommentera ditt "Påverkan på miljön är ju något som går att undersöka och som har objektiva svar." En slutsats om en miljöpåverkan föreligger eller ej beror på vilka definitioner och avgränsningar man väljer. Beroende på hur dessa väljs kan ett givet observerat tillstånd ge motsatta "Objektiva svar" om en miljöpåverkan föreligger eller ej. Det kan tyckas trivialt att påpeka att det alltid finns gråzoner, men i vissa sammanhang är det gråzonen som dominerar den observerade verkligheten. Jonas: Olika gasers klimatpåverkan och deras uppehållstider samt även potentialen till ackumulation eller utarmning är fenomen som är vedertaget att man tar hänsyn till i klimatjämförelser. Det finns dock ett visst dilemma i det att jämförelsen skiljer sig beroende på vilket tidsperspektiv man väljer. Vad gäller ekologiskt kontra konventionellt producerat kött och mjölk så får man inte tappa bort helheten. Att ersätta den mängd kött som idag produceras konventionellt med ekologiskt dito känns spontant inte som någon förbättring. Jag ser ett behov av både en kraftig nedskalning av köttproduktion och att det som sedan produceras görs så med maximerad långsiktig hållbarhet (och därmed med begränsad och acceptabel miljöpåverkan).

Magnus Billberger: "Det kan tyckas trivialt att påpeka att det alltid finns gråzoner, men i vissa sammanhang är det gråzonen som dominerar den observerade verkligheten." Har du några exempel på det när det gäller debatten om ekologisk odling?

När jag läser inläggen i denna intressanta debatt kan jag konstatera att frågan snabbt drivs åt klimatpåverkan, trots att i en början handlade om skillnader i ideologi, effektivitet, kväveläckage, mm. "Klassiska" skiljefrågor i ämnet. Enligt Erland Mårald, forskare vid Umeå univ., det går inte att med hjälp av enbart vetenskapen finna det perfekta jordbruket som alla kan vara överens om. Det är livstil, etik, miljö, lönsamhet och framförallt politik som hela tiden överlappar varandra i denna fråga. Inte så konstigt, eftersom frågorna kring hur jordbruket ska bedrivas handlar inte bara om jordbruket i sig utan om hur samhället ska organiseras och vårt förhållningssätt till naturen. Och de här sista två är i högsta grad politik (Kolla gärna FormasFokuserar seriens lilla bok från 2003 "Är eko reko?" där Mårald och många andra forskare debatterar frågan). Klimatfrågan utan tvekan ger en ny dimension till diskussionen, en dimension som saknades för bara 4-5 år sedan. Mycket bra! Men glöm inte frågan: skillnaden mellan konventionell och ekologisk odling! Alltså alla andra aspekter också från GMO, bekämpningsmedel, kemikalier, via metodval i jordbruket, till miljöpåverkan på mark och vatten och biologisk mångfald, mm, inte bara klimatdimensionen (som förresten tenderar att sätta klimatfärgade glasögon på oss i alla sammanhang och ge den bekväma tryggheten att den förklarar allt. Dessutom brukar den fastna i pro och kontra köttproduktion ur bara klimatsynpunkt). Att SLU dominerar jordbruksforskningen är nog inte så konstigt när Sverige har ett enda statligt universitet helt profilerat på jordbruksfrågor. Att där, precis som i samhället i stort, det finns olika syn och drivkrafter är inte konstigt heller. Frågan är vilka hörs mest? Återigen...boken "Är eko reko?" försöker och lyckats med -enligt min åsikt- att ge röst till forskare från olika läger. För att återkomma till en av de första inläggen här: Ett exempel från boken knyten till näringsläckage debatteras av 2 SLU forskare i boken. Den ena hävdar att vi ser skillnader idag eftersom vi använder sådana måttenheter som "gynnar" det ena eller det andra odlingssättet. Om vi anger kväveförlusterna i kilo kväve per hektar, då blir förlusten något mindre i ekologisk än vid konventionell odling. Om vi tar skörden med i bilden och uttrycker kväveförlust i förhållande till producerat gröda, rotfrukt, mm. (t.ex. kilo förlorat kväve per kilo spannmål) då blir kväveförlusten i ekologisk odling minst lika stor (ofta större) än i konventionell. Hur kan då forskare emellan debattera när dem inte är överens om hur och vad skall man mäta i denna enda lilla fråga, nämligen om kväveförlust?...Vilka slutsatser kan konsumenten dra? På vilka mätningar som grund debatterar vi? Som skribenten och forskaren Olle Pettersson skrev i den ovannämnda lilla debattboken: "Det finns för- och nackdelar med båda [odlingssätt],men det är svårt att hitta ett generellt mönster som belyser skillnaderna". Man får en och annan AHA upplevelse även i en bok från 2003 i ämnet och kompletterad med "KliMATfrågan på Bordet" så blir man rätt desperat som konsument :-)....

Theodor, jag ser att Zsofia hann före med en massa bra synpunkter. Vad gäller gråzoner så anser jag att den mest omfattande gråzonen består i hur man jämför ekologiskt mot konventionellt. Hur definierar man dessa båda? Vilka skillnader är det man observerar när man jämför dem? Är det skillnader som har att göra med respektive definitioner eller beror de på till exempel jordbruksmarkens historik, respektive urval av jordbruksmark, de enskilda böndernas arbetssätt osv. Kan man skala upp resultaten av avgränsade studier till en generell nivå?

Efter att ha läst mer i boken Mat & Klimat blir jag mer och mer övertygad om att framtidens jordbruk måste vara mer likt det ekologiska jordbruket. Uppenbarligen är det ohållbart att fortsätta producera handelsgödsel med hjälp av fossil energi. Vi måste börja ta mer hjälp av de funktioner som finns i naturen: mer biologisk mångfald leder till att skadeinsekter har svårare att ta över; olika grödor på samma plats och skiftande av grödor från år till år fungerar också som ett skydd mot missväxt och diverse angrepp Samtidigt finns det problem med att inte använda syntetiska gifter för att skydda grödorna mot angrepp. Potatis kanske är det mest extrema exemplet där den ekologiska produktionen helt kan utebli vissa år. Det är knappast hållbart att i en sådan situation till stor del övergå till ekologisk odling. Potatis är samtidigt ett betydligt klimatsmartare val än pasta, ris och andra produkter med liknande näringsinnehåll. Rotfrukter i stort är som många känner till ett betydligt bättre val än salladsgrönsaker och andra med rotfrukter liknande produkter. Morot ska tydligen vara det allra bästa, till viss del för att över 90 % är svenskodlad. För potatisen är samma siffra över 80 %.

Marit Paulsen förordar konventionell odling framför ekologiskt för att den ger högre avkastning, och Johan Ceije surnar till.

Mat åt alla är en väldigt knepig ekvation, särskilt som de olika "randvillkor" man använder har ganska dramatiska konsekvenser. Ska vi förhindra svält idag och offra långsiktigt hållbar livsmedelsförsörjning eller ska vi snarast skära ner den mänskliga population till en mängd som är långsiktigt hållbar?

Magnus Billberger: Det verkar inte vara uppenbart att vi måste minska antalet människor på jorden. Maten lär räcka i synnerhet om vi använder resurserna mer hållbart. Det är inte så mycket resurserna i sig som är knappa utan vår förmåga att utnyttja dem på rätt sätt. Det finns plats för mycket stora förbättringar och i princip alla andra förändringar av vårt samhälle bör företas innan man börjar skära ner matproduktionen. Det är åtminstone intrycket jag fått efter att ha läst boken.

Håller med Theodor, att drastiskt minska antalet människor är inte acceptabelt. Det finns stora utrymmen för effektiviseringar och förbättringar i matproduktionen för både miljöns och människans skull -jag håller med här också. Men det finns en tredje väg också som säger: rättvis fördelning av resurser. Det här med ekologiskt fotavtryck är inte så dumt, fast kompletterad med att ju större avtryck man har desto mer är skulden till de länder, platser, som en utnyttjar för att man "måste" konsumera (ofta faktiskt lyxkonsumera). Detta gäller inte bara för produter från utlandet utan även för inhemska sådana. NÄR börjar vi betala för våra skulder? På allvar! Matproduktionen är inte undantag. Pris på mat måste avspegla dess miljöpåverkan (från växthusgaser, transporter, gifter,mm ), rätta löner för producenter och socialt rättvisa förhållanden till jordbrukare hemma och i andra länder. Detta med "i andra länder" är få som tänker på, trots några Rättvisemärkta varor vi har idag som kostar lite mer...Inte många tänker på matproduktionen här hemma heller, bara att det måste finnas billigt mat, dygnet runt, överallt. På något sätt har vi "moderniserat bort" oss från de flesta livsuppehållande system och miljöer och ju längre bort lyckas vi placera dem i vårt medvetande och från vår fysiska miljö, desto mer irrationella krav ställer vi på dem, dessutom kopplad till vår plånbok i termer av "låga priser". Detta med matpriser...Jag fattar inte varifrån kommer den allmänrådande idén att mat skall hela tiden vara ap-billigt. Det är en av de mest arbetsintensiva sektorer i alla samhällen och mest underskattade(underbetalda) jobben idag, trots sin bokstavligen livsviktiga funktion. Mat får kosta, oavsett hur och var och av vem den produceras, tycker jag. Om det är så att (natur)resurserna räcker och vi börjar på allvar med att effektivisera, tänka om och ställa om och på hemmaplan, då fortfarande återstår att dela rättvist med resten av världen. Mat åt alla är en vacker fras och den förblir så bara med omställning och effektivisering och utan rättvis fördelning av naturens och samhällens resurser.

Theodor och Zsofia. Visst finns det all anledning att oroa sig för att jordytan inte skall räcka till och att vi kommer att bli för många människor på jordklotet. Om man tex applicerar dagens amerikanska per capita konsumtion av kött på 9 miljarder människor med dagens produktivitet så skulle vi behöva mer land än vad som finns på hela jordklotet! Visst kan vi öka produktiviteten betydligt i vissa avseenden men effekten av den enorma konsumtions- och befolkningsökningen är så stor i sig att slutresultatet blir skrämmande. Jag tror att det måste till betydande beteendeförändringar, självklart i kombination med effektiviseringar. Håller också verkligen med om att det är sjukt att mat måste vara så billigt. Något jag stör mig allra mest på är matkedjor som har som uttalad affärsidé att kompromissa med miljöfrågor för att vara så billiga som möjligt (typ Lidl, Willys och Netto).

Theodor och Zsofia, jag håller med er om att det finns effektiviseringspotential när det gäller livsmedelsförsörjning. De livsmedel som produceras idag skulle sannolikt genom en rationell och rättvis fördelning kunna räcka för uppemot 10 miljarder människor. Jag kan dock inte finna något stöd för att vi i praktiken skulle kunna klara detta. Det finns ett antal exempel på hur delar dagens livsmedelsförsörjning är helt beroende av ändlig resurser som håller på att tömmas: Det mest kritiska är vattnet. På många håll upprätthåller man livmedelsproduktion genom att pumpa upp grundvatten i en snabbare takt är vad det återbildas. Det finns exempel där man successivt tagit sig djupare och djupare så att man idag pumpar grundvatten från 1000 m djup. Aralsjöns partiella försvinnande är orsakat kanske främst av bomullsproduktion i tillrinningsområdet, men även på grund av konstbevattning för livsmedel. Förutom konstbevattning så har näringstillförsel genom konstgödsel en oerhört stor betydelse för att vi idag producerar så mycket livsmedel som vi gör. Jag fick för några år sedan av en kollega en redogörelse för att Sveriges jordbruksmark före konstgödselns införsel inte skulle ha klarat att försörja dagens 9 miljoner. Sök på peak konstgödsel här på ecoprofile för att läsa mer om detta. En tredje viktig faktor i ekvationen är den ekonomiska makten som styr insatsmedlen, dvs hur jordbruksmark, bevattning och konstgödsel används. Se på hur snabbt USA styrt om majsodligen till etanolproduktion för fordonsbränsle. Till sist vill instämma med att ropen efter billig mat är fullständigt sjuka. Häromdagen hade lokaltidningen en artikel där man berömde sajten matvarupriser.se. Jag har svårt att förstå hur så många i sin jakt på billig mat kan vara så blinda för vilka förutsättningar detta kräver: oskäliga förhållande och oskäliga ersättningar genom hela kedjarn från råvara till konsument, kompromisser på kvalitet, ett beroende av kraftigt subventionerade lastbilstransporter osv.

Ju mer konstgödsel man använder desto mer konstbevattning behövs. Dett p.g.a. att mullhalten minskar. Dagens ekologiska jordbruk drivs mycket effektivare än jordbruket före konstgödselns tid (1940-talet). Man utnyttjar gödsel effektivare, gödslar mest på våren. Har grön mark på vintern. Bättre sorter bl.a. Dagens skördar i det ekologiska jordbruket är idag 2-3 gånger större än 1940. Man kan till och med odla morötter i sand med hjälp av täckning med gräsklipp, se artiklar på FOBOs hemsida

Jag såg precis Marit Paulsen på TV säga att hon inte tycker ekologisk odling funkar när vi är så många kombinerat med klimatförändringarna. Inslaget fortsatte med intervjuer på SLU, där som vi redan konstaterat, forskarna är indelade i två läger. De som är för konventionell odling vill inte sänka skördarna, och de som är emot menar att oljan och fosforn snart tar slut, då går det inte att köra konventionellt.

Jag såg också Marit på Aktuellt igår. Det är skrämmande att höra henne, hon har kommit för långt ifrån verkligheten där hon sitter nere i Bryssel. Dom bägge gubbarna på SLU har massor med siffror från växodlingsförsök som visar att ekoodlingen bara har lite lägre skördar än det konventionella jordbruket och kan ändå gå ut och ljuga. Hoppas på mycket protester.

Jag såg henne i litteraturprogrammet Babel igår kväll, budskapet var detsamma och skrämmande. Håller med både Johan och Lars. Saknar fortfarande kopplingen till rättvis fördelning och användning av resursen "odlingsbar mark"... Storskalig monokultur på jordbruksmark i Tanzania, mm för att vi/och andra i västvärlden skall köra som vanligt fast under flaggan "miljövänligt och klimatvänligt" ?? Storskaliga intensivodlade cash-crops, oljepalm, mm, odlade på fattigas matjord som används som djurfoder och andra tillsatser i miljontals varor i våra butiker?? Varför pratar inte Marit och company om detta? Odlingsbar mark är en ändlig resurs (som dessutom eroderar, försaltas och minskar sakteligen) och bör användas för matproduktion i första hand i ALLA världens länder. Ekologisk odling (kanske även kompletterad med gödsling med urin och komposterad fekalie) skulle vara en enorm kick för de fattiga jordarna i t.ex. Afrika. Tänk om man kunde ge tillbaka möjligheterna till miljontals familjer för egen försörjning samt extra matproduktion till försäljning på lokala marknader i första hand... Om vi nu skall prata att på allvar "bekämpa" fattigdom och hunger. Nämnde tidigare detta med ekologiskt fotavtryck och vår skuld till fattiga länder...Det tål kanske att nämnas här igen.

På Vetenskap och folkbildnings forum har jag skrivit ett svar på Marit Paulsens argument.

KRAV skriver så här om Marit Paulsens inlägg i TV programmet i förra veckan. "Ekologisk mat räcker till alla i världen I TV-programmet Debatt 2 april påstod Marit Paulsen att ekologisk produktion skulle leda till svält i världen. Men, detta stämmer inte. Fattiga småjordbrukare i tredje världen får idag ofta mycket låga skördar när de odlar konventionellt eftersom de inte har råd att använda kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. När de börjar odla ekologiskt kan skördarna öka markant. Ekologiskt är inte bara frånvaro av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel det innebär också att man odlar flera olika grödor och utnyttjar näring och vatten mer effektivt. I en ny publikation från FN redovisas en studie av 114 projekt med ekologiska eller nästan ekologiska metoder i 24 afrikanska länder där skörden ökade i samtliga fall och där medelskörden mer än fördubblades. Liknande resultat visar också en studie från forskare i Michigan, USA som beräknat vad det skulle innebära om hela jorden odlades ekologiskt. Mer om den undersökningen kan du läsa här."

Efter att ha sett en dokumentär på BBC om "A Farm for the Future" så framstår Marits inlägg som ytterst konservativt och helt fel. Ekologisk odling verkar enligt vad jag hittat ge 10-20% lägre skördar än konventionell odling i västvärlden. Nu tror jag inte konstgödsel och dieseltörstiga traktorer är lösningen i känsliga ekosystem utan de förstör mer än de gör nytta. Det jag snöat in på är permakultur och gå gärna in på länken nedan och se vad Bill Mollison gjorde av en bit saltöken i Jordanien, tom agronomer var imponerade. Med konventionell jordbruksteknik hade de antagligen förstört jorden för lång framtid. 1981 belönades Bill Mollison med Right Livelihood Award (alternativa Nobelpriset) för sina idéer. Han säger:"Permakultur som designsystem innehåller inget nytt. Permakultur organiserar det som alltid existerat på ett sätt som sparar energi eller till och med genererar mer energi än det förbrukar. Det som verkligen är nytt, och ofta blir förbisett, är att system för mänsklig bosättning, baserat på sunt förnuft är i sig självt revolutionerande." När jag senast var på ett föredrag som arrangerades av SNF, som visserligen handlade om biobränslen, framkom hur de små marginaliserade bönderna odlade i Sydamerika (Colombia i detta fall). De var tvungna att tänka hållbart och vara mycket försiktiga för att kunna få ut så mycket som möjligt av jorden utan att förstöra den. Monokulturer förstör ofta jorden och kräver konstgödsel (olja, se peak-oil på annat ställe) och speciella utsäden för att ge goda skördar (Monsanto monopol, brrr...). Marit har verkligen gjort miljödebatten en björntjänst

Permakultur är onekligen intressant och annorlunda jämfört med både ekologiskt och konventionellt jordbruk. Filmen "A farm for the future" finns dessutom tillgänglig på Google Video - se den! (se länken nedan) Angående mat, befolkning och svält. Att ekologiskt odlad mat ger sämre avkastning och därför är ett problem ur ett globalt perspektiv är bara delvis sant. Det största problemet de senaste decennierna är inte att det inte finns tillräckligt med mat på jorden utan att de fattigaste människorna inte har några pengar. För oss i de rika länderna har mat aldrig varit billigare – vi har aldrig tidigare lagt en så liten del av vår inkomst (runt 10%) på att köpa mat som idag. Problemet är att det inte finns några incitament att odla mat till fattiglappar som inte kan betala för sig och att vi i de rikare länderna inte är beredda att lägga några större summor på att köpa upp och ge bort mat till dem. Så här träffande beskriver George Monbiot problemet: ”The market responds to money, not need. People who own cars have more money than people at risk of starvation. In a contest between their demand for fuel and poor people’s demand for food, the car-owners win every time. Something very much like this is happening already. Though 800 million people are permanently malnourished, the global increase in crop production is being used to feed animals: the number of livestock on earth has quintupled since 1950. The reason is that those who buy meat and dairy products have more purchasing power than those who buy only subsistence crops.” Om de 25% fattigaste människorna på jorden (som lever på 10 kronor/dag eller mindre) var tio gånger rikare skulle vi per automatik odla mer mat och mindre biobränslen till bilar. Dessutom skulle vi odla mer grödor till människor och mindre till djur (köttproduktion är ineffektivt). Och vi skulle slänga mindre mat. Jag ser svält idag i högre utsträckning som en fråga om ojämnt fördelat välstånd än en absolut och ödesbestämd brist på mat.

I dagens GP finns en intervju med Stefan Edman som behandlar debatten i kölvattnet av Marit Paulsens boksläpp. En nyanserad artikel tycker jag där Edman visar på komplexiteten i frågan och riktar kritik inte bara mot Paulsens mycket förenklade sätt att se på ekologisk odling, utan även mot det mkt rigida regelverk som KRAV har. Även möjligheterna, snarare än hoten, med GMO-grödor tas upp av Edman. I denna fråga behövs mer nyanserade tyckare som honom. Fler Edmans och färre Paulsens efterlyses! Instämmer Robert: "Marit har verkligen gjort miljödebatten en björntjänst"

Det är svårt att förhålla sig nyanserat till Marits inlägg. Ekologisk odling har ökat från 0 till 2%. Hur kan den orsaka svält helt plötsligt kontra den konventionella som utgör resten 98% och pågått i decennier. Vi har låtit resten av jordens befolkning svälta i flera decennier medan vi själva simmat runt i smörberg, vinfloder m.m. EU bekostar dessutom trålare som dammsuger afrikas kuster, dumpar billiga tomater i Senegal så att den lokale bonden får lägga ned sin verksamhet. Skapar inte detta svält? Hur stor del av svält utgör inte detta? Vad gör Marit för att minska EUs jordbruksstöd? Detta påminner om att peta ut sandkorn ur grannens öga medan man själv har en stor balk i ögat. Jag vet inte vad Marits syften är men det förklarar inte hur man skall lösa svälten i världen och gagnar inte utvecklingen av en förbättrad miljö.

Martin Saar argumenterar för ekologisk odling på Ställ om.

Forskarbloggen drar nu igång en serie som verkar vara ett försvarstal för det konventionella jordbruket. Myt nr.1 som tas kål på: Matbristen är en fördelningsfråga.

Trevligt att SLU kommer igång med en forskarblogg. När jag läser igenom presentationen där ser jag direkt ett gigantiskt problem: visst, konventionell storskalig jordbruk hjälpte Asiens och västvärldens folk ur stor fattigdom, men man (speciellt forskare!) borde inte se bara detta ensidiga positiva perspektivet. Var finns i artikeln presenterade just de enorma negativa miljöeffekterna av storskalig kemisk-industriell jordbruk beskrivna eller övörhuvudtaget nämnda? Förstörda jordmån (packning, erosion) och miljoner ton bördig mark förlorade till vind och väder, förstörda grundvattentäkter, monokulturens katastrofala inverkan på biodiversitet, bekämpningsmedel i dricksvatten,hela floder torrlagda, mm,mm. Mynten har ju två sidor...och det gyllene sidan brukar ha ett rätt mörkt pris. Helhetssynen saknar jag! Vidare skrivs i bloggen att: "En situation där Nord (där merparten av vårt klots goda jordar och högavkastande jordbruk finns) försörjer Syd ger få eller inga incitament till utveckling i fattiga länder." Detta tvivlar jag starkt på av flera orsaker! 1) Ingen någonstans har påstått att Nord skall/kan försörja Syd (jag har aldrig läst något vettigt skrivet eller argumenterat om detta under alla mina 20 år i miljöbranchen!)Rotar denna uppfattning i Nords skuldkänslor pga plundringen av Syd? Ingen vettig åsikt har påstått eller föreslagit att Nord skall försörja Syd, däremot är dessvärre ett faktum att 2) idag är det faktiskt så att Syd "försörjer" oss från bananber till kaffe och bomull och nuförtiden även med etanolråvara! 3) i och med WTO och just denna ofantliga agro-protektionism som råder på världsarenan (där fortfarande Nord dikterar spelreglerna!) tvingas Syd till denna jordbrukspolitik (odla cash-crops och andra industri- växter som Nord VILL släppa in, eftersom vi gör det inte själva. Undra varför?...). DETTA ger ju självfallet ingen incitament för fattiga i Syd för att odla vanlig mat. Inte ens för egen befolkning. Fattigdomens och beroendens cyklar förstärker varandra och går runt på varsin Nord-Syd-delad halvklot. Annars jag håller med om att BARA i fördelningssynen ligger inte lösningen. På något sätt ser jag återigen en ensidig syn som bloggen (artikeln) förmedlar när jag läser den allra sista meningen här: "Ökad produktivitet i Syds jordbruk ger inkomster och arbetstillfällen såväl inom som utom jordbruket och kan på flera sätt medverka till att reducera fattigdomen. Att bortse från fördelningsaspekten och tro att allt löses genom ökad produktion, är naturligtvis orimligt. Men att se försörjningsfrågan som enbart en fördelningsfråga, är lika orimligt. All historisk erfarenhet visar att det är lättare att öka produktionen än att omfördela den." Visar då inte "all historisk erfarenhet" att ensidigt ökad produktion och specialisering bidrog till en del av just svält och fattigdom i världen, speciellt i Syd? Enligt mina mer "miljö-och utvecklingsorienterade" hjärna är även detta rätt tydligt visat. Vi gjorde fel en gång när vi tog den lätta vägen: att bara öka och öka produktiviteten på vissa delar av världen och orättvist fördela (eller rentav strunta i fördelningen, bara hamstra i Nord). Mönstret är kvar idag.

Ett gäng SLU-professorer levererar följande i Almedalen: "Ekologisk produktion utarmar markens näringsförråd. Kvävebrist uppstår. Ekologisk produktion där enbart organiska gödselmedel används, ger lika stort eller större näringsläckage som konvetionellt jordbruk. Konventionellt jordbruk ger högre skörd och binder mer koldioxid i grödan jämfört med ekologisk odling."

Jag skulle vara riktigt skeptisk och ta dessa POLITISKA budskap och deras budbärare med en stor nypa salt. Almedalsveckan är inte känt som forum för spridning av absoluta vetenskapliga sanningar (finns dessa? och vilka forskarteam har då rätt?), tvärtom, är forum för politisk propaganda. Dessutom, när i annars ett kontroversiellt forskningsområde då vetenskapliga slutsatser är redan motsägelsefulla, komma ut och ensidigt svartmåla den ena sidan UTAN att beskriva den andras svarta fläckar och UTAN att beskriva de positiva sidorna i båda....ja, då får jag krupp! Sådana kioskvältrande uttalanden som "någon måste säga sanningen" köper jag inte och hoppas att utom enstaka sensationsjagande journalister tänker folk lite innan man sväljer informationen. Dessvärre, detta blir resultatet av ensidiga vetenskapliga "svartmålningar" på ett politiskt forum........

Jag träffade Johan Cejie (från KRAV) idag i samband med ett seminarium om mediemakt och miljö, och han visade upprört upp SLU-forskarnas broschyr för mig. Broschyren, som bär SLU-loggan, utlovar "Fakta". Johan berättade att han gett sin bild av frågan till MiljöAktuellt här i Visby. Läs artikeln där han bemöter några av påståendena i broschyren:

Jag vill ge SLU-professorerna delvis rätt här. Deras uttalanden bygger på studier och observationer som i sitt sammanhang kan ases korrekta. jag önskar dock att man kunde ta ett sotrt steg tillbaka och sortera upp mer noggrannt på orsakssambanden. Jag kan inte låta bli att se ekologisk odling som ett begrepp med besvärande svagheter. Jag har till exempel svårt för de naturromantiserade inslagen. Jag kommer tillbaka till sådant jag varit inne på tidigare: "Konventionell" odling har etablerats under kriterier såsom produktion av livsmedel till en låg kostnad med liten arbetsinsats. Om "ekologisk" odlig innebär att vi lever kvar med dessa kriterier, men med förändringen att konstgödning och besprutning ej får förekomma så ör jag tveksam till om så mycket är vunnet. Den "ekologiska" borde byta namn till "hållbarhetsanpassad" odling där kriterier om energianvändning och näringsämnesförluster får betydligt större tyngd. Jag detta skulle kunna leda till ett mycket mer arbetsintensivt jordbruk med ändrade odlingsformer och "dyrare" livsmedel. Men också ett system som per yta jordbruksmark så småningom ger en större avkastning i termer av livsmedel.

Jag har också funderat på ett tag på de här två begreppen, ekologisk och konventionell, och om det inte vore klokt att införa ett nytt eller flera nya begrepp. Vilka miljökriterier kan man ställa på jordbruk? Jag börjar här: 1. Låg klimatpåverkan per enhet producerad gröda 2. Gynnad biologisk mångfald/resiliens 3. Litet näringsläckage (extra plus om urin och fekalier kan användas i kretslopp) 4. Litet användande av biologiska naturresurser (t.ex. biobränsle till uppvärmning, maskiner och torkning) 5. Litet användande av abiotiska miljöresurser (t.ex. olja, naturgas, fosfor) 6. Hållbart användande av konstbevattning 7. Liten spridning av växtskyddsmedel Hållbart jordbruk kanske vore det nya självklara namnet som kan ta oss vidare i debatten? Ja, det är inte klokt att SLU-professorna säger sig sitta inne med "sanningen" och "fakta". Även jag med min korta akademiska karriär har lärt mig att hantera de begreppen ytterst varsamt.

En rad SLU-forskare har idag en debattartikel i SVD där de ifrågasätter nyttan med ekologisk odling: Nu, tjugo år senare och efter ett antal omgångar av öronmärkta forskningsanslag kan vi konstatera att forskarna har haft mycket svårt att i efterhand belägga ekoproduktionens alla påstådda fördelar. Jag står fast vid vad jag tidigare sagt. I enlighet med Johans senaste inlägg anser jag att det är tid att bryta isär de alltför simpla begreppen vanlig/konventionell odling och ekologisk.

Såna här nyheter får i alla fall mig att vilja ha mindre konstgödsel och bekämpningsmedel i jordbruket. Även om detta inte är normalt förfarande pekar det ändå på vad det är för grejer som används i det "konventionella" jordbruket. En grönsaksodlare på Gotland misstänks för grovt miljöbrott efter att ha dumpat stora mängder bekämpningsmedel i en skogsdunge. Enligt åklagaren finns risk att ämnena, som beskrivs som högpotenta, har tagit sig ut i grundvattnet.

Iofs, men synd att åklagaren (eller reportern) inte kan hålla isär riktvärde och riskvärde.

Företaget Gröna Gårdar har en blogg där de skrivit en lång och mycket bra text som utgår från och svarar på SLU-professorernas SvD-text:

Daniel, tack för länken! Mycket bra skriven text och vidare, blogginlägg! Jag fick just idag det senaste nyhetsbrevet från Worldwatch Institute (de som publicerar årligen The State of the World och Vital Signs, med den legendariske Christopher Flavin i spetsen) och det handlar just om statistik, trender, analys, mm om Organic farming. Globalt har ekologisk odling fördubblats sedan 2000. Efterfrågan och konsumentkraven är enorma och inte bara i I-länder. Ekologisk odling utgör fortfarande bara några procent av det totala globala produktionen, men den växer och enligt prognoserna detta bara fortsätter.... Kanske det blir dags -precis som Johan föreslår ovan- att hitta EN enda, mer passande begrepp nu när många olika små eller stora märken, namn, mm visar ändå åt samma håll: det hållbara sättet att bruka våra odlingsmarker? Här är länken till artikeln (kanske det finns mer om man botaniserar vidare på hemsidan?): http://www.worldwatch.org/node/6199?emc=el&m=274088&l=4&v=d5308132c0

Mer kritik mot ekoodling:

Mycket tyckande och tänkande (med fler aktörer, kanske mer nyanserad syn) finns här också: http://www.lantbruk.com/Article.jsp?article=25860 Har läst på flera bloggar frågan om var kan man hitta Kirschmanns eller Bergströms vetenskapliga artiklar om sågningen av ekologisk odling (de nämns ingenstans i debatten och på deras hemsidor är inte tillgängliga). En har jag hittat här: http://agron.scijournals.org/cgi/content/abstract/99/4/960 Artilen i sin helhet kan laddas ner fritt på pdf länken på högera sidan av länken. Jag är förvisso forskare och kan bedöma om en studie är korrekt och bra upplagt eller inte, och i det här fallet hittar jag ingenting att kritisera, ypperligt gjort rent vetenskapsmetodiskt. MEN jag är inte agronom eller forskare i ämnet, och kan inte tillräckligt mycket om mångåriga fältförsök för att bedöma sakfrågorna och slutsatserna i artikeln. Följer med stort intresse debatten i frågan.

Jens Sundström på Forskarbloggen är också han inne på att det vore bra om undvek att hela tiden ställa konventionellt mot ekologiskt och istället fokuserade på vad som är hållbart: Jag tror att den ideologiska och politiska låsningen vid två separata produktionssystem utgör ett av grundproblemen för den framtida utvecklingen av lantbruket. Ytterst handlar det även om en prioritering av forskningsmedel. Stor del av forskningen går idag ut på att jämföra de två odlingssystemen med varandra. Vi borde istället koncentrera oss på att hitta de enskilda åtgärder som främjar ett hållbart och miljövänligt jordbruk; oavsett om åtgärden klassificeras som ekologisk eller konventionell.

Magnus Hedenmark, ekotoxikolog skriver ett bra inlägg om SLU-professorernas utspel på sin blogg "Barnbarnens advokat" Och ett bra debattinlägg ifrån elva afrikanska forskare i Svd förra veckan http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3384857.svd

Tack Jeppe! Mycket intressanta länkar. Vad det gäller Afrika jag måste bara inlägga här att samtidigt med en stor ökning av ekologisk odling växer lavinartad även medvetenheten om slutna kretslopp, återanvändning av urin för odling och överhuvudtaget ECOSAN (ecological saniataion, som bygger på urinseparering) i Afrika. Inte så märkligt kanske, men mycket positivt! I Afrika är behovet för sanitet kanske störst i världen (Indien inte att glömma med sin stora befolkning) och man börjar från noll....De behöver inte ställa om extremt kostsamma storskaliga system som vi här skulle brottas med vid en omställning. De kan bygga miljömedvetet och med slutna kretslopp från början. Detta sker idag och som sagt ökar lika stort som eko-odlingen.

Det finns ju två falanger på SLU. Nu har "eko-falangen" Centrum för uthålligt jordbruk gett ut en rapport som pekar på att ekologiskt jordbruk ger mindre risk för övergödning.

Zsofia, Kirchmann med flera som ifrågasätter nyttan med ekologisk odling finns på institutionen för Mark och miljö på SLU, inom forskningsområdet Växtnäring och markbiologi. När jag doktorerade på SLU fanns frågeställningarna om ekologisk odling på sätt och vis även inom mina projekt och jag tog del av en hel del av just denna forskning genom rapoorter, seminarier och mer direkta kontakter. Frågeställningen ekologiskt kontra konventionellt är oerhört komplex när man tittar närmare på den. Som jag tidigare varit inne på finns det till att börja med all anledning att ifrågasätta att man sätter en skiljelinje mellan ekologiskt och konventionellt. Väljer man att utgå ifrån denna indelning så betraktar jag Kirchmann med fleras slutsatser som både logiska och sakliga. Hans sista kommentar i inslaget som finns på http://stallom.se/2009/07/27/svenska-forskare-miljovinst-med är egentligen klockren: Titta på de effekter du vill uppnå och välj insatser därefter. Jag hävdar bestämt att "ekologisk odling" saknar mycket av ett sådant tankesätt. "Ekologiskt" är en syntes av mer eller mindre verifierade nyttor. Allt ifrån "inga gifitga bekämpningsmedel" till "naturligt" finns med i receptet, men jag saknar en analys av helheten. Om vi hoppar tillbaka till TV-inslaget en gång till så är det där uppenbart att man där ställer två varianter av stordrivna monokulturer mot varandra. Ingen av dem uppfyller min bild av en hållbar livsmedelsproduktion och jag kan inte heller avgöra vilken som är minst dålig. Nej, jag är övertygad om att vi behöver ställa om jorbruket mot så kallade polykulturer och att det finns väldigt mycket kvar att göra på den vägen. Se följande exempel: http://www.extension.org/article/18637 http://www.cairns.net.au/~freeformintegration/frame.htm Jag tycker länkarna illustrera både potential och en viss "omognad" inom området. Jag tycker mig också kunna ana en omställning till avsevärt större arbetskraftbehov inom jordbruket här i Sverige om vi ska få till någon omställning.

Magnus det du hänvisar till i länkarna är likt det som FOBO och Kärngårdar jobbar med. Även Ekologiska jordbrukarna och KRAV har mycket av det tänket men mer storskaligt. Du skriver själv att det krävs "avsevärt större arbetskraftbehov" och det är otroligt mycket folk som måste ut och jobba i jordbruket för att driva det enligt den andra länken, det tror jag inte Svenska folket är redo för. Konventionellt jordbruk har inga som hellst likheter med dessa tankar.

Tack Johan att du räddade mitt inlägg från igår kväll kl 18! Jag kopierar in det här: ---------------------- Tack Johan, intressant läsning, faktaspäckad och konkret. Ingenting är nytt (för mig) sedan den lilla Formas Fokuserar boken "Är eko reko?" kom ut 2003 som varmt rekommenderades tidigare här av mig och flera andra debattörer. I denna lilla bok "drabbar samman" båda falanger och en av de viktigaste utgångspunkterna -när man jämför eko och konventionell- är helt enkelt sättet att räkna. Eko-falangen räknar urlakningen per ytenhet (kg/ha) och med detta som bas blir tydligt att eko-lantbruket använder växtnäringen effektivare och har mindre läckage. Konventionella-falangen räknar på urlakning per kilo produkt (kg/kg) och med denna beräkning som bas kan urlakningen vara både högre och lägre, beroende på vilken produkt man tittar på. "Men urlakningen av kväve och fosfor bör jämföras per ytenhet eftersom den har lokal påverkan på omgivande ekosystem och är beroende av lokala förutsättningarna på platsen, som jordart. landskap och klimat"-skriver Ulrika Geber, CUL. Kort sammanfattat: Konventionella-falangen hänvisar till jordbruksmarkernas bördighet (kg spannmål i förhållande till kg urlakad näring) som bör mätas. De ser frågan med urlakning även som regional fråga om obalanser, då djurhållning och spannmålsodling är koncentrerade på olika håll. Enligt dom användning av handelsgödsel bidrar till att bibehålla jordens bördighet för flera generationer (enligt dem långsiktiga forskningsförsök är bara max 5-6 år långa, ofta kortare och det går inte att jämföra och yttra sig om verkligen långsiktiga hållbara effekter på såpass korta odlingsstudier. Dessutom, de flesta eko-odlare var ju konventionella för bara en knapp decennium tillbaka i tiden, dvs markerna var handelsgödslade=bördiga redan innan omställningen). Jaaa....det är värt att ta fram den lilla Formas Fokuserar boken. Falangerna inom SLU är knivskarpa och de pratar olika språk......... -------------------------- Magnus, jag känner Holger Kirschmann mycket väl. Själv använde och använder en del av hans vetenskapliga artiklar som referens när det gäller studier av växtnäringsvärde på urin samt P-källor i samhället vi kan kretsloppa för att återanvända denna resurs (dessa artiklar är från slutet av 90-talet och början av 00-talet). Jag har även läst (och rekommenderat här på tråden för alla att läsa hans senare artiklar om fältstudier där växtnäringsläckage jämförs mellan konventionell och ekologisk odling. Har också konstaterat att försöken är ypperligt upplagda, gjorda och utvärderade, mm. Alla kan läsa och dra sina egna slutsatser. Det som förvånade mig i all tidningsartikelskrivande där bl.a. han "kommer ut med" kritik av eko-odling är ju just det ovetenskapliga och enkelspåriga kritiken av eko-odling UTAN att nämna den konventionellas stora brister, UTAN att nämna att oavsett odlingssätt det behövs stora omställningar i sättet hur vi brukar jorden, mm,mm. Jag har förväntat mig en saklig och opartisk kritik av hela systemet och inte en "falang-tänkande" just från honom! Som sagt i gårdagens inlägg: det är värt att ta fram den lilla Formas Fokuserar boken för att se och inse komplexiteten i frågan och att olika forskarfalanger vid SLU pratar faktiskt olika språk när de kritiserar det ena eller det andra odlingssättet. Det som är gemensamt för båda sidor är problembilden (urlakningen och konsekvenserna av denna). Ja, det är bra att CUL-falangen nu skriver sakligt och utan påhopp på de andra om eko-odlingen (och kanske inte via sensationsmedier). Om Kirchmann-gruppen (den andra falangen) hade gjort på samma sätt i somras, skulle -i alla fall jag- haft mycket större respekt för såväl texternas innehåll som för forskarna bakom dem. Jag är tyvärr rätt kräsen vad det gäller det vetenskapliga stilen (saklighet och viss "fakta-torrhet" men med HELHETSSYN och UTAN påhopp på andra eller ensidig svartmålning av andra) när det gäller att förmedla dessa typer av information tillgänglig för hela landets befolkning.

Debatten om ekologiskt kontra konventionellt jordbruk som pågått under året har för min del känts väldigt frustrerande med debattörer som talar förbi varandra snarare än med varandra. Men nu finns det hopp om bättring. Den 2 december ordnar SLU - som huserar huvudaktörerna debattens båda läger - ett seminarium om frågan. Talar gör bland andra Johanna Björklund och Holger Kirschmann som båda varit aktiva i den offentliga debatten. Bland föreläsarna märks också Tomas Kätterer som ska prata om jordbrukets klimatpåverkan. Den här debatten bör vara intressant för många fler än de som kan ta sig till Uppsala (Ultuna) för en eftermiddag. Jag ska kolla upp om den sänds på webben eller till och med i någon av SVTs kanaler.

Helena Jonsson på LRF föreläser om "Framtidens utmaningar för svenskt lantbruk". Seminariet är en del av ett större forskningsprogram och föreläsningen kan ses i efterhand på programmets hemsida.

Det interna bråket på SLU fortsätter.

Jag har skummat debbaten bara så jag har säkert missat en del, till min fråga när man jämför avkastningen mellan metoderna så har jag inte sett om man även jämför kvalitet och näringsinnehåll.

http://www.ekolantbruk.net/pdf/11443.pdf

I denna länk kan ni läsa om en jämförelse som Christel Cederberg gjort för Jordbruksverket. Dock så har JBV valt att inte publisera den.

Det handlar om att ekologiskt jordbruk avger mindre klimatgaser än det konventionella.

Du och jag är med och finansierar en omställning till ett jordbruk baserat på konstgödsel och bekämpningsmedel i Afrika, "Afrikas gröna revolution". 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=4255288

Artur Granstedt från SLU debatterar hållbart jordbruk i DN:

Runt om i världen finns dokumenterade exempel på det framtidsdugliga
jordbruket baserat på uthållig återanvändning av växtnäringskapitalet och drivet av förnyelsebara resurser. Den organiska substansen i marken, humuskapitalet, skulle åter kunna växa som det gjorde här i Norden vid införandet av baljväxtvallarna under 1800-talet innan jordbruket blev beroende av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

http://www.dn.se/debatt/sa-elimineras-matens-belastning-pa-klimatet

Miljöaktuellt skriver om giftet från Bayer som dödar bina. Givetvis dör även en massa andra insekter också. De senaste decennierna har 70% av våra stora dagfjärilar försvunnit.  
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.364864/tysk-kemijatte-bakom-bidoden

Kvävebaserat gödsel kostar mer än det smakar:
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.388614/kvavebaserat-konstgodsel-dyr-affar-for-samhallet

I utmärkta Filter kritiseras KRAV, och artikeln kommenteras i sin tur av lika utmärkta Ann-Helen Meyer von Bremen:

Ekologiskt lantbruk har stora fördelar gentemot det konventionella lantbruket, där delar jag inte Filters slutsats som låter en ekobonde som slutkläm konstatera att KRAV mest handlar om att lura 08-or, inte om något väsentligt värde. Men det ekologiska lantbruket måste vidare och fortsätta att arbeta med den ursprungliga idén – att utveckla ett lantbruk som gör världen bättre, inte sämre.

http://www.hungryandangry.se/2011/07/eko-maste-vidare/

Johan Cejie på KRAV kommenterar Filters artikel:

Så, jag tänker inte försöka sänka artikeln i Filter med mina fakta, och den upplevelse som jag menar är den korrekta. Jag noterar istället att det ändå är ett ordentligt jobb som journalisten har gjort. Artikeln tar upp ett par intressanta diskussioner; dels om småskalighet kan eller ska vara ett självändamål i KRAV-lantbruket, och dels om klimatproblemen verkligen är så viktiga som vi hittills har trott, när man ställer dem mot andra. 

http://ekotank.blogspot.com/2011/08/jag-beklagar-jag-har-forsokt-lura-er.html

Mark Lynas har skrivit ett långt blogginlägg om skillnader i landbehov för konventionell och ekologisk odling. Han refererar bland annat till en metaanalys som publicerats i Nature som visar på att ekologiska odlingar producerar 25% mindre per enhet land än konventionella odlingar. Det skiljer dock mycket mellan olika grödor och odlingstyper (se figur). Skillnaden är mindre för frukt och oljor, medan den är större för spannmål och grönsaker.


Produktion per enhet land för ekologisk odling. 1 motsvarar produktiviteten för konventionell odling (Källa: Nature 485; s.229-232)

Inlägget innehåller också några kommentarer från artikelförfattarna och en representant från Soil Association (brittiska "Krav") som ger lite bredare perspektiv. Intressant läsning

Jag har inte läst hela tråden, men vill ändå dela med mig av vad universitetslektor Stefan Wirsenius vid fysisk resursteori på Chalmers (tror i alla fall att det var han, minnet är inte det bästa idag) sa under en föreläsning på just det här ämnet. Han fick en fråga på just hur vettigt ekologiskt jordbruk är utifrån ett hållbarhetsperspektiv (utifrån brundtlandsdefinitionen). Han menade på att det ekologiska jordbruket inte är lösningen. Han gjorde poäng av att ekologiska jordbruk kan "bryta ny mark" och samla erfarenheter som kan användas i konventionellt jordbruk, men det var ungefär det. Han menade på att det är bättre att exploatera den mark som vi redan börjat exploatera och driva det så högeffektivt som möjligt så att vi kan lämna så mycket mark som möjligt ifred, på ett ungefär. Jag gissar att underförstått var ett framtidscenario på ca 10 miljarder människor på jorden inom någon snar framtid. I alla fall var det så jag minns det. Det var nått år sen den föreläsningen var.

En liten invändning - särskilt i tempererade zoner så är det i många fall bättre ur naturvårds- och även klimatsynpunkt att bruka marken än att "lämna den ifred".

Detta "ifredlämnande" bygger på en gammal romantisk idé från 1800-talet om att naturen "mår bäst" utan människan. I själva verket så återfinns den högsta biologiska mångfalden oftast i de människopåverkade miljöerna - ängar, naturliga betesmarker, betad skog, betat fjäll, slåttermyrar, raningar, skottskog etc. etc har alla såväl högre biologisk mångfald som produktivitet än sina "naturliga" motsvarigheter. Man ser liknande effekter i agroforestry och plöjningsfri odling i tropiska områden.

Sådana brukningsmetoder är mer arealkrävande - men den areal som påverkas blir inte en industriell jordbruksöken, utan en mosaik av mindre monokulturer, små plättar av så gott som opåverkad natur och större delen ett mellanting mellan opåverkad natur och monokultur. Sådan mosaik ger goda levnadsbetingelser för en mycket stor mängd arter och även det som kallas resilience - motståndskraft mot yttre förändringar. Även ett torrår eller ett regnår finns det ytor som är lämpliga för alla arter i en sådan mosaik.

Har du  någon referens till detta Jonas? Att den biologiska mångfalden generellt sett ökar när människan förändrar marken?

Det är allmänkunskap bland populations- och samhällsekologer att störning och mosaiker ger  artrika ekosystem. Nestorn i detta är på svensk botten Sten Selander. Läs hans bok Det levande landskapet (1955).

Den som började formulera iaktagelserna till en teori var framför allt Grime i sin Evidence for the existence of three primary strategies in plants and its relevance to ecological and evolutionary theory 1977, där han beskrev det som sedan kommit att kallas störningsregim, dvs att närvaron av en störning som gynnar vissa arter och att olika störningar och olika intensitet i störningen (som i en betesmark) ger en mycket större mångfald av nischer än en helt störningsfri mark som är mer homogen och därför innehåller färre nischer. Teoribildningen har fortsatt med bl.a. Pulliams (1988) teori om käll- och sänk-populationer (källområden har ett populationsöverskott och förser andra habitat med nya individer, sänkområden kräver ständing inflyttning av nya individer för att behålla populationen) och Tilman (1982) om resurskonkurrensens betydelse för mångfalden.

Sen finns det naturligtvis också de arter som Grime kallar competitors - arter som frodas som bäst i ostörd miljö där de kan konkurrera ut andra arter. Hit hör en del av våra sällsynta urskogsarter - men när man på senare år börjat titta närmare på dessa arter så hittar man en hel del av dem även i störningsmiljöer - det beror delvis på att man inte letat efter dem där förut. Många av de arter man trott varit typiska urskogsarter kanske snarare har sina källhabitat i störningsmiljöer (betade solöppna gläntor) men hittas idag mest i tynande populationer som rester i sina sänkhabitat.

Man upptäcker alltmer spår av att människopåverkan ligger bakom den biologiska mångfalden även i miljöer som man tidigare trott varit jungfruliga och nya tolkningar och hypoteser kommer ständigt. Exempel på detta är hypotesen om att renarnas betande är orsaken till att fjällbjörk går högre upp än barrträd i skandinaviska fjällen (i alla andra berg i hela världen är det tvärtom), att vilka arter som finns var i skärgården kanske till stor del beror på tidigare inverkan från skärgårdsbönder, fiskare, fågel- och säljägare, och man upptäcker nu att stora delar av Amazonas tidigare varit uppodlade och att dagens mångfald där är ett resultat (en rest?) av denna odling.

Det är ett spännande forskningsfält som ställer många gamla sanningar på huvudet, men man måste också komma ihåg att antalet arter inte är vare sig det enda och kanske inte heller det bästa måttet på naturvärde.

1955 var väl ungefär när vi började med konstgödsel och pesticider på allvar, eller det som vi idag kallar det konventionella jordbruket. Så det du säger är i princip att ekologiska jordbruksprinciper i tempererade området inte behöver ha så negativ inverkan på biologisk mångfald, ibland tvärtom?

Men jag antar att det blir en annan femma att göra om regnskog till till exempel storskalig sojaodling?

T.o.m. lite tidigare än 55 i de huvudsakliga jordbruksbygderna.

Ekologiska jordbruksprinciper i vid mening får man nog säga i så fall. Dagens definition av ekologisk odling innehåller t.ex. inga krav på att djuren ska beta naturbetesmark. Och ett visst mått av konstgödsling och kanske även pesticider kan säkert vara motiverat i flera fall. Men den grundläggande tanken att djur och spannmålsproduktion ska ligga nära varandra geografiskt är absolut sund.

Storskalighet i betydelsen stora jordägare behöver inte heller vara fel - men  många nischer - ända ut i extremerna - samt gradienter mellan dessa verkar vara viktigt för att alla organismer ska kunna klara såväl torkår som blötår.

Den huvudsakliga forskningen är gjord i tempererade områden, men det skulle inte förvåna mig om man hittar massor av exempel också från tropiska och subtropiska områden när man börjar titta närmare på frågan. Som sagt - stora delar av Amazonas förefaller att ha varit helt avskogade under tidigare epoker och detta kan tom. ha gynnat den mångfald vi ser idag.

Det är så mycket vi inte vet och ett människoliv är så kort att det är svårt att få syn på långa tidssamband. Måhända skulle det vara samma fel att helt skydda Amazonas från brukare som vi gjorde när vi avhyste bönderna från Ängsö Nationalpark....