Klimatlöften från 55 länder

Ett av resultaten från klimatförhanlingarna i Köpenhamn var att en del länder kom övererns om att till den sista januari skicka in vilka åtaganden man på frivillig basis kan ta på sig till 2020. Nu har 55 länder som tillsammans står för 78% av världens samlade utsläpp av växthusgaser skickat in sina klimatlöften till Klimatkonventionens sekretariat.

I stor utsträckning är det samma åtaganden som proklamerades inför mötet i Köpenhamn. Så det är inga stora nyheter det rör sig om. Men det är i alla fall en god sammanfattning av hur förhandlingsläget ser ut. Jag har dock inte sett någon officiell sammanställning av vad dessa löften innebär för de totala utsläppen på global nivå ännu. Men det lär dyka upp ganska snart.

Här nedan följer ett axplock av de löften som skickats in. Noterbart är att flera av AnnexI-länderna (utvecklade/rika länder) villkorar sina åtaganden med att andra länder åtager sig att göra åtgärder i samma storleksordning. De löften som skickats in från utvecklingsländerna är dock i stort sett obetingade.

- USA vidhåller sitt tidigare angivna mål om att från 2005 minska utsläppen med 17% till 2020, 30% till 2025 och 42% till 2030
- Kanada anger också 17% från 2005 till 2020, med villkoret att USA håller fast vid sitt åtagande
- Ryssland minskar med 15-25% från 1990 till 2020. Notera dock att strax efter 1990 kollapsade Rysslands ekonomi och 2007 var utsläppen 34% lägre än 1990
- EU anger fortsatt 20% från 1990 till 2020, vilket kan bli 30% om andra länder gör tillräckliga åtaganden
- Japan minskar med 25% från 1990 till 2020, med samma förbehåll som EU
- Australien lovar 5% från 2000 till 2020, men kan gå med på 25% om det blir ett tillräckligt bra globalt avtal
- Norge är det AnnexI-land som är villiga att göra störst utsläppsminskningar, 30-40% från 1990 till 2020

När det gäller utvecklingsländerna så anger de största att de ska minska sina utsläpp per BNP-enhet samt att de ska minska utsläppen från avskogning.

- Kina lovar att minska utsläppen per BNP-enhet med 40-45% från 2005 till 2020*. Dessutom ska man genomföra omfattande återbeskogningsprojekt på 40 miljoner hektar
- Indien lovar att minska utsläppen per BNP-enhet med 20-25% från 2005 till 2020
- Brasilien satsar framförallt på att minska avskogingen i Amazonas och på Cerradon, samt att återställa degraderade betesmarker. Man räknar med att detta plus en del energiprojekt ska leda till att utsläppen 2020 blir 35-40% lägre än vad de skulle vara om inga åtgärder vidtogs
- Indonesien ( som i dagsläget har enorma utsläpp från skogsskövling och förändrad markanvändning)  lovar att minska sina utsläpp med 26%, oklart från vilket basår
- Sydafrika siktar till 2020 på 34% lägre utsläpp än om inga åtgärder vidtogs. Detta villkoras med att de får finansiellt stöd. Man räknar då också med att utsläppen ska plana ut i absoluta tal runt 2020-2025
- Sydkorea åtar sig att minska med 30% från Business-as-usual 2020

* Mer om Kinas klimatmål här

EUs komissionen gör en förberedande analys över vilka åtgärder som behövs för att man ska kunna höja sitt klimatpolitiska mål från 20% till 30% lägre utsläpp 2020 jämfört med 1990 (s.8).

"The Commission will outline a pathway for the EU's transition to a low carbon economy by 2050, to achieve the EU agreed objective to reduce emissions by 80-95%, as part of the developed countries' contribution to reducing global emissions by at least 50% below 1990 levels in 2050. The EU is committed to a 20% emission reduction below 1990 levels in 2020, and to moving to 30% if the conditions are right. Ahead of the June European Council, the Commission will therefore prepare an analysis of what practical policies would be required to implement a 30% reduction. The Commission will thereafter develop an analysis of milestones on the pathway to 2050, including the necessary scenarios of the ambition level for 2030 reflecting the contributions from key emitting sectors, including energy production and consumption, and transport, and set out appropriate strategies for these sectors consistent with the EU 2020 strategy."

"The Commission will outline a pathway for the EU's transition to a low carbon economy by 2050..."

Jag finner det ironiskt att en organisation som startats för att globalisera ekonomin försöker övertala oss att den numera är lokal.

EUs kommission har släppt ett utkast på en kommuniké om effekterna av att stärka EUs klimatmål från 20% till 30% minskning av utsläppen från 1990 till 2020. Merkostnaden år 2020 bedöms vara endast 0,2% av BNP. Den relativt låga kostnaden beror delvis på den förväntat svaga ekonomiska (BNP-)utvecklingen de närmaste åren, men också på att omkring hälften av de tillkommande utsläppsminskningarna antas genomföras genom finansieringsstöd till utsläppsminskningar i andra länder.

Noterbart i övrigt är att man antar att utsläppsminskningarna främst kommer att drivas av effektivare energianvändning samt att CCS-tekniken (där koldioxid tas direkt från skorstenarna och pumpas ner i underjorden) inte bedöms spela någon roll alls innan 2020.

The additional total costs for the EU to step up from the current 20% to 30% are estimated to be around € 33 billion in the year 2020, or 0.2% of GDP. This relatively low additional cost is largely due to the combined impact of a reduced economic growth in the early years, significant banking of allowances in the EU ETS and the large amount of unused international credits, and on the assumption that half of the additional effort is fulfilled with international carbon credits. In order to achieve this 30% reduction, it is estimated that the carbon price in the EU ETS would amount to some 30 €/t CO₂, which is similar to the level that was estimated to be necessary to meet the 20% reduction target in 2008.

...

Within the EU emissions trading system, the electricity sector continues to show the most important potential for emissions reductions of around 30% (compared to a 2005 baseline). Going beyond the climate and energy package is driven largely by energy efficiency improvements in the household and services sectors. This will reduce electricity demand considerably leading to less carbon-intensive supply-side investments. Investments related to coal based generation would only pick up after 2020 when higher carbon prices make CCS competitive. Industrial sectors in the ETS give a mixed picture, with some having a significant potential (eg N₂0 emissions) and others little.

Sectors outside emissions trading can contribute to a similar extent reducing emissions by around 20% compared to 2005. Energy efficiency measures for households and services are important to reduce CO₂ emissions from heating. In the agricultural sector, experience in some Member States suggests that there may be further potential for reducing methane and nitrous oxide emissions in intensive farming, although the costs must be carefully evaluated. Overall, there seems to be comparatively less additional potential over and above what was already considered in the package.

I Australien har klimatpolitiken varit central för landets politiska utveckling det senaste året. Tidigare premiärminister Kevin Rudd misslyckades med att driva igenom en ny klimatpolitisk lagstiftning som bland annat skulle innehålla ett systme för handel med utsläppsrätter. Delvis som en följd av detta så avgick Rudd och ersattes som premiärminister och partiledare för Labour av Julia Gillard.

I det nyligen genomförda parlamentsvalet så fick inte Labour egen majoritet och måste nu lita på stöd från det starkt växande gröna partiet (Greens). Som en del i överenskommelsen ligger att diskussionen om den klimatpolitiska lagstiftningen återupptas. Det finns dock en del skillnader i ambitionerna mellan de två partierna.

Using their new leverage in a hung parliament, the Greens – now the undisputed third party – promised to support Labor in return for a new initiative on climate change. Gillard agreed that if she were to return as prime minister, she would establish a high-level committee – including representatives from the Greens and the science community – to consider ways to put a price on carbon.

"The last Labor government treated climate change like a political football," said Bandt. "When their legislation fell in a heap, Labor said they would not return to the issue until 2013. We hope we have pressed the reset button on that."

A large gap remains between the two parties on emissions targets. The last Labor government aimed for a 5-15% reduction in emissions on 2000 levels by 2020 , mainly through a carbon-trading scheme. The Greens want a 40% cut, initially through a carbon tax.

Läget för en aktiv klimatpolitik från den australiensiska regeringens sida ser alltså klart ljusare ut nu än för bara någon månad sedan. Men det finns ett par stora orosmoln. Dels så finns risken att det nya styret blir instabilt och att ett nyval inte ligger allt för långt bort. Dessutom så verkar det finnas starka röster mot en aktiv klimatpolitik i Australien. Landet är en av världens största kolbrytare och tjänar stora inkomster på kolexport samtidigt som deras elproduktion till stor del kommer från kolkraftverk.

Mer om Australiens klimatpolitik.

Premiärminister Gillard gick förra året till val på att inte införa en skatt på koldioxidutsläpp. Men utfallet i valet innebar att Gillards parti Labour behövde stöd från Greens för att behålla majoriteten i parlamentet (se föregående inlägg) och nu kan en skatt vara på gång.

Brittiska The Guardian skriver om det nuvarande läget:

Post-election, Gillard set up a multi-party committee to hammer out details of the carbon tax. The scheme will start with a government-fixed price on carbon, moving to a market-set price after three years. The committee is expected to finalise the details of the tax within days but negotiations have dragged on for months, further damaging the government's credibility.
...
The conservative opposition - led by climate sceptic, Tony Abbott, who once described human-induced climate change as "crap" - has capitalised on the uncertainty and on Gillard's flip-flop.

His slogan about a "great big new tax on everything" has been drilled home, along with the message that a carbon tax will hurt ordinary Australians.

His party has proposed "direct action" to meet the bipartisan agreed target of reducing CO² emissions by 5% by 2020 (based on 1990 levels). Abbott's voluntary scheme includes, among other things, planting 20m trees.

Rightwing shock jocks have also rammed home the anti-tax message, arguing that whatever Australia does will make little difference to the world's climate.

Den koldioxidskatt som väntas föreslås har bidragit till att göra Gillard väldigt impopulär:

The levy was proposed by Gillard, who needed support from Greens in a hung parliament. But the plan has divided Australia like no other issue of recent years.

An opinion poll on Tuesday 28 June showed Gillard's disapproval rating at 62%. Another poll suggested barely one in four Australians would vote for her, making her government the most unpopular in 40 years.

Läget påminner väldigt mycket om hur klimatpolitiken ser ut i USA. Även de "folkliga" reaktionerna påminner om vad man ofta får höra därifrån.

"It's all right for greenies to say this carbon tax has to happen, but we can't all hug trees for a living," said Brett Withers, who has worked as an industrial cleaning contractor in the steelworks for 20 years. "It might just be the straw that breaks the camel's back. If the tax comes in, this area will be devastated. It's not just the steel industry - it's the butcher, the hairdresser and the baker. Everyone will suffer."

Nu har det kommit lite mer detaljer kring den nya koldioxidskatten i Australien. Från och med juli nästa år blir det en skatt 23 AUD per ton CO2. Efter tre år ska skatten ersättas av ett system för handel med utsläppsrätter.

23 AUD motsvarar ungefär 17 Euro/ton eller 16 öre/kg. Priset på utsläppsrätter inom EUs handelssystem är just nu 13 Euro/ton, men ligger vanligtvis kring 15-20 Euro. Den svenska koldioxidskatten - som betalas av en del av de sektorer som inte omfattas av handelssystemet, främst hushålls- och transportsektorerna - är på ungefär 1 kr/kg.

The Economist rapporterar:
The prime minister  announced the scheme on July 10th, after a committee of federal parliamentarians had spent months haggling over its finer details. The government will spend half the revenue from the carbon tax compensating households for higher electricity and other living costs that polluters pass on. Another 40% of revenue will help businesses and industry to adjust, and to switch to cleaner forms of energy.

Over the scheme’s first four years, the government’s projected spending on compensation measures and income tax cuts will be A$4.3 billion more than it raises. Nonetheless, it claims its promise to return the budget to surplus by 2013 will not suffer.

Ms Gillard says the plan will cut 120 million tonnes in Australia’s carbon pollution by 2020; she likens this to taking 45 million cars off the road over that time.

Australien är ett av de länder med högst utsläpp per capita, jämförbart med USA och Kanada. Det är på tiden att Australien börjar ta tag i sina höga utsläpp och inför metoder för att minska dem. Förhoppningsvis kan det leda till något högre tryck på USA och Kanada att agera också...

Det finns dock en risk för att den här skattereformen rivs upp. Premiärminister Gillard verkar vara väldigt impopulär inom stora delar av väljarkåren och den här skatten gör inte saken bättre. Förhoppningsvis hinner väljarna vänja sig vid skatten - och inse att den inte ledde till undergång - innan nästa val.

Lite mer detaljer finns här. En kommentar från den australiska bloggosfären

Mer om skatten i SvD och i en något förvirrad artikel i The Guardian.

The Guardian listar hur världens största ekonomier och utsläppare av växthusgaser (USA, Kina, EU, Indien) beskattar, eller på andra sätt sätter pris på, CO2-utsläpp.

Intressant att både Kina och Indien verkar ha kommit längre än USA. Kina lanserar ett system för handel med utsläppsrätter med start 2013. Indien har börjat beskatta produktion och import av kol med motsvarande 0,40 US$/ton CO2*. Visserligen en väldigt låg nivå, men åtminstone en början och vill man vara optimistisk så kan man se det som ett sätt att bygga upp en administrativ struktur för framtida höjningar av denna skatt.

I USA ser det fortsatt mörkt ut, i och med att det politiska och opinionsmässiga motståndet, främst från konservativt håll, är massivt. Men snart kan de i alla fall inte längre skylla på att Kina och Indien inte gör något för att minska sina utsläpp

*1,07 US$/ton kol. Om jag räknat rätt så släpper ett ton kol ut ungefär 2,76 ton CO2

Sydkoreas regering bekräftar nu målet om att utsläppen inom landet år 2020 ska vara 30% lägre än business-as-usual.  Förmodligen innebär det att utsläppen per BNP-enhet ska minska med 30%. Vad det innebär i absoluta tal framgår inte, men med största sannolikhet så är det en ökning jämfört med dagens utsläppsnivå.

Noterbart är att Sydkorea kommer billigt undan. I klimatförhandlingarnas värld (som är kvar på 90-talet) behandlas landet fortfarande som ett utvecklingsland trots att deras BNP per capita (~30000 US$, köpkraftsjusterad) är i nivå med flera västeuropeiska länder samt att utsläppen per capita (~10 ton) är högre än i nästan alla europeiska länder.

Mer om Australiens nya koldioxidskatt i The Economist. Intressant - och väldigt olyckligt - hur opinionsläget kan svnga på ett par år.

When the Lowy Institute, a think-tank, asked Australians to nominate their country’s most important foreign-policy goals in 2007, the year Mr Rudd swept to power, “tackling climate change” topped the list. In the same poll this year, that goal dropped to tenth place; first now was “protecting the jobs of Australian workers”. For a country with an envious unemployment rate of 4.9%, it seemed an odd change in priorities. But it reflected, perhaps, the shifting dynamics of climate politics.

Det tycks som om Australien speglar klimatfrågans försämrade ställning i västvärlden i stort. De senaste två-tre åren har klimatfrågan dalat på den politiska dagordningen. Kanske en ny kampanjdag med Al Gore i spetsen hjälpa?

Protester mot den föreslagna koldioxidskatten i Australien:

More than 2,000 protesters gathered outside Australia's Parliament House on Tuesday to demonstrate against government plans to make the country's biggest air polluters pay a tax on the carbon gas they produce.

Europeiska investeringsbanken (EIB) lånar ut 500 miljoner Euro till Brasilien för finansiering av åtgärder som ska minska växthusgasutsläppen i landet.

The European Investment Bank (EIB) is providing a EUR 500 million loan to The Brazilian Development Bank (BNDES) of Brazil for projects in the renewable energy sector supporting climate change mitigation.
...
The EIB’s Brazil Climate Change Mitigation framework loan will provide financing for small and medium-size investments in the renewable energy and energy efficiency sectors.  The framework loan will be made up of a maximum of 25 investments schemes in the following sectors: energy and energy efficiency including small hydropower schemes (less than 30 MW), biogas- or biomass-fired heat and power plants, medium-scale hydroelectric power plants and wind farms, energy efficiency and climate change adaptation investments as well as manufacturing facilities for renewable energy equipment.

Även Indien får låna av 200 miljoner Euro av EIB för liknande projekt:

The European Investment Bank (EIB) has granted a EUR 200 million loan to ICICI Bank of India for projects in the renewable energy sector supporting climate change mitigation.

The main objective of this climate change framework loan is to make long-term finance available for investments in renewable energy projects that mitigate climate change by contributing to the avoidance or reduction of greenhouse gas emissions. This is a framework loan that will finance a number of different projects in the renewable energy sector. The operation will focus on electricity generating projects only, especially solar photovoltaic, biomass and onshore wind. The project will be located in India and will be implemented by private sector companies.

Den föreslagna australiska skatten på koldioxid (i förlängningen ett handelssystem liknande EUs) har nu enligt Guardian passerat det svåraste hindret - parlamentets underhus - och behöver nu endast godkännas av senaten för att sedan träda i kraft i juli nästa år.

I november röstade även senaten för ett införande av koldioxidskatt i Australien. Skatten introduceras i juli i år och ska 2015 omvandlas till system för handel med utsläppsrätter.

Frågan har debatterats livligt i ett decennium och lär även komma upp som en viktig fråga vid nästa parlamentsval (oppositionen är starkt kritisk) som hålls i slutet av nästa år. Australiensarna har alltså ett år på sig att vänja sig vid skatten innan nästa val.

Australia has been debating a carbon price scheme for a decade and through 37 parliamentary inquiries, with the legislation instrumental in the 2007 fall of former conservative prime minister John Howard and Labor's Kevin Rudd in 2010.

The laws will see Australia join the European Union and New Zealand with national emissions trading schemes. California's starts in 2013, while China and South Korea are working on carbon trading programmes. India has a coal tax, while South Africa plans to place carbon caps on its top polluters.

Sydkorea har tidigare antagit ett inhemskt klimatmål om att utsläppen ska vara 30% lägre än "business-as-usual" (BAU) år 2020. Hur BAU definieras här är lite oklart. En tolkning är att de avser utsläpp per BNP-enhet. I så fall innebär det att utsläppen i absoluta tal tillåts öka om BNP växer med mer än 30%..

Nu har man i alla fall presenterat riktlinjerna för ett system för handel med utsläppsrätter som ska vara en viktig i politiken för att nå det uppsatta målet.

The limits will apply to companies that discharge 125,000 tons or more of carbon dioxide annually or workplaces that emit at least 25,000 tons a year.
...

The EDF said the legislation would cover about 60 percent of the country's greenhouse gas emissions, putting it on track to fulfill its pledge to reduce emissions 30 percent from projected levels by 2020.

South Korea, Asia's fourth largest economy, is now following a similar timetable to China, which plans to start a nationwide carbon-trading programme in 2015.

Tack för intressant och bra rapportering Mattias.

Australien är ett av få länder där klimatpolitiken har gått framåt de senaste åren. Det tydligaste exemplet är att man för ett drygt år sedan införde en koldioxidskatt som senare var tänkt att omvandlas till ett system för handel med utsläppsrätter.

Tyvärr så är landets nya regering nu på väg att ta tillbaka de reformer som den tidigare regeringen genomförde. Den konservativt ledda regeringen har stora inslag av klimatskepticism och avvecklar nu den införda koldioxidskatten, målet om minskade utsläpp av växthusgaser, och den expertmyndighet om klimatfrågor som inrättades av den tidigare regeringen.

Enligt The Guardian så är det här första gången som ett land avskaffar en tidigare införd skatt på koldioxid.

Bedrövligt! Skatter behövs för att staten ska fungera och koldioxidskatt är en av de minst dåliga skatterna. Den borde ligga längst ner på priolistan för avskaffande.