Grön politik för grön omställning

Genom ekonomiska styrmedel kan vi se till att det som är långsiktigt hållbart också blir kortsiktigt lönsamt. Koldioxidskatten framhålls ofta som det mest kostnadseffektiva styrmedlet i klimatpolitiken eftersom det går direkt på det man vill ha bort – koldioxidutsläppen – men i övrigt ger aktörerna fria händer att anpassa sig på det sätt som passar bäst utifrån deras förutsättningar. Inte minst ger det gynnsamma förutsättningar för teknikutveckling, eftersom företagen vet att den som tar fram kolsnål teknik kommer att kunna tjäna pengar på det. Vi vill därför höja koldioxidskatten under mandatperioden, och komplettera med andra styrmedel som trängselskatter i storstäderna, kilometerskatt för lastbilarna och flygskatt för flyget som idag är helt befriat från miljöskatter.

Intäkterna från en höjd koldioxidskatt och andra miljöskatter kan vi sen använda för klimatsmarta investeringar. Vi vill öka järnvägskapaciteten med 50 %, bygga ut spårvägar i större städer, ge stöd till energibesparande renoveringar av slitna bostäder och skolor och ge bättre förutsättningar för förnybar energi. Däremot ser vi inget utrymme för miljardinvesteringar i nya motorvägar. Tvärtom måste såväl infrastruktur som övrig bebyggelse planeras så att det gynnar klimatsmarta resmönster. Inte heller ser vi någon anledning att investera i kärnkraft. Tvärtom bör kärnkraften successivt avvecklas och investeringar riktas mot energieffektivisering och förnybar energi.

Jordbruksstöden bör principiellt inriktas på att ge bönderna ersättning för eventuella miljötjänster de utför, inte minst i form av biologisk mångfald. Därutöver behövs ekonomiska styrmedel för att hantera miljöproblem som övergödning och växthusgasutsläpp, bl a genom en återinförd skatt på handelsgödsel. Inte minst behöver köttkonsumtionen minska av klimatskäl. Den offentliga upphandlingen bör därför inte bara främja ekologiska, säsongsanpassade och närproducerade livsmedel utan också ett större inslag av vegetariskt.

Den biologiska mångfalden måste inte bara värnas inom jordbruket utan också inom fisket, genom att lyssna på forskarnas rekommendationer och vid behov freda hotade arter från fiske under en tid, inom skogspolitiken, där miljömålen bör ges större tyngd, och inom övrig naturvård, där licensjakt på så sårbara arter som vargen är utesluten.

Förutom att driva på kemikaliefrågorna på EU-nivå kan vi också arbeta i Sverige för att minska spridningen av skadliga kemikalier. Ett exempel är att  läkemedelsklassa antibakteriella ämnen som triclosan som idag överanvänds.

En grön omställning kräver förändringar på många områden, i vår teknik såväl som i vår livsstil. Vi gröna tror att ett samhälle där vi i större utsträckning finner livskvalitet i annat än en ständigt ökande materiell konsumtion, och där vi i större utsträckning tar ut ökad produktivitet i form av mer fritid i stället för mer konsumtion, underlättar omställningen. Det är dock en förändring som måste växa fram underifrån. Men vi politiker kan – och bör! – ge förutsättningar för att skynda på omställningen. För nu är det faktiskt bråttom.