|
Kultur & media Övrig konsumtion Formas fokuserar, Konsumera mera (2007)
Många av de 21 texterna i denna spretiga bok återkommer ofta till två paradoxer: hur ökat välstånd och ökad konsumtion
inte leder till motsvarande mängd ökade lycka, samt hur det kommer sig
att vi individuellt och kollektivt inte gör det vi "borde" för att maximera
vår och andras lycka. Lycka verkar ha betydligt mer att göra med
hur mycket vi äger och konsumerar i förhållande till andra, och mindre
med hur mycket vi har i absoluta termer. ”Fattigdom” i Sverige är idag en relativ
fattigdom och kan inte lösas genom ökad tillväxt, utan bara
fördelningspolitiskt. Hälften av befolkningen kommer alltid ha mindre pengar än
genomsnittet - oberoende av hur rika vi skulle bli. Vi ”lever […] idag
i ett ymninghetssamhälle, men i samhällsdebatten resonerar man fortfarande som
om knapphet rådde”. Idag läggs mycket ansvar på individen, men forskning visar att medvetna konsumenter som mest kan minska sina utsläpp med 30%. Ska vi nå upp till långsiktiga mål vad beträffar utsläppsminskningar måste samhället hjälpa till med infrastruktur och nya lösningar istället för att som idag sträva mot ökad konsumtion, resursförbrukning och utsläpp: ”Det finns ett starkt samband mellan […] hur mycket varor och
tjänster vi köper […] hur mycket naturresurser vi använder och hur
mycket miljön påverkas. Kort sagt, vi kan inte handla för en enda krona utan
att det på något sätt någonstans i världen har använts fossila bränslen eller
andra naturresurser med utsläpp […] som följd”. Att konsumera tjänster är bättre än varor,
men allra bäst för miljön är helt sonika att avstå, jobba mindre och ha mer
fritid. Skola, omsorg och kultur går inte att rationalisera på samma sätt som tillverkningsprocesser i industrin - det kommer alltid behövas fem musiker för att kunna spela en stråkkvintett av Mozart. När ekonomin som helhet växer med 10% får vi inte 10% mer vård för pengarna, för även sjuksköterskan vill ha 10% mer i lön. Å andra sidan skulle vi ha råd med ungefär lika många människor inom omsorgssektorn även om vi alla tjänade mindre pengar. Lägger vi in ett rättviseperspektiv blir vår livsstil ännu knivigare att försvara. Totalt kräver en genomsnittlig svensk livsstil 6 hektar mark i biologiskt produktiva arealer för att upprätthållas. Det mesta av denna mark ligger utanför Sveriges gränser. Resonemang om ekologiska fotavtryck är intressanta då de flyttar ansvaret för miljöbelastningen från de som producerar varor och tjänster (”miljöboven” Kina) till oss som konsumerar dem. Man kan hävda att: ”andra människors arbete och landskap förkroppsligas i varorna på
snabbköpshyllorna. Vi funderar i regel inte så mycket över om utbytet är
rättvist, eller vilka konsekvenser det får för okända människors hälsa eller
natur. […] Grovt förenklat kan vi konstatera att konsumtionen är högst
där det finns mest pengar, men att miljöbelastningen är störst där det finns
minst. Förutom att snuva de fattiga rånar vi också våra barn och barnbarn genom att pantsätta och konsumera upp framtiden redan idag. Vi skulle behöva vidga vår solidaritet i rummet (till att omfatta även Syd) och också i tiden (till att omfatta kommande generationer). Avslutningsvis kan man fråga sig hur man kan hitta eller skapa motbilder och alternativa kriterier för status i samhället? Orlov menar att de som lever goda liv trots låga inkomster/ekologiskt fotavtryck borde lyftas fram som vardagens hjältar istället för att bli stigmatiserade. Kanske borde den äldre generationen som vänder på varje krona och som inte köper en ny mobiltelefon varje år - men som ändå lyckas skapa trevnad och livstillfredsställelse – bli våra nya vardagshjältar? Som vanligt finns en betydligt längre version av denna text att finna på min blogg, Livet efter oljan.
Jag vill passa på att ställa en fråga här: Vad är typiska exempel på (onödig och kraftigt miljöpåverkande) konsumtion? Daniel exemplifierar med mobiltelefon här. Vad är det framförallt för slags konsumtion som skiljer en som har ett litet ekologiskt fotavtryck från en med stort?
Mitt förslag på onödig/kraftigt miljöpåverkande konsumtion: att byta ut full fungerande varor (TV, mobiltelefon, dator, kyl och frys, soffor, lampor osv.) i en rasande takt. Eller ännu värre, att köpa varor (eller mat) och, kanske en vecka eller tre år senare, slänga dem oanvända.
Jag läste boken för ett par år sedan, och minns den, just som Daniel beskrivit den, som aningen spretig. Fast samtidigt givetvis intressant och som en utmärkt sammanfattning av mycket av det som förklarar våra konsumtionsmönster. Spretigheten ingår ju så att säga i själva konceptet "Formas Fokuserar" där svenska forskare rapporterar på ett populärt sätt från forskningsfronten inom sitt område.
Min poäng här Daniel, är att jag tycker det är synd att inte de mest miljöpåverkande konsumtionsgrupperna brukar finnas med i tänket när man pratar konsumtionshets. Det är vetenskapligt väl belagt att det är konsumtionsområdena mat (japp den tar du upp), resande och boende (främst energianvändning) som står för 70-80% av miljöpåverkan inom ett flertal viktiga miljöpåverkansområden. Om jag ska spetsa till det lite så är det inte konsumtionen av prylar som är det enda problemet med vår konsumtion. Kanske är den onödigast, men det finns absolut andra konsumtionsgrupper som ger minst lika stor miljöpåverkan. Jag skulle föreslå att konsumtion av långväga reseupplevelser, energi till bilen, kött- och mejeriprodukter samt energi till hemmet är några av de viktigaste konsumtionsproblemen vi behöver ta tag i. Därmed inte sagt att det inte är tillåtet att störa sig på köp-och släng-beteende av prylar.
Johan, jag håller med. Och utifrån min läsning av MacKay (som är en utmärkt källa för att hitta "de värsta" aktiviteterna) så skulle jag dessutom säga att onödigt flygande är "värst" - mycket värre än bilåkning i sammanhanget. En transatlantisk resa ligger i samma utsläppsdivision som att åka bil i ett helt år. Vill man trampa på några tår kan man påpeka att det energi- och utsläppsmässigt förstås är ett otyg att vi i Sverige har så många ensamhushåll! Att bo trängre måste vara ett av de enklare sätten att minska sina utsläpp.
Gött! :-) Jag kan bli lite trött på bilpendlare som gnäller över miljöpåverkan från alla nallar som någon i bekantskapskretsen köper. Angående bil i ett helt år jämfört med en transatlantisk resa per år så skulle jag säga att det är lika istället för att säga att flyget är värre (om det nu är likvärdiga utsläpp). Ja, allt fler kvadratmeter per person är ingen bra utveckling miljömässigt. Singelhushållen ligger säkert inte bra till, men det finns också flerpersonshushåll som har rätt många uppvärmda kvadratmeter per person också i form av 200-kvadratmetersvilla och fritidshus.
När Naturvårdsverket släppte sin rapport om Konsumtionens miljöpåverkan 2009 så lusläste jag den. Och jag kom fram till att det är en felvinkling av deras rapport när man hävdar att konsumtion i form av "shopping" inte är någon större miljöbov. Jag räknade om deras uppställning och satte allt jag tycker är självklar shopping under kategorin shopping och fick då resultatet att det är just shopping som har den största klimatpåverkan. Den slår såväl bilen, bostaden som biffen. Men då har man inte ens räknat med shoppingens övriga miljöpåverkan (klimatpåverkan är ju bara ett av alla stora miljöproblem vi står inför och jag tveksam till om det verkligen är det största hotet). Kolla gärna mitt resonemang på bloggen (som jag inte skriver så mycket på längre) http://medvetenkonsumtion.blogspot.com/2009/01/shopping-ingen-stor-miljobov.html ... och berätta om ni håller med om min slutsats
Intressant vinkling, Johan O. Utredningsunderlaget från Naturvårdsverket är ganska omfattande, så om du gjort en lite mer ingående granskning av den så vore det kanon om du kunde redogöra lite mer för hur du kom fram till din slutsats. (Skulle gärna undersöka rapporten ingående själv, men känner inte riktigt att tiden/orken räcker till...)
Ja, detta är ju intressant Johan O! Rapporten presenterades redan 2008 på Klimatforum, och det är siffror som jag har använt sedan dess. Den viktigaste nyheten med de här siffrorna var kanske inte fördelningen, utan faktumet att de var justerade för import och export och att vi då ligger på 10 ton koldioxidekvivalenter per skalle i Sverige. Att jämföras med de 6 ton som man brukar räkna med, när man bara tittar på utsläppen som uppstår inom nationens gränser. Som du säger gäller detta endast klimat. I den EIPRO-rapport jag refererar till ovan så tas fler miljöpåverkanskategorier med, t.ex. försurning och övergödning. Slutsatsen är dock densamma, det är resande, boende och mat som står för majoriteten av miljöpåverkan. I Naturvårdsverkets siffror över den privata konsumtionens växthusgasutsläpp kommer man fram till fördelningen: Resor: 30 % Boende: 30 % Mat: 25 % Shopping: 15 % Jag håller med om att möbler och inredning passar bättre under shopping om man nu delar upp det så här. Men vad jag kan se så handlar det bara om ca 250 kg som ska byta plats av de totala åtta privatkonsumtionstonnen, alltså cirka tre procentenheter som ska byta plats från boende till shopping. Det förändrar inte slutsatsen, även om shopping då närmar sig matens påverkan klimatmässigt. Logga in för att svara |
Magasin (3) Böcker (2) Övrigt (11) Miljökonsult (1) Återanvändande/upcycling (1)
|