|
Kärnkraft Vad ska vi göra med kärnavfallet?
Det är ett faktum att vi har en hel del otäckt kärnavfall att ta hand om. Planen så här långt har varit att gräva ner det och hålla tummarna för att det inte läcker eller grävs upp av framtida generationer i de 100 000 år som avfallet är radioaktivt. Finns det andra sätt att tänka? Kan vi kanske oskadliggöra eländet istället för att gräva ner det? USA:s energiminister Steven Chu, som vi hyllat i en annat tråd, var i Sverige nyss med sin kärnavfallskommitté Blue Ribbon för att lära sig om det svenska slutförvaret. Både de tekniska lösningarna och hur svenska staten lyckats med konststycket att vända den lokala opinionen intresserade Chu. Ny Teknik skriver dock om att demokraterna stoppat utbyggnaden av det amerikanska slutförvaret, för att det nu börjar skönjas andra möjligheter att ta hand om avfallet. Jag citerar Ny Teknik:
Det är den fjärde generationens kärnkraftverk som möjligen skulle kunna omvandla dagens kärnavfall till något mindre farligt. De finns inte i drift förrän om flera decennier och efter många utvecklingsmiljarder, de är alltså inte aktuella för att ersätta våra nuvarande reaktorer. Vi har tidigare diskuterat kärnkraftens framtid här. Jag kan tänka mig några olika förhållningssätt till den här frågan: 1. Vårt planerade slutförvar är säkert och det är dags att glömma det här med kärnkraft för gott. Dessutom slipper vi att lägga pengar på att utveckla nya kärnkraftslösningar och lägger istället krutet på att utveckla förnybar energi och smarta överförings- och energilagringslösningar som enkelt och säkert kan användas av både rika och fattiga länder. 2. Vi tar vårt ansvar och tar fram lösningar för att göra avfallet mindre farligt och långlivat, men bygger inte vår energipolitik kring kärnkraftslösningar. 3. Vi satsar på fjärde generationens kärnkraft och slår två flugor i en smäll, vi får både stora energimängder och mindre farligt avfall. Det blir mindre fokus på förnybar energi, men vad är problemet med det? Vad tycker du vi ska göra med avfallet?
För mig är det självklart att vi ska utveckla kärnkraft som kan transmutera avfallet till mer kortlivat. Jag kan inte se några argument till varför vi ska göra som alternativ 1. Att lägga pengar på utveckling av 4:e gen. kärnkraft är väl investerade pengar. Den svenska blykylda reaktorn ser mycket lovande ut gällande både säkerhet och ekonomi. Även fusion som kan bli verklighet i framtiden kan användas till att transmutera kärnavfall. Där återstår det att se vad Iter kommer med för resultat när det är färdigbyggt. Ska vi deponera avfallet i berggrunden så bör man separera natururanet som 95% av avfallet består av från de radioaktiva isotoperna. Det sparar plats och man kan lägga pengar på att få ner avfallet djupare ner i berget. Personer som hävdar att det inte finns plats för både förnybar energi och kärnkraft i världen och Svergie anser jag förenklar problemet vi har idag med ökade CO2-utsläpp och fossilberoende.
En föreslagen metod för att lagra kärnavfallet endast några hundra år i väntan på teknik för att bearbeta det har nu fått nyväckt intresse: http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/karnkraft/article3099904.ece
Det finns ett ställe vi kan skicka avfallet vi inte vill har kvar. - Rakt in i solen. Långt innan transortsonden kommer nära solens "yta" kommer den att smälta, förgasas och joniseras. Eftersom solen erupterar tiotals ton / sekund och enbart någon promille inte återvänder med grvitationen, kommer de pyttesmå tillskott jordens kärnavfall gr inte att påverka någonting. Uppskjutningen bör inte ske med konventionella raketer. Vi har fortfarande för mycket felkällor för att denna extrema last skall äventyras. Kan vi kanske använda ett väldigt långt kanonrör ? Accelerationen kan kontrolleras, men fortfarande vara väldigt hög, eftersom ingen känslig utrustning skall ingå. Vad skulle drivladdningen kunna vara ? Räcker det kanske med tryckluft ? Övermättad ånga ? Om detta skall kunna göras politiskt hållbart, måste extremt noggranna testskjutningar med icke strålande materia utföras, med högsta möjliga krav på upprepbarhet. Den tveksamme bör fundera över vart många av våra misslyckade sonder redan tagit vägen. Några problem att välja rätt avfyringspunkt, bör inte befaras. Vi har väldigt stora avstånd mellan de planeter som cirkulerar innanför oss. Vi har också sedan länge, 100% kontroll på deras läge och hastighet. Har sonden väl kommit innanför Merkurius, finns det bara en väg. Slutacclerationen blir gigantisk, men det är ändå bara en joniserad gasblåsa.
Conny, det kallar jag innovativt! Gäller att inte raketen går sönder på någon ickelagom höjd bara... Det blir seminarium om frågan i Almedalen: http://www.almedalsveckan.info/event/user-view/9543
Det är alltid enklare att arbeta med naturkrafterna än mot. Som alltid måste vi övertyga en mängd människor om varje idés genomförbarhet. Kärnkraften har tyvärr blivit ett fikarumsämne, likt placeringen av företagets cykelställ. Alla har en åsikt och kräver att bli respekterad. I de bästa av världar kommer vi ur den polska riksdagen med majoritetsbeslut. I detta fall tror jag att det krävs en kvalificerad majoritet. Det finns ju fortfarande männisor som tror på övernaturliga fenomen, tomtar och troll. Logga in för att svara |
El (3) Energimätare (3) Varmvattensparande produkter (4) Energikonsulter (2) Vindandelar (2) Standby-stoppare (1) Solceller (2) Belysning (1) Solfångarsystem (2) Värmeväxlare för varmvatten (2) Hybridsystem solceller/vindkraft (4) Småskalig vindkraft (33)
|