Vad är nyckeln till att få upp tillväxtfrågan på agendan?

Ur mitt perspektiv som intresserad av miljöfrågor har knäckfrågan om den ekonomiska tillväxtens fatala koppling till miljöpåverkan fått ett uppsving det senaste året. Tim Jackson lockade relativt många när han var i Stockholm till exempel, och även Rockström och Wijkman drar en del publik med sitt delvis tillväxtkritiska budskap. Men denna miljövärld där tillväxtfrågan nu diskuteras är ändå väldigt liten i sammanhanget. Där besluten fattas verkar probleminsikten vara i princip obefintlig.

Den nya ledningen för socialdemokraterna gör klart att de inte tänker ifrågasätta om evig tillväxt är bra för oss. Den är nödvändig för välfärd och rättvisa, punkt slut. Jag kan inte erinra att jag hört några starkare uttalanden i frågan från något annat parti heller. Tillväxtfrågan verkar vara för känslig och svårhanterlig för politiker, annars borde väl åtminstone de mest radikala partierna ta upp frågan?

I förra veckan deltog jag i en workshop om differentierat näringsliv som Göteborgs kommunstyrelse initierat. Även där slungades jag obevekligt tillbaks in i verkligheten, med den vanliga diskussionen om att vi måste ha tillväxt av allt för att inte halka efter andra svenska städer. Vad evig tillväxt innebär för våra framtida förutsättningar att leva ett gott liv var en ickefråga. Jag tog aldrig upp frågan, men skulle jag gjort det är jag rätt övertygad om att jag skulle fått höra uttryck som "grön tillväxt", "hållbar tillväxt" eller "alternativ till konventionell tillväxt". Kanske borde jag sagt något, men samtidigt funderar jag på vilken nivå förändringen kan inledas. Jag stack ändå ut genom att prata om att vi borde satsa mer på hållbara affärsverksamheter och lite mindre på ohållbara. En känslig fråga i bilstaden Göteborg.

Jag är med i ett nätverk för de som tycker att evig ekonomisk tillväxt kan vara problematisk, Steg 3. Diskussionen om hur man ska få upp frågan på bordet överhuvudtaget är ganska intensiv och intressant att följa. Jag lånar inslag från den diskussionen och lägger till några egna förslag på vad som skulle kunna få frågan att lossna: 

-En rejäl finanskris á la Foss som tvingar fram ett nytt ekonomiskt system med begränsningar på bankers utlåning, som i i sin tur dämpar den ekonomiska tillväxten

-Att folkrörelser á la Omställning Sverige verkligen får fart och engagerar en stor del av befolkningen och lyfter fram andra värden i livet än stort hus i bra läge, bil, en rejäl köttbit på grillen, frekventa utlandsresor och shopping som hobby. 

-Att ekonomer á la Daly eller Giddens tar fram nya, realistiska makroekonomiska modeller som inte bygger på skuldsättning och evig tillväxt. Riksbankens pris till Nobels minne till någon av dem kanske?

-Att något politiskt parti med pålästa medlemmar tar tag i frågan självmant

-Att pedagogiskt begåvade och miljömässigt insatta personer á la Rockström lyckas övertyga politiker och näringsliv att evig tillväxt inte är bra för någon, inte ens för en stabil ekonomi

Vad tror du krävs? Hur får vi upp frågan på bordet?

Jag tror inte frågan kommer tas upp av någon "maistreampolitiker". Anledningen är att 99% av väljarkåren har fått inpräntat att tillväxt = välfärd. Att kritisera tillväxten blir då ett politiskt självmord. Jag tror det måste till något radikalt där den enskilda personen drabbas för att få till en diskussion (finanskris etc.). Frågan är inte heller helt lätt att ta in. Det är ett helt finansiellt system som skall förändras.

Lena Sommestad, som ju sorgligt nog inte ansågs platsa i team Juholt, skrev så här på sin blogg den 30 mars, d v s just efter presentationen av Waidelich som ekonomisk-politisk talesman:

”Från politik för tillväxt till politik för välstånd och hållbar utveckling”

” . . . I sitt kongresstal markerade Håkan Juholt sin vilja att – i linje med socialdemokratisk ideologi – lyfta människans värde bortom marknaden. Han började med att citera Stina Oscarsson. ”Vi håller på att förvandlas till de framtidens människor som vet priset på allt men inte värdet på något.” När partiets nye ekonomisk-politiske talesman Tommy Waidelich intervjuas idag, saknar jag en liknande markering. Waidelich tycks nästan inta en motsatt position. ”Det viktigaste är att vi har en skattepolitik som främjar tillväxt”, säger han i DN (pappersupplagan).  . . .

Tommy Waidelich kommer att få många möjligheter att utveckla sin syn på den ekonomiska politiken. Jag hoppas att han då tar chansen att fördjupa hur en skattepolitik kan se ut som har bredare mål än ekonomisk tillväxt (i form av ökad BNP). Jag önskar att vi som socialdemokrater kunde göra tydligare att vårt mål överhuvudtaget inte är ekonomisk tillväxt i sig  utan ekonomiskt välstånd – för människans skull. Verklig nationell rikedom mäts inte i enskilda BNP-siffror utan handlar om att långsiktigt bygga resurser i form av humankapital, socialt kapital, naturkapital och fysiskt kapital. Ekonomisk tillväxt måste vara hållbar – både socialt och miljömässigt.  . . .”

http://lenasommestad.wordpress.com/2011/03/30/fran-politik-for-tillvaxt-till-politik-for-valstand-och-hallbar-utveckling/
/Gudrun Ryman
 

Du tar verkligen upp en ödesfråga. Jag tror att orsaken till att politiker väljer att inte ta fråga på allvar är att man inte ser något alternativ till tillväxtpolitiken. Västvärldens ekonomiska system är en otroligt komplicerad balansakt där även till synes små kriser kan fortplanta sig i systemet och skapa stora konvulsioner - se bara senaste finanskrisen. Visserligen har det på senare år dykt upp seriösa böcker om alternativ till tillväxt, men några fullskaleförsök har ännu inte gjorts. Jag tror att seriösa politiker inte vågar sig på några experiment med den ekonomiska politiken.
Jag tror i stället att den långsiktiga lösningen ligger i att frågan lyfts "underifrån" - att vanliga medborgare engagerar sig i frågan. Men här behöver man uppnå en kritisk massa för att frågan ska komma upp på dagordningen. När tillräckligt många "vanliga" människor anser att detta är en viktig fråga, så kommer även politiker och företag att tvingas ta hänsyn till problemet. Men tyvärr styrs "vanliga" människor idag i stor utsträckningen av en blandning av förnekelse, konsumism och mänsklig hybris  i relation till miljöfrågan. Det är en stor pedagogisk uppgift att bryta detta mönster! Jag tror att en kombination av seriös och tålmodig opinionsbildning och stimulans av "communitys" och andra sammanslutningar av människor som vill leva ett hållbart liv, är vägen att gå. Så snart en kritisk massa av vanliga människor inser och anser att detta är en viktig fråga, kommer frågan upp på agendan. 

För min egen del tycker jag Steady State Economy-gänget är intressant eftersom de har en idé om hur ett alternativt ekonomiskt system skulle kunna fungera. Av någon anledning som jag inte känner till så verkar de inte vara särskilt populära bland svenska tillväxtkritiker. Idag blev de utmämnda till "single most important economic concept of the 21st century" av amerikanska Treehugger:

http://www.treehugger.com/galleries/2011/04/best-of-green-business-politics.php?page=9

Jag tror det är chans till mer konkreta diskussioner när det finns ett alternativ att utgå ifrån

"VAD ÄR NYCKELN TILL ATT FÅ UPP TILLVÄXTFRÅGAN PÅ AGENDAN?"

"Var är havet, mamma", frågade lilla fiskynglet som i djuphavet simmade vid sidan av sin mor.

Behövs nyckel för att öppna vårt "djuphav", den vidöppna uppenbara upplösningen av Industrialismen, Kapitalismen, Konsumismen, som logikens odiskutabla slutsatser så tydligt exponerar för var och en tänkande människa inom globaltillvaron?

Människan behövs inte längre, vad gäller forskning efter lösning på av människan själv åstadkommet  överlevnadsproblem. Människan är av människan ställd of side. Logiken är allsmäktig.

Varje PRYL&PENG emanerar ur destruering av livets möjlighet, symbiosen på jorden, ekosystemen. 

Människan kan lugnt stå of side och se på hur djävulsverktyget Förräntningskravet å Kapital arbetar, dag som natt, i accelererande tempo ...
tills Fukishima i Japan är för var och en ett globalt gällande exempel.

Logiska fakta  gäller! 

 

Jag tror och hoppas att det kommer att hända mycket inom de närmaste 20 åren.
Vi får var och en utgå från oss själva. Gemene man skall införa god miljöstyrd planering.
Vi måse inse att varje inköpsresa vi gör, i värsta fall med egen bil, tär på jordens uttömliga resurser.
Vi måste inse att marknadsförarna har betalt för att säga, just det de säger. 

För att få perspektiv på vad vi håller på med och rent av uppfattar som naturligt, kan vi lägga ut en 2 meters tumstock, tänka oss in i att den representerar den mänskliga artens tid på vår planet.
En mm representerar 1000 år.
En cm från slutet, hade vi ett par km is över stora delar av norra havklotet.
En mm från slutet, utforskade vikingarna världen via egenhändigt utvcklade och byggda segel/roddbåtar.
Skall vi få en aning om jordens livslängd får vi tänka oss att vi placerar flaggan 100 mil bort.
Svindlande och kanske fortfarande ogripbart för de flesta. Det är i varje fall ett försök att få människor att inse att under de sista 2/10 mm av vår krympta tidslinje, håller vi på att tömma ut all fosil energi som bildats under alla 100 milen.
Om vi stannar till där ett ögonblick och funderar lite över vilka som idag har makten att bestämma färdriktningen, kan vi närma oss pudelns kärna.
I världens politiska församlingar och ledningar finner vi inte många naturvetare och matematiker, det är huvudsakligen humanister, ekonomer och jurister. Det finns ingen i beslutande organ som kan sätta ner foten med den kraft som krävs för att tankegolvet skall ens vibrera.
En civilekonom / nationalekonom begränsas till årskurs 6 matematik.
Han eller hon kan fyra räknesätt och procenträkning.
Detta har han eller hon tragglat i 9 år för att få ihop till ett betyg. Vad i övrigt de hävdar är spekulation.
Till sin hjälp har etablisemanget jurister, som har samma låga utbildningsstatus, med tillägget att de lärt sig argumentera utan fakta.

Vi har valt att sätta bockar till trädgårdsmästare, mina damer och herrar !

Hur kommer vi vidare ?

Jag ser framför mig en kulturrevolution som kommer att få Mao´s  att framstå som rena kindergarten. 

Det händer saker hela tiden i denna fråga.  Små steg tas ständigt. Det är väl snart bara i den offentliga politiska debatten denna fråga inte diskuteras.
Men droppen kommer att urholka den där stenen - det är bara en tidsfråga.

För några veckor sedan var det t.ex. en mycket intressant diskussion i P1:s Filosofiska rummet om just Tillväxt utifrån den då högaktuelle Tim Jackson och hans bok.

Och kanske är jag lätt färgad (det är jag!) av mina insikter om peak oil, om andra resursbegränsningar, om planetära gränser, m.m., men nog framstår den (teknik)optimistiske Johan Norberg som mer än lovligt naiv i diskussionerna med den snyggt argumenterande och mkt påläste Kenneth Hermele? Det torde vara uppenbart för alla oberoende lyssnare vem som är mest "realistisk" av dessa efter att ha lyssnat på bl.a. deras 45 min långa åsiktsutbyte.

Förbaskat bra tänkt och åskådligt formulerat, Conny!!! 

"Jag ser framför mig en kulturrevolution som kommer att få Mao´s  att framstå som rena kindergarten", säger du. Mitt -i- Måltavlan!

De hela världen styrande, bankirer, politiker, storindustri/företagsledare etcetera är bakbundna av förräntningskravet å kapital, inlåsta i sitt fängelse av budgets och räds att drunkna i bottenlös förlust av prestige och betydelse.

Likt Kaptener på sjunkande skepp följer de hellre till botten, än agerar räddare av oss passagerare!

Dessutom räds dessa Kaptener av den senkomna insikten att de är grövsta sortens brottslingar enär de allt sedan verksamhetens start, alltid underlåtit att bokföra, såväl i månads, som kvartalsrapporter och till och med i Årsboksluten samtliga  relevanta kostnader, tex. den för resultat-och balansräkningen allra tyngsta kostnaden: Verksamhetens destruktion av jordens livsbetingelser. Samtliga tillverkande företag inom I-världen är, vid KORREKT redovisning, allt sedan första årsbokslutet, Konkursmässiga!

Räddningen av jorden och våra barns framtid står icke att finna i dessa Kapteners händer! Räddningen finns endast i vad du, John, kallar en revolution som får "Mao´s att framstå som  rena kindergarten."

Räddningen finns i att genom proffsigt upplagda kampanjer i stil med Al Gore´s  uppväcka hela FOLKET! Räddningen finns inte "Där uppe bland molnens synvillor", blott "Här nere i livgivande mylla!!!"

Tillväxtmantrat är idag så förankrat bland många politiker att de inte ens lyssnar på de ekonomer som börjar ifrågasätta tillväxten.

Jag tror att peak oil kommer att få världsekonomin på fall och därför kommer fler ifrågasätta tillväxten. När folk ser skenande bensinpriser så kommer de troligen att vakna upp lite.

Samtidigt tror jag att gräsrotsrörelser som Omställning Sverige kommer få allt fler anhängare.

Det är iaf viktigt att vi gör det vi kan så får vi se vad som visar sig var bäst.

Däremot tycker jag att man ska tona ned klimatfrågan lite, den har tagit för mycket av debatten och gjort att folk tröttnat. Peak oil är mer konkret och fokus bör läggas där.

Nyckeln stavas: obligatoriska fotavtryckkonton för världens medborgare.

Soliga hälsningar,
Sebastian

Innovativt,  låter det som! Spännande! Berätta!