Från Karesuando till Göteborg på trehjulig liggcykel

Som någon kanske märkt är jag rätt djupt nere i velomobil/liggcykelträsket just nu, och så dyker dessutom dessa två fritänkande tjejer upp! 20 år gamla cyklar de på varsin hopfällbar trehjulig liggcykel från Karesuando till Göteborg. Lycka till och välkomna till Göteborg säger jag!

Jag lägger in foto och presentation på tjejerna (hoppas det är OK att jag kopierar!).

Sofia får börja: Jag kommer från Umeå. Tycker om konst och sånt, att gå barfota, att hacka grönsaker och att sjunga med till bra låtar (gärna samtidigt), bland annat. Och att cykla såklart, allra helst om ljusa sommarnätter. Det senaste året har jag gått på college i USA, utanför Philadelphia närmare bestämt. Har tänkt börja plugga i Umeå till hösten, förhoppningsvis något i konstväg.

Läs mer och följ dem på deras roliga blogg. När detta skrivs har de rapporterat att de just har lämnat Karesuando:
http://lokalresan.blogg.se

Och följ deras uppmaning att hälsa på dem på deras väg till Göteborg! 

Norrlänningarna är schyssta... Tjejerna blev inbjudna på kaffe i Pajala och fick sedan gratis hotell:
http://lokalresan.blogg.se/2011/june/vad-hande-i-pajala.html

Sofia och Malin cyklar alltså Sverigeleden, 262 mil. De startade 16 juni och ska vara framme i Göteborg i augusti. Just nu är de i Piteå så de verkar hålla sin plan (se nedan). Det finns inget slutdatum, men om vi antar att det är i mitten till slutet av augusti så ska de klara det på 60-75 dagar, vilket innebär 3,5-4,4 mil per dag. Låter som ett rimligt tempo för att hinna göra något annat än att sitta och trampa precis hela dagarna. Från Karesuando till Piteå är det 44 mil och idag är det 11 dagar sedan start, så de ligger just nu på prick 4 mil per dag. Enligt plan alltså.

Så mycket siffror och statistik hittar jag inte annars på bloggen, den handlar mer om människor, djur och natur de stöter på, t.ex. de här renarna:
http://lokalresan.blogg.se/2011/june/fyrfotavanner.html

Här är hela resplanen:

juni

Karesuando

Pajala

Karungi

Boden

Piteå

 

juli

Norsjö

Rusksele

Lycksele

Åsele

Ramsele

Laggarberg

Sundsvall

Bollnäs

Falun

Torsång

Stora Tuna

Spraxkya

Nora

Snavlunda

Gålsjö

 

augusti

Linköping

Oppeby

Vimmerby

Kristdala

Virserum

Blädinge

Gislaved

Kungsbacka

Göteborg
 

Idag svarar Malin och Sofia på lite frågor, bland annat hur många mil per dag de planerar att cykla. Jag gissade på fyra, de satsar på fem och på att klara resan på två månader:
http://lokalresan.blogg.se/2011/june/fragor-och-svar.html

I morse kunde faluborna läsa om Malin och Sofia i lokalblaskan. Här finns både text och bild. Själv kunde jag inte heller låta bli att söka upp tjejerna för en lite pratstund. Eftersom jag själv är nybliven trike-cyklist är det extra intressant att dela erfarenheter. I många avseende verkar vi ha samma positiva upplevelser med detta bekväma sätt att ta sig fram.

Våra trikar är i grunden ganska lika vilket jag i viss mån tolkar som att detta fordon har nått den mognad som krävs för att det ska kunna bli mer frekvent förekommande på våra vägar. Trikarna bygger i ganska stor utsträckning på standardkomponenter som man framför allt är van att se på MTB och hybrider. Ram och säten är mera av specialkomponenter men liknar ändå varandra i stora drag. Det är specialkomponenterna som än så länge ger dessa fordon ett högre pris än "vanliga" cyklar.

En reflektion jag gör är att Malin och Sofia är i en ålder där man mer börjar efterfråga möjlighet till individuellt resande. Tidigare har körkort och bil varit det uppenbara alternativet, men en trike innebär en inte oäven utökning av aktionsradien och skulle för många i samma situation kunna vara ett konkurrenskraftigt alterantiv. En trike innebär mycket mer pengar än en "vanlig" cykel, men här bör man tillåta sig att tänka lite längre. Vad mycket kostar ett årskort på lokaltrafiken? Hur mycket kostar det att ta körkort plus att köpa sin första bil?

En sak som slog mig särskilt var att Malin och Sofia ger intrycket att det är alldeles självklart att en sådan här resa görs med en trike. Sedan är det inte så mycket mer med det. Visst visar de gärna upp trikarna, men det tycks mer handla om att för göra denna resa och att trikarna ger möjligheten.

Efter incidenten med påkörning i Timrå så har en av trikarna bytts ut vilket innebär att båda nu har en nätsits. Själv har jag en skalsits och detta är en intressant skillnad. Jag har visserligen bara provsuttit, men jag upplever skalsitsen som mer effektiv för den som vill cykla fort. Nätsitsen känns som man lättare hittar en bekväm ställning i och den har fördelen att den ventilerar rygg och rumpa.

Med förhoppningar om en fortsatt fin resa så vill jag härmed önska Malin och Sofia lycka till och hoppas att vi får se fler trikar på vägarna.

Trevlig artikel i dt. Jag klipper in videon här (lite låg volym tyvärr):



I videon får de frågan varför de valt just dessa fordon, och då svarar de att det är för att man sitter bekvämt.

Här har Malin och Sofia nämnt träffen med Magnus (rubrik: "Lilla gubben" :-)):
http://lokalresan.blogg.se/2011/july/utkast-juli-19-2011.html

Igår var de med på intervju i P4-extra: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3864&artikel=4610116