COP 17 i Durban, Sydafrika

Jag startar en tråd här om COP 17 som snart börjar, antar att det kan trilla in lite nyheter. Miljödepartementets tjänstemän tvittrar om mötet på @miljodep , och det ska komma information löpande här också: http://www.regeringen.se/miljo

Anders Wijkman har tydligen inte så stort hopp, så här rapporterar Martin Saar att Anders säger i Södermanlands Nyheter idag:

Jag tror att kombinationen ekonomisk kris samt vass kritik från många u-länder om att i-länderna inte gör tillräckligt gör att det inte finns stora förhoppningar.

Brittiska The Guardian har gjort en podcast inför COP17

En av de större frågorna inom de globala klimatförhandlingarna gäller huruvida Kyotoprotokollet ska leva vidare eller om en helt nytt bindade protokoll för utsläppsminskningar ska tas fram. Kyotoprotokollet som är det enda legalt bindande dokumentet löper ut vid utgången av nästa år. Den huvudsakliga invändningnen mot Kyotoprotokollet är att det endast är ett fåtal länder som kvantifierade åtaganden.

Som de flest säkert redan vet så har USA aldrig ratificerat protokollet. Japan och Ryssland har lämnat det under det senaste året. Nu har även Kanada bestämt sig för att lämna Kyotoprotokollet (fast Kanada har å andra sidan visat något intresse av att leva upp till sina åtaganden). Av de som har kvantifierade åtaganden enligt protokollet så är det snart bara EU som fortfarande stödjer det.

Det verkar mer och mer otroligt att Kyotoprotokollet fortlever efter utgången nästa år. Frågan är vad som kommer istället. Det lär dröja innan man får en ny överenskommelse med kvantifierade och bindande mål på plats. Från och med 2013 finns det alltså inget bindande klimatavtal på plats

Miljöminister Lena Ek idag på DN Debatt:

Mot denna bakgrund avser Sverige driva denna linje i Durban:

• ett fortsatt aktivt arbete inom EU för utvecklingen av ett rättsligt bindande ramverk för utsläppsminskningar som inkluderar alla länder, utifrån deras respektive förmåga och kapacitet

• att Sverige och EU, som en del av en övergång till ett nytt ramverk, är öppet för en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet

• att Durban-mötet ska lägga fast ett förverkligande av en färdplan som omfattar alla stora ekonomier, som tydligt definierar ett slutdatum för när ett ramverk ska antas och en process för hur stegvisa framsteg ska kunna nås

• en utveckling av regelverket för öppen inrapportering och verifiering av klimatutsläppen. Detta är viktigt inte minst för att kunna bedriva en större utsläppshandel och på sikt få ett globalt pris på koldioxid.

• tydligt besked vad gäller etablering av de institutioner som man kom överens om i Cancún, bland annat den så kallade Gröna Fonden

För Sverige är det också viktigt att mötet ägnar en del av tiden till att se hur kompletterande processer kan bidra till de långsiktiga målen. Hit hör beslut som förbättrar existerande och etablerar nya marknadsmekanismer, till exempel köp av utsläppsminskningar i tredje land (CDM) och som särskilt riktas mot extremfattiga länder. Sverige deltar också i en grupp av länder som driver på mot en utfasning av skattesubventioner för fossilbränslen. Enligt OECD lägger exempelvis de 30 största utvecklingsländerna nära 300 miljarder dollar årligen på bensinsubventioner. Världen måste även öka takten i arbetet med att begränsa utsläpp av kortlivade klimatpåverkande ämnen som sot och metan, så kallade SLCF:s. De bidrar dels till luftföroreningar, dels till en förstärkt växthuseffekt som bidrar till förlusten av isar i Arktis och upptining av permafrosten.

Ashok Swain - professor i freds- och konfliktsstudier vid Uppsala universitet - bloggar från Durban:

However, the negotiation in this Conference is not a straightforward North – South business. There are many groups and sub-groups, interaction between them is very dynamic and extremely complex. The EU has been generally vocal in favor of extending the Kyoto protocol, but the internal opposition and economic crisis have forced it to be conservative, providing conditional support for the binding agreement only if others, particularly US and China are part of it. The US has already declared its opposition to the extension of Kyoto Protocol and leads a motely group, comprising Russia, Japan, Canada and Australia, and they openly oppose legally binding climate commitments. The other powerful group consists of BASIC countries in the South: China, India, Brazil and South Africa. China and India only accepts voluntary pledges to reduce emission, while Brazil and South Africa are willing to accept the binding agreement if financially compensated. South Africa being the host may moderate its position in the hope of getting an agreement.
...
Time has come for the leaders gathered at Durban to lead and not to shrink in their duties to take bold actions at this decisive moment. 

Åsa Romson (mp) svarar på miljöministerns debattartikel:

Det är sant att Sverige tidigare har varit en internationell förebild i klimatförhandlingarna. Men, vi i den svenska delegationen vid FN:s klimattoppmöte i Durban kan inte längre inspirera förhandlingarna genom att berätta om den ambitiösa svenska klimatpolitiken. För efter fem år med alliansregeringen och en passiv klimatpolitik på hemmaplan så minskar inte längre de svenska utsläppen – de ökar.
...
Inför klimattoppmötet bör Sverige 1) skriva på för en ny period för Kyotoavtalet, oavsett vad andra gör, 2) sluta räkna in utsläppsminskningar i andra länder i Sveriges mål att minska utsläppen, 3) leva upp till våra internationella löften om ekonomiskt stöd till klimatarbetet i fattiga länder, utan att detta gröper ur biståndet, 4) klargöra att överskotten från Sveriges klimatarbete inte är till salu, samt 5) verka för en internationell skatt på finansiella transaktioner, samt avgifter på fossilt bränsle till flyg och sjöfart.

Enligt SvD så öppnar Kina upp för ett legalt bindande klimatavtal:

– Vi utesluter inte möjligheten till ett legalt bindande avtal. Det är möjligt för oss men det beror på hur förhandlingarna går, sade Kinas chefsförhandlare Su Wei vid en pressbriefing.
...

Sveriges klimatambassadör och chefsförhandlare Anna Lindstedt är på plats i Durban och säger att den allmänna känslan där är att Kina agerar konstruktivt i samtalen.

– Det är positivt att Kina är så öppna om att gå med på ett legalt bindande avtal, med det är svårt att tolka vad de egentligen menar. Och det är ingen garanti för att andra parter går med. Indien är svåra och USA har upprepat att de inte är med om inte de stora, växande ekonomierna kommer med.

Frågan är om Kina menar allvar, eller om det är ett ofarligt utspel för att ta politiska poäng som de kan göra därför att de vet att USA mfl inte kommer att gå med på bindande avtal i nuläget. Men  förhoppningsvis ett tecken på att Kina konstruktivt vill arbeta för ett bra avtal.

Blev det en framgång trots allt? Connie Hedegaard verkar nöjd på Facebook:

Vi gjorde det! EU's strategi virkede. Vi fik en køreplan mod en ny international aftale under den samme ramme, hvor alle skal levere. Godnat.

DN är snabba på att rapportera om vad som faktiskt verkar vara en rejäl framgång. Hur kunde man lyckas där Köpenhamn misslyckades så? Kanske ligger ett av svaren i förhandlingstekniken:

Ett nytt sätt att arbeta ledde fram till resultatet. FN-mötet lånade förhandlingsteknik från de sydafrikanska byråden, indabas, berättar Ek.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fardplan-for-klimatet-antagen

Jag har fått en del mothugg för att reagera positivt på resultatet från Durban på vår Facebooksida:
http://www.facebook.com/ecoprofile.sverige

Men jag vidhåller att resultatet måste ses som överraskande bra med tanke på hur förväntningarna såg ut innan. Det kan också ses som något av en revansch för Danmark efter de misslyckade förhandlingarna i Köpenhamn:

Connie Hedegaard, the EU's climate chief, has been hailed the hero of the Durban meeting that reached an unexpectedly solid outcome in the early hours of Sunday .

"She is very, very good and we are very lucky to have her," says Chris Huhne, the UK energy and climate change secretary. "She held everything together in a very impressive manner – a class act."

http://www.guardian.co.uk/environment/2011/dec/11/connie-hedegaard-durban-climate-talks?CMP=twt_fd

Läs Rikard Warlenius analys!

"Världens regeringar ger upp målet att hålla klimatförändringen under kontroll. Detta är den praktiska innebörden av Durban-paketet. Att Sveriges miljöminister och många andra jublade över uppgörelsen natten till söndagen – ”Helt underbart” sade Lena Ek till TT – har ingenting att göra med att klimathotet har avvärjts, utan snarare att man lyckades hålla ihop ensemblen till det skådespel som klimatförhandlingarna har förvandlats till. Ingen hoppade av den här gången. Enade vi falla."

Vad tycker du själv om resultatet i Durban, Eleonora?

Annan mycket viktig läsning som jag hoppas alla läser, begrundar, och sedan satsar på att aktivt bli en del av en synlig opinion:

Johan Rockström och László Szombatfalvy i DN: "Om medierna prioriterar klimatet lyssnar politikerna"

"Opinionen avgörande. Utan en stark opinion hos allmänheten riskerar den globala politiska klimatapatin att befästa sitt grepp. En ny Sifoundersökning visar att svenskarna har en välgrundad uppfattning om klimatproblemen. Nyckeln ligger dock hos medierna – de frågor som har genomslag där prioriteras av beslutsfattarna. Ett fokus på den finansiella krisen i världen har gjort att klimathotet sjunkit undan, vilket återspeglas i otillräckliga framsteg vid klimattoppmötet i Durban, skriver Johan Rockström och László Szombatfalvy".

George Monbiot sammanfattar skeenderna i Durban

That said, the outcome at Durban, after some superhuman feats of traction, was better than most environmentalists expected. After Copenhagen and Cancún, it seemed implausible that rich and poor nations would ever agree that they would one day strike a legally binding treaty, but they have. That doesn't mean that the outcome was good: even if everything happens as planned, we are still likely to end up with more than 2C of warming, which threatens great harm to many of the world's people and places.
...
The most important negotiations boiled down to a battle between two groups: the European Union, least developed countries (LDCs) and small island states on one side, which pressed for steeper, faster cuts, and the US, Brazil, South Africa, India and China on the other side, seeking to resist that pressure.
...
The Kyoto protocol, though it will remain in force until either 2017 or 2020, is now a dead letter
...
Between now and 2020, all we have to rely on are countries' voluntary commitments. According to a UN study, these fall short of the cuts required to prevent more than 2C of global warming - by some 6bn tonnes of carbon dioxide.

Ja, den sammanfattningen stämmer rätt väl överens med min egen bild av vad som hände. Jag vill dock inte nöja mig med att säga att det är "länder" som vi måste förlita oss på fram till 2020 då vi med lite tur får hjälp av internationella avtal, utan en lista någonting i den här stilen:

• du
• jag
• bostadsrättsföreningar
• hyresgästföreningar
• hyresvärdar
• företag
• kommuner
• forskare
• ingenjörer
• politiker
• kommuntjänstemän
• föreningar
• regioner
• media
• reklammakare
• stadsdelar
• jordbrukare

etc. etc...

Alla måste vi sträcka oss vårt alldeles yttersta för att klara den extrema omställningen. Inte bara av växthusgasutsläpp, utan även inom en rad andra områden. Problemet är för stort och akut för att lämpa över på någon annan.

Connie Hedegaard om resultatet i Durban:

Vid klimatkonferensen i Durban fungerade den Europeiska unionens strategi. EU var tydliga med att vi enbart skulle engagera oss i ännu en Kyotoperiod om parterna i Durban kom överens om en tydlig färdplan till ett avtal som är rättsligt bindande för alla parter.

Durban levererade denna färdplan. Den klargör att ett nytt juridiskt ramverk måste vara fastställt 2015 och träda i kraft 2020. Den säger också att den nya klimatordningen måste vara mer ambitiös än den vi har nu.

Genom enighet och beslutsamhet uppnådde EU vad många trodde var omöjligt. Vi satte press på de stora utsläppsländerna. Vi motbevisade de som trodde att EU skulle ge efter för Kina och Indien. Vi fick lov att kämpa in i det sista, men lyckades för första gången att få samtliga länder att anta en gemensam och global juridisk ordning för att minska utsläppen.

Dit EU går följer andra efter. Ibland under press, men de följer efter.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article14112506.ab

Duncan Clark på Guardians miljöblogg har sammansttällt data över hur fossila bränslereserver (kvar i jorden) korrellerar med hur olika länder positionerat sig i de globala klimatförhandlingarna.

Undersökningen innehåller inga överraskningar - länder med stora reserver är också de största motståndarna mot bindande klimatavtal - men den är ändå belysande.

Till exempel så innehar sex (USA, Kanada, Saudi, Ryssland, Kina, Indien) av de största motståndarna mot ett avtal på cirka 60% av de fossila reserverna (mätt i CO2-ekvivalenter).

De som starkast förespråkar ett binande globalt avtal (EU, Afrika, små östater + några till) har bara en sjundedel av de globala reserverna av fossila bränslen