Premiärtur Göteborg-Köpenhamn för fyrhjulig cykel (quad)

I arbetet med att ta fram ett nytt stadsfordon så har nu en första prototyp blivit klar, och jag ser om det går att köra den till Köpenhamn!

Vi är några som tror att en ny slags cykel kan fylla många stadsbors (och en del lantisars) transportbehov när bilen blir att dyrare och sämre som transportmedel i stan, och stadsborna vill ha en trivsammare stad att bo i. Med lastförmåga som en lastcykel, väderskydd som en velomobil, helt vältsäker och med elassistans blir denna cykel ett fordon som klarar de flesta vardagstransporter, året runt. Dessutom ska den få ett utseende och en kvalitetskänsla som vi inte sett ännu i velomobilbranschen och en kostnad som är rimlig. En utmaning att få ihop allt detta, men vi tror det går!

Vi hade en jättediskussion här på Ecoprofile för cirka ett år sedan, samt en workshop där de som var mest engagerade i tråden deltog. Sedan dess har en trio arbetat vidare för att se om detta är något vi kan ta till marknaden. Vi som har jobbat ihop är Dennis Kanter, designer,  Jon Gunner, nischfordonsexpert (och teknisk chef på Koenigsegg) och jag.

Under tiden som vi har arbetat med bland annat affärsplan, hur designarbetet ska läggas upp, hur marknadsundersökningar ska genomföras och så vidare så har även min pappa blivit intresserad. Och det är bra eftersom han är pensionär och gillar att bygga fordon från scratch. Så under våren har han fått ihop en första prototyp! Jag har varit delaktig i arbetet, inte i praktiskt arbete eller att ta fram konkreta konstruktionslösningar, men med att diskutera och göra research på liknande fordon. Det har varit kul, och nu finns ett fungerande fordon! Utan väderskydd och elassistans förvisso, och med ett provisoriskt lastutrymme.

Vi lärde oss som sagt mycket på denna prototyp, och några större konstruktionsändringar står redan helt klart att de ska göras. Förhoppningsvis blir det en mark II med dessa nya lösningar!

Här hämtar vi quaden (så har vi kallat fyrhjulingen under utvecklingen) hos min pappa utanför Lidköping för transport till Göteborg. Dennis lilla Aygo med minsta trecylindriga motorn klarade jobbet… Hjulen monterade vi av för att det skulle gå lättare att fästa den på taket.

Men visst ska en prototyp testas? Så igår gav jag mig iväg på en cykeltur som förhoppningsvis ska ta mig till Köpenhamn. Cykeln är stabil, bekväm och har bra bromsar. Men den är TUNG! Vi har byggt den med så billiga komponenter som möjligt och en del konstruktionslösningar gör också att den blir onödigt tung. 46 kg väger den, men det finns stor potential att minska vikten. 15-20 kg räknar vi med att få bort med smartare konstruktionslösningar och lättare komponenter. Och jag har nog med mig nästan lika mycket last, ska vara borta i nio dagar och har med mig all möjligt bråte. Och jag själv väger 92 kg. Så det är nästan 200 kg som ska förflyttas. Utan elassistans (som jag är van vid på min Nihola lastcykel) så går det inte särskilt fort, särskilt inte i uppförsbackarna!

Första sträckan mellan Göteborg och Kungsbacka igår gick mindre bra. Vi har snott ihop en egen differential, vilket är nödvändigt och man ska driva på två hjul. I kurvor måste hjulen kunna snurra olika fort. Men här fanns också en svaghet inbyggd. Skruvar gängade ur sig och till slut säckade diffen ihop helt. Kompisen Ola agerade assistansservice och fick otroligt nog in hela cykeln i bilen. 

Idag åkte jag och köpte nya, längre skruvar på Clas Ohlson i Kungsbacka. Jag tog Olas vanliga tvåhjuling dit och kunde konstatera att det verkar vara ett rätt väl utbyggt cykelbanesystem i Kungsbacka. Men de välbärgade Kungsbackaborna kör bil ändå… 

Såg bara ett par kvinnor som cyklade, annars är det bilen som dominerar, som i så många andra mindre städer.

Efter några timmars mekande fick jag diffen att fungera iaf och kunde ge mig iväg igen. Fick ganska fin cykling i vackert väder, men Ginstleden som jag följer är inte alltid så mysig… Kyrkan i Fjärås (första bilden) var nice, men jag har kört rätt långa sträckor på vältrafikerade 80-vägar, och det är INTE kul. Vissa sträckor var också grusbelagda, vilket jag inte är särskilt förtjust i.

Det var väldigt skönt att komma fram till Vallersviks camping i Frillesås och ta ett dopp i havet!

Nej, nu är det dags att sova, imorgon bär det av mot Träslövsläge!

Den danska lådcykeln Bella Bike har differential. Kanske kan ni kolla med dem om vad de använder eller om de vill så sälja en differential för prototypen. De har varit hjälpsamma i min kontakt med dem. http://bellabike.dk/ http://bellabike.dk/images/Teknik/Differentiale-500x309-2.gif

Stiligt! Landsvägskörning blir lite drägligare med en liten backspegel. Det blir lättare att slappna av en stund när man ser att det är fritt, och när det kommer bilar kan man se om det är en eller flera. Mirrcycle är en populär sort, och jag har en liten Zéfal Spin på min Brompton.

Fast du kanske redan har det monterat?

Ska du hälsa på Velomobilcenter i Stenløse utanför Köpenhamn? Leitra och Velomobilcenter delar på en lokal där, så du träffar alla experter samtidigt :)

http://velomobilcenter.dk/

Har fått glapp i vevpartiet, så nu tar jag en pizza medan erlan cykel & sport tittar på det.

Tack för tips om diff! Vi har dock en annan lösning på gång där vi slipper diff.

Spegel har jag, men för 19 kr på Biltema fick jag vad jag betalade för... Får se om jag hinner med velomobilcenter!

Ginstleden var mycket bättre idag, mellan Frillesås och Träslövsläge. Cykelbana och lågt trafikerade småvägar. Mycket hav och stränder fick jag se också!

Träffade Monica Nyberg på vägen, som var nyfiken på fyrhjulingen men kunde inte tänka sig elassistans i någon form. Det är ju inte det på den nu, men kommer att bli. Hon var av det sportiga slaget, har cyklat över hela USA och var nu på väg till Holland för att gå Nijmeggenmarschen (ursäkta stavning) och sedan cykla hem igen... Min Köpenhamnsresa kändes genast mycket mindre!

Hon tog kort på mig och berättade att hon bloggar om sin resa på crazyguyonabike.com, en tjänst där cykelsemestrare kan berätta om sina resor. Skapades år 2000 och fungerar så som webbtjänster fungerade då. Det har hänt en del sen dess, tack och lov... Jesus christ vad komplicerat, jag reggade mig också där nu. Men att det är taskigt gränssnitt verkar inte störa användarna, det är en otrolig aktivitet där. Ett inlägg per minut nästan, verkar det som.

Fick som sagt glapp i vevlagret och ringde i förväg till Erlan Cykel & Sport i Varberg för att se om de kunde rätta till det direkt. Det kunde de, så jag åkte dit och lämnade in cykeln. De ringde strax tillbaks och sa att det var ordnat, det hade räckt med att dra åt en mutter. Och glappet var borta, så det var ju skönt! Lite trist bara att de inte justerade växlarna efter att ha tagit bort dem för att komma åt vevlagret. OK om det kanske ser annorlunda ut på den här cykeln, men hade det inte varit bra att säga till att växlarna inte var justerade innan jag gav mig ut i trafiken igen med dåligt fungerande växlar? Tänk om man skulle göra så vid bilservice? Detta plus ett lite småbuttert kundbemötande ger att det blir medelbetyg till Erlan Cykel & Sport. Bättre iaf än konkurrenten Cykelverkstaden.se som tryckte upptaget flera gånger i rad när jag försökte ringa dit.

Är nu på plats på vandrarhemmet på landet strax söder om Varberg. Har justerat växlarna och även en broms och en kedja. Så nu känner jag inte till något fel på den, gött! (peppar peppar)

Det var en fin bild på dig, den lägger jag upp här!

Din spegel kanske skulle funka bättre om den satt längre fram? Annars finns det speglar som kläms fast på glasögonen.

Här finns några varianter för den som är intresserad.

http://www.icebike.org/Equipment/cyclingmirrors.htm

Spegeln funkar faktiskt helt OK. I framtiden kommer den att sitta på huven, vilket kommer vara en bättre position. Tänkte också på att glasögonspegel verkar bra, men det känns ändå enklare om den alltid finns på plats på cykeln. En annan grej jag tänkt på är Google-glasögon. Har du hört talas om dem? Som en smartphone fast man får upp informationen i synfältet. DET hade varit något på cykeltouring! Jag sitter och kollar GPS:en på iphonen hela tiden, hade varit bättre att ha informationen i glasögonen så jag ser vägen samtidigt. Lite läskig utveckling kanske en del tycker, men samtidigt grymt smidigt ibland...

Nej det kände jag inte till! Jag gillar vattentåliga papperskartor. Jag gillar min iPhone men tycker det verkar dyrt, pilligt och batterislukande att ha den som GPS. Skärmen är ganska liten. Men glasögonskärm skulle kanske vara bra, jag antar att "skärmen" blir större då.

Har du fler bilder på cykeln? Vad är stolen gjord av?

Varberg-Steninge igår. Justeringarna gjorde stor skillnad! Nu känns den som den ska, inget mer motstånd än vikten och fyra hjul i backen.

Fick cykla i störtregn delar av resan, det var väl sådär, särskilt som yr.no sa att det bara skulle dugga. Men det gav att jag kom på en ny konstruktion för den kommande karossen. Det gäller att kunna kombinera att sitta någorlunda öppet vid fint väder (skönare cykling ju öppnare det är!), och enkelt stänga in sig när regnet kommer.

Märkte en ny fördel med att ha fler än två hjul, man blir inte längre känslig för sidvindar. Det blåste tidivs ganska kraftigt idag, och hade jag haft tvåhjuling hade jag fått kämpa lite med att hålla cykeln på rätt kurs. Med fler än två hjul påverkar inte sidvinden kursen.

Passerade Falkenberg, vilken inte är någon vidare cykelstad. Inga cykelbanor och alldeles tjockt med biltrafik i innerstan. Inte mysigt!

Men en fin bro fanns det, och ett bra salladslunchställe.

Mot slutet av etappen började det bli riktigt fint. Det är rätt exploaterat i Halland annars, med villor och campingar som avlöser varandra längs kusten.

Långasand. Här köpte jag glass och pratade med ungdomarna/barnen. En pojke var mycket intresserad och frågade flera gånger om den var rolig att köra. Och han bjöd på roligaste kommentaren hittills (har fått höra en del).  Jag sa att jag tar en vecka på mig till Köpenhamn. Och att det är gott med glass när man kör så långt. Svaret kom blixtsnabbt: ”Har du inte ätit på en vecka???!!!”.

Andra kommentarer jag fått under resan är ”Cool cykel”, ”Det är en cykelbil”, ”Världens coolaste bil”, ”Du somnar väl inte?” och ett gäng leenden och tummen upp. Samt några som kommit fram och ställt frågor.

Långasand

Väldigt fint vandrarhem i Steninge, kanske det finaste jag varit på? Var lite nervös eftersom jag googlat på det och hittat en riktig sågning, men den kom verkligen på skam. Toppenfint rum, skön säng och bra frukost. Tror jag fick ett lite bättre rum eftersom jag frågade efter enkelrum, men fick ett dubbelrum för samma pris.

Spännande halvö i Steninge.

Erik, ja vattentåliga papperskartor hade nog varit bra. Men som sagt så är Ginstledenskyltningen riktigt bra, får se hur det blir efter Båstad. Tror det blir Skåneleden då? Jag håller ofta iPhonen i handen, det är lättare när man har fler än två hjul. Jag har med mig mycket ström, ett 24-volts elcykelbatteri plus inverter... :) iPhonens batteri är slut efter ett par timmars GPS:ande.

Google-glasögonen finns inte än alltså, bara prototyp. Men de lär komma 2014. Samma år som fyrhjulingen sätts i produktion, om jag får önskedrömma!

I Halmstad nu. Dagens rapport kommer ikväll, från Laholm! Peppar peppar.

Idag körde jag Steninge-Laholm. Stötte på det första cykelhindret på resan och blev orolig om jag skulle ta mig igenom. Men det gick lätt som tur var, det var ordentligt avstånd emellan så det var bara att svänga igenom.

Dagens höjdpunkt var mötet med Janne, Petra och lille Jon, som trots namnen inte alls kommer från Sverige. Janne är tysk, Petra tjeckisk och Jon producerad i Berlin, där de bor. De tar cyklarna till farmor och farfar på Värmlandsnäs! De ”fuskade” lite med tåg till södra Danmark, men nu kör de cirka fyra mil per dag när Jon sover. Farmor och farfar tycker dock att de ska komma fram snabbare, så det kanske blir någon mer tågsträcka.

Jag hade tur som stötte på dem, för de var just på väg ut ur skogen, där det tältat i ett dyrt Hilleberg-tält. Mitt tips om Steninge vandrarhem föll därför inte i god jord eftersom de lagt en hel del pengar på tältet... :)

En Azub liggcykel har de som synes, vilken de turas om att åka på. Sätet är ställbart, både lutning och längsled, så det går relativt lätt att byta förare. Fjädring på både bak och framhjul, och ett mycket bekvämt säte. Fullutrustad! Tyvärr small ett däck för dem, så de blev försenade en hel dag på grund att det var svårt att få fram ett nytt däck i rätt dimension. Men nu har de med sig reservdäck i båda dimensionerna!

Jag fick provköra Azuben med vagnen bortkopplad och det kan sammanfattas med att det var svårt att komma iväg men oerhört bekvämt och lättrampat! Men jag tänker också att det vore minst lika smidigt att ha en fyrhjuling där allt får plats istället för 2+2 hjul som nu, med tvåhjulig liggcykel plus kärra. Då slipper man dessutom balansproblemen vid start och uppförsbackar.

Azubens säte. Tunt, hårt skal i någon slags komposit i tre lager samt tjock, mjuk dyna kläd med meshtyg.

Jon på lastlådan på fyrhjulingen.

Ett urval av dagens kommentarer:

"Ser härligt ut"

"Tjusigt bygge"

"Pappa, kolla på den cykelen" (ja, de säger så i halland)
"-Ja, konstig"

"Jävla smart tänkt"

"Ser man inte dåligt i trafiken med den där?"
"Inte sämre än bilisterna iaf, jag sitter lika högt som de"
"Men jag gillar ändå den här bättre" (pekar på sin tvåhjuling)
"Det är OK!"

Jag har lyssnat på några sommarpratare när jag cyklat. Passar perfekt eftersom det är 1,5 timmar långa program och det är också ett rätt lagom cykelpass innan jag vill ta en rast.

Vet inte om det är extra bra sommarpratare eller om det är cyklingen som gör det, men jag har blivit väldigt rörd av flera jag har lyssnat på. Här är några superminirecensioner:

Anja Pärson -Intressant om hennes kärlek, men hon har lite för stort ego för min smak för att jag skulle orka lyssna till slutet

Klara Zimmergren -Mycket rörande om barnlöshet. En bra inblick i hur det verkligen är. Och såklart roligt emellanåt! Och slutklämmen: "Var modern -skippa köttet"

Yngwie Malmsteen -Kul att höra om hans passion för att "skapa något intressant". Förvånande för mig så var det mycket klassiskt med, hade inte riktigt koll på att det är det som han är känd för, att kombinera klassiskt med hårdrock.

David Hellenius -Småroligt om hans karriär och hypokondri, och väldigt gripande när det kom till hans sons dramatiska födelse.

Ulf Ellervik -Kemiprofessor som förklarade vad lust, förälskelse och kärlek är med hjälp av kemi

Det är så inspirerande att läsa om alla som är ute och cyklar i en eller annan form. Johan - ditt ävertyr följer jag förstås med stor spänning. Blev dubbelt inspirerad när jag upptäckte att trimobilen var en produkt som går att köpa. Det känns som att mer avancerade multifunktionscyklar ligger i tiden.

Ett äventyr av ett annat slag är sverigetempot som avslutades i torsdag. Här handlar det om att ta sig från Riksgränsen till Smygehuk på maximalt nio dygn vilket innebär att man i snitt måste cykla 22-23 mil per dygn.

Själv har jag just gått på semester och firat detta med en lite längre dagstur till en sommarstuga där resten av familjen befann sig. Här var det slående vilken kapacitet jag hade lyckats bygga upp genom att cykla till jobbet med elunderstöd sedan mitten av maj.

Mycket intressant med trimobilen -liknar till vissa delar vad vi tänkt oss med quaden. Den dras dock med samma nackdel som Leitran, bredden på 95 cm och jag skulle också tro att den kan välta vid olyckliga omständigheter (kombination av sväng och kraftig inbromsning gissar jag kan bli lite risky). Men väldigt roligt att det nu mer och mer blir tillåtet att tänka något annat än vanliga tvåhjulingar! Cykel kan ju vara så mycket mer.

Menar du att du byggt upp mer kapacitet sen du fick elassist? För att du nu cyklar oftare? I mitt fall kändes det som att all motion försvann när jag fick på elassisten.

Det är regelbundenheten som får genomslag. Jag får det till att jag i snitt sitter av 2x45 minuter varannan dag. Jag får visserligen viss hjälp av elen, men för den skull slår jag ju inte av helt på min egen insats. Och särskilt på hemvägen har jag inget emot att ta i lite extra ibland. För mig som till och från haft perioder med   uthållighetsidrottande "projekt" så måste jag säga att formen är riktigt god trots att jag bara har genomfört något fåtal riktiga tärningspass i månaden utöver cykelpendlingen.

Intressant, undrar om det har att göra med olika principer för hur mycket elassist man vill ha. Väljer du mellan olika lägen? Jag kör jämt på full gas... :)

Det var här alla i Laholm var igår kväll... Jag missade en invigning av en cykelbana!

Nyinvigda cykelbanan antar jag.

Några vrålåk i Båstad.

Här blev jag upplockad av Mikael Olsson, en av mina kompanjoner i nystartade och spännande Again Nutrient Recovery AB. Han tyckte inte att det var någon bra idé att jag skulle cykla över Hallandsås, så han kom med bil och gallerkärra. Och det är jag tacksam för, hade inte varit kul att cykla över den! 

Mikael provkör. Märkligt hur alla ler när de provkör!

Jag har fem olika effektlägen och dessutom läge "0" och jag alternerar genom hela skalan. Inne bland bebyggelsen, när det finns annan trafik som korsar så att man måste stanna så håller jag mig till de lägre lägena eftersom det är svårt att smyga fram annars. Fullgas är bra när det är brant uppför, men då den slår ifrån när maxhastigheten nås så blir det väldigt ryckig körning om man har för hög effekt. Då är det mjukare att köra på ett effektläge som är nära gränsen för att motorn ska orka upp för den aktuella backen.

Det spelar ju också roll att jag på plan mark trampar i ca 30 km/h (kräver ca 180 W) utan att det känns särskilt slitsamt trots det extra motstånd som motorn och vikten ger. Då är jag inte så benägen att hålla igen ner till 25 km/h. Det blir förstås skillnad på din Nihola som med samma effekt inte kommer särskilt mycket över 20 km/h. "Alltid full gas" skulle i någon slags analogi med din Nihola innebära att jag har elunderstöd i hastigheter upp till 35-40 km/h.

Fin cykling på Bjärehalvön (andra sidan Hallandsås alltså!). Utsikt mot Kullen.

Steninge vandrarhem var fint, men Rasmus och Johannas B&B i Vejbyslätt var ännu finare!

Rasmus med en äggproducent.

Mycket god sallad med stor andel hemproducerat fick jag av Johanna o Rasmus!

Magnus, ja jag tror att det här att välja hur mycket elassist man vill ha enligt din modell är så man ska ha det. Fast det skulle ju vara ännu bättre om systemet var så smart att man slapp ändra under körning. Alltså t.ex. att jag en dag känner mig lite krasslig och då sätter på hög elasisst så jag inte behöver ta i så mycket. Och när jag känner mig stark och det inte gör ngt om jag blir svett så sätter jag på en lägre grad. Och det vore också bra om det fanns en kaloriräknare i den, så man får en lite belöning när man väljer lättare elassist...

Så länge jag var i Halland så var det enkelt att hitta. Ginstleden är välskyltad (hittade bara ett ställe där det saknades en skylt i en korsning, vid Långasand), och i kombination med iPhones kartjänst har jag inte kört många meter fel. Men när jag kom in i Skåne blev det genast rörigare. Tillbaks till kartläsning. Frågade hos turistbyrån i Ängelholm hur man cyklade till Helsingborg och fick beskedet att det bara fanns cykelled en bit, sedan sa hon att många väljer en lång omväg för att komma till Helsingborg. Verkar ju onödigt tänkte jag, varför åka längre än nödvändigt? Men det fanns en anledning till omvägen... Om man åker rätt in mot Helsingborg så måste man köra på hårt trafikerad 90-väg en bit... Så det var bara för mig att vända tillbaks och köra en ganska avancerad väg för att komma in i Helsingborg med cykel.

Passerade ett ENORMT köpcenter (Väla) som aldrig tycktes ta slut. Inte så kul. Alla gamla vanliga kedjor och miljarders med bilar, parkeringar och vägar.

Väl framme vid färjan var det desto trevligare. Två olika anställda öste beröm över cykeln, och jag fick första kommentaren på danska:

"Det var en mae fin cykkel det där"

Det kostar bara 34 spänn att åka färja med cykel! Och sen fick jag köra av färjan före alla bilar. Så för den som är sugen på att åka en sväng till Danmark kan jag verkligen rekommendera att ta cykel och färja. Överfarten tar 20 minuter, precis lagom för att hinna sänka en kaffe med wienerbröd (ja, med chokolaaaade).

Har varit på rätt kass humör andra halvan av dagen, och det är på grund av Petter Stordalens sommarpratarprogram. Tyckte att första halvan var väldigt inspirerande om honom som entreprenör, men sen kom han in på hans miljögärningar... Jag blir så arg så jag kokar, tror jag ska maila honom och erbjuda lite miljö- och resursundervisning så han verkligen fattar vad han pratar om när han tar upp sina jordgubbar och sin döda planet. Naivitet kombinerat med att slå för sig för bröstet är ingen höjdarkombination. Tänk om han kunde förstå bara lite hur det hänger ihop, och lägga sin enorma energi på det...

Övernattar i Helsingör. Imorgon siktar jag på att nå målet, Köpenhamn!

Nice

Framme! Helt OK cykling längs strandvägen idag. Första halvan bra cykelbana ihop med bilvägen, andra halvan mer blandat. Trevligt med utsikten över havet och Sverige! Har hittat gudsonen och checkat in på vandrarhemmet på Amager.

Rendez-vous på Estate Coffee. Lite pinsamt att behöva äntra Köpenhamn i funktionskläder, men vädret var tyvärr tvingande.

Välkomnades med en stor cappuccino med hjärta, den satt bra kan jag meddela! Blev påmind om ett par som jag tänkt lite extra på under resan. Nu blir det ett par dagar i Köpenhamn innan vi tar tåget hem.

Amager, där vandrarhemmet låg, var ett rätt märkligt ställe. Något slags mellantillstånd med stora slyområden och vad det verkar som oreglerad koloniverksamhet. Blandat med rätt trist nytt stadsbygge med höga bostadshus med lite grönytor emellan. Brorsonen på hyrcykel.

Brorsonen fotade detta. Vanlig dam-modell i Köpenhamn, med lite högre styre så man kan sitta helt rak i ryggen.

Amager.

Vid vattnet fanns dock byggnader som tog ut svängarna en hel del. Det här gillade jag!

Första kvällen hängde vi i Christiania, ett väldigt speciellt området som nu i dagarna fått ökat självstyre. Vi respekterade önskemålet om att inte fota därinne, men jag kan verkligen rekommendera ett besök. Bilfritt (Christianiacykelns hem), lugnt, blandat med folk och blandad, fri bebyggelse.

Dag två hängde vi i Vesterbro, där bland annat Nihola finns. Pratade lite elassist med en mekaniker där. De erbjuder idag Bionx-elassist, till en extrakostnad på 17 000 danska. Det vill säga lite mycket som resten av cykeln.

Åt min godaste vegburgare någonsin som lunch på ett hamburgeri på Istedgade i Vesterbro. Tuborg Guld i kylda glas passade väldigt bra till... Var så mätt efter detta så jag inte åt något förrän nio på kvällen. Stoooor kikärtsbiff i med tzatsiki i, massa grönsaker samt goda såser. Och coleslaw som tillbehör.

Parkering på en sidogata till Ströget. Köpenhamn är helt klart mycket mer utvecklat ur cykelperspektiv än någon annan stad jag varit i (har inte varit i Amsterdam). I princip alla gator har cykelbana. Det är många som cyklar.

Men ändå så tycker jag inte att detta känns som något ideal att sträva efter... Även om det är många som cyklar så är det samtidigt oerhört intensiv motortrafik. Det är stress, höga hastigheter, tät trafik och mycket buller. Och även om det är skönt med egen cykelbana så innebär det som bekant att man som cyklist har en nackdel gentemot motortrafiken om man ska svänga i korsningar. Cyklisten måste passera två rödljus, bilisten bara ett.

Ska man få trivsamma städer på riktigt så behöver motortrafiken få ordentligt sänkt hastighet så att man kan blanda cykeltrafik med motortrafiken. Cykelbanorna får gärna vara kvar för barn, äldre och andra som vill cykla lite långsammare. Enda stället där jag verkligen kunde slappna av i centrala Köpenhamn var i bilfria Christiania (och nej, behövde ingen marijuana för det). Överallt annars stördes jag av den intensiva motortrafiken.

Det här är det jag helst kommer ihåg från cykelresan. Bekväm, avslappnad cykling i vackra omgivningar på glest trafikerade asfaltvägar, och med något intressant eller vackert i lurarna. Underbart.

Hur var då fyrhjulingen som touringcykel? Ja, det kan väl sammanfattas med en stor fördel och en stor nackdel.

Fördelen är bekvämligheten. Jämfört med sadelresan jag gjorde i fjol så är de fysiska besvären minimala. Lite träsmak i rumpan efter ca. 1,5 timmes cykling är allt. Inte samma ömhet och domnande i baken, inte samma domnande händer och inte obekvämt för nacken. Och träsmaken tror jag avhjälps med ett mjukare och mer ergonomiskt utformat säte, nu satt jag på liggunderlag monterade på en aluminumram med två plana ytor.

Nackdelen är att vikten och utförandet gjorde att det gick tungt. Jag kunde inte hålla högre hastighet än vad jag gjorde med Niholan i fjol. Tvåhjuliga cykelsemestrare var betydligt snabbare.

Smartare konstruktion, bättre komponenter och en bättre sittställning med tramporna ovanför den lägsta delen av sätet kan nog göra en hel del för hastigheten, men jag tror att det kommer bli svårt att slå en tvåhjuling i hastighet. I nedförsbackar kan man få en fördel med strömlinjeformad kåpa, men å andra sidan har man en nackdel i uppförsbackarna med den större vikten och att man inte kan använda hela kroppen tillfälligt (genom att ställa sig upp och trampa). Men om skillnaden bara är liten så kommer helt klart den ökade komforten att vara värd lite lägre hastighet. Fyrhjulingen lastar också bättre, man behöver inte extrempacka i cykelväskor. Men angående hastigheten, så kommer fordonet ändå ha elassist, vilket ökar hastigheten markant. Men visst vore det bra om det ändå gick att framföra i hyfsad hastighet utan elassist, för muskelpuritaner och vid tömt batteri.

Fjädring tror jag är nödvändigt på ett sånt här fordon. Vid höga hastigheter efter nedförsbackar blir omjämnheter på några centimeter obehagliga.

Framkomligheten var god, som förväntad. Jag fastnade inte någonstans på grund av att fyrhjulingen skulle vara klumpigare än en tvåhjuling.

Det är viktigt med smidiga lösningar för lås, småförvaring och smidig åtkomst till lastutrymmet. Lite trist att fippla med lås och lastutrymme varje gång man stannar. Och kameran orkade jag inte ta fram ur stora lastutrummet, småförvaring som är åtkomligt från sätet hade varit bra. 

Demonterbarhet är också något som vore bra. Jag tog ju tåget hem och fick isär cykeln på en timme med cirka fem verktyg och slog in allt i svarta sopsäckar. Hade varit bra om det gick på en kvart, utan verktyg, och med någon slags förvaring att stoppa in ramen i. Då kan man göra bekväm cykeltouring som kombineras med tåg och buss.

Igår pumpade jag däcken och det gjorde otrolig skillnad! Nu kan jag hålla samma fart som tvåhjulingar. Jag tänkte att det skulle bli lite bättre med stenhårt pumpade däck, men att det skulle göra sådan här skillnad... Känns lite klantigt nu att jag cyklade Göteborg-Köpenhamn med alldeles för dåligt med luft i däcken! De var "normalpumpade" så att däcket ger efter lite grann när man trycker hårt med tummen. Nu har jag pumpat så hårt så att det i princip inte ger efter någonting. 

Idag kom jag på en generell fördel med trikar och quadar som jag inte tänkt på förut. Man kan fortsätta trampa i snäva kurvor, vilket bidrar till den gokartliknande körupplevelsen.

JA!! Däckstryck är en underskattad teknikgrej inom cykling. Jag fick ont i händerna på längre turer på vanliga cyklar och lärde mig sänka trycket i framhjulet. Jag har en stående golvpump med tryckmätare. Nånstans mellan 2-5 bar är bra tryck i framhjulet för mig, beroende på däck med mera. Det går att trycka in tummen i däcket men ganska lite.

När trycket är för hårt studsar däcket och i svängarna känns det som att jag börjar tappa greppet. När det är får lågt så viker sig däcket i svängarna. När trycket är rätt har jag bra kontroll genom svängarna, svisch!

Vill man mixtra med trycket är rekommendationen på däckets sida en bra utgångspunkt, men som Sheldon Brown säger tycker jag man ska betrakta rekommendationerna just som en utgångspunkt. Det bästa är att experimentera själv. Högre tryck brukar ge färre punkteringar men kan å andra sidan göra att däcket lossnar eller exploderar i stark sol.

http://sheldonbrown.com/tires.html#pressure

Att det blir extra viktigt med däcktrycket i en quad är väl rätt naturligt egentligen eftersom det är fler hjul som ger rullmotstånd. Jag har inte fått sämre köregenskaper av att ha så hårt pumpade däck, tycker faktiskt inte att den studsar mer heller.

Byggde ett provisoriskt flak igår och idag körde jag en tjockteve till återvinningscentralen. Är fortfarande förbluffad över vilken skillnad det har gjort med däcktrycket, jag kör säkert 50 % snabbare nu. Hänger ledigt med andra cyklister trots 46 kg cykel och tjockteve som last. Kanske är det också så att rätt muskler för liggcykel börjar infinna sig?

Kul! Kanske blir något för cykelbud? När de första Bromptoncyklarna tillverkades i slutet av 70-talet visade reklambladen att det var enkelt att ta cykeln i bilen. Tanken var att man skulle lämna bilen en bit utanför stan. Och det var ju nästan rätt! Nu är det kollektivtrafik som gäller och Brompton sponsrar en broschyr om cykel på tåg i England, som visar vilka tåg som är upplåtna för cykel.

Cycle Logistics, ett EU-finansierat projekt:
http://www.cyclelogistics.eu/

Tack för tipset om Cycle Logistics! Undrar om det har något samband med den här nya lastcykel-lobbygruppen:
http://www.ecf.com/press_release/eucargobicyclefe/

Jag har faktiskt lite spännande samtal med nystartade cykelåkeriet Move by Bike i Malmö. Får se vad det blir av det!

Eftersom vikten fördelas på fler hjul så trycks dom ihop mindre vilket väl torde minska rullmotståndet/hjul. En del hävdar att bredare däck kan rulla lättare av samma skäl.

Själv kom jag hem igår efter att ha kört din väg ner till Danmark och sedan fortsatt över Lolland-Langeland-Fyn (Stora Bält är stängt för velomobiler) och så Jylland upp till Frederikshavn och visst märker man skillnad i benen. Triumf-backen upp mot Älvsborgsbron gick som en dans trots 172kg totalvikt. El-assisten är guld och räcker 8-9 mil om man ställer Bionx-systemet på lägsta nivån och är noga med regenereringen. Det är ändå så finurligt att det hjälper till massor i dom värsta backarna när man spinner i 6-8 km/h. Många och långa sådana i Danmark på sina ställen, f ö. Ungefär som Hallandsåsen lite här och var. För att få ut mesta möjliga regenerering i branta utförslöp kör man sakta (15-20 med 406-hjul) och hjälper till med vanliga bromsen. Här skulle det vara intressant för velomobilbruk att ha fler parallelkopplade celler för att kunna klara högre laddströmmar och alltså kunna köra fortare utför med full laddning. Superkondensatorer..? En nackdel med Bionx är att det börjar ta emot på plan mark vid högre farter. Över 30km/h märks det ordentligt och man blir snabbt trött med de små hjulen. Precis vid assistgränsen 25 verkar den trivas bäst. Vill man göra det lätt för sig passar man på och laddar lite när man ändå ska äta lunch på en gemytlig kro :)

Assistsystemet måste kunna driva några usb-uttag (gärna även när man tagit ur huvudbatteriet via en liten 12V-blyack) så man kan köra sin mobil för fullt med navigering (open cycle maps är jättebra) och spara track-spår etc. Och så vill man kanske ladda upp pulsgivaren på kvällen fast huvudbatteriet är urtaget för laddning. Man behöver alltså både 13,8 och 5,0 V via dc-dc.

Velomobiler drar till sig nyfikna hela tiden och det är ju mest trevligt men vill man lämna den obevakad så är larm med rörelsedetektor nästan nödvändigt. Lät bli att aktivera det vid några tillfällen (för att inte störa i onödan med alla pipanden) och trots att jag hade velomobilen inom synhåll så hade någon liten parvel varit där och halvt vridit sönder backspegeln eller smetat på glass, med sin stolte fader helt igonorant stående bredvid. Varning för badorter i detta sammanhang, där samlas dom :)

Att sitta under tak är helt perfekt både i sol och förstås regn. Hade en hel del av den senare varan men trots långkörning går det rätt bra att hålla imman i schack så länge man rullar. I sol tar man bort den långa vindrutan och får utmärkt ventilation men svettigt blir det naturligtvis ändå om man står på eller vid brant uppför. Medvind däremot är inget man vill ha, ger dålig ventilation och så hinner vanliga cyklar lättare ikapp...

Beträffande fjädring så undrar jag hur du stod ut utan... Vägar som är lämpliga för cykel är allt som oftast också rejält ojämna. I bak har jag en bra gasdämpare men fram sitter enklare fjäderben. Skillnaden är påtaglig! Amerikanska Risse lär just nu utveckla gasdämpare för fjäderben fram till velomobiler. När det går lite fortare är just dämpfunktionen viktig för stabilitet och eventuell vältrisk. Man vill att hjulet ska ha kontakt med underlaget hela tiden och inte släppa vid t ex kurvtagning. I övrigt hade jag inget endaste tillfälle med tendenser till lyftning av innerhjul trots att det gick rätt fort i en del kurvor utför. Med bra fjädring borde man också skona hjul, ekrar och upphängning och komma undan med lättare konstruktion utan att det går sönder.

Glömde nämna att jag passade på att besöka velomobilcenter i Köpenhamn och där var full aktivitet trots lördag. Fanns flera olika velomobiler för provkörning och snackade lite med en fransman och Leitra-konstruktören. Mycket trevligt och rekommenderas starkt! Vågade dock inte ta en tur med någon av deras lättviktare med tanke på hur tung min hade känts sedan...

Underbart att höra om din reseberättelse! Kul att höra om att karossen gav skydd för solen, det var en insikt jag gjorde för bara en liten stund sedan. Som min pappa sa, i riktigt varma länder är det ingen som köper cabriolet. Den enda dag som jag hade med riktigt gassande sol så längtade jag efter att det skulle komma lite skugga snart.

Angående hur jag klarade mig utan fjädring så var det inget problem med den mycket långsamma marschfart jag hade. Men i backarna så blev det det som du säger inte bra när det kom ojämnheter, kändes nästan farligt när man studsade i ojämnheterna. Tågövergångar var heller inget vidare att köra över. Håller helt med om att fjädring skonar ramen och att det nog möjliggör att bygga lite klenare och lättare.

Mycket intressant om specialgasdämparna för velomobiler!

Vilken väg tog du över Hallandsåsen?

Hittar inte Open cycle maps. Har du Android?

Vad har du för däck?

Får ta en tur till Velomobilcenter ngn gång... Jag avundas dig som har fått träffa herr Leitra.

Såg att du länkade till Risses Quest-bakdämpare. Dom håller också på att ta fram en insats till fjäderben fram. Med 4 hjul kanske du skulle ha MacPherson i bak med och ha möjlighet till styrning på alla 4 i låga hastigheter, hehe... Eftersom en velomobil måste vara smal (din prototyp verkar vara i bredaste laget för alla smala cykelbanor) så vill man inte ha breda hjulhus som inkräktar på utrymmet. Kan man då aktivera 4-hjulsstyrning på något klurigt sätt (en liten spak bredvid sitsen som steglöst kopplar ihop fram och bakstyrning när man drar den uppåt för att sedan fjädra tillbaka till normalläge är ingen mekanisk omöjlighet) vid låga farter så kunde man då även få snäv vändradie. Dock krävs drivknutar men då kan man lika gärna köra framhjulsdrift och slippa långa kedjor och idlers etc (som också väger en del... Min behöver 3 standardkedjor). Blir nog komplicerat... Sen finns förstås vanliga MTB-dämpare men dom får inte ta för mycket plats i sidled...

En sak att tänka på är att försöka kapsla in drivlinan med kedjor och drev. På min kommer det in smuts och kedjor och klingor behövde bytas efter knappa 500 mil. Jag har kört en hel del vinter, dock...

Jag tog denna väg:
 

Schwalbe Marathon Plus kör jag på och en uppsättning höll lite över 400 mil med en punka bak...

http://www.opencyclemap.org/ vars data körs online/cachat i Marble som finns till Nokia N900 som kör en Linux-variant utifrån Debian. Väldigt trevlig telefon som kom redan 2009 och vid den tiden utklassade allt. Dock vågade Nokia inte satsa stort så det blev mest nördar som köpte den (och följdaktligen går dom nu i familjegrav med MS...). Dock dog den plötsligt på morgonen sista dagen så papperskartan fick komma till heders igen...

Bredden är 84 cm vilket är fem cm mindre än min Nihola som jag kört utan problem på Göteborgs cykelbanor och gator i sex år. Och med tanke på lastcyklars popularitet i Köpenhamn så anser jag att detta är en fullt acceptabel bredd. Tillräckligt smal för att gå igenom de flesta dörrar och portar också. Hur bred är din Cab-bike? Leitran är 98 cm bred, den undrar jag lite över hur den fungerar på cykelbanor.

Det ska inte vara något problem att få till en bra svängradie. Svängradien är dålig på quaden just nu, men vi har en plan för att lösa det. Så det behövs ingen styrning på bakhjulen.

Bra tips att kapsla in kedjor helt för att öka livslängden på drivlinan. Vad smörjer du kedjorna med?

Visst var det fint på Bjärehalvön? Som du kanske såg så fick jag hjälp upp på åsen... Tror inte jag hade klarat den. Möjligen nu när den rullar betydligt lättare och jag börjat få rätt muskler i benen.

Körde ett lass till häromdagen. Glada miner igen på återvinningscentralen, denna gång blev jag fotograferad... 

Min Cab-bike är 74 cm bred.

Förra uppsättningen kedjor smorde jag med teflonolja och bägge helt utslitna vid 450 mil... Den här gången tänker jag inte smörja alls! Tanken med det är att kedjan är välsmord inuti redan från fabrik och extra oljning drar bara in smuts i länkarna. Vi får se... Redan efter 110 mil körda har den främre längdat sig från 0,25% till 0,5% enligt Parktools kedjemätare... Helt inkapslat borde man kunna få ner underhållskostnader markant. Nya kedjor och klingor var 500:e mil kostar allt en del. Lägg till detta en omgång däck så är man snart uppe i vad det kostar att serva bilen...

Funkar inget vidare att stiga ur en velomobil och skjuta så det gäller att ha tillräckligt låga växlar om man vill kunna ta vilken backe som helst, även med last. Stötte faktiskt på några extremer i Danmark där jag var nere och nosade på på riktiga låga växlar. Med Rohloff och 14-34 kugg i bak får man omfånget 1:12,77 och då räcker det till att trampa i 50 km/h också om man skulle vilja (och orka...).

Oj oj oj, du har verkligen inte sparat på komponenterna... Nu ska vi se, betyder 1:12,77 att du har 1277 % växelomfång, eller hur blir det? En vanlig mountainbikeuppsättning brukar ligga på drygt 500 % va? Det är ett otroligt omfång du har! Är det Rohloff i kombination med en vanlig krans eller?

Låter ju lite skumt att kedjorna är helt slut efter 500 mil ja. Pappa tipsade om kedjespray till MC, den ska tydligen sitta på bättre. Däckkostnader verkar kunna bli ganska stora ja. Jag har redan betydande slitage på framdäcken, och jag har väl inte kört mer än 50-70 mil.

Kenneth, hur gjorde du rent kedjan mellan smörjningarna?

Jag skaffade en kedjetvätt förra året som jag tycker gör stor skillnad. Även en kedja med "torrt" smörjmedel drar åt sig en del vägdamm. Detta damm är till mer eller mindre andel bestånde av finmalet stenmaterial och detta stenmaterial är inte sällan hårdare än kedjans stål. Så dammet kommer att slipa kedjan vilken då släpper ifrån sig metallpartiklar som i sin tur också bidrar till slipningen. I min kedjetvätt ligger en magnet i botten och det är tydligt hur man vid varje tvätt får loss en viss metallmängd.

På MTB:n så är det tvätt efter i princip varje tur. På racern tycker jag det kan vara ok vart 10:e mil. På brukscykeln som mest går korta sträckor blir det någon gång om året. Triken som jag pendlar med klarar sig betydligt bättre från att samla smuts genom att kedjan till stor del löper i rör. Här hinner jag köra 50-100 mil mellan tvättarna, men då kompletteringssmörjer jag några gånger emellan.

Helt inkapslat vore förstås en stor vinst, men frågan är hur det ska kunna göras utan alltför stora kraftöverföringsförluster.

Däckslitaget är nog svårt att hålla ner om man har fler än två hjul. Jag uppfattar det som att slitaget på en trike och en quad huvudsakligen sker i mitten av slitytan såväl när det går rakt fram som när man svänger. På en tvåhjuling sliter man mitt på när man går rakt fram medan det lite agressivare slitaget vid sväng sker en bit ut mot sidan av däcket som annars inte är i kontakt med vägytan. På så sätt fördelas slitaget mera äver däcket. Dessutom upplever jag att triken småslirar betydligt mer i svängarna.

Slutligen så är det alltid en utmaning att få till rätt hjulinställning på alla hjulen så att de verkligen rullar åt samma håll och inte minst att de verkligen håller rätt riktning under svängarna.

 Min däck på triken (Schwalbe Maraton Race) är visseligen tydligt slitna efter ca 200-250 mil, men känns som att de räcker ungefär lika långt till.

Framdäcken (Biltema) slut efter två månader...

Backdäcket på min trike betraktade jag som slut efter ca 300 mil och har nu bytt till Schwalbe Maraton som är lite tuffare i slitstyrka enligt Schwalbe. Annars finns numera Schwalbe Tryker som är särskilt utvecklat för trike:ar och som ska tåla dessa cyklars typiska slitage mycket bättre.

Kan nog vara värt att testa Tryker-däcken. Var köper man dem bäst?

Prova CykelDennis http://www.cykeldennis.se/cykeldelar/cykeldack/20-tum-c-501-1.aspx. Har själv köpt mina däck där efter lite olika försök på lokala butiker först. De lokal butikerna hade ganska långa leveranstider eftersom de behövde beställa hem grejjerna. CykelDennis verkar ha ett välsorterat lager och relativt snabbt flöde på beställning och leverans från leverantörerna. Såg att CykelDennis faktiskt har Tryker i lager.

Tackar! Mycket möjligt att jag beställer ett par Tryker.

Här dras quaden på kärra efter Niholan. Världspremiär på den kombinationen?

Fick mail med foto från Janne, Petra och Jon idag, den tjeckisk-tyska familjen som reste Berlin-Värmlandsnäs med cykel och som jag träffade på på en cykelväg i Halland. Jättekul!

Köpte två Schwalbe Tryker-däck och blev misstänksam när jag såg hur lövtunna de var. Och mycket riktigt, efter två dagars användning sitter det en liten stenflis rätt igenom gummit och punkan är ett faktum. Nu blir det Schwalbe Marathon Plus.

Marathon Plus på. Den har också fått elassist, nytt säte, lättare styrning, lastlåda och semi-trailer. Foto från ett flyttjobb i förrgår.

Wow! Var driver elmotorn?

Den driver på vevaxeln. Du ser den lilla runda klumpen snett ovanför kedjekransen, det är elmotorn.

Aha, 250 watt. Ligger bordet på vagnen eller quaden eller mittemellan?

Bordet ligger på främre delen av semi-trailern, den del som är över quaden.

Trist att du fick punka på tryker-däcket Johan. Gissar att det främst hänger ihop med att du kört på ytor som halkbekämpats med stenflis? Här hemma i Falun hör just detta med stenflis som leder till punka till de vanligaste klagomålen på förutsättningar för vintercykling. Själv kör jag sedan många år på dubbade vinterdäck och jag kan inte påminna mig om att jag haft punka på något av dessa.

Har du planera på att använda tryker-däcken igen eftervårstädningen? Annars har du här en spekulant.

Ekipaget på senaste bilden ser väldigt trevligt ut. Jag gissar att du har ganska bra grepp på drivhjulen med såpass mycket last.

Vet inte om det var stenflis. Det var en mycket liten flis som satt i däcket. Trykerdäcken är dina! Två för ett, blir det bra?

Ja, har inte haft något större problem med fästet, och då har jag ändå ett slätt mönster på bakdäcken. Kör jag utan släp och svänger kraftigt på snöigt underlag kasar den lite, det är allt. Tror inte att jag behöver ha dubbdäck på vintern.

Hej! Undrar lite bur det är möjligt att provköra och kanske köpa en sådan här fyrhjuling? Vänligen hör av Er så snart ni har möjlighet! :)

Det ordnar vi Christoffer. Maila mig på [email protected]!