Konsumtion, miljöpåverkan och tidsbrist

Att diskutera hur konsumtion i sig påverkar oss och vår miljö är ett ämne som jag tycker är intressant, men som sällan lyfts fram. En förklaring till att det inte lyfts fram är naturligtvis att det inte finns några vinstintresse bakom idéer om minskad konsumtion. Jag upplever själv att fler och fler människor (inklusive mig själv och mina bekanta) lägger mer och mer tid på att läsa modemagasin och inredningsmagasin, och lägger också mycket tid på att gå i affärer. Både för att köpa kläder och saker och för att hålla sig ajour med vad som gäller. Författaren Katarina Bjärvall tar upp kopplingen mellan småbarnsföräldrars konsumtion och tidsbrist: "Den stora frågan i de flesta barnfamiljer är hur man ska få tiden att räcka till. I sin nya bok Vill ha mer - om barn, tid och konsumtion, skriver journalisten och författaren Katarina Bjärvall om hur "konsumtionskulturen går hand i hand med tidsbristen". Hon menar att småbarnsföräldrar jobbar mer än de skulle behöva, och att mycket av fritiden dessutom går åt till att shoppa."

Docent Christer Sanne har liknande tankegångar. I dagens GP omskrivs hans nya bok "Keynes barnbarn". John Maynard Keynes var en ekonom som på 30-talet förutspådde att industrins effektiviseringar skulle leda till att hans barnbarn bara behövde arbeta 15 timmar i veckan. Många kloka ord finns i denna korta GP-artikel, här är några citat: "Förr var konsumtionen till för att tillgodose våra behov, men nu behöver vi konsumtionen för att vi ska ha jobb. Hur blev det så?" "Ingen miljöteknik i världen hjälper när vi överkonsumerar" "Vi ska arbeta för att tillfredställa våra behov, inte för att öka konsumtionen. Och eftersom vi redan har våra behov tillgodosedda, borde vi minska arbetstiden och dela på de jobb som finns" "Att ha tak för när det är nog skulle nog de flesta uppleva som en befrielse" Jag har bara en reflektion som går emot Sannes tankar. Jag tänker på de entreprenörer som älskar att jobba och med sina nya idéer och arbetssamhet skapar företag som växer och skapar arbetstillfällen. Är dessa entreprenörer av ondo? Hur ska de få utlopp för sin kreativitet och arbetsvilja?

En kille till som tycker det här med konsumtion är sådär, Owe Wikström. "Utseendeindustrin bygger på att skapa det missnöje som de sedan säljer bot emot. Så har det alltid varit. Men i det tidiga 2000-talet är det inte bara kroppen som är problemet. Snarare har hela självet blivit ett problem. När identiteten blir kringflytande och elastisk, de flesta gränser suddats ut och tillhörigheter luckras upp måste varje person välja, forma - och helst köpa - sig en självbild. Det är tungt att alltid vara sitt eget livs projekt. Det går att köpa säkerhet genom märkeskläder eller hyra en livsstilscoach."

Finns det inte åtminstone ett sätt att göra vinst på att minska konsumtionen? Om man höjer kvaliteten så att produkten håller längre? Apropå den här trådens inledning.

Jag håller med dig Johan, många arbetar mycket för att de har spännande karriärer. När maskinerna tar över de tråkiga jobben, så finns ju bara de roliga jobben kvar. En bieffekt av karriären är att man måste konsumera mycket för att belöna sig.

Eleonora, second hand är ju en trend som håller i sig. Jag tycker det är roligt att det blir alltmer accepterat att fina saker inte måste vara nya. Det går helt emot slit- och slängmentaliteten. Jag tycker det verkar som att cykelverkstad är en doldis. Man kan tjäna mycket pengar på att laga cyklar. Man tar tre hundra kronor för material, hundra för jobbet, och en duktig reparatör hinner med massor med såna reparationer varje dag. Det är många som tar fram sina gamla cyklar och lämnar in dem på lagning. Det gäller för cykelverkstan att ha alla delar på lager så man kan laga alla fel till nästa vardag. Ju längre man kan hålla cykeln rullande, ju mer pengar tjänar man. Kunderna blir ju tveksamma om man säger att de måste köpa nya cyklar. Men om man kan laga den till nästa dag, så blir de glada och betalar.

En intressant idé finns i en avhandling från i vintras. Den handlar om hur man kan använda subventioner för att få företag att välja att producera mindre. Jag har inte läst avhandlingen, men lyssnat på en presentation av Lars, och idén är rätt intressant.

Den idén har jag hört och jag måste säga att jag tycker det är en idé som verkar vara helt omöjlig att genomföra i praktiken. Hur gör man t.ex. med ett nystartat företag? Och vilket enormt byråkratiskt system som måste byggas upp för att bestämma subventionsnivåer sen. När det gäller detta tror jag mer på så enkla grejer som att beskatta det som har hög miljöpåverkan hårt.

Producera-inte subventioner finns ju redan i jordbruket. Bönder får betalt för att låta mark ligga i träda. Eftersom kött är sämre för miljön än annan mat kunde man utvidga det till köttproduktion. Det kanske finns andra branscher där det skulle fungera. Elektronikhandeln t ex. Eller om man satte ett tak på hur mycket fossilt bränsle som får säljas. När bensinen är slut får alla köra på annat istället, eller avstå. Jag är väl inte ensam om att ogilla subventioner, särskilt jordbruksubventioner. Men det kan vara intressant att spåna på i teorin.

Här är en väldigt rolig/hemsk beskrivning av hur vårt konsumtionssamhälle utvecklar sig.

Igår (22/11) kunde man höra Christer Sanne (se inlägg ovan) prata om arbete, konsumtion och miljö i Obs i P1. Det går att lyssna i efterhand på länken:

Idag har jag stött på ordet "downshifting" flera gånger. Downshifting innebär att man trappar ned på både arbetstid och (lyx)konsumtion. Ett exempel återfinns i bifogade korta artikel, som har samma budskap som Katarina Bjärvall i det första inlägget i den här tråden.

Birger Schlaug skriver om att tänkare från samtliga ideologier förr såg en framtid där vi efter att ha skaffat oss en god materiell välfärd växlade över till mer fritid, kultur och annat icke-materiellt. Så har det inte blivit menar Schlaug, och dagens politiska block verkar inte ha några visioner åt det hållet heller. Fast stämmer det här resonemanget fullt ut egentligen? Vi är ju mer reslystna än någonsin, och det får väl ändå sägas vara en ganska icke-materiell aktivitet. Om teve, Internet och dataspel räknas som kultur så ägnar ju många väldigt mycket tid åt det också. Träning är icke-materiellt och många går ju på gym. Många kvinnor jobbar deltid. Vi har femdagarsvecka, åtta timmars arbetsdag och lång semester (i Sverige iaf), vilket väl är mindre arbete än vad vi gjorde för 100 år sen?

Johan. Självklart har du rätt i att arbetstiden är kortare än för 100 år sen. Men medan den normerande arbetstiden minskade från kanske 60 timmar i veckan för 100 år sen till 40 timmar kring 1960/-70, så har vi inte sett någon större minskning sedan dess förutom ett par extra semesterveckor. Vad som däremot ändrats sedan 1960-talet är att kvinnorna har börjat lönearbeta i större utsträckning och att normen är att varje familjehushåll ska lönearbeta 70-80 timmar i veckan snarare än de 40-50 timmar som gällde tidigare. Man kan ju fråga sig varför vi har "fastnat" i 40-timmarsveckan och varför arbetstidsnormen inte har sänkts sedan den infördes för 30-40 år sedan.

Keynes skrev också om detta när han var verksam. Han förutspådde att vi i framtiden bara skulle behöva arbete en bråkdel av tiden eftersom produktiviteten skulle ha ökat så mycket. Produktiviteten ökade som han beräknat men vi drog inte alls ned på arbetstiden. Finns också en intressant bok om detta som heter "Keynes Barnbarn" av Christer Sanne. Johan, resande är väl i allra högsta grad materiell konsumtion. Det finns väl få aktiviteter som slukar så mycket resurser som en Thailandsresa!?

Ojdå.. den boken var tydligen redan behandlad i denna tråd :)

Bra bok. (fast uselt korr.läst) Om nu Keynesianismen gör storstilad come back i den ekonomiska politiken vad det gäller statliga stimulansåtgärder, så vore det ju inte fel om även hans tankar om det "goda livet" - vad vi ska göra med all vår rikedom, t.ex. jobba mindre - kunde börja diskuteras på allvar. Frågan om lycka/tillväxt/stress/konsumtion förtjänar att fler än Schalug (i sin relativa ensamhet) diskuterar. Det är sannolikt en lika viktig fråga som nånsin energidebatten.

Jag tror att det kommer men det tar nog sin tid. Att bryta mot arbetslinjen idag är ju politiskt självmord, vilken parti man än tillhör. När dagens konsumtionsmönster sprider sig till tillräckligt många i världen och när effekterna blir tillräckligt synliga så kommer självklart också många av dessa frågor snabbt upp på agendan. Det är väl kanske det som är miljöfrågornas stora nackdel (och fördel) att effekterna är ganska otydliga och ligger långt fram i tiden. Historien har ju trots allt visat att vi människor inte agerar kraftfullt förränn vi verkligen ser framför oss vad som händer och upplever det som ett stort hot här och nu. Vi som idag står på barrikaderna och skriker efter åtgärder kan alltså gratulera oss själva till att ligga ett par decennium före dagens makthavare och opinion :) Eller har vi kanske bara en extra hög dos av empati?

Schlaug har idag en debattartikel i SvD om behovet av ett nytt "konsumtionskritiskt" parti. "De två politiska block som nu cementerats utgör således poler på samma utvecklingsväg. Det finns något tragiskt i detta, något värderingsmässigt fattigt och djupt oroande. Politiken har snävats in, som om den måste hålla sig inom en tankarnas och idéernas godkända bur. Vi har, trots alla möjligheter till motsatsen, fastnat i ett ekonomiskt slaveri där ständig jakt på ökande ekonomiska volymer driver bort möjligheten att ta tillvara allt det goda som vi, och tidigare generationer, uppnått. Risken för detta har många varnat för."

Schlaug föreslår idag kortad arbetstid som en lösning för att inte behöva sparka så många från Volvo.

Klädföretaget Patagonia (företaget som tillverkade de första fleecetröjorna av återvunna PET-flaskor) är ett exempel på hur man i praktiken kan genomföra förändringar. Miljöpåverkan av konsumtion är nog främst indirekt och sker på olika sätt längs förloppet från råvaran till färdig produkt. I boken "Let my people go surfing" (se länken) redogör Yvon Chouinard för en rad exempel där företaget brutit ner kedjan till färdig produkt i sina beståndsdelar och därefter genomfört förändringar. Ett fall han beskriver är hur man valt den leverantör som färgar företagets flanellskjortor. I närheten av Porto ligge färgningsföretagen på rad. Man tar in vatten och släpper ut förorenat processvatten. Företaget längst nedströms har tvingats investera i en reningsanläggning för att alls kunna använda flodens vatten i sin process. Vad som är lite anmärkningsvärt är att man även renar vattnet efter processen innan det släpps ut i floden igen. Därmed är flodvattnet faktiskt renare nedströms denna fabrik. Givetvis föll Patagoninas val på detta företag, men det ledde till att produkterna fick ett högre pris. Det visade sig dock att kunderna var beredda att betala mer så länge som kläderna fortsatte hålla samma höga kvalitet. Miljönyttan uppfattades som en bonus som dock inte skulle räckt i sig för att acceptera ett högre pris. I förlängningen tror jag att Patagonias kunder kan ta till sig företagets budskap och successivt bli mer medvetna som konsumenter.

Schlaug är het. Idag med en lätt raljerande debattartikel i AB om konsumtionshetsen och hur banker ihop med både Blåa och Röda politiker, vill få igång ekonomin igen genom att enträget uppmana oss att köpa många paket... Birger S framstår allt mer som en, nygammal, frisk fläkt i den politiskt idéfattiga debatten i vårt land. Vart tog de modiga och kaxiga visionerna vägen? (Ja. Mp. Det är er jag menar...)

Birger Schlaug kommer på Studio Ett kl 17 idag i P1. Finns som podd på Studio Etts hemsida sen.

Jag känner att jag borde förtydliga mitt budskap från mitt förra inlägg: Mina tankar kretsar kring svårigheten med att få den breda massan att börja reflektera mer över sin konsumtion. För egen del har det varit en flerårig process där jag successivt kommit till ett läge där varje köp av en vara eller tjänst är förknippad med en reflektion över vad köpet medför miljömässigt och etiskt. Jag tror det kan vara en effektiv väg att i detalj synliggöra konsumtionens miljöpåverkan.

Christer Sanne skriver på SvDs Brännpunkt om svårigheterna med att upprätthålla 40-timmarsveckan och full sysselsättning när produktiviteten ökar: "Om nu bilarna eller bostäderna som efterfrågas kräver 10 procent mindre arbetsinsats, så varsla inte var tionde anställd. Skär hellre ner arbetsinsatsen från var och en med en tiondel. Det är en solidarisk linje i en given situation: om ”alla ska med” så dela på det arbete som behöver utföras. Växla in höjd produktivitet i ledig tid snarare än högre lön. Det är faktiskt också vad majoriteten vill i alla opinionsmätningar."

SvDs Lars Berge skriver om lättnaden av att "slippa" konsumera. Kanske finns det fler som nu börjar ifrågasätta nödvändigheten av delar av sin konsumtion; men frågan är om det leder till permanenta förändringar som håller i sig även när högkonjunkturen kommer. "Ett obeskrivligt lugn har sedan september 2008 lagt sig över min snåljåpstillvaro. Inga lägenhetsvisningar på söndagarna. Inga helgutflykter till deprimerande stormarknader. Inga frustrerande reklamavbrott mitt i filmen eftersom vi har helt har slutat att titta på teve. Lågkonjunkturen har höjt min livskvalitet. Jag älskar att slippa konsumera. ... Situationen väcker frågor. Jag har till exempel fått lära mig att man ska vara nöjd med vad man har. Är det i själva verket jämförbart med en terrorhandling."

Jag kan inte låta bli att visa upp en i mitt tycke tragikomisk kontrast till det vi diskuterar här. "Konsumera så att vi kommer ur lågkonjunkturen" är signaturen "skattebetalares" budskap.

Som ni säkert har hört så har IF Metall slutit avtal med arbetsgivarorganisationerna om att under en begränsad period tillåta permitteringar. I praktiken innebär detta att företag som har det knapert i krisen kan sänka arbetstiden med upp till 20% för arbetsstyrkan istället för att varsla om uppsägning på delar av den. Timlönen blir densammma som tidigare, men månadslönen blir lägre på grund av kortare arbetstid. Som förespråkare av förkortad arbetstid känns det här naturligtvis som ett steg i rätt riktning. Att i kristid sänka arbetstiden istället för att säga upp delar av arbetsstyrkan besparar även statskassan då man undviker a-kasseutbetalningar. I andra europeiska länder tillämpas deltidspermitteringar redan sedan tidigare. Flera länder har också permitteringsfonder som finansieras av stat, företag och fack gemensamt.

Ja. Intressant utveckling. Kanske kommer vi att "tvingas" att dela på jobben framöver pga den ekonomiska krisen. Den verkliga politiska idédebatten om sänkt arbetstid känns nästintill död, men kanske sänkt arbetstid ändå i realiteten är på väg att införas...? Om än bara tillfälligt. Lurigt för industrin om de där "arbetarna" under tiden får smak på fri tid och värderar det högre än ett tjockt lönekuvert...

Många, och blandade, reaktioner på Metalls överenskommelse med arbetsgivarna. Pappersfacket och Unionen motsätter sig permitteringar och lönesänkningar medan arbetsgivarorganisationen Almega ser mer positivt på det hela. Arbetsgivarna ser möjligheter att genom permitteringar tillfälligt sänka arbetskraftskostnaderna samtidigt som man behåller kompetent personal. Facken är däremot livärdda för att bli utnyttjade av arbetsgivarna och verkar vara mest oroade över konsekvenserna för framtida arbetslöshetsutbetalningar och pensioner som är inkomstbaserade. Metallarbetarna är inte heller så pigga på att sänka sina löner om inte fler grupper följer efter: "– Vårt folk kommer inte att skriva avtal om 80 procent av lönen om andra grupper ska rulla runt med full betalning, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä. IF Metall anser att det hade varit en styrka om tjänstemannafacken också hade stått bakom krisuppgörelsen. Veli-Pekka Säikkälä tror att tjänstemännen kommer att tvingas dra sitt strå till stacken. – Om inte tjänstemännen berörs blir det inga lokala avtal." Ytterliggare ett tecken på att absolut inkomst i många fall är mindre relevant än relativ inkomst i ett ekonomiskt välbärgat samhälle. Det är helt enkelt lättare för de flesta att gå med på att sänka sin inkomst om även andra gör det, i och med att inkomstsänkningen då inte drabbar individens inkomst relativt omgivningen.

Mattias "Ytterliggare ett tecken på att absolut inkomst i många fall är mindre relevant än relativ inkomst i ett ekonomiskt välbärgat samhälle. Det är helt enkelt lättare för de flesta att gå med på att sänka sin inkomst om även andra gör det, i och med att inkomstsänkningen då inte drabbar individens inkomst relativt omgivningen." Ja! Att på olika sätt undvika att hamna "utanför gemenskapen" är i många sammanhang utmärkande för flockdjuret människa. Vi vill vara som "andra" för att accepteras och därmed kunna vara en i flocken - detta leder till mode och andra trender, som heminredning eller att alla i radhusområdet ganska snart lägger nya fina stenplattor utanför ingången om några väl börjat. Detsamma lär väl gälla lönebildning och arbetstid. Och lägg till det känslan för rättvisa som också är typisk för högre medvetanden som människoapornas och våra. Det blir lätt "följa John" och en stadigt ökande lön som enda måttstock på hur "lyckad" man är. För hög lön ger möjlighet till hög konsumtion som ger hög status. Viken är eftersträvansvärd i en flock. Istället för att diskutera de svårare och mer filosofiska frågorna som vad egentligen ett "gott liv" i ett materiellt "fullt/rikt" samhälle som vårt borde innebära reducerar vi oss själva till att, oftast säkert undermedvetet, agera "evolutionärt" för att få hög status och inte verka "udda" = utanför. Homo sapiens = den visa människan???

Ännu en kommentar om Metallöverenskommelsen, den här gången från Unionens medlemstidning Kollega: "Det är klart att om valet uttryckligen står mellan sänkt inkomst och att ha jobbet kvar lär svaret vara givet för de flesta. Faktum är att lönesänkningar redan har införts för tjänstemän på somliga företag under begränsade perioder. Uddeholm Tooling och textiltillverkaren Almedahl-Kinna är två företag som gjort det i kombination med antingen utbildning eller kortare arbetstid." Rädslan för att bli utnyttjade av arbetsgivarana och att denna överenskommelse kan öppna för mer permanenta lönseänkningar i framtiden är väldigt påtaglig inom facken just nu: "Samtidigt finns en befogad undran över var det ska sluta: varför ska man just ha 80 procent? Varför inte lika gärna 70? Eller kanske 60 om krisen fördjupas ytterligare? Och skulle man inte kunna kräva större uppoffringar av dem som har högre lön? Exempelvis direktörerna på Volvo AB? För arbetsgivarna är möjligheter till lönesänkningar naturligtvis mumma. Inte bara för att det möjligtvis skulle kunna rädda företagen, utan också för vad det innebär för framtiden. Kanske kan det här vara starten för lönesänkningar som metod och inte bara i exceptionella lägen."

Hörde just en chef på 4:e AP-fonden motivera bonussystemet, inte övertygad om att det är rätt incitament för pensionsavkastningen, jag har hellre lite lägre avkastning som är säker. Samma sak med barnens sparande, de fonder som nu sparas i är alltför konjunkturkänsliga, hur kul är det om barnen behöver realisera pengarna i en lågkonjunktur? Tanken med den solidariska lönepolitiken var att icke lönsam industri skulle slås ut, men vi lever ju i exceptionella tider. Har de LO-anställda tänkt på att detta påverkar pensionen också? Nå det gör oss lite mer lika övriga europeiska länders arbetsmarknad.

Volvo PV blir nu det första stora företaget där Metallöverenskommelsen tillämpas lokalt. Istället för ett tusental varsel om uppsägning så genomför man nu ett sparpaket som bland annat innebär att produktionen kan stoppas i upp till 45 dagar under året. Under dessa stoppdagar så sänks löneutbetalningarna med 15%. Känns som en väldigt bra deal för arbetarna. Arbetstiden sänks med omkring 20% under året, men löneutbetalningarna sänks endast med 3% (15% av 20%).

Gunnar Lindstedt på VA om tillväxtkritik och arbetstid: "Ingen politiker, fackföreningsledare eller näringslivsdirektör vågar dock ifrågasätta denna ”tillväxt” – trots att systemet inte längre fungerar. Vi förbrukar naturens resurser i en takt som gör våra barn arvlösa, inflödet av nya prylar gör oss inte lyckligare, och dessutom avslöjar krisen nu att tillväxten inte heller fungerar som fördelnings­mekanism av samhällets välfärd. De som drabbas av arbetslöshet förlorar nästan allt, de som i likhet med AMF- och SEB-direktörerna armbågat sig fram till maktpositioner kan däremot ohämmat berika sig själva och varandra. Regeringen påstår att Sverige är bäst förberett i världen för den kommande energi- och klimatkrisen. Så är det inte alls. Tvärtom är vårt land farligt beroende av stora exportindustrier som har en tvivelaktig framtid när energin tryter och den globala handeln kollapsar. Samtidigt har vi i Sverige lagt ner stora delar av lokalsamhället, mer än i andra länder. Bagerier, slakterier, mejerier och livsmedelsbutiker har centraliserats, medan sådant som skomakare, möbelsnickare, cykelreparatörer, radiohandlare, skräddare och andra småhandlare nästan helt försvunnit. Kanske leder krisen till att vi alla minskar vårt lönearbete till tre fyra dagar i veckan, medan resten av tiden ägnas åt aktiviteter i lokalsamhället."

Det är ju fantastiskt att han får lov att prata så här i en affärstidning, och få betalt för det. Det kan väl inte ha hänt tidigare?

Det omtalade metallavtalet om tillfälligt sänkt arbetstid istället för varsel har nu tillämpats på 200 arbetsplatser - däribland Scania, Sandvik och Volvo - och har tills vidare förhindrat omkring 10000 varsel.

Christer Sanne får prata om minskad arbetstid för miljöns skull i Ny Teknik. Ett genombrott för tanken?

Jonas Laring, tekn. doktor på Chalmers skriver om arbetstidsfrågan på GP. Han kommer dessutom på Green Drinks 11 juni i Göteborg (Downtown Freddys kl. 18).

Vi ska ju arbeta mindre bl.a. för att få mer tid till icke-materiell konsumtion är ju tanken. T.ex. massage, konserter eller annan kultur som museibesök. Därför tyckte jag denna artikel från DN häromveckan var kul: museerna säljer färre biljetter men har allt fler besökare i sina museishoppar. Besökare som istället för att konsumera kultur shoppar prylar! :-) Och nu finns museishopparna inte längre bara på själva museet utan har t.o.m. flyttat in i Galleriorna i stan. Vilken helt fantastisk trend... "Vad som framför allt ska locka de stora massorna, och som redan nu utgör museernas storsäljare, är det sortiment butikscheferna ka­llar ”unikt småplock” – magneter, vykort, nyckelringar och t-tröjor som bär museernas prägel – till låga priser. Enligt Gerd Strid, försäljningsansvarig på National­museum, är det i kombinationen av det unika och billiga som förklaringen till museibutikernas attraktionskraft ligger. – Det största skillnaden mellan en vanlig presentshop och en museibutik är att varorna alltid bär med sig museernas profil. På så sätt blir de unika, säger hon. – Kombinerat med att folk faktiskt har råd att köpa dem blir ­museivarorna en given succé. Nationalmuseum står för den största satsningen för att locka den musei­ovana, men köpvilliga, publiken. Bland klädesbutiker och kaféer har man i sommar hyrt in sig i en drygt 100 kvadratmeter stor butikslokal i köpcentret Gallerian i Stockholm."

Scanias vd Leif Östling noterar att sänkt arbetstid kan leda till ökad produktivitet: "Fyradagarsveckan infördes för alla anställda och innebar också en lönereduktion på tio procent. En bieffekt som kanske ingen tänkte på var en effektivisering inom administrationen. - Jag får höra att man hinner mer på fyra dagar än man förut ansåg sig behöva fem dagar för."

Kanadensiske Conrad Schmidt har skrivit boken Workers of the World Relax: The Simple Economics of Less Industrial Work. På bokens hemsida finns ett par filmer som kortfattat beskriver kontentan av hans idéer om ekonomisk utveckling och arbetstidsförkortning. Han har även startat ett politiskt parti med arbetstidsförkortning som sin huvudsakliga fråga.

Schlaug kommenterar Ericssons uppsägningar pga effektiviseringar på Newsmill och säger att vi måste komma till rätta med "systemfelen", bla. skatt på arbete och en fix arbetstid.

No Impact Man undrar vad det är för mänskliga drag som gör det så svårt för oss att leva hållbart, t.ex. varför måste vi hela tiden ha mer?

Ett säkert jultecken sedan några år tillbaks är att det veckorna innan jul blir debatt mellan bl.a. företrädare för Svenskt Näringsliv å ena sidan och å andra sidan konsumtionskritiska röster som talar om konsumtionens miljöpåverkan och försöker förklara shoppingens orsaker i vår kultur. Idag var det lång diskussion i Studio Ett på det temat. "Trots ekonomisk kris - klimatmöte och hot om höjda räntor väntas julhandeln sätta nytt rekord. Handlar konsumtionen om lycka - lyx och att gynna tillväxten - eller beror den på tomhet, brist på samvete och en alltför tillskruvad livsstil? Studio Ett sänder mitt från julruschen. Jonas Frycklund, Svenskt näringsliv, Johan Olsson, medveten konsumtion, Katarina Bjärvall, författare och Therese Hollgren, bloggare "shopping and fashion" medverkar."

Miljöpartiets bad boy Carl Schlyter och Gudrun Schyman gör gemensam sak och argumenterar för kortare arbetstid med för många av oss välbekanta argument:

Vilken annan tänkbar reform av samhället kan samtidigt ge mer fritid, fler jobb, minskad miljö- belastning och ökad jämställdhet? 40-timmarsveckan är inte elfte budordet skrivet i sten utan en helt vanlig siffra i en helt vanlig lag.

Uppfriskande nog finns även lite siffror med:

Forskning visar att var fjärde heltidsarbetande förälder har en total arbetstid på över 80 timmar per vecka, inklusive hemarbete och vård av barn. De allra flesta som jobbar så mycket är kvinnor. Stressjukdomar och allmän känsla av otillräcklighet följer som ett brev på posten.

Börjar vi nu med målet 35 timmars arbetsvecka om fem år och minskar med ytterligare fem timmar under nästa femårsperiod är vi klara 2020.

Sociologen Roland Paulsen tycker det finns många onödiga arbeten.

Göteborgsföretaget Consilium Marine & Safety har infört sextimmarsdag för sin verkstadspersonal.

Det kallas Toyotamodellen eller Lean Produktion och har införts på företag i hela världen. Consilium, med kontor i 20 länder, är ett av dem.

– Man blir mycket effektivare på sex timmar än på åtta, så jag tror att både företaget och vi tjänar på det här, säger Gustav Andersson, en av de fyra i Unionens klubbstyrelse som vi träffar på företagets kontor på Ringön.

Gustav jobbar själv i verkstaden där företaget tillverkar, bland annat, brand- och gaslarmsystem för marina miljöer. Han är väldigt nöjd med arbetstiderna.

– Vi jobbar tvåskift med tvåveckorsintervaller. Antingen 06 till 12.30, med en halvtimmas lunchrast, eller 12.15 till 18.45. Det är inte särskilt obekväma skift. Man får ut mycket av sin fritid.

Intressant och lång artikelserie som nyligen har avslutats i SvD:


http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/driften-att-overleva-slog-till_5755947.svd
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/knep-som-ska-hjalpa-klimatet_5794327.svd

Arbetstid tas upp på ett par ställen

SVT använder denna vecka (mån-fre) tiden 18:00 i SVT2 till något de kallar "Konsumtionsvecka" - en dokumentärfilm/dag med konsumtionstema visas.

- Måndag: "Därför shoppar vi"

- Tisdag: "Shop till you drop"

- Onsdag: "För rik för att betala"

- Torsdag: "Köpgalna barn"

-Fredag: "Cityboy - Finansvärldens hemligheter"

"Därför shoppar vi" går att se i SVT Play till den 10/2.

Dokumentär från 2009. Baserar du dina inköp på fakta? Det är bara som du tror, i denna dokumentär möter vi människorna som bestämmer vad du ska gilla, vilka färger som gäller i år, hur ett lyxhotell ska dofta och hur en dammsugare ska låta.

Cornucopia skriver om minskad arbetstid:

I grunden handlar det om att helt enkelt konsumera mindre, men det är inte så lätt som man kan tro. Det räcker inte med ett köpfritt år, eller för min del för tillfället en köpfri månad. Åtminstone inte om du stoppar in din överblivna lön på banken, som sedan lånar ut dina pengar upp till över 10x om och stimulerar ekonomin och den ekonomiska tillväxten ännu mer. Dessutom bidrar du via din arbetsgivare till ekonomisk tillväxt så länge du jobbar och alltså producerar varor och tjänster.

http://cornucopia.cornubot.se/2011/01/grasrotsmotstand-mot-tillvaxt.html

Under våren 2009 infördes tillfälliga permitteringsavtal i en del verkstadsindustrier. Frågan togs upp i den här tråden under mars 2009. Nu vill LO ha mer ordnade former för hur liknande avtal ska kunna utformas i framtiden.

Rätt utformat kan ett permitteringssystem minska belastningen på a-kassan och andra offentligt finansierade eller delfinansierade system. Det innebär en besparing för samhället, ökad trygghet för individen och en bättre ekonomisk situation jämfört med arbetslöshet och a-kassa.

Såväl industri- som tjänsteföretag har ett behov av att ständigt utveckla verksamheten och personalen. Vid kortare efterfrågebortfall är det fördelaktigt om företag kan behålla sin personal. Då blir det också möjligt att möta tillfälliga tapp i efterfrågan med fort- och vidareutbildning.

Notera att man inte pratar om permanenta förkortningar av arbetstiden, utan bara tillfälliga förkortningar under ekonomiska krislägen. Men oavsett så tycker jag att det är en intressant utveckling som dessutom kan få arbetstagare att se och uppleva nyttan av kortare arbetstid.

I en krönika i GP i helgen tröttnar författarinnan Ellen Mattson på prylar som inte håller. Inte måttet. Och inte vad de lovar. Skit helt enkelt. (Som mina egna vinterkängor som precis spruckit - en plastdetalj - kan ej lagas...)

"I vedboden ligger nu fjolårets skörd av meningslös skit i väntan på våren då allt ska fraktas till återvinningsstationen, men en eventuell återvinning motiverar inte slöseriet. Mitt eget lilla sopberg symboliserar samtiden där det snabba avbetandet och ersättandet är en livsform. Så hålls hjulen igång. Man blir inte ens förvånad när grejerna inte håller måttet.

Genomtänkt design, funktion, hållbarhet, lång användning, slitage, till och med reparation – så vill jag ha det. När grejen väl måste kasseras köper jag gärna en likadan, jag vet ju att den fungerar. Mitt liv på den här jorden är för kort för att jag ska vilja bli en provningsanstalt för äggklockor. Jag vet att denna konsumistiska glädjelöshet är ett hot mot samhällsekonomin, men kanske kan den kompenseras genom dyrare inköp de gånger jag väl kommer till skott."

I en av de bästa konsumtionskritiska krönikor jag någonsin läst klär författattarinnan och debattören Nina Björk fullständigt av orsakerna till vår kulturs masskonsumtion genom att prydligt resonera mellan behov och begär. Naken står då vår tid, vår kultur och vår ekonomi kvar. I all sin torftighet.

Från DN häromdagen. Läs.

"Behov kan tillfredsställas; ­behov som är tillfredsställda tar slut. Men begäret är utan slut. Begäret är inte någonting objektivt; inte någonting som är ungefär lika för alla människor i alla tider. Om vi har ett begär eller inte avgörs av den kultur vi lever i. Och vi lever i en kultur som lever av begär. Människor måste begära det de inte behöver för att vår ekonomi ska gå runt. Att uppmuntra ett ständigt omättbart begär är därför centralt i vår kultur, i vår ekonomi.

En kultur som odlar begäret som livsstil får svårt att samtidigt högakta en objektiv sanning, eftersom en sådan kultur måste sätta den enskilda individens känsla i främsta rummet. Att tro på sanningen är bland annat att tro på att det finns en skillnad mellan begär och behov - det första är någonting subjektivt, det andra någonting objektivt. Den skillnaden har vår ekonomi inte råd att tro på."

Här är en ny rapport från Naturvårdsverket som jag tror är på denna tråds ämne: Klimatomställningen och det goda livet

Oj, den hade visst redan Kalle tipsat om här:

http://www.ecoprofile.se/thread-635-Kan-regeringars-mal-vara-att-oka-lyckan-hos-sina-medborgare.html#19533

Miljöpartiet tar nu avstånd från idén om sänkt arbetstid. Någon som vet om något parti driver linjen? Vänsterpartiet? Något nystartat parti?

http://schlaug.blogspot.com/2011/12/gustav-fridolin-sanker-sankt-arbetstid.html

Det är Gustav Fridolin som för fram de här tankarna, enligt partiets program skall man jobba för kortare arbetstid. Hans synpunkter kommer det nog att bli en hel del debatt om på kongressen till våren.

Inom (mp) pågår just nu ett rådslag kring temat "Makten över tiden" i samband med framtagandet av ett nytt partiprogram. Det som poängteras mer och mer är möjligheten att påverka sin arbetssituation snarare än generellt sänkt arbetstid. Som en del av detta har man bland annat haft en medlemsenkät kring hur partiet bör ställa sig i arbetstidsfrågor. Dessa frågeställningar beskrivs närmare i en intressant bakgrundsrapport

Vet inte om det finns många olika enkäter, men den här är öppen för alla i alla fall. Jag har fyllt i och tycker att det är en proffsig enkät. Finns en hel drös arbetstidrelaterade förslag att ta ställning till. Ska bli intressant att ta del av resultaten sen.

http://mp.insurvey.se/a7356315d741

Inte helt oväntat tar nu Vänsterpartiet chansen att göra arbetstiden till sin fråga efter Fridolins backande:

Frankrike har kortat arbetstiden liksom metallindustrin i Tyskland. Självklart kan vi göra detsamma i Sverige. Ett första steg mot 35 timmars arbetsvecka bör kunna tas under nästa mandatperiod genom att normalarbetstiden kortas till 37 timmar via arbetstidslagen.

http://www.dn.se/debatt/hog-tid-att-arbetstiden-sanks-for-alla-svenskar

Carl Schlyter och Etelka Huber från miljöpartiet slår tillbaks mot partikamraten Fridolin, och med besked:

För de flesta löntagare är en 30 timmars vecka nog att köpa det nödvändiga, 35 timmar kan ge lite fler möjligheter till välfärdsökningar, men med högre miljöbelastning. Men 40 timmar och konsumtionen som följer leder till kraftigt ökad miljöbelastning. 

Till skillnad från Vänsterpartiets linje så vill Schlyter och Huber inte ha bibehållen lön.

Jag undrar om det är det klassiska säljtricket som tas till här? "Om vi säger 30, så får vi 35."

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kortare-arbetstid-vinner-vi-alla-pa_6757361.svd

Debatt idag i P1 morgon med Sjöstedt (V) och Engström (M): http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4898863

Kan någon utveckla Engströms argument att sänkt arbetstid inte är aktuellt eftersom vi har hög arbetslöshet? Jag tycker det borde vara tvärtom. Sahlin (S) använde samma motargument inför förra valet om jag minns rätt.

Holmberg m.fl. räknar lite på detta i den nya rapporten "Klimatomställningen och det goda livet", utgiven av Naturvårdsverket: http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Om-Naturvardsverket/Vara-publikationer/ISBN1/6400/978-91-620-6458-7

(mp) har nu sammanställt resultatet av den medlemsenkät kring arbetstidsfrågor som man genomförde under hösten

Våra medlemmar vill arbeta för att med olika metoder sänka arbetstiden (stöd av 70-75% av deltagarna), öka flexibiliteten att själv råda över sin arbetstid (85%) och arbeta för minskat utnyttjande av arbetstagare (80%). Dessa tre perspektiv blir nu tre tydliga ben i den här delen av vår arbetsmarknadspolitik.

Anledningen till att vilja sänka arbetstid är för deltagarna framför allt människors välbefinnande, men även miljöskälen kring minskad konsumtion väger tungt. Den i särklass största svagheten med generellt sänkt arbetstid anses dock vara att det kan bli ett för stort lönebortfall för låginkomsttagare.

Tidigare i tråden nämndes Christer Sannes bok "Keynes barnbarn". Robert Skidelsky som har skrivit ett flertal böcker om Keynes tar upp samma typ av frågeställningar som Sanne i sin nya bok "How Much is Enough? The Economics of the Good Life". Ett seminarium om boken finns att lyssna på (och ladda ner) hos London School of Economics (för övrigt en utmärkt källa till diskussioner inom ekonomi/filosofi/politik).

Why do we work almost as hard as we did 40 years ago, despite being on average twice as rich? Robert Skidelsky suggests an escape from the work and consumption treadmill

Skidelsky har några policyförslag, bland annat:
- begränsad arbetstid
- progressiv skatt på konsumtion
- medborgarlön
- hårdare restriktioner på marknadsföring

Bloggen Ekonomistas - som drivs av några nationalekonomer vid Stockholms och Uppsala Universitet - tipsar om två populärvetenskapliga artiklar om förkortad arbetstid som båda relaterar till Keynes "Economic Possibilities for our grandchildren".

Göran Persson argumenterar för sänkt arbetstid

I samband med den djupaste delen av den fortfarande pågående ekonomiska krisen så införde flera industriföretag i samarbete med IF Metall arbetstidsförkortningar som ett alternativ till varsel. I flera EU-länder så går staten in och subventionerar den här typen av arbetstidsförkortningar. Tyskland är nog det mest välkända exemplet. Nu har Finansdepartementet lämnat ett förslag på en liknande lösning i Sverige. Men den ska enligt förslaget endast kunna tillämpas under väldigt specifika förhållanden, liknande de som gällde vid kriserna 1992-93 och 2008-09. Mer finns att läsa på ekonombloggen Ekonomistas:

De två övergripande villkoren är:

• Det ska råda en synnerligen djup lågkonjunktur, eller vara sannolikt att en sådan lågkonjunktur är nära förestående
• En aktivering av systemet ska inte bedömas hindra en samhällsekonomiskt önskvärd strukturomvandling

Mer precist anges att man endast bör överväga att aktivera systemet om Konjunkturinstitutets (KIs) Barometerindikator faller under värdet 80 (två standardavvikelser lägre än normalvärdet 100). KI ska då snabbt analysera om de två villkoren är uppfyllda. Baserat på KIs analys, och eventuellt andra synpunkter, ska regeringen sedan fatta beslut om aktivering. Sedan är det upp till arbetsmarknadens parter att besluta om de vill utnyttja programmet. Staten ska enligt förslaget finansiera en tredjedel av den reducerade arbetstiden, medan arbetstagare (lägre lön) och arbetsgivare (löneminskningen är mindre än arbetstidsförkortningen) står för två tredjedelar av kostnaden. Systemet aktiveras för en ettårsperiod som maximalt kan förlängas med ytterligare en ettårsperiod.