Kan regeringars mål vara att öka lyckan hos sina medborgare?

Jag håller på att läsa en bok som heter Happiness, av Richard Layard (bilden). Den utgör en del av den så kallade lyckoforskningen som varit i ropet nu ett tag. Jag hade tänkt recensera den här när jag blir klar med den, men idag läste jag en grej i GP som gör att jag måste tjuvstarta lite. På Miljöpartiets stämma antogs tydligen en motion om att "partiet skall öka förutsättningarna för människors lycka" enligt GP:s ledarkrönikör Malin Lernfelt. Malin kommenterar detta med: "I alla fall har de lyckats göra mig lite lyckligare genom alla goda skratt jag fått av alla tokroliga och helt verklighetsfrämmande förslag." Bifogar en länk som ger lite bakgrund till motionen.

Kan inte låta bli att citera Skalman här: "Lycka är inget entydigt definierat begrepp" Det ligger dock en del allvar bakom mitt citat. Finns det en generell lycka som denna motion syftar till? Vilka svårigheter uppstår om man räknar med att lyckan skiljer sig från person till person och dessutom över tiden? Vilken lycka är "rätt" (ett liv i symbios med naturen?) att sträva efter och vilken är "fel" (mesta möjliga antal kr i plånboken?)? Nej, jag har svårt att köpa att ökad lycka hos medborgarna skulle vara ett vettigt mål för en regering.

Å andra sidan så vore det väl fel av ett lands regering att inte söka vägar till att ge folket ett lyckligare liv.

Jag tror snarare tvärtom än dig Magnus. Ökad lycka borde vara varje regerings vettiga mål. Men du har rätt i att alla kanske inte har samma uppfattning av vad som är lycka eller att uppfattningen förändras över tiden, men det gör väl de mål som regeringar har nu också? Det finns dock en hel del intressanta undersökningar, som är refererade till i boken som Johan hänvisar till, som visar vad som gör mäniskor i allmänhet lyckliga, genom att inspireras av dessa och liknande undersökningar skulle regeringar kunna använda lycka i målformuleringar. En angränsande diskussion är vad det är som styr vad vi vill ha och vad vi tror att vi blir lyckliga av. Min aningen cyniska teori är att det är de stora produktsäljande företagens marknadsföringsavdelningar som till alltför stor utsträckning styr det. Skapade behov, vem behövde en mobiltelefon med 4 megapixel kamera, mp3-spelare, turbo3G, GPS och kaffekokare för att bli lycklig år 2004? På samma sätt som det finns en uppfattning om att det är bra för Sverige att öka tillväxten eller antalet arbetstillfällen eller dagisplatser tycker jag att man borde kunna styra skutan mot lyckligare medborgare. Min poäng är lite att de mål som regeringen siktar på i dag har tappat siktet på vad som egentligen är bra för folket, och det är sällan som folket tillfrågas om vad de vill ha/önskar, vilket kanske borde göras i större utsträckning. Jag har också läst en hel del i den här boken och den rekommenderas varmt. (Funkar inte så bra som sträckäsning men är perfekt att ha på toaletten hrrm.)

...och för övrigt är väl varken demokrati eller hållbarhet direkt entydigt formulerade, jag vet att det är en annan diskussion som passar bättre i en annan tråd.

Ser att min sista formulering blev lite missvisande. Örjan, jag ville väl spetsa till det lite. Jag tänker mej någon form av prioriteringsordning för en regering där medborgarnas lycka för mej kommer en bit bakom exempelvis tillgodoseendet av basala behov såsom möjlighet att försörja sig, tillgång till kommunikationer, vård, skydd för medborgarna osv. Jag kan nog köpa dina poänger och ser fram emot Johans recension.

Jag ser också fram emot Johans recension. De saker som du tar upp som lämpliga mål ingår till stor del i lyckokonceptet. Det finns till exempel ett ganska långt avsnitt om arbetslöshet i boken, och det konstateras att det är dåligt, mycket dåligt för en persons lycka att vara arbetslös. Maslows behovspyramid och konceptet om lycka påminner om varandra i viss utsräckning.

Läsandet går trögt! Det blir lätt att jag sätter mig vid datorn istället för att läsa böcker... Inte bra! Idag såg jag att det ska arrangeras "Lyckokonferens" i Göteborg 27-28 oktober med samma tema som boken, att mera pengar inte nödvändigtvis leder till ökad lycka. Arrangören är Ludvig Lindström. En snabb googling på Ludvig visar att han är utnämnd till "Sveriges sexigaste vegetarian"...

Jag har fått kontakt med Ludvig som tipsar om Charity, den förening som arrangerar konferensen. Se länk nedan.

Jag ska försöka läsa Keynes barnbarn av Christer Sanne under semestern. Jag tror han är inne på liknande tankegångar. Om vi inte blir lyckligare av att konsumera mer kan vi lika gärna sluta att öka vår konsumtion och dra ner på arbetstiden.

Det går dåligt med läsningen av Happinessboken, men jag såg en ganska bjärt kontrast idag när finansministern presenterade budgetpropositionen: "- Herr talman det går bra för Sverige. Arbetslösheten minskar, jobben kommer, konsumtionen stiger. Investeringarna växer i god takt, inledde Anders Borg."

Frankrikes president Nicolas Sarkozy vill hitta ett alternativ till BNP-måttet. Två nobelpristagare ska utveckla ett nytt mått som förutom ekonomisk tillväxt även inkluderar fritid, kultur, miljö, social sammanhållning och annat, enligt GP.

Jag skrev här ovanför om lyckokonferens i Göteborg. Jag har inte hört något om hur den var, men nu ska det i alla fall arrangeras lyckokonferens i Stockholm 31 maj-1 juni. Utilitaristen Peter Singer är med som dragplåster.

I Bhutan har regeringen minsann som mål att maximera lyckan hos sina medborgare. Där använder man sig av GNH, Gross National Happines, iställer för GNP. Här är ett citat från kungen i Bhutan. ”...Most socio-economic indicators are an attempt at measuring means; they do not measure ends…I wish to propose happiness as a policy concern and a policy objective... “

Jag blir temporärt lycklig av en ny teknisk pryl med massa finesser. Men det är alltid med en skämmig känsla nuförtiden då man vet hur mycket naturresurser som går åt. *skäms*

Jag kan till och med bli olycklig och förbannad över alla laddare och sladdar som ligger i härvor i lådor och skåp för att man inte kommer ihåg till vilka apparater de hör. Detsamma när man inte hittar bruksanvisningen eller köpbevis och garantisedel till någon av alla dessa apparater.

Thomas Hylland Eriksen är inne på samma linje, vi blir inte gladare av att konsumera mer efter en viss gräns.

At last! Jag är igenom boken! Det här är den viktigaste bok jag läst. LÄS DEN! Varför tog det mig nästan två år att läsa den? Ja, främst för att jag inte är någon van bokläsare. Men också till viss del för att boken inte fungerar något vidare som sträckläsning. Den är så oerhört faktaspäckad och tankeväckande att det nog kan vara bra att sikta på att läsa ett kapitel i taget och reflektera över det. Och läsa andra, "snabbare" böcker under tiden. Happiness är ingen miljöbok, sällan kommer Richard Layard in på de frågorna. Trots det så har den oerhört stark koppling till hållbar livsstil. Utgångspunkterna är att lycka går att mäta (det finns nu metoder för det och de utvecklas dessutom snabbt) och att amerikaner och britter inte har blivit lyckligare de senaste 50 åren trots kraftigt ökat ekonomiskt välstånd och ökad hälsa för alla samhällsgrupper. Varför är det så? I boken går Richard i detalj genom varför, ordentligt underbyggt med referenser till forskning inom psykologi, medicin/psykiatri, sociologi/antropologi, filosofi och ekonomi. Inte nog med denna genomgång, han levererar också oerhört rättframma och konkreta förslag på vad som nu bör göras. Jag kan avslöja att nationalekonomer och dagens beräkningar om vad som är samhällsekonomiskt lönsamt inte står högt i kurs hos nationalekonomen Richard. Jag tror faktiskt inte jag ska skriva mer om innehållet i boken. Jag ska istället använda den som en uppslagsbok som kan användas i många av trådarna här på Ecoprofile, och uppmuntrar alla att läsa den. En aktuell tråd som jag kan använda boken i är till exempel den som Mattias startat om huruvida vi egentligen behöver höghastighetståg i Sverige. Så här skrev Magnus längre upp i tråden, för länge sen: Jag tänker mej någon form av prioriteringsordning för en regering där medborgarnas lycka för mej kommer en bit bakom exempelvis tillgodoseendet av basala behov såsom möjlighet att försörja sig, tillgång till kommunikationer, vård, skydd för medborgarna osv. Som Örjan redan svarat så ingår allt som du tar upp utom kommunikationer helt klart i Richards förslag för att öka lyckan. Sverige tas flera gånger upp som ett föredöme i boken, och vi svenskar ska också vara ett av de lyckligaste folken i världen. Angående kommunikationer så är han rätt tydlig med att den ökade mobiliteten för mer ont än gott med sig.

Det är nyttigt att bli påmind om detta med jämna mellanrum. Tack Johan :) Jag skall absolut försöka läsa boken. Jag tycker att det känns som att man ofta personligen tappar förmågan att reflektera över mycket av den nutida samhällsutvecklingen ur ett lyckoperspektiv eftersom i stort sett all politik och därtill hörande media har utgångspunkten att mer är alltid bättre. Snabbare kommunikationer, mer prylar, mer tillväxt etc. är alltid bättre. Det är som en enorm omedveten massindoktrinering som genomsyrar i princip hela samhället. Vad värre är, dem få som försöker ge en alternativ bild blir i stort sett alltid stämplade som bakåtsträvare och flummiga av etablissemanget. Idag sluter ju tom miljöpartiet upp bakom den oändliga tillväxttanken. Ämnet finns alltså inte ens på den politiska kartan. Något måste göras!!

Maria Wetterstrand skriver på Newsmill om "Folks lycka en av våra största politiska utmaningar".

Ingemar tar i sin tillväxtblogg upp Sarkozys alternativ till BNP som välståndsmått. Sarkozy ska driva frågan internationellt.

Moralfilosofen Bengt Brülde vill hellre prata om meningsfulla än lyckliga liv.

Västsvenska Handelskammarens VD Johan Trouvé verkar vara positivt inställd till lyckoindex (ja, han brukar blogga med många utropstecken):

Ny rapport från Naturvårdsverket: Klimatomställningen och det goda livet

http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Om-Naturvardsverket/Vara-publikationer/ISBN1/6400/978-91-620-6458-7

Jorden var ett under av skönhet, ett underverk, i form av ett oefterhärmligt färgsprakande konstverk, sprudlande av mångfaldiga myllrande livsformer, ingen beroende av ingen, alla beroende. 

Jorden är nu en blek skugga av sitt forna jag. Hennes livsväv, symbiosen, livets förutsättning, är totalt söndertrasad, riven i bitar av processen att skapa pengar & prylar. 

Saknar vi hennes forna gudomliga skönhet? Saknad är för litet ord - för oss som gavs gudagåvan att födas inom hennes skönhets himmelska hägn. Sorg, förtvivlan är orden, över att se hennes bleknande, döende skönhet ... och därmed hennes krympande möjlighet att härbergera våra barns och dem efterkommandes framtid ...  

Mummel ur mullen

om mångfald är skönhet
skönhet är glädje
glädje är hälsa
hälsa är harmoni
harmoni är lycka
lycka människans Mål:

var går den nedre gränsen för mångfald?

Vid
                      kannibalism?

Gammal visdom från kloka Filosofer genom årtusenden och till nu:

"Lycka finns ej i armod, dock endast i fattigdom."

Är det brott mot denna visdom som gör många, i pengar räknat, rika nutidsmänniskor allt fattigare inombords, så olyckliga att självmorden ökar i antal, t.om. inom yngre generationer? Är bördan av krav för tung, obärbar för många?

Man kan ju undra, tänka och formulera:

Varför springer du, människa?
Sakta stegen,
döden hinner du ändå!

            ***,

Tiden är ett hål i
ingenting
där vi rusar som råttor i cirkel
av illusioner om betydelse.

Platon, vill jag minnas att det var, som sa: "Stater skall styras av humanister."

Att stater inte skall styras av ekonomer och teknokrater
har de själva bevisat. 

 

Göran Hådén om att några av de viktigaste filosoferna (Mill, Marx & Burke) bakom våra största politiska ideologier var överens om att materiell tillväxt bör nedprioriteras när en viss grundnivå är uppnådd:

Trots att ett avståndstagande från överkonsumtion är mer aktuellt än någonsin idag, och trots att insikten fanns redan på 1800-talet, så saknar vi idag både höger- och vänsterpartierna i denna för mänskligheten avgörande fråga. Hur länge till?