Prosperity without growth?

Imorgon, onsdag 10 februari 2010, är det premiär för vårens webinarserie Grön omställning i praktiken. I detta första webinar pratar Christer Sanne, jag och deltagarna om arbetstid, konsumtion och tillväxt.

För att ladda har jag ÄNTLIGEN börjat läsa rapporten Prosperity without growth? från brittiska regeringens tankesmedja Sustainable Development Commission. Jag har precis läst den 10-sidiga sammanfattningen, och jag är, ja vad ska jag säga? Rörd? Kraftigt påverkad? Skakad? Jag hade inte väntat mig ett så oerhört tydligt ställningstagande från en organisation så tätt knuten till brittiska regeringen. Evig ekonomisk tillväxt är omöjlig och oansvarig, punkt slut. Om inget annat, så för den ekonomiska stabilitetens skull.

Till och med tidiga ekonomer som Mill och Keynes insåg att en dag kan inte tillväxten fortsätta, den måste ta slut.Eftersom mycket annat konkurrerar om min tid och jag inte är någon snabbläsare hade jag tänkt att jag kanske fick nöja mig att läsa sammanfattningen. Men i rapporten går Tim Jackson med flera igenom bland annat:

-Hur välstånd kan omdefinieras
-Tillväxtens dilemma
-Myten om decoupling (hållbar tillväxt är kanske en svensk term som kommer nära)
-Hållbar makroekonomi
-Hur vi kan växa som människor -inom naturens gränser

Hur kan jag låta bli att läsa det? Känns som en av de viktigare texterna man överhuvudtaget kan läsa. Den får fortsätta att vara på min att läsa-lista, åtminstone utvalda kapitel.

Svårt att släppa rapporten mellan läsningarna... En sak jag har kommit på som kanske blir lite snett i den är den luddiga beskrivningen av vad det är i tillväxten som orsakar miljöpåverkan. Konsumism och viljan att ha nya saker hela tiden är det som lyfts fram i sammanfattningen. Men hur väl stämmer det mot de konsumtionsområden som vi vet står för majoriteten av miljöpåverkan? Alltså mat (främst kött), flyg, bil och energianvändning i hemmet? Ganska dåligt skulle jag säga, och jag är rädd att analysen blir lite fel när man inte har den bilden klar för sig.

Idag kom ett debattinlägg från Naturskyddsföreningen där det är tydligt att de inte ifrågasätter evig tillväxt:

Nu gäller det att investera för framtiden och hitta nya tillväxtmotorer när de gamla lagt av.

Detta är iofs orden från Swedbanks chefsekonom på SNF:s höstkonferens, men det står ingenting i debattinlägget att SNF är emot den synen.

http://www2.snf.se/sveriges-natur/artikel.cfm?id=1490

Nu ser jag att de har tagit bort frågetecknet i titeln... Rapporten hette "Prosperity without growth?" och kom ut i början av 2009. Bilden visar omslaget till boken som kom ut nyss, och där är titeln som synes "Prosperity without growth". Har de blivit säkrare på sin sak under året?

Johan, jag tror att Naturskyddsföreningen i ganska hög grad ifrågasätter evig ekonomisk tillväxt. Däremot vet jag att, åtminstone Svante Axelsson, ofta framhåller att i det korta perspektivet är det så stora och tunga investeringar som måste till för grön omställning att det per automatik måste till en ekonomisk tillväxt för att klara av detta. Först när vi har kommit över denna "puckel" är det meningsfullt att prata om "zero growth" etc. Vet inte hur väl detta skulle funka i praktiken men onekligen är det ju så att tekniken fortfarande kan göra otroligt mycket. Att "dra ner tempot" med nuvarande teknik och samhällsstrukturer kanske är än mer ohållbart på lång sikt?

Det är stämmer med ganska stor säkerhet att ekonomisk tillväxt inte kan fortsätta för evigt. Jag skrev själv ett inlägg i den debatten i min bok "The Limits of Business Development and Economic Growth" (Palgrave Macmillan 2004), där jag tar upp en begränsning som inte bygger på begränsade resurser, utan på behovet av att för att upprätthålla ekonomisk tillväxt ständigt driva stark produktivitetsutveckling till låg resursinsats.

 

Dock är ekonomisk tillväxt en mycket komplex företeelse och vi kan inte helt enkelt reducera vår konsumtion utan att också göra mycket stora förändringar i våra ekonomiska system. Vårt välstånd och värdet av allt som handlas på finansmarknader (aktier, valutor mm) bygger ju på förväntningar om framtida ekonomisk tillväxt. Om vi plösligt bestämmer oss för att konsumera bara det nödvändigaste kommer ingen av den "normala" ekonomiska aktivitet vi har omkring oss att kunna fortsätta. Ekonomi är ett komplicerat kretslopp av resurser där förväntningarna om framtida tillväxt gradvis ökar resurserna i ekonomin och gör det möjligt för fler och fler att ägna sig åt kunskapsutveckling, kommunikation mm, medan färre och färre producerar våra nödvändigheter.

 

Detta går jag i mer detalj igenom i min bok "Global Energy Transformation - Four Necessary Steps to Make Clean Energy the Next Success Story" (Palgrave Macmillan 2009). För att klara av inte bara att ställa om energisystem, utan också driva omställningen så att vi får det bättre, istället för sämre i framtiden så krävs det storskaliga planerade och ledda omställningsprojekt. Det handlar om att både ställa om energisystem och om att ställa om ekonomiska system.

 

När det gäller allt förändringsarbete så måste det ske i steg och med noggrann planering och uppföljning. Det går inte bara att över en natt besluta om att vi inte skall ha ekonomisk tillväxt och dagen efter genomföra detta. Byte av valutor i Europa till Euro var ett litet projekt i jämförelse och vi har mycket liten erfarenhet av att driva andra typer av ekonomiska system än det tillväxtbaserade som vi har idag. Vi har inte testat några andra ekonomiska system i modern tid med någon större framgång, och vissa länder har provat några som många människor anser misslyckade. Det finns mycket lite forskning kring dessa system och de "komplementära valutor", "stabila ekonomier" mm som testats har testats i liten skala.

 

Vi måste snarast börja diskutera inte bara VAD? som skall göras, utan intressera oss mer för HUR? det skall kunna genomföras. Vi har gott om idéer och brottstycken, men inte någon plan där alla idéer hänger ihop i en genomförbar helhet. Jag försöker göra detta i "Global Energy Transformation" och debatterar också detta på www.getinstitute.com. Global Energy Transformation Institute grundade jag för att driva utvecklingen av metoder för förändringsledning och för att adressera HUR? omställningen skall kunna genomföras.

Varför måste just denna övergång planeras och uppföljas så noggrannt när detta inte sker vid andra förändringar? Är inte alltid förädring/utveckling en fråga om kreativ destruktion? Typ, höj bensinskatten om vi vill stävja bilismen, och så får vi se vad som händer på något eller några års sikt. Inför biltullar i Stockholm så får vi se vad som händer. Kanske måste man vidta någon annan förändring senare, när effekterna börjar göra sig gällande, men det kan väl inte vara ett argument till att inte börja ställa om idag?

Jämför även med den kreativa destruktion av gängse strukturer som skett i musikbranschen efter att Internet och nya musikbeteenden svept över världen det senaste decenniet. Shawn Fanning utgick inte från "noggrann planering och uppföljning" innan han släppte Napster...

Inget kommer i vilket fall att förändra våra beteenden över en natt, men varför går det inte för mig som person, eller för en kommun eller ett land att bestämma sig för att (långsamt) ändra lagar och regler, incitament etc. i en viss riktnin? Det är väl så förändring *alltid* sker?

"Om vi plösligt bestämmer oss för att konsumera bara det nödvändigaste kommer ingen av den "normala" ekonomiska aktivitet vi har omkring oss att kunna fortsätta"

Jag är övertygad om att flera Ecoprofilare lever efter just den devisen (minska sin konsumtion) och jag har inte sett vårt ekonomiska system gå under ännu. Systemet får väl anpassa sig efter våra gemensamma viljor, vår önskan och våra (nya) behov? Självklart måste också staten ta ett ansvar för att mildra effekterna av en omställning, men så är det ju alltid.


Eftersom du återkommande refererar till saker du redan skrivit gör jag också det. Rationaliserings död:

"[...] I decennier har det funnits ett tryck på att rationalisera och skala upp storleken på anläggningarna och vi har hela tiden rört oss mot ett jämviktsläge som i grunden beror på relationen mellan kostnaden för energi respektive arbete. Energin har varit billig och arbete har varit dyrt. I jakten på högre vinster har det alltså varit givet att man har skalat upp verksamheten genom att rationalisera, koncentrera, konsolidera och skära bort jobb - trots att en ökad koncentration också leder till ökad sårbarhet och längre transporter. Då energin har varit billig och tillgången stabil i flera decennier har det inte funnits några skäl till eftertanke… förräns nu.

För tänk om energi blir dyrare i framtiden? Tänk om förhållandet mellan arbetskraft och energi förändras radikalt (om än gradvis) efter oljetoppen? Och då menar jag inte att bensinpriserna (eller elpriserna) går upp med några tiotals procent, utan att förhållandet mellan arbete och energi kommer att förändras i grunden. [...]

Om energi och transporter skulle bli 2, 5 eller 10 gånger dyrare i förhållande till kostnaderna för arbete kommer [...] På samma sätt som rationalisering har mekaniserat jordbruket och avfolkat landsbygden, kommer en mer arbetsintensiv (mat-)produktion att utöva ett tryck åt andra hållet – bort från (speciellt de största) storstäderna och mot en mer jämnt utspridd befolkning som bor i småstäder och på landsbygden. [...]"

Jo, skälet till att de reduktioner av konsumtion som anhängare till Ecoprofile genomför inte medför att ekonomin går under är att vi är relativt få och sannolikt att våra besparingar är ganska små i förhållande till vad som behövs för att föra in ekonomin på en ny bana.

 

Om vi tänker efter har vi nuvarande lågkonjunktur i huvudsak beroende på att vissa köpare av fordon senarelägger sina inköp och att bil- och lastbilsföretag och en hel del företag som levererar maskiner, råvaror mm till fordonsindustrin inte får de beställningar som de är vana vid från kunderna. Ändå är det inte så att alla har upphört att köpa fordon.

 

Om vi alla i samhället i stor skala och snabbt reducerar våra inköp av kläder, skor, elektronik, vitvaror, mobiltelefoner, mat, bilar mm och reducerar vårt resande till utlandet, våra inköp av böcker och tidningar mm till ett minimum borde det vara ganska enkelt att förstå att det skulle leda till stora problem, inte bara för de företag som vi bedömer som "hållbara" och som vi vill ha mer av i framtiden.

 

Den nuvarande lågkonjunkturen beror på att vår ekonomiska aktivitet har minskat med någon procentenhet jämfört med vår tidigare tillväxt. Om människor i stor skala skulle anamma en hållbar livsstil skulle detta kanske innebära att BNP minskar med 5% eller 10%. Händer detta under en kortare period så skulle det kallas för en mycket kraftig depression. Om vi sade att målet för all framtid är att minska vår konsumtion med 3% per år så skulle finansmarknadens aktörer omedelbart räkna om värdet på alla aktier som finns på börsen utifrån dessa nya förutsättningar.

 

Alla som någon gång har fått hem ett orange kuvert med uppgifter om värde på sina pensioner ett par decennier in i framtiden minns kanske att där finns olika värden beroende på vilken ekonomisk tillväxt som råder fram till pensionsdatum. Alla värden på ekonomisk tillväxt är positiva. Om vi skulle göra en prognos på värdet av svenska folkets pensioner vid -3% ekonomisk reduktion på 20 års tid skulle resultatet bli nedslående. Under de närmaste decennierna skulle vi då få se hur jobb försvinner och vi av någon "oförklarlig" anledning får det gradvis sämre och sämre - ganska mycket sämre.

 

Även om vi växlar konsumtion från att köpa varor producerade av vårt globala produktionssystem till att köpa samma mängd varor lokalt producerade skulle resultatet bli en mycket snabb försämring av vår levnadsstandard. Låt oss säga att amerikaner reducerar inköp på Wal-Mart med 20% och kommer överens om att göra detta till en årlig reduktion. Istället ökar man inköpen från lokala producenter som inte är börsnoterade med de belopp som sparas. Antag att ett antal andra distribuerande företag på börsen upplever samma nedgång och att kunderna agerar på samma sätt med besparingarna. Detta skulle leda till dramatiska fall på börsen, mycket dramatiska. Stora volymer av "finansiellt kapital" skulle försvinna från ekonomin. Dock skulle det inte kompenseras av att värdet på hållbara företags aktier stiger. De jobb som dock förloras hos Wal-Mart skulle till viss del ersättas av nya jobb i lokalt verksamma företag. Dock skulle alla som på något sätt har sin ekonomi kopplad till börsen genom sysselsättning i företag som levererar till Wal-Mart eller de andra företagen, konsulter till dessa företag, universitet eller forskningsinstitut som finansieras av dessa företag, av leverantörer till Wal-Mart, eller av andra företag eller organisationer som påverkas av nedgången, exempelvis banker, försäkringsbolag, fondförvaltare eller andra organisationer i finanssektorn, fackföreningar, intresseföreningar mm påverkas kraftigt.

 

Detta är nog tyvärr fakta. Vi kan mycket väl önska oss en snabb omställning av vår ekonomi till hållbara flöden, lokala produktionssystem eller andra snabba omställningar i stor skala, men vi har mycket svårt att genomföra dessa utan att först ha gjort en analys av konsekvenserna av en sådan omställning. Efter en analys måste vi göra en strategi, därefter en plan. Vi kan inte förorda en storskalig reduktion av vår ekonomiska aktivitet, utan att förstå vad en sådan skulle föra med sig.

 

För övrigt tycker jag att det är bra att vi i liten skala experimenterar med att genomföra åtgärder som leder till omställning. För att ta dessa erfarenheter och införa i stor skala krävs en hel del analys och eftertanke!

Jag har några problem med ditt resonemang.

För det första tror jag inte att den ens i "bästa" fall skulle gå att reducera vår konsumtion snabbt. Mitt exempel angående minskad konsumtion från en handfull personer här är just ett exempel på hur förändring sker. På det stora hela långsamt, även om det är dikterat uppifrån och med de mest kraftfulla av ord och handlingar.

Och, även om en förändring (vilken förändring som helst) alltid är smärtsam, så råder det för min del ingen tvekan om att smärtan ifall vi frivilligt och medvetet börjar ställa om är mindre än den som annars infinner sig när det bara inte går att köra längre i inkörda tillväxthjulspår. Även om den bild du målar upp inte är attraktiv är alternativet - som jag har svårt att se som något annat än en slutgiltig kollaps - sämre.

För övrigt har jag inte argumentart emot "analys och eftertanke". Min poäng är dock att förändring bör börja så snart som möjligt, helst igår. Att peka på att det behövs en massa "analys och eftertanke" innan man tar första steget är snarlikt en obstruerande strategi från som går ut på att skjuta på alla förändringar på obestämd framtid.

Du har förstås rätt angående oranga kuvertet. Men finns det någon på detta forum som på allvar sätter sin tillförlit till siffrorna i detta kuvert ifall inte personen ifråga redan nu är mycket nära pensionsåldern?

"Alla som någon gång har fått hem ett orange kuvert med uppgifter om värde på sina pensioner ett par decennier in i framtiden minns kanske att där finns olika värden beroende på vilken ekonomisk tillväxt som råder fram till pensionsdatum. Alla värden på ekonomisk tillväxt är positiva."

Det stämmer inte. Jag tittade faktiskt på mitt kuvert och det finns två siffror, ett vid en tillväxt på 2% per år och ett vid en tillväxt på 0% per år.

Om inte pensionsmyndigheten nödvändigtvis räknar med (kan utlova) någon tillväxt under de kommande decennierna, varför skulle då vi som håller till på detta forum och som vill verka för en omställning göra det "för att hålla igång hjulen" så att allt kan fortsätta på precis på samma sätt som fram tills nu?


"Om vi skulle göra en prognos på värdet av svenska folkets pensioner vid -3% ekonomisk reduktion på 20 års tid skulle resultatet bli nedslående."

Absolut. Men jag utgår från att de utmaningar vi står inför och deras samhälleliga effekter med stor sannolikhet kommer att få konsekvenser som är betydligt värre än att en del blir lite ledsna i ögan ("nedslående").


"Under de närmaste decennierna skulle vi då få se hur jobb försvinner och vi av någon "oförklarlig" anledning får det gradvis sämre och sämre - ganska mycket sämre."

Om jag trodde att vi på det stora hela, och på ett eller annat sätt inte skulle få det (materiellt) sämre skulle jag inte ens gå i svarsmål här. För egen del förutsätter jag att vi inte kan höja, eller ens bibehålla vår ekonomiska standard på sikt utifrån t.ex. en klimatproblematik, en resursproblematik (oljetoppen), en ekonomi-/finansproblematik eller kanske en rättviseproblematik. Eller flera av dessa i kombination.

Om man dock tror att vi bara står inför få och små problem framöver kan man självklart föreslå andra lösningar; att gasa och köra, eller att "tillsätta en utredning" ("en hel del analys och eftertanke" -  eller i vilket fall en massa ord).


"dramatiska fall på börsen [...] skulle [...] inte kompenseras av att värdet på hållbara företags aktier stiger"

Jag skulle oroa mig betydligt mindre för börsens storlek eller eventuella fall ifall den lokala matproduktionen var fixad. Jag oroar mig betydligt mer för att det inte finns någon lokal matproduktion den dagen X händer. Att "Stora volymer av "finansiellt kapital" skulle försvinna från ekonomin" - helst under mer eller mindre ordnade former - skulle jag se som en välgärning. Det finansiella kapitalet är ju extremt och onaturligt stort i förhållande till det reala kapitalet. Det vore bra om det reala kapitalet uppvärderades i förhållande till det finansiella kapitalet.

För att försöka nyansera diskussionen något säger jag följande:

 

Global Energy Transformation omfattar en analys av hur vi kan driva energiomställning utifrån mål som vi i samhället har möjlighet att få en demokratisk uppslutning kring. Boken analyserar vilka vägar som är framkomliga när det gäller att ställa om energisystem samtidigt som vi värnar om jobb och finansiella resurser som många i samhället sätter stort värde på.

 

Det må finnas revolutionära krafter i samhället som anser att vi bör driva energiomställning med förbundna ögon. Det är inte på det sättet som vi brukar driva förändringsarbete i samhället. Arbetet med energiomställning måste bygga på ett samförstånd mellan stora grupper i samhället. Viktiga resurser för att driva omställningsarbetet finns i det befintliga näringslivet. Det handlar om både finansiella resurser och om kompetens. Dessa måste utnyttjas och utvecklas, åtminstone enligt min mening. Det framstår inte som fruktbart om en minoritet av befolkningen bedriver energiomställningen som ett "krig" mot näringslivet. Detta riskerar nog också att ställa hela projektet i en dålig dager.

 

Det är min förhoppning att kunna delta i en nyanserad debatt om villkoren för energiomställning.

 

Jag grundar mina slutsatser på en ganska genomgripande analys av förutsättningarna. Det är självklart så att analysen inte är heltäckande och att det kan finnas luckor eller förbiseenden. Dock tror jag att det krävs en ambition till en mycket strukturerad, nyanserad och konstruktiv debatt för att blottlägga eventuella sådana feltänk. 

 

Det är min övertygelse att personer med olika erfarenhet och bakgrund, gärna olika grundsyn på samhällsutveckling, måste arbeta tillsammans och diskutera dessa frågor i projekt riktade mot att lösa konkreta problem. Denna möjlighet saknas till stor del idag då vi delvis arbetar och resonerar på olika sätt inom delar av samhället som arbetar med hållbarhet, näringslivsutveckling och makroekonomi.  

 

Jag är medveten om att det finns en ganska stor litteratur där författarna hävdar att vi kan få tillväxten att upphöra genom att upphöra med konsumtion. Det faktum att idén ventileras är inte detsamma som att den är enkel eller ens möjlig att genomföra utan omfattande arbete med att bygga om systemen innan övergången sker till en ekonomi utan ekonomisk tillväxt.

 

Med nuvarande system innebär minskad ekonomisk aktivitet recession eller depression och i sådana ekonomiska tillstånd är det svårt att genomföra några former av strukturerade förbättringar i riktning mot hållbarhet eller andra önskvärda förändringar.

 

För att göra idén trovärdig måste någon skriva en trovärdig berättelse/analys om hur en sådan förändring skulle kunna genomföras i praktiken. Det behöver inte vara en vetenskaplig uppsats, utan det skulle kunna vara en skönlitterär berättelse som beskriver hur detta skulle kunna ske rent praktiskt.

 

Jag ber att få återkomma till berättelser på annan plats.

Jag skulle redigera, men råkade istället radera mitt sista inlägg ovan (som fanns mellan Mats två inlägg ovan). Sorry.

Den som föredrar att läsa på svenska kan glädja sig åt att boken nu finns översatt på Ordfront förlag. Svensk titel: Välfärd utan tillväxt.

Lagom till utgivningen av den svenska översättningen dyker författaren Tim Jackson upp i en debattartikel på Expressen.se om att tillväxtmyten är vårt största hot.

Missa inte lanseringen av den översatta boken. ABF-huset i Stockholm den 8 februari, Tim Jackson kommer vara där:

http://www.effektmagasin.se/tim-jackson-tar-tillvaxtdiskussionen-till-sverige