|
 Forum för hållbarhet och resiliens |
|
|
|
Cykel Markbunden kollektivtrafik Båt Med hopfällbar elcykel till Gotland
 Hopfällbar elcykel i cykelväskan "EcoHide". Lutad mot väskan står även en hopfälld cykelvagn. Hjulen ligger i väskan. Nu är jag på plats på Gotland, där Eleonora, Theodor och jag ska bevaka Almedalsveckan. Med mig har jag en hopfällbar elcykel för att få lite smidigare transporter, vi bor långt från Visby. Resan kunde ha börjat bättre, jag planerade tiden dåligt, fick tidsnöd och hann precis med tåget från Göteborg. När jag skulle stressa på 22 kg elcykel på tåget bar det sig inte bättre än att jag fick ryggskott... Lärdom nr. 1: Lyft tunga hopfällbara elcyklar på ett lugnt och genomtänkt sätt... Jag hade först tänkt ta med mig ett cykelsläp för att få med mig lite fler grejer, till exempel ett tält. Men jag ångrade mig och tänkte att det är dumt att utmana ödet, det är äventyrligt nog att ta med en cykel på tåg, buss och färja. Så kärran fick bli kvar hemma, cykeln var ganska bra att lasta på eftersom det är en lite längre ram och mindre hjul så att det går att lasta mer på pakethållaren. Men det hade nog gått att ta med kärran på tåg och buss, den tar förvånansvärt liten plats ihopfälld.
Det var inga problem att få ta med sig cykeln på tåget mellan Göteborg och Växjö eller på bussen mellan Växjö och Oskarshamn. I Oskarshamn vecklade jag upp cykeln och tog jag samma väg som bilarna och körde ombord på bildäck. Vi cyklister blev ombedda att luta cyklarna mot väggarna. Motorcyklisterna surrade fast sina motorcyklar i lastöglor i golvet.
 Efter den oturliga starten på resan med ryggskott vände turen ombord på båten där jag hamnade bredvid ekologiske lantbrukaren Einar. Förutom intressanta samtal om ekologisk odling och vindkraftsatsningar på södra Gotland så erbjöd han mig skjuts till Eleonoras stuga på södra änden av Gotland (planen var att ta bussen en del av sträckan, sedan cykla). Självklart skulle han prova elcykel när vi var framme och här lyckas jag fånga det magiska ögonblicket när han tar klivet från bil till elcykel! :-)
 Här är Einar i full karriär.
 "Det får nog bli affär på en sån", var Einars kommentar efter provturen. Om någon behöver stora mängder dinkel så har Einar en hel del ton att sälja, ekologiskt producerat på Drakarve gård. Saltå Kvarn är en av hans kunder. Tack för skjutsen Einar!
Nu har jag åkt en del elcykel på Gotland. Vi cyklar 16 km till Hemse för att ta bussen in till Visby. Det blir alltså 32 km tur och retur. I Visby blir det några enstaka kilometer. Batteriet har gott om kraft kvar när jag är hemma, så utfästelsen att räckvidden är minst 4 mil verkar stämma. 16 kilometer klämmer jag på under 40 minuter utan att vara trött eller svettig när jag kommer fram. En förbättringspunkt kan jag dock hitta på cykeln: även om elmotorn är betydligt tystare än en förbränningsmotor så är den inte HELT tyst. Upplevelsen med fågelkvitter och annat går därför delvis förlorad jämfört med en vanligt, helt tyst cykel. I Visby är det rätt så brant på sina ställen, många cyklister hoppar av och leder cykeln. Men med el går det bra! Den hoppfällbara cykeln ställer jag i mittutrymmet på bussen utan kostnad, medan Eleonora och Theodor betalar 40 kronor för att hänga på sina cyklar bak på bussen.
Dom borde ha lånecyklar i Almedalen!
I stan så är de ju i princip gångavstånd till det mesta, men igår skulle vi till utkanten av stan så då behövde vi cyklarna. Ja, det hade ju varit smidigt för Theodor och Eleonora kanske, att bara plocka en lånecykel vid busshållplatsen!
 Har just varit och handlat mat (16 km enkel resa) och fick till den här lösningen för att få med en full matkasse på pakethållaren. Väskan är en Bromptonväska som fästes nedåt mot pakethållaren. Fördelen med det är att man inte behöver en spännrem över som klämmer ihop innehållet i väskan. Bra om man har känsliga grejer som mat i väskan.
 Det är fint på landet, särskilt när det inte är många bilar på vägarna.
 Bonden är säkert inte så glad över vallmon, men visst är det fint? Bättre i verkligheten, när man ser själva vallmoblommorna.
 Mötte cykelsemestrare med enhjuligt släp. Tänkte att jag skulle vilja ha hjälp av batteri om jag skulle ge mig ut på något liknande.
 Min nya hobby är fotografering och jag måste ju försöka mig på att ta ett riktigt produktfoto... ;-)
Fina bilder! Har du någon uppfattning om elförbrukning? Jag har räknat fram att spårväg, tunnelbana och järnväg alla drar lika mycket, 0,13 kwh per personkilometer. SJs fjärrtåg drar mindre, 0,08 kwh/pkm, troligen för att de gör färre stopp och har högre beläggning genom de flexibla biljettpriserna. Källa Trafikanalys, Bantrafik 2008 samt SJs hållbarhetsredovisning (PDF). En Think City drar 0,165kWh per km. Nissan Leaf drar 0,22 kWh per km.
Jag klistrar in mina beräkningar nedan:
Härligt jobbat med siffrorna! Ja, jag har ju räknat på Niholan tidigare, den ligger på 0,025 kWh/pkm, en femtedel av spårvagn, tunnelbana och järnväg alltså. Men den hopfällbara elcykeln är av någon anledning mycket mer energieffektiv än den trehjuliga Niholan. Jag hade naturligtvis förväntat mig att den skulle vara bättre än den tyngre, trehjuliga Niholan, men inte så här mycket. Jag cyklade slut på batteriet på en dagstur på Gotland på en uppmätt sträcka av lite drygt 50 km (uppmätt med GPS:en i iPhone, via programmet RunKeeper). Jag mätte inte laddningen av batteriet efteråt, men jag har mätt uppladdningen av ett helt urladdat batteri tidigare och då gick det åt 0,5 kWh. Alltså blir förbrukningen 0,5/50=0,01 kWh/pkm. En trettondel av spårvagn, tunnelbana och järnväg med andra ord. En elbil som drar 1,5 kWh/mil och har två personer ombord ligger på 0,075 kWh/pkm. Bättre än spårvagn, tunnelbana och järnväg alltså, men tre gånger sämre än Niholan och 7,5 gånger sämre än en tvåhjulig elcykel. Och jag tror också att elbilar drar rätt mycket mer i verkligheten än de 1,5 kWh/mil som brukar anges. Jag gissar att den stora skillnaden mellan tvåhjulingen och trehjulingen beror på hur elassistansen är programmerad att hjälpa till. Båda cyklarna är programmerade att trappa ner elassisten i hastigheter över 25 km/h. Med tvåhjulingen ligger jag normalt på 25-28 km/h och då behöver inte elmotorn gå på max, mina ben gör nog minst hälften av jobbet. Detta för att cykeln är lättrampad. Jag testade att slå av eldriften när jag tillfälligt fick sällskap av en motionscyklist, och det gick rätt bra att bibehålla farten utan eldrift. Med Niholan kör jag sällan så snabbt, utan ligger nog snarare på 20 km/h. Då hjälper elmotorn till mycket mer (för den kämpar för att nå upp till 25) och batteriet töms då betydligt snabbare. Skulle tro att att hastighetsgräns för elassist på 15-20 km/h skulle passa Niholan mycket bättre och ge en betydligt bättre räckvidd.
Låter som ett härligt sätt att resa, Johan (förutom ryggskottet). Vad tror du efter denna resa om den hopfällbara cykelns lämplighet som pendlingscykel? Är de små hjulen ett problem eller är det något man kan stå ut med att använda dagligen?
Så länge det är snöfritt är det väldigt små nackdelar med små hjul. Den blir lite nervösare än en normalstor bara. Farten är likvärdig. Men kommer det lite snö är det hopplöst. Om man vill använda hopfällbarhetens fördelar är låg vikt viktigt, och då skulle nog jag välja bort elassisten och skaffa en brompton, birdy eller dahon. Logga in för att svara |
Elcyklar (49) Konverteringskit elcykel (3) Lastcyklar (4) Cyklar (6) Trikar (16) Cykelleasing (2) Konferenstjänster (2) Elmotorcyklar (1) Elmopeder (5)
|