Temavecka: odling
Kött Närproducerat Egenodlat
När såg du senast din fläskfilé i ögonen?
Ombytta roller. Foto: Anna Wennberg
Stadsjord är ett grupparbete som engagerar Chalmers, Göteborgs universitet, KTH, Botaniska trädgården, Gunnebo slott, Familjebostäder och Räddningsmissionen, SLU med flera. Arbetet handlar om lokal mat och samverkan i kvarteret - nygammal hållbarhetskultur. Vi skapar mötesplatser för människor av alla sorter som vill göra kvarteret blommigare, varmare och mer hållbart. Staden är full av människor som gärna vill delta om omställningen till ett klimatsmartare samhälle. Att odla vackra kvarter, vänskap och egen mat är ett är ett av de bästa sätten att aktivt lägga hembygdens - kvarterets hållbarhetspussel.
Allt flera människor formulerar beställningar på kvarter där människorna tar större ansvar själva för förvaltning av fastigheter och mark. Driften att själva producera mat växer samtidigt som krogarnas efterfrågan på verkligt närproducerad mat växer. Sammantaget ser vi framför oss sen matscen med 100-tals leverantörer av spännande råvaror och produkter till krogar, cafér och offentliga kök. Det handlar inte om armod att vi snävar in försörjningsradien utan om elegant, uttrycksfull och smart livsstil som blir ett föredöme för övriga världen. Vi kommer att se en växande skara som väljer att tillbringa allt mer av den lediga tiden i det egna kvarteret. Här finns underbar mat, delaktighet och hopp.
De flesta käkar kött
Stadsjord är gullig frukt- och grönsaksaktivism men också en praktisk och pragmatisk dialog om animalieproduktion. De flesta svenskar äter kött. De flesta människar tar sig friheten att godtyckligt och oreflekterat nyttja och döda djur för att äta deras kött. Man behöver ju protein, inte sant! Och kött är ju gott, inte sant! Tänk en grillkväll med sönderdelade djur som fräser på gallret!
Jag hör själv till dom som äter kött och som jagar och fiskar och hela livet har ägnat mig åt den perversa hobbyn att ha fiskar och grodor och ödlor och ormar och hamstar och hundar och alla möjliga andra djur i burar och koppel.
Men det betyder inte att jag ser frågan som avgjord. Ska vi äta kött eller inte?
Vad som definitivt borde vara avgjort för Sveriges regering, riksdag och varje individ är att vi har ett sjuhelsikes jobb framför oss för att sortera bort de värsta övergreppen och dumheterna inom animalieproduktionen. Sen kan vi komma till den avgörande - ska vi äta kött överhuvud taget?
1990 åt svensken 25% mer protein än våra kroppar kan tillgodogöra sig. Sedan dess har konsumtionen av kyckling ökat 198 %, gris 24 % och nöt 56 %. Det berättar Jordbruksverket. Kära konsumenter, förvänta er ingen nykter ledning i köttfrågan från Jordbruksverket. Frågan om vi ska minska köttkonsumtionen besvarar Jordbruksverket lätt rodnande med nej. Inte ens nötköttet som ger störst klimatpåverkan skall minskas.
Börja i rätt ända!
När Stadsjord håller grisar i staden handlar det inte om att vi ska öka slakten av grisar utan att vi ska fördjupa dialogen om maten...och den dialogen inkluderar frågan om kött. Och när dialogen fördjupas och närheten till djuren ökar då minskar lusten att indirekt döda och ta våra medvarelser här på planeten av daga.
Man måste inte lämna köttlandet och bli vegan för att få MVG av mig men man måste minska köttätandet radikalt och från rätt ände. Forsätt äta vilt och lamm och ekogrisar och ekohöns. Men ge katten i pinsant billiga köttrodukter som svämmar över våra kyldiskar. Det kommer aldrig vara okej att hålla roliga, nyfikna och socialt begåvade grisar på spaltgolv utan halm. Det blir aldrig okej. Var och en som har lärt känna en gris förestår det. Det är därför vi har grisar i staden. Som besvärjelse mot villfarelsen att vi har råd med billigt kött. Kostnaden i miljöslitage, etiska övertramp, loss of karma och värdighet är alldeles för stor. Grisar och kycklingar från små begripliga klimatsmarta enheter nära konsumenten har däremot framtiden för sig.
När såg du senast din fläskfile i ögonen?
Den muslimska traditionen bjuder att djuret som ska dö skall vara i oklanderligt skick. Välnärt, friskt och utan minsta hälta. Djuret ska med andra ord ha hedrats hela vägen in i döden. Och slaktaren skall vara utsövd, nykter, hel och ren och han ska se djuret i ögonen vid slakten.
När såg du senast din fläskfilé, din entrecote, din lammstek i ögonen?
Niklas Wennberg
Verksamhetsledare för Stadsjord
stadsjord.blogspot.com
Som livsmedelsagronom har jag sett min beskärda del djur i ögonen, jag tror du har en viktig poäng med stadsjordsprojektet. Lokal produktion kan rimligtvis inte försörja de alltmer växande städerna men bidra med viktiga andelar och resiliens. Den viktigaste effekten vore om lokalt jordbruk såg till att undervisa den idag blinde konsumenten vilka effekter deras beteende får och belysa skillnaden mellan bra och dåliga exempel (läs dyrt o billigt, tyvärr).
För att lyckas med detta tror jag enheterna behöver vara ständigt öppna för besök. Aktivera dagis med föräldrar, skolor och varför inte arbetsplatser genom lunchcatering/servering för avhämtning med en vardagsgenomtänkt överblick av produktionen innan själva matstället.
Som flexitarian så förespråkar jag en övergång till en medveten och hållbar konsumtion av animalier, och rätt val av vegetabilier inte att förglömma.
En flexitarian är flexibel och bestämmer själv hur ofta, vilken typ av och hur stora portioner som är aktuella i takt med ökad förståelse och egna beslut.
Smarta animalier är tex. Musslor, viltkött, naturbeteskött av nöt/lamm/bison/osv då 2/3 av jordbruksmarken är betesmarker. Kyckling kan anses bra ur klimatsynpunkt och att minimera svinnet är en kategori i sig.
Uppväxt på ett litet jordbruk, fick man bara vänja sig. Det var inte smart att bli alltför kompis med nasse, eller kalven. Hönsen var aldrig sociala, tur var det för mormor hade yxan hängande bakom lagårdsknuten. På en lutande planka såg de alla sitt sista ljus. Hon bevakade dom skarpt. När en hade slutat lägga ägg, var dennes timmar räknade. Detta var ju krass ekonomi, sprungen ur arbetslöshet och fattigdom under 30-talet. Det fick inte finnas individer som inte avkastade. Räven smög ju också ständigt runt hönshagen. Den listige banditen klarade ibland att gräva sig in, trots att det spikats ner platta stenar, kanske skiffer väldigt tätt och någr dm ner i marken. Var räven tillräckligt hungrig ökade grävförmågan betydligt. Därför var det bråttom att nacka, plocka och stoppa i stora grytan. Mat fick aldrig förgås.
Pontus, helst så skulle man vilja att alla även fick se hur det går till i "vanliga" köttfabriker och slakterier... Men där kan vi nog i praktiken bara hoppas på olagligt filmande.
Kul med begreppet flexitarian! Är det något vedertaget eller något du har hittat på?
Johan---> IT-revolutionen får nog bära det budskapet trotsallt men visst vore det häftigt om tex. amerikanska konsumenter skulle tvingas ta en tur förbi CAFO:s och tillhörande köttfabriker.
Men människans psyke är en gåta i sig, alltför negativa budskap blockeras och man fortsätter i samma intrampade beteenden även om man vet vilka konsekvenser tex danskt kött har. Det gäller att peka på bra alternativ som inte känns som en uppoffring.
Flexitarianer behöver ju inte välja bort någonting bara man väljer frekvens och mängd på ett smart sätt. Ungefär som lördagsgodis där man innerst inne vet att även om godis oftast smakar gott så är en högfrekvent konsumtion inte hållbar. Lördagsköttsprincipen skulle även frigöra pengar till att köpa schysst kött och motstå frestelsen av billigt dito.
Jag vill göra alternativen bättre så övergången blir så smidig som möjligt.
Efter lite googlande så fann jag flexitarianbegreppet och det beskrev riktigt bra vad jag ville åstadkomma så nu försöker jag sprida detta vidare i Sverige. :)
Många är flexitarianer utan att veta det och medvetenheten ökar och endel kokböcker finns online. Här även med en intressant intervjufilm:
Jag har varit med på resan att få fram Maja Söderbergs nya bok "Sju årstider i Majas kök". En begränsad mängd kött, av god kvalitet, är en av utgångspunkterna där också. Inga stora köttstycken som "hänger som en mardröm" över tallriken som nämns i intervjun. Jag undrar om Maja skulle vilja kalla sig "flexitarian"?
Liksom många andra blev jag vegatarian i tonåren när jag fick se otäcka bilder från moderna djurfabriker. Nu skulle jag nog kunna kalla mig flexitarian. Kräsen köttätare har jag annars kallat mig ibland när någon har frågat.
Jag jobbar ca 1 dag i veckan på en modern, ekologisk mjölkgård och ser att korna där har det mycket bra (fast fortfarande släpper de såklart ut en massa metangas). Jag är också uppvuxen på landet och har varit med om gårdsslakter. Tycker självklart det är jobbigt, men det ska det ju vara, eller hur?
Vi har just nu en Åsbohöna som ligger och ruvar i boden, och eventuella tuppkycklingar ska hamna på middagsbordet är tanken. Återstår att se om jag själv klarar av det själva slakten. Men ska jag äta kött, vill jag, som Nicklas skriver, kunna se djuret i ögonen och även själv förmå mig till att slakta det. Hönorna gör stor nytta i trädgården där de håller efter både ogräs och skadedjur (och i år ska de få en egen odlingslott med massor av isbergssallad att kalasa på, så kanske jag kan få ha min ifred).
Om möjligt ännu mer provocerande tror jag tanken jag just nu leker med är: Vi funderar på att skaffa Gotlandskaniner som ska fungera som miljövänliga gräsklippare, men samtidigt omvandla gräset till protein. Det skulle komplettera alla vackra kokbönor som nu ligger i jorden och gror på den del av gräsmattan som vi förvandlat till grönsaksland. Och mig veterligen släpper inte kaniner ut någon metangas, de äter inte någon soja och jag lovar att de kommer att få ett bra liv i gröngräset.
Grymt bra Maja Söderberg! Jag instämmer med det mesta på klimatmat.se och njöt verkligen av läsningen! :)
Vardagsvegetarian eller kräsen köttätare är också befogade benämningar, rimligtvis så finns det lika många sätt att äta som det finns människor men ändå spännande att försöka generalisera. Flexitarian började i USA som "semi-vegetarian" men fick mothugg då vegorörelsen ansåg att folk blev förvirrade och i endel fall trodde att en vegetarian kunde äta kött.
Jag brukar beskriva mig som flexitarian som en flexibel ätare som kan äta allt (Då har man direkt släppt oron hos tex. värden) men äter kött sällan, i mindre portioner och gör smarta val. Detta gäller såklart även mejeri, grönt och allt annat.
Uttrycket "kött som krydda" gillar jag verkligen. Varför ha kött som grunden i en måltid? Köttbuljong tycker jag är ett lysande exempel där annars vegetariska grytor och rätter kan få smak av kött om man så önskar. Mycket av denna smaken kommer ju från slaktavfall (läs ben) som ändå skärs bort från de få styckdelar som folk köper.
Som "Weekdayvegetarian" kan man ju inte då äta denna rätt i veckan eller bjudas på en slumpad lunch tex.
Som agronomstudent ser jag framför mig att jag slår mig ned på en gård någon gång när karriär och kids är undanstökat och ägnar mig åt mer praktisk tillämpning av alla ideér. Djurhållning blir nog ingen huvudsyssla men betande idisslare, några höns och kaniner är ju en gammal beprövad modell. Sen är ju alltid frågan om man kan stå öga mot öga med sin gårdskollega och släcka det livet (troligtvis kan få konsumenter göra detta idag). Jag hade djupa samtal om detta ämne med amerikanska råveganer nyligen och det är inget lätt ämne när man ger sig i kast med etik och moral. De talar mycket om lidande och om syftet att stilla sin njutning (inte hunger). Efter ett lyckligt liv på gården anser jag att det är rimligt att djuret betalar för servicen med sitt kött och därmed ger nödvändiga kalorier till världen. Råveganerna vill istället utrota gårdsdjur helt och hållet och visst har de många bra djupa argument om man ger sig in i dem tankebanorna.. :)
Jag tror att alla här skulle behöva läsa lite djuretik-litteratur. Förslagsvis Pelle Strindlunds hyllade bok Jordens herrar.
Just nu läser jag bara en hop pragmatiker, som ska finna "rimliga" vis att fortsätta som vanligt. Pontus du menar t.ex att det är just rimligt att ett djur som tvingats leva i fångenskap, men som du tycks mena är mer av en hotellvistelse, ska betala för "servicen" med sitt liv. Ser ni inte det orimliga i att godtyckligt välja vilka individer som vi kan vara herrar över? Skulle ni t.ex. underdånigt låta en tänkt framtida överhet skära halsen av er, eftersom ni tycks anse att det är just statusskillnaden som ger rätt?
Jesper ---> Jag ska erkänna att jag inte läst en massa djuretik-litteratur men kan lyfta fram sagda diskussion med organiserade veganer i USA. Lyckliga betande idisslare premierar jag före CAFO kor som står i sin egen dynga och äter antibiotikaspetsad subventionerad majs. Vi måste ju ta ett steg i taget och då anser jag att flexitarianism är ett bra steg men kanske inte hela lösningen. Att tvinga på konsumenter veganism direkt leder ingenvart iallafall för de flesta även om jag tänker ägna mitt yrkesliv till att producera bra alternativa produkter som gör övergången lättare. Jänkarna godtog min förklaring iallafall och nog om det.
Naturen är grym, det finns karnivorer av en anledning och det stavas resurshushållning. Varför ska bara insekter få äta döda djur? Om vi valde bort idisslare från de 2/3 av jordbruksmarken som är betesmarker så skulle mer skog behöva skövlas för att producera vegetabilisk föda.
Naturen visar även prov på symbioser och samarbeten arter emellan. Hur framgångsrik skulle kon blivit i världen utan vår "hjälp"? Samma sak kan sägas om odlingsväxter att vi är deras största garant för fortlevnad (om vi nu inte haverar ekosystemet).
De slipper risk för svält, åkommor, rovdjur, utrotning osv. innan det i naturen ofrånkomliga inträffar för individen. Jag ser gärna produktionssystem som blir mer vildlikt och mindre industriellt, avel kan även ses som en stor inskränkning.
Om högre stående utomjordningar kommer och moraliserar över oss så hoppas jag vi har kommit så långt i detta arbete att vi kanske rentav lever vegandrömmen och låter vilda predatorer sköta den uppgiften.
@Pontus
Utan att gå in alltför mycket på psykologi så tänker jag att dina ambitioner, liksom ditt sätt att skriva här, till stor del bygger på en ovilja att alltför mycket förändra sitt synsätt. Till stor del handlar det nog om att det kan vara lite smärtsamt att plötsligt tänka att man har haft fel i en herrans massa år. Jag menar nu inte att det finns en objektiv sanning, jag tror nämlgen att det enbart vandrar omkring en mängd subjektiva sanningar. Problemet är att uttrycket, handlingen, sällan är relaterad till den subjektiva sanningen.
Jag agerar själv "fel" (subjektivt fel) dagligen, nu för bara några minuter sedan åt jag tre sockertäta kakor, som sannolikt kommer att göra mig trött. Jag behöver vara pigg eftersom jag har mycket att göra, och trots det står jag framför skåpet och trycker in kaka efter kaka. Jag är, precis som Freud skrev, inte herre över mitt eget liv. Det finns ett omedvetet som påverkar mina val i en viss riktning. Men när det gäller viktiga val, som att slå mitt barn, äta djur eller köra bil så har jag lättare att hämma impulsen, trots att den givetvis finns även hos mig.
Delvis tycks du ha en praktisk inställning. "jag tänker ägna mitt yrkesliv till att producera bra alternativa produkter som gör övergången lättare" Jag tror att du har rätt, däremot anser jag att det är självbedrägeri att, om man redan har köpt det faktum att till exempel veganismen är den (subjektivt) rätta vägen, välja "flexitarianismen". Små steg i riktning mot veganism är väl bara nödvändigt för personer som ännu inte köpt konceptet, som fortfarande har starka försvar? Om du har medvetandegjort en viktig subjektiv sanning men ändå väljer att inte leva efter den skulle jag nog ha svårare med din inställning än någon som lever i fullständig förnekelse.
"Naturen är grym"-argumentet alltså? Så om någon annan är grym, är det fritt fram för dig att också vara grym? Så du ser på andra, och härmar mekaniskt? Finns det någon situation då du kanske har en egen åsikt också, en vision om hur du vill att världen ska se ut? Det är klart att lejonet är grymt i våra ögon, men den har inte så mycket val, om den vill fortsätta leva. Är det verkligen jämförbart? Och så pass många djurindustridjur som finns idag skulle aldrig kunna leva i en naturlig svensk biotop, och de skulle absolut inte producera lika stor mängd kött. Naturhushållning blir ett bisarrt argument eftersom det är vi som har bestämt hur många djur som ska få finnas. Det mest naturhushållande vore givetvis att äta växterna direkt, och inte tillåta att så många djur föds.
Din argumentation kapsejsar mot slutet. Du använder ordet symbios, och först förstår jag inte vad du menar. Kon och människan lever i symbios, menar du verkligen det? På allvar? För det är ju en helt verklighetsfrånvänd användning. En språklig våldtäkt från moderaternas skola. Det är sant att vi tillsammans definierar ord och skapar en språklig värld, men om du använder ordet i den betydelsen kommer du säkerligen att få en hel hop biologer emot dig. Men jag hoppas verkligen att du i det här fallet slog lite fel i ordboken, och skulle ha använt "parasit" istället. Fast, även om du i sådant fall hade varit närmare verkligheten, så tycks det som att parasiter är snällare än människan, på så vis att parasiten i regel inte dödar och äter upp sin värd.
Du missförstod min utomjordingliknelse. Tänk Jesus istället. Om du anser att andra människor ska behandla dig på ett visst sätt, är det då inte rimligt att också du behandlar andra på samma sätt? Om du inte tycker det, utan istället anser att möjligheten att utöva makt är tillräckligt för att få rätt att göra det, då borde du i rimlighetens namn inte göra något motstånd om en annan individ, med möjlighet att utöva makt över dig, vill behandla dig som det passar den. Det är möjligt att du har levt i ett "jämställt" land aningen för länge för att över huvud taget kunna förstå den tanken, men hur utomjordingen ställer sig till din existens har alltid ingen betydelse. Det är hur du egentligen ställer dig till saker som spelar någon roll.
Du kan säkert tänka dig vilka obehagliga följder valet att utöva makt, bara för att man råkar ha möjlighet, kan få. Rasmism, slaveri, sexism har alla sina grunder i ett sådant synsätt. Är du verkligen så blind för dessa mekanismer?
Cornucopia? skriver ett inlägg om förutsättningarna för småskalig slakt:
Nej, vill man stöda bönder, småskalighet och lokal produktion så borde man istället verka för att hemslaktat kött skall få säljas direkt till slutkund, endast slutkund och inget annat än slutkund. Idag är det inte tillåtet, då man måste ha en tämligen dyr slakterianläggning.
http://cornucopia.cornubot.se/2011/09/hemslakt-viktigare-hemjasthembrant.html
| EJ LäNGRE MEDLEM
2024-03-29
#24986
|
|
Jag älskar närproducerade varor
Så trevligt älskar att läsa om allt om natur.
| EJ LäNGRE MEDLEM
2024-03-29
#24987
|
|
| EJ LäNGRE MEDLEM
2024-03-29
#24988
|
|
|
