Besök på specialcykelmässan SPEZI 2012

Efter flera års längtan fick jag äntligen gå på specialcykelmässan SPEZI i Germersheim, Tyskland. Ett paradis för alla som tycker att en cykel inte alltid behöver se ut som en cykel.

Det var olidligt varmt just denna dag i slutet av april, 33 grader. Så det var lite av en utmaning att orka ta till sig allt som fanns både utomhus i stekande sol och inomhus i otroligt varma och kvava hallar.

Jag började med en provtur i en Velayo. Velayon tycker jag är en riktigt frisk fläkt i en velomobilvärld som präglas av klaustrofobiska karosser och som ofta har en form som bara kan älskas av en inbiten velomobilnörd (i 99 fall av 100 en man). Jag pratade lite med mannen bakom, Marcus von der Wehl, och det visade sig att han kom från bilindustrin. Kanske är det det som behövs för att det ska bli lite nytänk i stylingen.

Provturen var i stort sett en positiv erfarenhet, det kändes kungligt att glida fram i den. Men den har några rejäla nackdelar. Några som den delar med många andra velomobiler, och några som är unika för Velayon:

-Mycket krångligt att komma i och ur
-För stor bredd för att vara praktisk på cykelbanor (105 cm)
-Bakhjulsstyrning kräver tillvänjning
-Begränsat lastutrymme trots att fordonet är så stort, jag fick knappt ned min axelväska

Det bästa på hela dagen var de 25 minutrarna på provkörningsområdet (test parcours). Uppstyrt med tysk ordnung und disciplin fick man boka in sig på ett schema, lämna ifrån sig körkortet och invänta sin tur. Sen var det bara att välja och vraka bland ett stort antal två- och trehjuliga liggcyklar och några andra specialare. Panflöjtsmusik á la spa fick man stå ut med, jag antar att det var för att folk skulle ta det lite lugnt...



Jag hade son och flickvän med mig, sonen och jag började med en Hase Pino, flickvännen testade trike för första gången och blev som väntat förtjust... Hase Pino är en tandem där föraren sitter "normalt" och passageraren sitter framför i en liggcykelkonfiguration. Syns ett par gånger i filmen. Jag har märkt att den är populär bland par där den ena har någon form av ryggproblem eller annan skada där liggcykelpositionen i kombination med någon annan kontrollerar färden möjliggör cykling som annars hade varit omöjlig. Jag tyckte det var mycket stabilt att köra och sonen (9 år) fullkomligt älskade det sköna Hase-sätet och sa att han vill sova i det. Det gjorde han dock inte utan trampade på så bra att jag själv inte behövde trampa. Han gjorde också klart att jag gärna fick köpa en.

Sen delade vi på oss och han körde en liten KMX-trike och jag fick för första gången i mitt liv testa en tvåhjulig liggcykel. Jag missade tyvärr att notera vilken sort det var. Lite vingligt att komma igång, men sedan var det mycket bekvämt och stabilt, och jag kan verkligen förstå de som blir bitna av tvåhjuliga liggcyklar. Bekvämt och snabbt!

Sen bar det av in i mässhallarna där jag snart stötte på Lars Viebke, VD på svenska Carbon Trikes. Det var världspremiär för deras kolfibertrike på under 12 kg, vilket är 4-5 kg mindre än de vikter jag brukar se på trikar. Tyvärr hade de inte hunnit få till den där riktiga finishen än som man kanske förväntar sig om man ska betala 47 000 kr för en high end-trike, men det är bara en tidsfråga antar jag. Lars hoppas sälja 100 trikar per år. Jag önskar lycka till, riktigt roligt att det är ett svenskt företag som står för en världspremiär i trike-branschen!

En ringklocksförsäljare orsakade ett vansinnigt testplingande som måste ha drivit utställarna till vansinne i den kvava hallen... Typ 100 ringklockor som alla var framme och testade.

På Spezi dominerade de två- och trehjuliga liggcyklarna stort. Vikcyklar fanns det också en hel del, här en Birdy.

En Birdy till.

En Birdy till...

Frog. Naturligtvis fanns en massa Bromptons också, men de har ni sett förut så jag hoppar dem här.

Pedersen fanns det en del också, även på provkörningsbanan. Jag tycker det ser mer naturligt ut för kroppen att cykla på en sån här än på en "vanlig" tvåhjuling.

Hase är stora i Tyskland och hade flera exemplar av sitt nya flaggskepp Klimax på plats, en elassisterad trike (två hjul i bak, ett i fram till skillnad från alla andra) med väderskydd i uppspänt tyg.



Det är också Hase som arrangerar det årliga trike-racet som genomförs på SPEZI.

Mera Klimax.

Här är det sköna sätet på en Hase Pino.

ICE är en av de tre största triketillverkarna. Från Storbritannien.

Väldigt fin finish på ICE-trikarna.

Jag fick en trevlig pratstund med chefen på ICE, Neil Selwood. 9 av 10 trikeköpare är män, uppskattade Neil.

Han berättade ingående om deras fjädringslösning, mer om det i en kommande artikel.

Catrike, den amerikanska trike-tillverkaren. I USA används trikes i princip uteslutande för nöjeskörning i skogen, enligt en trikeförsäljare jag pratade med.

Stora tyska triketillverkaren HP Velotechnik fanns såklart på plats.

Förhållandevis lilla, tjeckiska Azub med en hopfälld trike.

Mycket stiliga italienska El ciclo med elassistans.

El ciclo med longtail.

Många, många tog sig till Spezi med sina egna specialcyklar. Här ett par tvåhjulingar som ser ut att ha gått några mil.

Kommer man från Norden och inte orkar cykla så går det tåg från Köpenhamn ca. kl. 19. Byte till lokaltåg i Mannheim ca. kl. 8, framme i Germersheim ca. kl. 9.

Det fanns fler svenskar på plats, till exempel Ecoprofile-moderatorn Magnus Billberger som fick sin lycka gjord när han fick provköra extremtvåhjulingen Troytec Revolution.

Frederik van der Walle missade jag tyvärr på plats, men han var mycket flitig med kameran.

Jag har några fler godbitar, men de kommer i separata artiklar. 

SPEZI motsvarade ungefär mina förväntningar, det var helt klart värt att åka på! För den som tillverkar och säljer lastcyklar så är det dock bra att veta att detta är en mässa om specialcyklar för nöjes och tränings skull, kanske också för jobbpendling. Lastcyklar var det ont om, och det kändes inte heller som att besökarna tillhörde lastcykelmålgruppen.

Oj vilka många roliga cyklar. El ciclo longtail påminner inte så lite om Xtravois 2.

Xtravois 2.0, our Oregon Manifest bike - Clever Cycles

Nästa generations lastcykel: Xtravois 2.0 - Ecoprofile

Fast snyggare... Det där är ju en cykeltyp som har väldigt många fördelar. Lastar bra och är relativt snabb och rolig att köra, och är ofta billig.

http://www.elciclo.it/Prodotti/mod9.html

Den verkar vara italiensk. Ja den ser lite mer klassisk ut. Men Xtravois 2 blir snyggare om man tar bort den fula oranga barnsitsen.

Ja, det var verkligen stor behållning att äntligen få besöka SPEZI. Sommarvärmen gick dock hårt åt min 9-årige son som var med så vi blev tvugna att ge upp ganska tidigt. En hel del intryck lyckades vi dock ändå samla på oss.

Som Johan nämner ovan så var det för mig en dröm som gick i uppfyllelse när jag fick provköra en Troytec. Detta är visserligen i första hand en tävlingsmaskin med ruggiga höghastighetsegenskaper. I en flyer som delades ut anges att man vid en tillförsel av 250 W ska komma upp i 43.5 km/h. Detta jämförs med 37 km/h för en triatloncykel och 35 km/h för en racer (raceposition). För att få upp racern i 43.5 km/h skulle krävas 450 W. Troytec är därmede lite av cykelvärldens motsvarighet till Königsegg.

För egen del fick jag ca 10 minuter på mig i anslutning till mässområdet med begränsat utrymme att släppa loss på, men jag kunde ändå känna vilken potential som finns. Det som var mest imponerande var dock stabiliteten och lättheten att komma överens med cykeln. Precis som Johan tog jag mig till testbanan för att för första gången i mitt liv provköra tvåhjuliga liggcyklar. Det slumpade sig att jag provade Toxy ZR och HP Velotechnik Grasshopper, men ingen av dessa var i närheten av Troytec när det gällde att hitta balans och kontroll.

Ovanstående må vara en illa dold kärleksförklaring till Troytec, men jag vill nu lyfta fram funderingar av lite mer allmänt intresse:

Den moderna liggcykeln har varit kommersiellt tillgänglig kanske 20 år och har idag en tydlig, om än fortfarande liten, nisch i cykelvärleden. Liggcykeln spänner dock över ett enormt spektrum av olika varianter som alla har sina särskilda prioriterade egenskaper. Om man jämför med en "vanlig" cykel så är varje enskild liggcykels användningsområde relativt begränsat. Det pågår också en ständig utveckling av liggcyklarna så diversiteten kommer tveklöst att fortsätta öka. Frågan är dock om det också kommer att utkristalliseras liggcykeltyper som kanske inte är bäst på något, men ändå bra på mycket? Och som därmed kommer att bli betydligt mer konkurrenskraftiga alternativ till en "vanlig" cykel?

Jag anser att Troytec:s highracer som jag provade har mycket av det som behövs för att kunna bli en storsäljare. Dess viktigaste egenskaper i det avseendet är att den är lättcyklad, den är snygg och den bygger i stor utsträckning på samma komponenter som finns i "vanliga" cyklar (växelsystem, hjul, bromsar mm). Utvecklingen mot att utrusta liggcykeln med 26" eller 28"(700)-hjul är något som jag efter att ha läst i olika webforum uppfattar har kommit bara de senaste åren. Jämfört med vad jag sett och läst mig till tidigare så upplevde jag att man på SPEZI kunde se en oväntat stor andel cyklar med de större hjulen. En fördel med highracer mot lowracer är att den kan ha kortare hjulbas och blir då rimligen lättare att passa in i befintliga cykelställ/cykelgarage.

På HPVS forum fick jag ett tips som visar att en highracer med fullstora hjul inte heller behöver kosta så blodigt mycket. Performer har cyklar (t ex Toscana eller SAKI, båda som 700C) i denna kategori som går att få för under 20000 kr.

Det retar mig att jag aldrig tog reda på vad det här elassistsystemet hette. Verkar ju vara en väldigt smidig lösning för trikar och velomobiler. Någon som vet vad det är?

Sunrider-velomobilen hade en liknande lösning.