Five Tonne Life

Det är egentligen ett par veckor kvar av One Tonne Life-projektet, men eftersom det nu börjar avrapporteras i de stora tidningarna så passar jag också på att göra en uppsummering.

Vi har kommenterat projektet ganska detaljerat i den här tråden:
http://www.ecoprofile.se/thread-2208-Darfor-ar-Vattenfalls-och-Volvos-klimatprojekt-One-Tonne-Life-vilseledande.html

Jag ska inte dra upp allt från den tråden utan kommer fatta mig relativt kort nu.

Det här kunde vi läsa i DN idag:

"...men utsläppen minskades med 80 procent, och miljöminister Andreas Carlgren kallar resultatet ”inspirerande”.

– Här är en familj som har sprungit in i framtiden 40 år före oss andra. De har nått ned till en nivå av klimatutsläpp som ju jorden skulle klara och det är ett enormt gott budskap till alla som oroar sig för klimatet, säger han till TT."

Låt mig visa vilken utsläppsnivå som familjen nådde. Här är en bild tagen från projektets hemsida.



Det är ett par veckor kvar som synes. Jag har plockat ut siffrorna från det interaktiva diagrammet. Jag tar bort de första tre veckorna då familjen hade kvar sina bensinbilar. Resultatet blir då att familjen hamnar på 3,6 ton per person och år. Lägger vi till de 1,8 ton per person och år i samhällstjänster som familjen använt under perioden så hamnar vi på 5,4 ton per år. 

Egentligen tycker jag att projektet, som vill visa vad som är möjligt att åstadkomma idag, bör använda EU-mix istället för vind och vatten i sina elberäkningar. Det ger en felaktig bild av vilka utsläpp som elanvändning ger när de säger att familjen väljer förnybart. Vind och vatten räcker inte till alla på länge. EU-mixen är dessutom i samma härad som Vattenfalls egen elmix, ca. 400 gram CO2/kWh, plus de nackdelar som kärnkraften för med sig. I så fall ska vi lägga till ca. 300 kg (grovt uppskattat med 1500 mil per år i elbilen, hittade inga färddata) för elbilens drift och 500 kg för husets elbehov (beräknat från projektets egna förbrukningssiffror). Då skulle vi hamna på 6,2 ton per år.

Utsläpp som skulle kunna vara hållbara ligger enligt projektet på 1 ton. Mina egna beräkningar utifrån ett 350 ppm-perspektiv hamnar på ett halvt ton. Men låt oss acceptera projektets 1 ton och den snällare elberäkningen som ger att familjen hamnade på 5,4 ton. Frågan är då hur det är möjligt för Andreas Carlgren att dra slutsatsen att familjen nått en utsläppsnivå som jorden kan klara? Det finns två huvudskäl:

1. Projektet har valt att ignorera familjens användande av samhällstjänster i beräkningar och kommunikation

2. Projektet väljer att kommunicera resultaten från den bästa veckan från de så kallade "Robinsonveckorna" i stället för hela perioden. 

Det finns tre sorters lögn: Lögn, förbannad lögn och statistik. Och genom denna kreativa bokföring så fördröjs det absolut nödvändiga omställningsarbetet.

Hej Johan,
Har verkligen uppskattat dina initierade och engagerade kommentarer på vad vi har gjort i One Tonne Life projektet både här på Ecoprofile och på projektets hemsida.  Det enda tråkiga är att du oftast  landar i ett negativt värdeladdat omdöme  som går ut på att vi  ljuger ochvilseleder folk. Min egen uppfattning är dock att vi faktiskt är och har varit väldigt öppna och ärliga med precis hur vi lagt upp projektet, vilka förutsättningar vi har utgått ifrån och vilka resultat vi har fått både positiva & negativa. Detta är ju inte, som du också inser, ett strikt vetenskapligt projekt , eftersom detta kräver både fler familjer & längre tid för att få ihop data & statistik som kan tolkas & analyseras bokstavligt. Syftet har i stället varit att göra klimatutmaningen konkret & begriplig för den "vanliga" människan i vardagen och bidra till en högre kunskapsnivå om vad det är som bidrar till vårat personliga koldioxidavtryck och hur vi kan påverka detta som individer. Vi har ju faktiskt också kunnat visa att det finns en väldigt stor potential för individen att påverka sitt klimatavtryck och detta utan alltför stora uppoffringar eller kompromisser  i förhållande till sitt "normala" liv. Det senare tror jag personligen är ett väldigt viktigt budskap för att få fart på omställningsarbetet på bred front. Sen vet jag att du inte gillar att projektet utgått ifrån att ett normalt liv bygger på villa & bil och jag håller med dig om att kollektiva lösningar är centrala när det gäller inte minst hållbara lösningar för städer (jobbar själv inom Vattenfalls program för hållbara städer).   Jag tror dock att både du och jag får acceptera att för väldigt många människor ( i varje fall idag)  så är ett eget hus och bil något eftersträvansvärt & positivt och en viktig poäng med One Tonne Life har varit att ge en positiv bild av  en mer klimatsmart livstil som många kan identifiera sig med. Att familjen Lindell inte kom hela vägen ner på en långsiktigt hållbar nivå redan idag (med eller utan offentlig konsumtion) är ju inte heller  det viktigaste i sammanhanget (1 ton nivån har vi ju ca 50 år på oss att nå) utan det viktiga är som sagt budskapet att de på kort sikt kunde skära bort 80% av sina utsläpp kopplat till privat konsumtion och att individen faktiskt kan bidra med något väsentligt. Enligt Fredrik på Chalmers har det också kommit ny data som visar andelen importerade utsläpp är ännu större än vad vi trodde vilket gör effekten av förändringar i vårat konsumtionsmönster  ännu viktigare. När det gäller den långsiktiga effekten av en livstil som den som Lindells har provat på så har  Chalmers också gjort en analys av vilken nivå familjen hade landat på om vi flyttar dem 50 år in i framtiden där samhället (inkl. energisystemet) runt omkring också har genomgått en omställning. Detta kommer med i  slutrapporten som presenteras i Almedalen där vi också kommer att arrangera en debatt på temat "Hur får vi fler att göra som Familjen Lindell?"
dvs att påbörja sin personliga omställning till en mer klimatsmart livstil. Om du planerar att vara i Almedalen är du mer än välkommen att ansluta och bidra med dina synpunkter & tankar.

Hälsar
Håkan
Projektledare för One Tonne Life på Vattenfall

Hej Håkan, trevligt att du kommenterar här. Projektet har gett mig ny kunskap, beräkningsmodellen verkar genomarbetad, familjen verkar trevlig och det har kommit ut bra information, t.ex. om matens klimatpåverkan och vad en flygresa till Alperna innebär. Och ni ska som jag nämnt tidigare ha ett stort plus för att ni inte har blandat in klimatkompensation.

Men visst är jag negativ om One Tonne Life-projektet, och det verkar som att jag har anledning till det eftersom du inte i sak besvarar min kritik ovan. Är det 1,5 ton eller över 5 ton som familjemedlemmarna har legat på i projektet?

Ibland får jag höra "det är så lätt att bara vara negativ till allt". Tro mig, jag är positiv till ärliga och hållbara grejer. Något jag också får höra väldigt ofta är liknande det du säger här:

Jag tror dock att både du och jag får acceptera att för väldigt många människor ( i varje fall idag)  så är ett eget hus och bil något eftersträvansvärt & positivt och en viktig poäng med One Tonne Life har varit att ge en positiv bild av  en mer klimatsmart livstil som många kan identifiera sig med.

Jag skulle säga att detta gäller en mycket stor del av miljörörelsen och miljöpolitiker idag (inte riktigt alla som tur är). "För allt i världen, prata INTE om att vi behöver försaka något. Då kommer alla sparka bakut och så går omställningsarbetet långsammare."

Jag har väldigt svårt att förlika mig med detta synsätt. Det är som att säga till en alkoholist eller sjukligt överviktig att det inte är någon fara. Han/hon har ju resten av livet på sig att ställa om, och säger vi något nu kanske hon sparkar bakut. När jag funderar på varför det ser ut så här så kommer jag fram till att det beror dels på att man inte förstått vilken extrem omställning vi står inför, hur bråttom det är och hur förutsättningarna egentligen ser ut. Det du säger om att vi har gott om tid att ställa om här går i linje med det. Det andra skälet är att den egna synen på livet översätts direkt till hur "folk" eller "man" tänker. Här kan det vara bra att försöka träffa människor som inte är för lik en själv. De finns.

Jag är förresten inte generellt emot eget hus och användande av bil. Det är framställandet av nya villaområden och eget bilägande i storstad som ett bra drag i omställningsarbetet som jag reagerar på. Jag kan mycket väl tänka mig att det går att klämma in en energieffektivserad villa och god tillgång till bil i en hållbar livsstil. Och förresten handlar det inte vad jag gillar och inte. Det handlar om vad som går att klämma in i budgeten och inte.

Jag är gärna med på en debatt, men då på distans. Jag var med ifjol, i år krockar Almedalen med en biosfärkonferens jag ska bevaka:
http://www.ecoprofile.se/thread-2343-Biosfaromraden-en-kraftfull-metod-for-lokal-omstallning.html

Har ni bjudit in Omställningsrörelsen till er debatt? Representanter från Klimatmagasinet Effekt är nog också bra att få med tror jag.

Tyvärr är det svårt att resa hållbart till Almedalen. Om Lindells ska vara med och resan hade varit med i projektet hade det blivit en rejäl spik i diagrammet. Jag drömmer om att det ska gå att åka över med stor segelkatamaran i framtiden:
http://www.ecoprofile.se/thread-1991-Reflektioner-fran-Almedalen-och-Gotland-2010.html

Det här hajade till på:

   "1 ton nivån har vi ju ca 50 år på oss att nå"

De där 50 åren är väl snarare vad politiker har kompromissat fram just för att man inte vill riskera den ekonomiska tillväxten eller att sätta sig på kant med industrin eller folk i allmännhet som inte vill försaka något.

Den globala uppvärmningen sker här och nu och har redan förödande konsekvenser även om vi skulle strypa ner till 1ton redan nu.

Hej Arne,
Nej det är faktiskt enligt IPCC scenarier för att stabilisera CO2 nivån i atmosfären på 450 ppm. Där måste vi närma oss en nivå på de globala utsläppen på max 10 miljarder ton runt 2070. Med en befolkningsprognos för planeten runt 10 miljarder människor ger det oss 1 ton var. Vi kan alltid diskutera om 450 ppm räcker för att klara 2 graders målet samt huruvida vi i väst världen måste ner under 1 ton för att ge utvecklings ekonomierna lite mer svängrum. Summa summarum finns det så pass mycket osäkerhet att 1-tons målet och begreppet "One Tonne Life" inte ska tas bokstavligt utan först och främst är till för att kommunicera ett nytt tänk och en helt ny nivå på per capita utsläpp. Sen är det ju så att även om vi har 50 år på oss att nå 1-ton  för att uppnå en långsiktig stabilisering av CO2-halten så är det ju oerhört viktigt att vända trenden nu och faktiskt få till en minskning i stället för en ökning som ju faktiskt är det vi ser omkring oss. 

@Johan, Tack för tipset om Effekt. Ska vidarebefodra detta till mina kollegor som organiserar debatten. WWF kommer att delta men jag vet inte om de räknas till omställningsrörelsen i dina ögon?

Omställningsrörelsen är den svenska delen av Transition Towns: http://transitionsweden.ning.com

Hälsningar
Eva

Hej Håkan!

Reslutatet från One Tonne Life är inte uppseendeväckande eller nytt varken i siffror eller som föredöme för klimatsmart livsstil. De senaste 6 åren har ett tiotal projekt genomförts runt om i landet som fungerat som förebilder och som inspiration för andra. De flesta med ursprung i det uppmärksammade projektet "Konsumera smartare och minska växthuseffekten" som jag genomförde för Stockholm Stad redan 2005-2008. 50 stockholmsfamiljer deltog och vi mätte deras utsläpp från all konsumtion (inkl de offentliga) vid två olika tillfällen med hjälp av ett hollänskt EnergiAnalysProgram med en svensk databas.

Slutsatsen var entydig. Det går inte att leva "bussines as usual light" med utsläpp  på 1 ton, utan stora försakelser, en helt förändrad livsstil och med stora strukturella förändringar av samhället. (Inga flygresor, ingen privat bil, sparsamt med kött och mejeriprodukter och knappast egen fastighet, utan många perosner i en liten lgh etc)
Så det ni kommit fram till verkar inte vara ngn nyhet precis.

Detta faktum ligger bl a bakon Transition Towns/ Omställning Sverige. Sitt inte och vänta på att samhället ska förändras utan gör ngt själv lokalt tillsammans med andra för att möta nästa finanskris, energikris och den redan nu alvarliga klimatkrisen som bara förvärras.

Annars ställer jag upp Jonas E:s invändningar till 100 %. Och blir en aning fundersam när du skriver att: "1 ton nivån har vi 50 år på oss att nå". Ett sånt uttaldne får mig att undra seriositeten i projektet och kunskapen hos dem som jobbat med "One Tonne Life". Var det bara ett jippo för att måla Vattenfall lite grönare?
Vill du läsa om Konsumera Smartare finns länken nedan:
https://konsumerasmartare.wordpress.com/

Skärmdump från idag.

Håkan, som du själv verkar vara medveten om så har forskningen som tillkommit efter att den senaste IPCC-rapporten sattes ihop tyvärr pekat på att osäkerheten för vad 450 ppm innebär är större än vad man trodde då. Jag har en annan syn på risk och på västvärldens roll i omställningen än vad One Tonne Life-projektet kommunicerat. Läs gärna här:
http://www.ecoprofile.se/thread-1865-Omstallningssteg-1-Inse-att-vi-i-Sverige-har-en-mycket-stor-omstallning-framfor-oss.html

Att kommunicera ut att det inte är några större problem att nå 1,5 ton som One Tonne Life-projektet har gjort kan jag inte se kan vara något annat än kraftigt kontraproduktivt. Den för omställningen alldeles nödvändiga "sense of urgency" har på falska grunder minskats genom den positiva och okritiska rapporteringen om projektet i t.ex. DN och SvD.

Med omställningsrörelsen menade jag just det som Eva länkade till. Inget ont om WWF, men jag tror att Effekt och Omställningsrörelsen blir ett bra tillskott till ert seminarium.

Det är knappt så jag orkar bli upprörd längre. Uppgiven är nog ett bättre sätt att beskriva känslan.

Efter en imponerande slutspurt kom Lindells i mål på 1,5 ton. Det innebär att familjen lyckades minska sina utsläpp med nästan 80 procent jämfört med "startvikten" i januari.

Jag undrar vem som inte skulle klara av 1,5 ton under en vecka om man fick utesluta sitt användande av samhällstjänster.

https://www.media.volvocars.com/se/enhanced/se-se/Media/Preview.aspx?mediaid=39089

Notera att det lär vara omöjligt att nå 1,5 ton i IVL:s klimatkalkylator eftersom den utgår från livsstilen under ett helt år och inte en enstaka vecka som i One Tonne Life-projektet. Detta är naturligtvis det enda vettiga sättet att räkna på.
http://www.klimatkontot.se/

Jag testade nyss Klimatkontot. Det visade sig att mina årliga utsläpp är 6,6 ton CO2e. Då har jag räknat med offentlig konsumtion och marginalel (med genomsnittsel sjunker resultatet till 5,8 ton).

Bara maten står för 1,4 ton, i mitt test. Om man ersätter allt kött och mejeriprodukter med baljväxter, bröd och rotfrukter, samt undviker öl, vin, kaffe, te och choklad, och dessutom inte slänger någon mat så kommer man ner till 0,9 ton per år. 

Jag ser mig själv om en miljömedveten person, men jag har uppenbarligen långt kvar till hållbara utsläppsnivåer. Hur man ska kunna nå ner till ett ton i nuvarande samhällsstruktur är för mig en gåta, även utan utsläppen från offentlig konsumtion.

Du klarar det fint om du låter ditt liv vara lika med en vecka! No probs.

Jag är också långt ifrån 1,5 ton, men jag kan inte riktigt köpa att klimatkontot ger relevanta resultat för ytterligheter på skalan. Såvitt jag kan se bygger beräkningarna på en rad antagna eller beräknade genomsnittliga utsläppsvärden brutto. I viss mån finns nettovärden inkluderat i resonmang om förnyelsebar el och återvinning. Jag har svårt att se hur man skulle kunna skapa en modell som klarar att urskilja netto- från bruttoutsläpp, men principiellt så bör detta beaktas. Dets kulle vara intressant att föra in en självförsörjande bondfamilj från 1800-talet - skulle de komma ner i nollutsläpp?

Jag har pratat med folk som inte ser några problem med hur projektets resultat har kommunicerats, så jag tänkte för tydlighetens skull sammanställa några olika exempel på hur projektet fått det att framstå att familjen var nära att nå en hållbar nivå av växthusgasutsläpp:

"Går det att minska CO2-avtrycket till 1 ton per person och år?"
Huvudrubrik på projektets hemsida onetonnelife.se. Här får vi intryck av att projektet handlar om att mäta de årliga utsläppen som en person orsakar.

"Det går att leva klimatsmart redan idag"
En annan rubrik från hemsidan. Klimatsmart är naturligtvis ett luddigt begrepp, men intrycket blir ändå att det är möjligt att komma i närheten av hållbara nivåer idag.

"Under sex månader har familjen Lindell visat att små enkla men aktiva val kan påverka CO2-avtrycket rejält. Efter en imponerande slutspurt kom familjen i mål på 1,5 ton."
Kort text på hemsidan i samband med uppmuntran om att ladda hem slutrapporten.  Intryck ges av att familjen lyckades komma ner på 1,5 ton per person och år.

"Hannah Lindell är nöjd med att familjemedlemmarna nått ner till 1,5 ton per person och tycker inte att projektet påverkat henne negativt."
Artikel i Svenska Dagbladet. Artikeln var en av de bättre i sammanhanget, men ger ändå läsaren intryck av att familjemedlemmarna lyckats komma ner till 1,5 ton per person. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/klimatfamiljen-flyttar-ut_6222467.svd

"Efter en imponerande slutspurt kom Lindells i mål på 1,5 ton. Det innebär att familjen lyckades minska sina utsläpp med nästan 80 procent jämfört med "startvikten" i januari."
Pressmeddelande från Volvo Personvagnar, en av projektets huvudmän bredvid Vattenfall, A-hus och ICA.

"Här är en familj som har sprungit in i framtiden 40 år före oss andra. De har nått ned till en nivå av klimatutsläpp som ju jorden skulle klara och det är ett enormt gott budskap till alla som oroar sig för klimatet."
Carlgrens uttalande efter att ha fått lyssna på projektledningen. Projektet kan naturligtvis inte ta fullt ansvar för vad den dåvarande miljöministern sa, men jag har heller inte hört någon kommentar som påpekar det felaktiga i uttalandet. Om miljöministern får denna uppfattning, vad ska då "vanliga människor" få för uppfattning om projektets resultat?

Inte någonstans, inte ens i slutrapporten, går det att hitta en sammanställning över familjens utsläpp baserat på hela projektperioden snarare än enstaka veckor. Information om att projektdeltagarnas utsläpp från användande av samhällstjänster uteslutits gick tidigare att hitta på hemsidan, men verkar nu ha rensats bort helt och hållet. 
 

Börjar så smått känna mig som en rättshaverist när det gäller One Tonne Life-projektet, men jag vidhåller att projektet genom sin slutrapportering har gjort mer skada än nytta. Igår lyssnade jag när Fredrik Hedenus presenterade projektet. Denna gång lade han till en försiktig uppskattning av de offentliga utsläppen och kommunicerade att familjen nådde 3 ton (jämfört med 1,5 ton som var det som kommunicerades ut). Fortfarande bara lite över hälften av vad jag tycker vore rimligt att rapportera.

Jag frågade honom om han såg något problem med att projektet kommunicerade att familjen nådde 1,5 ton. I ett ganska svepande svar angav han inte att han tyckte att det var ett problem och han poängterade också att om man tittar på hur energisystemet kommer se ut 2050 så går det bra att leva som familjen gjorde, med bil och villa i storstad.

Allt är inte dåligt med One Tonne Life, och även denna gång var det intressant att höra slutsatserna om maten. Till exempel om att ICA inte från början fattade hur stor betydelse kött och mejeriprodukter har för matens växthusgasutsläpp och att de lärde sig det genom projektet. Fredrik ska också ha beröm för att han var tydlig med att detta var ett marknadsföringsprojekt för Volvo och Vattenfall.

Något oblygsamt sa han också i samma andetag att projektet hade mycket hög vetenskaplig standard och att det var han som stod för den...