Hur kända är olika märkningar?

Av de 26000 Coop-medlemmar som svarat på Coops frågor i ett antal webbaserade undersökningar under våren 2008, är det många som känner till KRAV-märket, medan EU-blomman, FSC (trä) och MSC (fisk) inte är särskilt kända alls. Så här fördelar sig svaren på frågan "Hur väl känner du till följande märkningar av produkter?" KRAV - 89% Svanen - 82% Bra miljöval - 64% Rättvisemärkt - 62% Svenskt sigill - 26% Smak - 23% EU-blomman - 22% FSC - 18% MSC - 8% Änglamark, ni vet Coops egna miljövarumärke, uppfattas också som en märkning av en del fast det inte är något annat än just ett varumärke. I Coop-rapporten kan jag läsa att hela 89% av svenskarna (måste alltså vara en annan undersökning, inte denna på medlemmarna) känner till Änglamark. Av de 233 Änglamarksprodukter som finns i Coops sortiment, är 168 KRAV-märkta och 30 är märkta med Svanen eller Bra miljöval. Jag blev lite förvånad över att det inte är fler Änglamarksprodukter än så i sortimentet, eftersom jag tycker att det ofta finns ett Änglamarkval i hyllan. De måste helt enkelt vara väl valda produktkategorier. På Coop-dagen berättade Coops VD stolt att det finns så många som 3000 ekologiska produkter på Coop Forum i Häggvik norr om Stockholm. De har profilerat sig mot just ekologiskt, och kan jämföras med andra Coop Forum som brukar ha runt 1300 ekoprodukter i sortimentet.

Hade de inte med den här i undersökningen?

Nej, inte enligt rapporten, och inte hörde jag något om den under presentationen på Coop heller. Kanske är den såpass okänd att det inte räknades som intressant?

Svaren måste ju bestå av flera steg. Procentsatserna måste väl vara de som svarat över ett visst steg, men vilket?

Ja, jag förmodar det, men det förtäljer tyvärr inte rapporten. Över huvud taget är det en brist att rapporten inte innehåller tillräckligt information om undersökningens utformning. Jag funderar på att skriva till Coop om detta.

I samma undersökning fick de som kände till respektive märkning svara på vilka märkningar de tyckte var trovärdiga. Så här ser resultatet ut: KRAV - 95% Svanen - 94% Bra miljöval - 93% Rättvisemärkt - 90% Svenskt sigill - 87% FSC - 83% MSC - 81% Nyckelhålet - 79% EU-blomman - 70% Det var inte många som kände till FSC och MSC-märkningarna, men bland de som kände till dem har de uppenbarligen en relativt hög trovärdighet. EU-blomman har tydligen varken rönt någon succé i de 26000 svarandes medvetande eller ur trovärdighetssynpunkt.

Apropå märkningrar i övrigt. Hur skulle en vattenmärkning, där virtuell vattenkonsumtion beroende på vattentillgång redogörs, fungera? (Ursäkta att jag tar upp ett ämne som redan presenteras i min tråd Vatten - resurs eller handelsvara igen)

En vattenmärkning ställs inför en minst lika besvärlig komplexitet som en koldioxidmärkning. Måttet virtuell vatten (Professor John Anthony Allen tilldelades Stockholm Water Prize för sitt arbete med detta koncept) har en viktig pedagogisk funktion, men vid en märkning av varor ställs man inför en mängd svårigheter: Vilken måttenhet ska användas vid jämförelse? Ta en hypotetisk vara som produceras på tre olika platser A, B och C till en förbrukning av 1000 (A), 2000 (B) respektive 5000 (C) liter virtuellt vatten. Vilket alternativ är bäst och vilket är sämst? Lägg nu till vattentillgången som vi kan låta vara minst i A och mest i C, så till den grad att man i A överutnyttjar resursen medan man i C bara gör anspråk på en bråkdel av flödet. Nästa steg som kan vara oerhört betydelsefullt är vattnets fortsatta öde i det hydrologiska kretsloppet. Där kan det visa sig att både fall A och C medför små förändringar medan fall B (som råka ligga nära kusten) medför dramatiskt minskade nedebördsmängder längre inåt land. Såhär kan man fortsätta med ytterligare ett antal parametrar. Dessutom visar virtuell vattenkonsumtion stora lokala variationer och ett värde som bestämt är väldigt färskvara. Utmaningarna man står inför är bland annat - att kunna enas om en relevant måttenhet - att får fram tillräckligt tillförlitliga uppgifter - att för en rättvisande bild tillräckligt ofta uppdatera uppgifterna (här kan det handla om när nog årlig uppföljning av varje enskild produktionsenhet). Jag ser betydligt bättre potential då i att integrera vattenaspekten i någon av de befintliga märkningarna.

Man skulle kunna tänka sig en vatten stämpel som hjälper konsumenten att undvika de varor och produkter som leder till direkt minskad vattenmängd i vattenstressade områden. T.ex. Vattenmeloner (antagande). Om inte märkning skulle man kunna upplysa folk virtuellvatten konsumtion på samma sätt som östersjöfisk, ål och jätteräkor. (Ett problem med vattenmärkning på produkter vi mer sällan konsumerar är deras knappa roll. T.ex. Möbler; trotts möblernas vatten och sol krävande träslag spelar dem liten roll i det hela då b.la. matkonsumtionen är mer avgörande. Problemet kan liknas med att pendla ensam med satsjeep med gott samvete för sina lågenergi lampor)

Till extremfallen när det gäller vattenförbrukning hör bomull. Aralsjöns dramatiska minskning under de senaste decennierna är ett resultat av överkonsumtion av vatten från floder som har sitt ursprung i Himalaya. En stor del av detta vatten leds till bomullsodlingar där det förloras till avdunstning. Att sedan från ett visst plagg eller klädmärke spåra tillbaka var bomullen odlades är inte alltid så lätt. Det går dock att urskilja klädföretag som aktivt söker upp "ekologisk bomull" och de blir sakta fler och fler. Ett knepigt dilemma med överkonsumtionen av vatten är att man på sina håll anser sig vara helt beroende av denna överkonsumtion för lokal matproduktion. I princip förhindrar man många människor från att svälta idag i utbyte mot att man utplånar alla livsbetingelser inom en nära framtid.