Ett nytt kallt krig

Vi som har börjat få lite ålder på oss minns det "kalla kriget" som rådde mellan USA och Sovjetunionen under efterkrigstiden. Speciellt skrämmande var det på sextio- och sjuttiotalet när båda sidor kunde hota varandra med att de hade tiofalt gånger den kärnsvapenkraft som behövdes för att förinta hela jorden. Vi växte upp med hotet av att när som helst, kanske av misstag, kunna bli totalt förintade. Nu har vi en liknande situation med ett kallt ställningskrig mellan USA/Västvärlden och Kina/U-världen. Det handlar om vem som ska minska på koldioxidutsläppen så att vi inte får en klimatkatastrof. Den ena parten vill räkna utsläpp per nation och den andra parten vill räkna utsläpp per person. Så nu lever vi återigen inför ett globalt hot om utplåning. Är det inte fördjävligt? Länken nedan från DN beskriver lite av situationen. Vad anser ni? Ska man räkna utsläpp per nation eller ska man räkna utsläpp per individ? Det är en rätt avgörande frågeställning inför hur världens länder ska kunna enas runt en gemensam handlingsplan som verkligen kan ge resultat.

Jag tycker egentligen att inget av sätten är särskilt lyckat. Till att börja med anser jag att det totala globala koldioxidutsläppet ska motsvara mängden kol som överförs till långlivade poller såsom sedimentation i världshaven. I och med att vi idag liggar långt ifrån en sådan vision ska man givetvis välja vägar att successivt nå dit. Vägen dit bör gå stegvis där man accepterar en vis nivå per person och där de som redan ligger på en låg nivå ite har samma krav på minskning som de som ligger på en hög nivå (exepelvis borde USA i första steget ner på 10 ton per år och person).

Tredje världen har en poäng i sitt argumenterande. USA och västvärldens konsumtionsnivå är per capita oerhört mycket större varför en liten åtgärd per person antagligen skulle vara lätt att åstadkomma.

Lite grann av det jag var ute efter var huruvida vi i västländerna verkligen är beredda att stå upp för de mänskliga rättigheter som vi så storbröstat talar om. Vi vet nu att det är våra utsläpp som kommer att ruinera många fattiga länder än mer. Vi tar helt enkelt ifrån dem deras mänskliga rättighet till dricksvatten genom att vi fortsätter att driva på växthuseffekten. Vi tar ifrån dem deras mänskliga rättighet till ett för livsmedelsproduktion odlingsbart klimat. Är det då troligt att individerna i u-länderna kommer att acceptera att de för överskådlig tid , genom olika "kyotoavtal", inte kommer att tillåtas att släppa ut lika mycket koldioxid som individerna i industriländerna därför att individerna i u-länderna måste vara med och rädda världen från en klimatkatastrof? Det är nog inte helt omöjligt att de i stället kommer att se på industriländerna som en ond dödsmaskin - om de inte redan gör det. För att lyckas med en global reducering av koldioxidutsläppen så måste vi kunna tänka oss in i den situation som individerna i utvecklingsländerna befinner sig och agera utifrån det. Annars kommer de inte att lyssna till oss. Magnus, du som har läst mycket om koldioxidets kretslopp i naturen: ungefär hur stor del av kretsloppets koldioxid binds för lång tid på havsbotten i förhållande till hur stor del som binds för lång tid på jordens landyta?

De flesta av världens mäktiga nationer är ju ganska folkrika så frågan är om ens USA egentligen skulle gå med på att ha fördelningsbas strikt per nation. Accepterar de att få mindre än en hundradel av utsläppsrätterna och att Danmark eller Nepal får lika mycket? Fördelning per person är nog troligare, men borde kopplas med åtgärder för att inte befolkningarna i länderna ökar (jag tror inte att länder skulle vilja öka sina befolkningar bara för att få mer utsläppsrätter, men man vet ju aldrig). Nå, men något behöver i varje fall göras åt problemet att vi flyttar produktion till Kina, svär oss fria och känner oss "gröna" själv, sedan klagar på dem för deras koleldning fast vi sitter med nävarna fulla med "made in China"-prylar. Liksom att Kina erbjuder möjligheter att producera utan miljöansvar. Det kommer inte funka att hålla u-länder utanför klimatförhandlingarna, det måste till en global "cap". Att tilldela fattiga länder utsläppsrätter per invånarbasis som de kan sälja dyrt till oss eller använda själv, det känns mest rättvist. Mikael&Magnus: Intressant fråga du hade Mikael, ser fram emot Magnus svar. Ett problem med att använda havet som sänka för koldioxid är att det försuras och då skadas varelser med kalkskal (det är ganska många det...), det är ett minst lika allvarligt hot som klimatförändringarna.

Mikael: Angivelserna varierar visserligen, men jag vill minnas att det handlar om storleksordning några tiodels gigaton att jämföra med de 5-10 gigaton som vi årligen tillför atmosfären från fossila bränslen. Denna mängd kan betraktas som permanent borta från kretsloppet. När det gäller land så är det betydligt mer komplext. Där brukar man inte resonera om fastläggning för lång tid utan mer i termer av hur mycket som är bundet "för tillfället". Här handlar det mer om en förändring av ekosystemet så att mer kol kan vara bundet. Får återkomma senare med mer detaljer.

Ett förtydligande: Man ska skilja på koldioxiden löst i havsvattnet som jag fortfarande i någon mening vill betrakta som kvar i en mer dynamisk del av kretsloppet och kol bundet i dött organiskt material som sjunker till havsbotten och bildar sediment. Det senare medför ingen försurning.

Tack för svaren så långt Magnus. Väntar på dina detaljer. För att återgå till ämnet så vore det intressant att se en liknande koldioidminskningsplan som svenska klimatrådet har gjort för Sverige för länder som USA, Kanada och Australien. En plan där vi alla möts vid ett ungefärligt lika koldioxidutsläpp per individ år 2050 i världens alla länder.

Nu sitter jag på kontoret så här är lite bättre referenser: Biogeochemistry - An analysis of global change, författare William H Schlesinger 1997. Schlesinger uppger för kolbalansen: 6 GtC (gigaton räknat i rent kol) tillförs atmosfären från fossila bränslen 0,9 GtC tillförs atmosfären som nettoförlust från jordens ekosystem exempelvis när skog tas i anspråk för att bli jordbruksmark. 2 GtC är nettotillförseln till världshaven när koldioxid lösas i vattnet (totalt håller haven ca 38 000 GtC och årliga balansen är 92 GtC in och 90 GtC ut). 0,1 GtC, främst organiskt bundet kol sedimenterar och begravs. Woods Hole är ett mycket framstående forskningscenter på området (länken). Vill man ha lite närmare koppling till klimatet är Hadley Center att rekommendera: http://www.metoffice.gov.uk/research/hadleycentre/models/carbon_cycle/index.html Vad gäller kriget om koldioxidutsläppen så saknar jag starka incitament att ta till åtgärder mot nationer som släpper ut mer än de borde. Man lär väl knappast ha ambitioner till militär invasion av länder som struntar FN:s utsläppskrav. Annat är det med energitillgång vilket jag anser vara bevisat utom rimligt tvivel när det gäller oljan...

Tack för uppgifterna. Funderar på att lägga upp en databas med alla dessa olika uppgifter och förbrukningar. Det cirkulerar så många siffror att man blir alldeles yr i mössan. Om du någon gång snappar upp hur mycket koldioxid som långtidslagras på jordens landyta så skriv gärna ett inlägg. Med långtidslagring avser jag koldioxid som binds för tusentals år. Om nu det nu blir ett nytt "kyotoavtal" där de flesta av världens länder skriver under, då kan de länderna gemensamt genom handelsrestriktioner sätta press på de länder som inte lever upp till avtalet. På så sätt så behöver man inte tillgripa vapen. Om t.ex. USA inte skriver under så är det teoretiskt möjligt att resten av länderna hotar med handelsrestriktioner.